Den här bloggen hade i flera inlägg redan berättat samma historia som den utmärkte religionsspecialisten Joel Halldorf till sist knackar ner åt Expressen, trots att hans objektiva text bryter mot mediernas självpålagda antiryska drev.
Han ger helt enkelt den pusselbit som får den första vågen av drevkarlar, de som ägnat många dagar åt att böla om Putins galenskap att själva framstå som mindre vetande.
För, som Halldorf beskriver det, kan inte Putins rationalitet uppfattas av den som en genomsnittlig svensk börjar med att exkludera religion och filosofi och all form av begåvning från ekvationen. Geopolitik är definitivt ett alltför snävt perspektiv.
Här en kortlista på inlägg som motsvarar (ibland mycket summariskt) den läsvärda texten i Expressen:
https://www.expressen.se/kultur/joel-halldorf/det-har-ar-ett-heligt-krig-for-vladimir-putin/
*****
Halldorf: Putin bär ett kors via sin fromma mors påverkan
Aldenryd: Putins pesonliga daimon i horoskopet påminner om Rysslands andliga daimon men verkar hos honom som en individuell angelägenhet (horoskopets 5e individualistiska ledarhus).
https://siderisk.blogspot.com/2022/03/bekraftelser-pa-putins-oklara-fodelsetid.html
*****
Halldorf: "Stora berättelser håller oss samman i det statsvetare kallar föreställda gemenskaper."
Aldenryd: Samhällets överbyggnad (horoskopets 11e hus) kan ses som dess livsluft, dess personliga daimon eller själens högre aspekt.
https://siderisk.blogspot.com/2022/02/dold-daimon-i-horoskopet-1.html
*****
Halldorf: Putin ser andligt och territorialt som en enhet: ortodox kristendom och jorden. Knöt an till synsättet redan vid invasionen av Krim.
Aldenryd: Bloggen noterar Folket/Vattenbäraren och Anden/Skyttens Jupiter både i horoskopet för Krim-annekteringen och Putins tal till ukrainarna/annekteringens start.
https://siderisk.blogspot.com/2022/02/putins-tal-till-ukraina-krigets-mars.html
https://siderisk.blogspot.com/2022/02/putin-langsiktigheten-syns-i-krim.html
*****
Halldorf: "En av Putins främsta inspirationskällor är filosofen Ivan Ilyin... såg den ateistiska kommunismen som en parentes i den ryska historien. Djupast sett var Ryssland kristet."
Aldenryd: siaren Edgar Cayce om Rysslands framtid
https://siderisk.blogspot.com/2022/03/1930-talet-amerikanske-siaren-ser-att.html
*****
Varför Halldorf behövde några dagar på sig att säga i princip samma sak, beror säkert på att han verifierade källorna och vägde sina ord på guldvåg med tanke på Sveriges för tillfället vansinniga tankeklimat. Jag hade t.ex. ingen aning om Putins förebildliga föregångare, som kristnade Ryssland. Men ibland räcker det med att se Gestalterna.
Om dessa Gestalter sade den kinesiska visheten (ja, den igen!) för över 2.000 år sedan:
Det finns skepnader som står i världens utkant...
Källan glömd, men det är inte Daodejing, kanske den paradoxala och svårbegripliga "rebellen" Chuang Tzü.
Daoisten talar här om samma sak som ungefär vid samma tid eller kanske hundra år tidigare beredde Platon sådana besvär: att i ord söka beskriva de formlösa Former som själva existerar för evigt utanför tid och rum men ändå lämnar sina intryck i allt i denna värld för den med ögon att se. Man kan säga att den visa kinesen liknar sina Gestalter vid något man bara svagt anar i ögonvrån men försvinner när man fokuserar dem.
Som spöken fast på en högre nivå av sann Existens. Spöken eller odöda är inte Former, de är bara förvirrade själar som missade tåget hem till Himmelen när de dog eller var så distraherade av sinnlig stimulans och lågt ägandebegär att de hänger runt på platser de en gång förfogade över, genuint insiktslösa själar som ännu inte förvärvat den autonomi som Platon storsint tillskrev denna högre levnadsform och som människokroppen bara är ett ofärdigt verktyg för.
Bloggaren har det senaste årtiondet haft flera drömmar om "att missa sista tåget hem", men som kineserna också sade: bättre att vara inbillningssjuk än korkad och verkligen ignorera det viktiga (Jijing kap. 12, stadium 5).
Den kanske mest olycksbådande av dessa drömmar är en av de tidigaste, flera år innan klimatångesten dragit i gång i medierna och en tid när jag inte ägnade en tanke åt klimatfrågan.
I drömmen går jag vilset runt och söker hitta rätt i ett helt lerigt område som nyss varit helt översvämmat men där nu markytan till hälften bestod av vattenpölar och till hälften av lera. Detta - fast knappt längre igenkännbart - var någonstans på Västkusten där jag bodde några år i barndomen.
Idag skulle jag inte klassa drömmen som "missa sista tåget hem" utan som en själens nostalgiska tripp till en tidigare lekhage - men en själens resa framåt i tiden. Naturens Vedergällning var nu här och har genom en rejäl översvämning gjort sitt jobb med det låglänta och ateistiska Sverige. Jag såg inte en levande själ trots att drömmen pågick länge medan drömmaren klafsade runt i leran...
Daodejing, första halvan av kapitel 41:
När människan av den högsta kapaciteten hör om Dao
Gör hon sitt bästa att omsätta Vägen i praktiken.
När människan av genomsnittlig kapacitet hör om Dao
Blir hon kluven i sitt sinne angående den.
När människan av föga kapacitet hör om Dao
Skrattar hon högt åt alltihop.
Om hon inte skrattade, skulle Den inte vara värdig namnet Vägen.
Det är därför ordspråket säger:
Vägen ut i ljuset ser ofta mörk ut,
Vägen som leder framåt, tycks ofta som en tillbakagång...
Kuriosa
Apropå daoismens flitiga anspelning på ljus och mörker, verkligheten och blotta ytskenet, ser Expressens skribent - egentligen biträdande religionsprofessor - knappast speciellt andlig ut. I princip hela horoskopets substruktur vävd av Mörkrets kvalitet och bara sympatins Venus står i Ljuset. Men även det budet modifieras eftersom Venus disponent Merkurius själv är placerad i Mörkret.
Detta är således en professor, en vetare i ett ämne och för att veta väldigt mycket behövs inte Ljuset eller den levande Anden. Mörkret är konservativt och vårdar sig om det som varit - passande för en förvaltare eller historiker utan några revisionistiska ambitioner. Det räcker utmärkt med att ha sangvina intellektstecknet och Venus däri för att en känsla för kunskap ska uppstå. Men den mörka fläcken i detta ljus pekar alltjämt mot något annat än levande erfarenhet: professorn har Kyrkohistoria som specialitet, dvs exakt vad man kan räkna med av Tamas guna som alltid graviterar mot den rådande makten, mot status quo och det som har skenet av hållbarhet. Att han skrivit om Pingströrelsen som betonar just den levande andens närvaro i individen gör kontrasten än tydligare.
Men det finns förstås ännu ett grundläggande perspektiv, de fyra elementen. Här är kristendomens tvåtusenåriga problem tydligt för handen: Köttets förtappelse via en tydligt markerad Oxe (JORD) medan Lejonet tillhör ELD och har därmed en del i LIVET.
(Detta är inte biologiskt liv, märk väl, att kalla biologi för liv är vad satanister gör för att dölja den större bild den antika människan kände till. Dagens "upplysta" och överspecialiserade västerlänningar har låtit sig förblindas av dagens modevetenskaper som i själva verket skördar sina framgångar just genom att avmaska sig och bli närsynta.)
Eftersom Måne och Sol är tänkta som en livslinje där barndomen naturligt leder över till den mogna individualiteten, blir därför även från ELD till JORD som att säga att professorn må ha stått anden nära i riktigt unga år men att lågan slocknar ju mer stadd Oxe blir utifrån dess princip om stabilitet, lugn ro. Inget ovanligt öde, merparten av Sveriges medborgare går samma väg, även om just den här kombinationen är lite mer dramatisk. De fyra "fasta" tecknen (Oxe, Lejon, Skorpion, Vattenbärare) representerar drömmen hos de allra flesta: ett tryggt, fyrkantigt rum som ger skydd och förutsägbarhet i det lilla livet (kroppens liv, inte Andens).
*****
Kuriöst läste jag för en annan religionsprofessor, också född i Linköping, under mina år vid Uppsala universitet. (Linköping är en stiftsstad och det är kanske inte förvånande att den krigsvapentillverkande staden också tycks producera religionsprofessorer).
När jag nu återvänder till salig Bergmans karta är det inte utan förvåning. Månen i Jungfruns 1a grad vid lunchtid är så osäker att det lika gärna kan vara ett lejonpsyke och en karta närmast identisk med Halldorfs.
Har bloggen kommit en kristendomsforskar-trend på spåren i denna hårda skärning mellan ELD och JORD? "Anden är villig men köttet är svagt."
Apropå Sol-Oxen, är titeln "professor" inte långt från "possessor" - tänk Oxen som zodiakens äganderättsprincip. Man kan besitta både kunskap och ting. Den enda ytterligare professor vars horoskop jag har i minnet är en i statsvetenskap - Solen i Oxen där också (och typiskt nog Månen i Stenbocken för en sedesam dragning till makt - men sublimerat till intresse av frågor om makten/staten).
Svenska Wikipedia nämner Jan Bergman, professor i Egyptologi, men fokuserar på hans roll som expertvittne i en rättegång mot en antisemitisk radiopratare i den nya borgerliga skräpradion som tillkom på 1980-talet (Rix, Megapol och liknande IQ-befriat skval, men även en islamistisk hatkanal innan "hat" blivit modeord i pressen).
Eftersom jag tog en småkurs i Egyptologi vid den tiden (se inlägget om Drömmars gåtfullhet och tidigare nämnt 2012), lättade Bergman sitt hjärta för mig (som inte ens hört om hans trångmål) och förklarade hur "allt blivit så fel" och att han inte menat att framstå som antisemit. Vilket han verkligen inte var i den 10-poängskurs i just judendom jag tidigare läst för honom.
Men det är rätt typiskt ett horoskop som i princip klyvs i två delar dött kött (ordalydelser) och livgivande ande (Eld) att hamna i konfliktartade situationer!
Om något minns jag honom som alltför boklärd för "människan av genomsnittlig kapacitet", och att en del studenter inte klarade att strukturera den flod av djup kunskap som vällde fram ur honom. Bloggaren njöt av förmånen att få sitta vid en vis lärares fötter, bildligt talat, men började redan här undra vad det var för fel på klasskamraterna (läs: svenska folket) som gnällde över förmånen att få lära sig något - uppenbarligen hade så många år av arbete på dräglig välfärd för småfolket dödat en del viktiga egenskaper i landets kollektivsjäl.
Denna "celldöd" i samhällskroppen berodde (som nationalhoroskopet visar) på att svenskarna inte var aversiva mot förvärv av privilegier utanför det officiella systemet, så att vi idag har en påfallande Elit och en anonym massa, gärna förvisad till förorten. Moderatledda Solna skeppar t.o.m. samhällets svaga till avlägsna och döende småorter för att de kvarvarande solnaborna dess bättre kan gassa sig i varandras strålglans.
Det är inte ett litet antal medelmåttor som Sverige lyckats producera på bara några få generationer. Det är lätt att riva ner en samhällsanda och tidskrävande att bygga upp en. Att nyliberalismen slog rot så lätt beror förstås på att den tilltalar det sämsta i en människa, hennes ego och den falska inbillningen att någonsin kunna vara fri - hela universum berättar det motsatta för henne och därför har den moderna borgaren valt att sluta tänka helt.
Vad jag i efterhand anar av Wikipedias artikel är att en och annan vän av den moderna, sekulära entiteten Israel måste ha haft ett ont öga till Bergman, vars litteraturval till kursen i judendom vagt antydde sympati för ursprungsbefolkningen, palestinierna och deras sak. Det var naturligtvis inte samma sak som antisemitism. En (1) bok av många i kursen behandlade den samtida situationen i staten Israel och anlade en del kritiska perspektiv, i övrigt bestod kurslitteraturen av "pro-israelisk" kunskap. Jag minns särskilt den empatiska studien av judiskt vardagsliv i historia och nutid (Alan Unterman - Jews, Their Religious Beliefs and Practices).
Bergman utsattes troligen för ett "zionistiskt drev" (som en högerextremist skulle uttrycka saken) eftersom han vittnade om att det finns blodtörst i judiska urkunder, vilket naturligtvis inte är något sensationellt. Man kan också se på de macho-soldater det moderna Israel håller sig med och använder vid terrorattentat, gärna i samarbete med USA, på olika håll i världen, och fråga sig varifrån de hämtat denna attityd om inte från en vilja att knyta an till sin äldre historia av stridbara män och för alltid glömma den glåmiga och hunsade gettojuden i Europa.
På den här bloggen har jag t.ex. flera gånger nämnt den judiska esséerörelsens halakha (samling påbud) i vilken vid vår tideräknings början ingick dödsstraff för den som smädade laggivaren Moses namn, mot vilket läraren / rabbinen Jesus framlade ett annat rättesnöre: "vänd andra kinden till". För det blev han mycket möjligt exkommunicerad från esséernas samfund. Egensinnighet uppskattades inte. Och där uppstod kristendomen, som följd av en som högst sannolikt rest Österut och insupit en form av vishet som folket inte hört, en vishet påfallande lik den kinesiska daoismens paradoxer.
Det räcker med att slå upp Dödahavsrullarna på måfå för att direkt se ett annat exempel på den tid när ännu ordet "heder" och trohet till sitt land betydde något för människor. Översättarna noterar i det här stycket från "Tempelrullen" (11Q19-20) omformuleringar av 5e Mosebok (21:22-23):
Om en människa bedrar sitt folk och överlämnar dem till främmande nation [som svenska politiker smyganslutit Sverige till USA], och i detta gör ont mot folket: du skall hänga honom från ett träd tills han är död. På två eller tre vittnesmål skall han tas av daga, och de ska själva hänga honom.
Om en människa döms för ekonomisk bedräglighet och flyr till nationerna [sticker utomlands, typ korsar gränsen till Jordanien] och därifrån förbannar sitt folk och Israels barn, ska han också hängas på ett träd tills död. [Texten utelämnar den lilla detaljen att den ekonomiska brottslingen först måste lokaliseras i sin exil i ett "skatteparadis".]
[Dödsstraff för ekobrottslingar! Så tydligt ansåg esséerrörelsen att pengar var så onda att de kopplade till Djävulen själv. Citatet tjänar som motvikt, kanske komplement, till bloggarens synbara preferens för världens Robin Hoods i slutet av det inlägget.]
Men du skall inte låta deras kroppar förbli i trädet över natten; du skall helt visst begrava dem inom samma dag [solnedgången var starten på ett nytt dygn med nya fräscha föresatser]. I sanning, vem som än hängs från ett träd är förbannad av Gud och människor, men du ska inte befläcka landet jag avser att ge dig som arvedel. (textkolumn 64)
Jag kan förstå att den överbeläste Bergman kan ha rört ihop antik praxis och nuet och därför ådrog sig kritik som expertvittne. Men det han kan lika gärna ha noterat att dagens sekulära Israel med sina lönnmord påfallande mycket påminner om en äldre tids statuter...
I ämnet: Den sekulära staten Israels problematiska horoskop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar