Nyplatonismens fäbless för triader

Filosofen Iamblikos "Om Mysterierna" (300-talet) fortsätter låta som föregångaren Plotinos som föraktade astrologer som siade om världslig lycka men högaktade den renade tankens "filosofiska astrologi". 

I följande korta kapital finns flera indirekta antydningar att också denna syriska landsman såg sammanhanget mellan naturläran astrologi och den bakomliggande verklighet som filosoferna studerade. Man läser ofta om hur platonismen älskade tredelningar men här är en mindre vanlig tanke - att det är hinduismen som förklarar platonismens förkärlek för tredelningar (som till och med letar sig in i kristendomens treenighetslära).

Om själen rankar som en Helhet och inte är knuten till någon speciell art presenterar den sig för sinnet som en FORMLLÖS ELD, utsträckt genom hela världen  och indikerar därmed totaliteten, enhet och den universella formlösa själen. [Här uppstår frågan om Iamblikos avser Eter/Aither som hos vissa var verkade lysa. Tanken om Aither som en mix av Eld och Luft fanns också.]

Men en renad själ uppvisar en FORM av Eld och [därtill] en ren och oblandad Eld. Dessutom kan man förnimma dess innersta ljus och en obesudlad och stabil form. Den renade själen följer villigt och lycksaligt sin anagogiska/upphöjande ledarsjäl [ev. en astrologisk referens - nyplatonismen knöt dessa ledare till personhoroskopets härskare - ofta ascendenthärskaren eller en gud/planet som ockuperade det östra väderstrecket] och utvecklar via sina gärningar [= karma] dess egen passande Ordning.

Även föregångaren Plotinos använde "gärning" eller "handling" på ett sätt som motsvarar hinduismens karma-begrepp.

Men den själ som tenderar nedåt drar med sig tecken på fängsel och bestraffningar, är tyngd av materiella andar, är låst av materiens "anomaliska tumult" och projicerar inför sig själv demoner av det kretsloppsinducerande slaget.

Låga själar ser inte klart utan inbillar sig fiender/demoner som drar dem djupt ner i villfarelse - jämför Sverighoroskopets Måne med disponenten Mars i 8e korruptionshuset - där är en perfekt bild av svensk sekularism/världslighet och folksjälens oförmåga att bryta med sina ledare.

Den svenska demon-besattheten syns av Månen i 7e allianshuset och den här folksjälen (med okänt antal undantag) projicerar onda föreställningar på "sin nästa" - inte minst en djupt sittande invandrarfientlighet som kommer sig av rädslan hos statiskt och intellektuellt förstelnat folk.

I korthet uppvisar dessa tre arter av själ sina korrekta Ordningar, den luftburna arten uppvisar luftburen eld, den jordiska en terrestial och svartare eld, och den himmelska arten en mer bländande eld. Men inom dessa tre zoner är arterna fördelade enligt en trippel ordning: början, mitten och slutet.

Här är det svårt undvika misstanken att syrierna där nyplatonismen frodades verkar influerade av hinduisk astrologi - är inte dessa tankar misstänk lika läran m de tre gunas/kvaliteterna ?! 

(Möjligen är Iamblikos påverkad av De Kaldéiska Oraklen som dock är en förvirrade text som redan kommenterats flera gånger. Här finns tendenser till aristotelisk elementlära enligt vilken Jord. Luft och Eld alla finns under de "övre vattnen" (Oraklen favoriserar nattens gudinna Hekate) och i den sub-lunära sfären. Jag tycker dock Iamblikos förefaller "äkta" platonsk här - se nyliga Plotinos fix (åter-universalisering) av elementen i Aristoteles världsbild.)

Den himmelska själstypen motsvarar Sattva guna eller Ljusets kvalitet och typen som visa sina återfödslar är på väg nedåt motsvarar Tamas guna eller Mörkrets kvalitet. Hinduerna kallar detta demonernas region och fast jag tidigare invänt mig mot dramatiserandet, förklaras äntligen detta på ett sätt INGEN indisk astrologibok jag läst ett sådant språkbruk. Men senantik västfilosofi har nyckeln: demonerna är alltså jordbundna och ockuperar den sub-lunära atmosfären.

Slutligen mellankvaliteten Passion eller Rajas guna. Avser Iamblikos denna guna ser man "den luftburna arten" som är en mix av luft och eld vilket utmärkt passar platonismens kosmologi där Solen tecknar den högre, supra-lunära världen eller Himmelen. 

Astrologin förklarar varför det här är en mix av solär Eld och Luft eftersom bloggens "kosmologiska axel" är just Solen/Centrum i Lejon-Eld och och hur fin Luft sträcker sig ut till Vattenbäraren och Saturnus  sjunde himmel (bortom vilket Övernaturen antingen ses som "analog" med 8e kretsens stjärnhimmel (se den synkretistiska moderna filosofen Anthony Damiani eller mer korrekt (skippa amerikanens analogi!) väntar i det osedda bortom allt synligt i universum).

Gudarna uppvisar förvisso den högsta och renaste orsaken av den trefaldiga ordningen.

Men änglarnas arter är avhängiga av ärkeänglarna och demonernas arter förefaller beroende av änglarna och på ett liknande sätt är heroernas arter ministranter. De är dock inte underkastade änglarna på samma sätt som demonerna.

Arkonterna åter (härskarna, ordet bland annat använt om planeterna), vare sig de arter som råder över världen/kosmos eller över materien (det sub-lunära jordelivet) uppvisar den Ordning som är anpassad till dem. Men alla själens arter är i betraktarens öga som den sista av en mer excellent natur. Där uppvisar de också positioner som är konjunkta med sig själva, själar av högsta rangen primära men de av andra rangen sekundära platser och resten av dem i enlighet med deras arrangemang i var och en av dessa tre arter.

Iamblikos - Om Mysterierna, bok 2, kapitel 7.