Plotinos fix (åter-universalisering) av elementen i Aristoteles världsbild

I det korta förordet/synopsisen till Plotinos-samlingen Ennead volym 5 upprepar översättaren A.H. Armstrong den välkända men för allmänheten undanhållna sanningen att Västerlandet satsade på fel häst när Aristoteles blev normerande naturfilosof istället för hans lärare Platon. Denne propsade på att själen är en fri (övernaturlig) varelse och inte en funktion av den lägre Naturen.. 

Västerlänningen var så nära att bli en andlig och intelligent civilisation men spårade ur och blev krigiska materialister. Inte konstigt att de icke-mänskliga intelligenserna avvaktar - vi är för korkade ännu och omogna att hantera högre sanningar utan att korrumpera dem till typisk mänsklig narcissism.

Efter ett halvt årtusende visade den vitaliserade nyplatonismen hur bristfällig den aristoteliska världsbilden var (men dess dominans hade likväl påverkat platonismen eftersom den hade vissa styrkor).

Volym 5 av Plotinos samlade verk uppehåller sig vid den stora bilden. Armstrong summerar koncist (och jag summerar i min tur). Han börjar närmst människornas värld och backar sedan till den Första Orsaken eller det Goda (Gud) .

"När du förstått själens natur [utan den förståelsen är människan inte ens på bana], är nästa steg på vägen upp att fatta det bortomvärldsliga Intellektet, själens övre granne och arketyp [eller Paradigmet] för vårt universum, innehållande allt men i dess eviga fullhet, symboliserad av Saturnus (den titaniske guden), "

Här är svart på vitt från en mästerlig klassicist: Sideriska siktets mångåriga brottning med Intellektet/Nous hade underlättats av en precisering att guden Saturnus - den astrologiska planeten Saturnus är den lägsta visuella formen som visar sig för fallna människosjälar som sitter fastlåsta och förståndshämmade under Månen, i den sublunära sfären], Intellektet är mellanzonen i Plotinos värld och följer på Den Ena - inom Intellektet existerar platoniska former för talen, Den Enas produkter och matematiker är ofta platonister eftersom de ser genialiteten i denna världsbild som redan Platon dragit upp riktlinjerna för innan Plotinos förtydligade.

Under nyplatonismens era talades gärna om forntidens visa teologer och Armstrong summerar vidare Ennead 5 som talar om dessa: 

"Att Plotinos representerade Platons sanna lära förespeglas i stort av äldre namn som Parmenides, Anaxagoras, Herakleitos och Empedokles men Aristoteles, trots att han är enig med Platon att den Första Principen är separat från universum och av intelligibelt slag [helt icke-materiell] begick han misstaget att tro det var ett själv-kännande intellekt och introducerade därmed osammanhang i Platons intelligibla värld (Intellektet som "gör grovjobbet" jämfört med den helt enkla Det Ena) och detta genom att introducera en mångfald av orörda rörare [varje planetkrets hade sin övernaturliga rörare)]."

I Aristoteles världsbild, knappt nämnd på denna blogg, ska de fyra elementen listas (lägst till högst) som JORD, VATTEN, LUFT OCH ELD. Det finns olika versioner av trappan om även Eld befinner sig under Månen, i den sub-lunära världen (där demoner eller UFO:s rör sig i atmosfären!). 

Månen i sig ansågs den lägsta gudomliga delen och därmed var Sol och ELD ibland markörer för den "andliga" nivån. och först runt Månen tar den "fina luften" (aither) vid. Men detta var t.ex. de materialistiska stoikernas syn på kosmos och redan kort in i Ennead 5 (och säkert även i tidigare volymer) är det uppenbart att Plotinos - precis som långt före honom "elementens fader" Empedokles ser de fyra elementen i HELA UNIVERSUM och inte på det aristoteliska viset. 

Förklaringen till detta har bloggen ofta givit: Plotinos är filosofisk idealist och universum "det levande tinget" föregås av "det levande tinget i sig", dvs Intellektet/Paradigmet där elementen existerar som Former. I universum återkommer de sedan på lägre nivå som "förnuftsprinciper" (logos/logoi). Jag repeterar detta eftersom bloggen är så vildvuxen efter många år. 

Det levande tinget har bloggen kopplat till Hesekiels vision av en cirkulär "farkost" med fyra väsenden vilka bara foliehattarna i den amerikanska kabel-tv-serien "Ancient Aliens" i sina mest korkade episoder kopplar till utomjordingar. Det enda frågetecknet kring de väsenden Hesekiel ser i sin "KOSMOGRAFISKA TECKNING AV FLERA KONCENTRISKA CIRKLAR, var Örnen, 

Oxen, Lejonet och människovarelsen (Vattenbäraren) var uppenbart de fixerade tecknen som håller kosmos stabilt. Så dum bloggaren kände sig när han nyligen läste hur vanlig Örnen var som illustration på gravstenar i Romarriket! Skorpionen  som är associerat ned döden ÄR Örnen som transporterar de gudomliggjorda (senare: de värdiga) själarna till himmelen.

Plotinos biograf Porfyrios har redan vikt hela volym 4 åt texter om Själen men redan Plotinos skrev mycket om den. Han vägrar dock de materialistiska stoikernas syn på att själen bara är en eldgnista från solen utan förfäktar Platons tvåvärldslära:

...Också solen är en gud då den är den del i Själen, och det är de andra planeterna också ... vår mänskliga själ är av samma slag och när du ser på den förutan alla dess fastklibbade lager av grövre materia, finner du samma ärbara ting vilket [sade vi] är själen, mer ärbart än det som är kropp. För alla kroppsliga ting [i universum] är jord och även om de är eld, vad skulle den brinnande principen vara förutom själ?

Samma sak gäller för alla ting sammansatta av dessa, även om du fogar vatten till dem och luft jämväl. Men om det kroppsliga är värt att följa därför att det är besjälat, varför ge sig hän och följa den Andre [Plotinos alienerar sig ofta från vår värld och kallar människans hem för en främling, något Annat, eller liknande]?  Genom att beundra själen i en Annan, sysslar du bara med självbespegling.

[Bloggarens tanke: allos, "annan" kan också tolkas som en uppmaning till celibat/att inte gifta sig - poänglösheten består i att det ytterst bara finns en själ - Själen - och att vi alla på vår existensnivå bara är små modifikationer av samma Själ, det lägsta av de gudomliga utflödena. Detta är exakt samma tanka som i vissa former av hinduism.]

Plotinus - Ennead 5 1.2 s. 19

Det är rätt uppenbart att Plotinos givit Aristoteles elementlära på båten (den var en korruption av både Herakleitos och Empedokles vilka stod i mer direkt kontakt med Orienten). I ett annat traktat, minns inte vilket, argumenterar Plotinos för att även stjärnorna - som är kroppar - måste vara bestå av både Eld och Jord eftersom bara Jord binder och håller ihop sådant av det kroppsliga slaget.

För Aristoteles var Jord så bunden att den kunde jämställas med vår planet. (Se dock Wikipedias artikel Aristotelian Physics som lägger ut YTTERLIGARE en läsart. I Peter Apians kända illustration från 1500-talet ses även Aristoteles fyra element som distribuerade i universum!) 

För senantikens materialister var en stjärna i 8e kretsen antingen ren Eld eller en mix av Eter/Aither och Eld. Empedokles fyra element från Underjorden hade redan under 1a århundradet fvt "flyttat upp" i luften och den sub-lunära sfären ("atmosfären" under Månen) förblev de i Aristoteles naturlära - förutom för platonisterna.

*****

Armstrongs översättning i 7 volymer är dyr (innehåller den grekiska texten på vänster sida och engelska till höger). Men flera årtionden före sin fullbordade nyöversättning skrev han 1940 en värdefull sammanfattning på 120 sidor som en perfekt kortversion:

"The Architecture of the Intelligible Universe in the Philosophy of Plotinus" (Cambridge University Press). Rekommenteras!