Musik både i himmelen och helvetet (ande och kropp)

Lustigt nog läste jag Expressens Gunilla Brodrej för första gången helt nyss och strax en ny text vars ämne passar den här bloggens mindre astrologiska och mer filosofiska del perfekt:

https://www.expressen.se/kultur/musik/kommer-musiken-fran-kroppen-eller-himlen/

Jag har alltid uppskattat Eric Schültz släpiga funderingar med gott om idéhistoriska utflykter (kanske är det filosofi- eller religionshistoria). Nu har Brodrej sparrat honom mot en ateist och litteraturprofessor, Axel Englund, och det blir rätt förutsägbart, särskilt som båda hinner säga samma sak tre gånger om.

Schültz har en spiritualiserade syn på musiken - den tillhör en kommunikationsnivå som här rör från "himlen" eller en högre verklighet än vår fysiska värld. Ateist Englund kan som typisk modern svensk inte fördra detta och ser ingenting förutom människan som biologisk maskin - "neurokemiska reaktioner vi kallar tankar" - och som för småbarnet som ska skolas räknar han upp flera fysiologiska system den moderna människan lärt sig identifieras. Brodrej är kanske inte den att leda de två ut på djupare vatten så det avstannar vid repetitioner av utgångspunkterna:

Schültz om djupa musikupplevelser: Det finns någonting annat också som liksom lever i mig . ”Gudagnistan” som esoterikerna säger. Och det väcks till liv då och är så pass starkt att jag måste ta det på allvar.

Ateisten: Den upplevelse du beskriver nu, den har jag också. Jag har bara inget behov av att postulera någonting utanför musikupplevelsen.

Astrologin däremot tycks lätt kunna identifiera de två typerna - de fångas lätt in av den mänskliga vetenskap som astrologin är, men som övergavs vid "Upplysningen" och Engström-typen började favoriseras.

Schültz allmänna tendens att flyta bort och uppleva en andlig värld skulle från Englunds planhalva kunna reduceras till en regression tillbaka till det "oceaniska stadiet" då ateistisk psykologi dubiöst tillskriver den vuxna människan en förmåga att via association till lugn musik återupppleva det lugna livet i fostervattnet. (Evolutionsvetenskaparen är den värsta sörja inbilska "förklaringar" mänskligheten uppfunnit, många gånger är de värre än mänsklighetens äldre försök till begripliggöranden och till vilka förvisso astrologin hör.)

Tibetanska dödsboken må bara vara 1000 år gammal men har säkert åtskilligt äldre rötter och bland hinduismens fem element var den här texten den första där jag noterade österlandets tydligt dualistiska tendens. Elementen kan användas på ett jordnära sätt men har också ett högre, himmelskt ursprung (precis som i Grekland Platon såg elementen som levande väsen i Idévärlden och förlagor till det som för avfällingen Aristoteles bara hanterades som element tillhöriga vår värld. (Plus förstås det femte elementet som "rymdens" särskilda luft  -exakt samma syn som i hinduiska texten Bhagavad Gita där i en översättning till svenskan eter [sanskrit: akasha] blivit "fin luft". 

Ingen vis människa från Österlandets skulle säga emot ateisten Englund att det är tack vare vår fysiologiska konstruktion vi uppfattar toner, men en äldre och klokare mänsklighet hade fattat att inget uppstår ur intet och att det finns förlagor till de materiella ting vi upplever, och det är den spirituella Schültz position.

Hans födelsedygn är så extremt dominerat av Vatten att tankarna direkt går till en fotnot i Tibetanska dödsboken (den ursprungliga översättningen från Oxfords universitetsförlag). Där talas det om det "högre" Vattnet som "den spegellika vishetens element" och uppenbart förmår Schültz vaggas till den stillhet där Vatten förmår spegla något annat och högre. Det högre: romerska platonisten Plotinos såg Elden som det mest gudomliga här i vårt sinnliga universum och det är inte underligt att den fallna själen som finner sig i en människokropp lever ett liv under vatten, i den sub-lunära sfären medan livet som börjar vid Solen markerar det supra-lunära. 

Likt egyptierna omfattar astrologin föreställningen om många själar i varje varelse och det är inte svårt att föreställa sig att ateister bara fungerar på en mycket låg själsnivå och saknar Eric Schültz förmåga att meditativt förnimma ens Solens nivå (långt ifrån den högsta av människans själar - Sideriska har resonerat om Saturnus som "förnuftet", den rationella själen som är den högsta komponenten i människan)

Bloggaren var själv länge uppe i "det blå" och spiritualiserade österlandet, men omläsning av Plotinos visar tydligt att han avser fysiologiska funktioner när han talar om själens lägre nivåer. Astrologins Måne eller sinnelag  (psyke, själ) är således de planetära gudarnas skapelse av den lägre själsnivå som normalt kallas den "irrationella själen" och summerar alla värddjurets begär (fysiologiska och/eller mentala). Expressen-intervjun saknar verkligen "radioapparat"-teorin, att våra fysiologiska mirakel till kroppar finns till för att låta det högre uppleva sin egen kreation på en lägre nivå.

När hinduerna tillskriver Månen i Tvillingarna en filosofisk böjelse betyder det alltjämt att det är den jordiska människokroppens sambandscentral där sinnesintryck blandas med inre minnen, allt beroende på vilka högre själar eller själsfunktioner som sköter konstruktionen av verklighetsupplevelsen. Hinduerna är extremt mentala och intellektuella så de favoriserar naturligt Månen i Luft, där kopplingen till "underlivets" alla begär släppt greppet om djuret så att människan börjar närma sig sitt verkliga väsen (över djuren men lägre än änglarna/daimonerna).

Tvillingarna är det första Luft-tecknet som beskriver den verkliga människan, i Indien tecknade som en man och en kvinna som via sexualiteten söker förening så att den högre andevarelsen ska resultera via Vågen/Unionen. Andevarelsen är förstås det tredje genuint mänskliga tecknet Vattenbäraren, även om västastrologin i sin tynande materialistiska tagning förlorat insikten om att både elementen och zodiaktecknen har lägre och högre signifikationer.

Schültz har Fiskarna som en dominant på himlen och det är symbolen för själens befrielse ur den låga djuriska naturens befrielse, det stadium är "biokemi" inte är hela historien vilket han så tydligt påpekar i Expressen-intervjun. Att Jupiter också välsignar från Vattentecknet och modersprincipens Krabba understryker tesen om "den oceaniska upplevelsen" av obruten harmoni och total kontinuitet. Att Solen i Väduren står för det nyfödda barnet eller individualistens brott med modern här är ofullbordad, Solen baseras på sin härskare Mars som ännu befinner sig i den oceaniska Fiskarna, visar hur nära drömstadiet han befinner sig. Det han kallar Gud kanske är hans eget ofödda Själv en gudomlig Eld-Sol eller gudsgnista som här blir tydligare när han går i det meditativa Vattnet...?

(Solen tecknar individen och kan vara kärnan i en utomjordisk vistelse lika väl som inkarnerad i en människokropp, Solens betydelse varierar beroende på om den söker uppåt, Jupiter, Saturnus, eller ner mot det jordiska... Solen i det första Jord-tecknet blir ofta en fitness-fixerad livscykel, har mött flera Oxar som är kroppsdyrkare än något annat soltecken.)

Kontrasten med Engdahl kunde inte vara större, här är en litteraturvetare med en mycket passande Sol i Luft-elementet:

Där en opposition mellan psyket/Månen och Saturnus ofta ger en intressant mognadskurva (Månen är accepterande och lär sig lite av Tidens Herre varenda månvarv) föddes Englund utan den fördelen. Den motsatta konjunktionen innebär att Tidsherren låser psyket redan tidigt och skapar en trög typ som hittar sin form alldeles för tidigt i livet. Man kan misstänka att Månen är ett barndomshem där ingen frihet givits utan "den rätta vägen" piskas in i barnen från första början. (Jämför månvarvets hastighet med hur många människoliv det tar för Saturnus att exponera Månen med samma mängd intryck.)

I detta fall också det demoniska begärets norra månnod som skapar exakt den intoleranta inbilskhet som tror sig sitta på sanningen som anas gång på gång i Expressens intervju. Missa inte att Solen kunde ha varit en själssymbol men pga. himlens design signaleras att alla individualitet är förbjuden här, södra månnoden halshugger Solen och Månens historia blir berättelsen om jakten på ett extremt konventionellt Lejon och dess hunger efter en maktposition: litteraturprofessor på Stockholms universitet. Men maktpositionen är en ersättning föra Solen är halshuggen här och med all unik individualitet. En bildad och modern ateist enligt pepparkaksformen.

Männen är födda inte långt från varandra och båda har den helt materiella världsbildens opposition Stenbock/Krabba (Jord/Vatten = knådad lera ger Adam/människan men utan andegnistan). Utgår man från den oppositonen bleve man inte riktig klok. Det är måntecknen som förklarar mest, i brist på exakt födelsetid.

Att intervjun centreras kring musikalisk behållning är exakt denna materiella opposition Jord/Vatten. Med de många själar antikens vetande rörde sig med, blir musiken en så grundläggande upplevelse att båda männen är helt eniga. Båda har en intellektuell/Merkurius-verksamhet som finner Jupiters välbefinnande i en god bok eller ett stycke musik. På låg och kroppslig konsumtionsnivå är Vattnet inte spegling av Vishet utan bara konsumtion. Låt vara att Merkurius och Jupiter synliggör två hörn av Jupiters triangel. Detta kan ge en långt mer subtil konsumtionsstil än normalt för Jord/Vatten, eftersom Fiskarna är det Vatten-tecken som öppnar för att släppa den låga irrationella själen bakom sig som ett utbränt raketsteg. Men Engdahls övriga ingredienser hindrar förståelse av antikens sublima insikter, så professor han är.

Filosofen Plotinos (200-talet):

Hur ska vi då förstå dessa [himmelska] krafter? Vi måste tydligare förklara hur triangel skiljer sig från triangel, på vilket sett den den ena himmelska kroppen skiljer sig från den andra, och varför och upp till vilken punkt den agerar på ett speciellt sätt. För minns, vi attributerade inte deras aktiviteter vare sig till deras kroppar eller avsiktliga val. Inte till kropparna enbart eftersom inträffanden inte är av enbart kroppslig natur, och inte till planeternas val då det vore opassande för en gud att välja opassliga aktiviteter. 

Enneaderna IV.4.35 (Armstrong s. 245)

 

PS. Under intervjun noterar Schültz den kristna teologins "helige ande" och beskriver den som en formidabel "shape shifter". Den indiska astrologins förnämligaste hus är det 9e, för religion och filosofi (och inte "etablerat vetande"). Ägaren är Jupiter som för hindun heter Guru, den gudomliga läraren. Kristendomens helige ande (gr: Parakletos) betyder "hjälparen" vilket en guru är, hjälparen som för novisen in på returvägen till sin egen andegnista och sanna identitet.

Detta är bortom den "individualitet" Lejonets härskare Solen representerar men här börjar det bli finstilt. Både Solens 5e och Jupiters 9e hus är "Dharma-hus" och tecknar dem "på den Vägen" (de som börjat återvända från det materiellas begränsade medvetande). 

Som tur är finns viss fri vilja så även om personhoroskopet gapar tomt i båda husen finns ingen anledning till misströstan. NÅGONSTANS i horoskopet befinner sig husens tillfälliga ägare (kräver känd födelsetid) och i dessa fall döljer sig "den rätta vägen" till själens rehabilitetering i ett mer komplext sammanhang (Dharma-indikatorerna invävda i andra hus). Eftersom ascendenterna är olika ersätts t.ex. Guru av den planet som nu äger 9e i det enskilda fallet. Det kommer att förändra den Dharma, den väg individen jobbar genom i detta liv. 

Det enklaste uppdraget förefaller tillfalla Jungfru-ascendenterna som har födointagets Oxe i 9e. Lära sig äta näringsriktigt låter märkligt, men jag känner Junfruascendenter som är närmast närings- och hälsobesatta så 9e verkar teckna en slags "överideologi" som bara andesjälen förstår. Den vet varför den föddes när. Men så nära varelserna bakom Schültz och Englund kommer vi inte här.

Tillägg. Ett kort tillägg skrivet för publicering inom ett par dygn.