Jag minns norska sångerskan Åsa Kleveland från min barndoms tv. Eftersom hon sedan flera år är ordförande för norska versionen av ateistföreningen Humanisterna kunde det vara värt ett stickprov för att se om hon upprepar vad jag kommit att misstänka vara den astrologiska indikation på lättare mental störning som förorsakar ateismen.
Ja, det finns förstås flera ingångar, och en är den kapitala mentala lättjan som inte ens orkar tänka igenom frågeställningen på djupet (se styrelseledamoten för svenska Humanisterna, i inlägget Föds man ateist?).
Men den astrologiska signatur jag var på jakt efter är den sk dissociationen eller disjunktionen där Vatten och Luft ömsesidigt avböjer kontakt.
Och tänka sig, Åsa Kleveland hade den allra tydligaste version man kan önska sig: en brytning mellan dessa två skilda förhållningssätt till livet som för evigt verkar vara ur stånd att förstå varandra. I det här tydliga fallet involveras båda Ljusen - Sol och Måne.
Det är naturligtvis intressant att fadern var ingenjör och flydda naziockupationen av Norge, mötte svensk kvinna så att Åsa Klevelands Sol (far) och Måne (mor) bokstavligen möts i ett anspänt förhållande som kräver "översättning" från det ena elementet till det andra. Och det är här "andliga problem" uppstår.
Poeter och sångare kan hjälpligt överbrygga kommunikationsglappet mellan andesjälen (Solen) och det lägre sinnet (Månen) genom att dikta bortom Luftens tyranniska logik och smussla in Vattnets drömska bilder. Men när det kommer till "verkligheten", då brukar de här typerna militant hamna i strid med alla som påstår att logiken inte är det högsta verktyget som givits människan för kunskapsinhämtande.
Men då rationalister är livrädda för att "förlora förståndet" är de inte villiga till mångårig träning i meditation för att luckra upp den tyranniska logiken och komma i besittning av de högre kognitiva gåvorna. De ligger väntande på att mänskligheten ska nå längre än detta halvtillstånd mellan girigt djur och pseudoandlig sekulär humanist (en grupp som stjäl friskt från religionerna men vägrar acceptera den gudomliga basen för argument om varför man inte ska döda eller profitera på varandra).
Nu misstänker jag att Åsa, som det brukar vara, är en ren produkt av sin fader ingenjören och hans rationalism. Hon har i slentrian övertagit en världstillvänd syn på sakerna och med årens gång fastnat i denna störning eller klyfta mellan Vatten och Luft som horoskopet så väl tecknar. Istället för att gå till botten med livets djupaste mysterier har hon funnit det viktigare att utöver självklara engelskan lära sig både franska och därtill japanska.
Naturligtvis finns det polyglotter med betydligt fler språk på hand, men det här är en typisk följd av den dominanta Luften i horoskopet: Kleveland älskar att relatera till människor via kommunikation: Merkurius och Venus i Vattumannen!
Och individcentreringen är total (Saturnus i Lejonet mittöver). Det är många som har denna axel mellan Vattumannen (människosläktet) och den gudomliga Ledaren i centrum (Lejonet - Solen) men som inte är mogna att förstå hur världen egentligen är designad. Då rasar axeln ihop och blir simpel humanism med människan i centrum. Humanisternas svenska ordförande har också en havererad version av den här axeln, men nu med Solen i Lejonet (för en skrämmande narcissism) och Saturnus i motsatta Vattumannen.
*****
Apropå mångspråkighet, här är horoskopet för en framliden professor i religionsvetenskap som jag studerade för. Han kunde utöver engelska även franska, tyska, latin, grekiska, hebreiska och gammalegyptiska (hieroglyfer). Det är möjligt att han kunde ännu fler språk. Så här såg hans mäktiga - och märkliga! - horoskop ut.
Än en gång hittar vi kommunikativa Merkurius sida vid sida med Venus, men nu också förstärkt av Solen. Allt i Oxen, känt som den orala kommunikationens ("traditionsförmedlingens") tecken!
Professor Bergman dog 1999, bara fyra år efter att jag tagit min examen i Uppsala. Under mina studier såg jag en sorgsen och tyngd man som talade ut med mig (fast jag var en ung student) om hur han hamnat i en härva av missförstånd i samband med att han som expert vittnade i den sk Rami-rättegången (antisemitisk propaganda i närradion).
I den svenska Wikipedias korta artikel framstår han i eftermälet som en antisemit, vilket han verkligen inte var! Han älskade att föreläsa om fascinerande och dolda motivkopplingar mellan folken i Främre orienten och där inskränkta blivande präster våndades över hans gigantiska penseldrag, där njöt jag - som icke-konfessionell elev - av hans encyklopediska vetande.
De ordinära eleverna, som ansåg vetande vara ett nödvändigt ont, ville bara ha fakta att punktlista i sina anteckningsblock inför tentan. De fattade inte att här stod en stor själ och målade på en gigantisk tavelduk!
Professor Bergman, i sin själva person, fick mig att inse att förståelse kommer bara med de stora sambanden.
Därför kan jag inte tro att hans Måne befann sig i detaljkunskapens Jungfru, utan just i den stora överblickens Lejon, fastän Månen vid 12-slaget (lunch) nått in i Jungfrun så att det kan tyckas en helt öppen fråga vilken typ av sinne han föddes med.
Men för Månen i Lejonet talar hans kanhända något ostrukturerade föredrag som aldrig skedde utifrån manus utan alltid som kreativa och levande monologer. Låter det som Månen i levande Lejonet eller Jungfrun, den überstrukturerade bokhållerskan?
Givet de allvarliga problem som syns i Lejonet - olycksplaneten Mars inte minst - finns ännu ett, privat, skäl till att anta Månen i Lejonet. Hans båda söner omkom i bilolyckor! Och bland de inskränkta studenterna i Uppsala tisslades och tasslades det om att ingen någonsin doktorerat under Bergman.
Han var, så att säga, inte lottad av öde ens till andlig eller intellektuell avkomma! Detta katastrofomen i fråga om "barn" (Lejonet/Jupiter) skulle sakna mening om inte den högst personliga Månen befann sig tillsammans med dessa olycksomen: halshuggna Ketu, olyckan Mars och "superförstärkaren" Jupiter.
Men samtidigt uppvisar horoskopet åtta av nio möjliga placeringar i Tamas guna. Mörkrets och okunskapens kvalitet. Och det är exakt vad Wikipedia-artikeln menar vara kontentan av hans expertvittnesmål i Rami-rättegången: okunnighet om judendomen.
Jag skulle vilja säga att hans största problem var att han pratade förbi sina elever, så inne i sin teoretiska värld att det var bäddat för missförstånd. Det är notabelt att hela horoskopet klyvs i bara två delar: Eld (vision) och Jord (döda fakta). Mannen levde (kanske sedan sönerna omkom) inte längre i nuet utan i en värld bestående av faktakunskap om antiken och hur ålderdomliga motiv kunde ses avspeglas även i dagens politiska skeenden.
Han hade tydligen problem, av tisslandet att döma, att motivera sina elever att fullborda forskargärningar. Han var för "tät" och dunkel (Tamas guna) för gemene man att penetrera.
Antar man Månen i Lejonet som ställföreträdande ascendent, har vi här Solen, Mars och Jupiter som verksamma välgörare, sinnets Måne som neutral faktor men Merkurius, Venus och Saturnus som illgörare.
Man kan fråga sig hur Mars/Jupiter kan vara verksamma välgörare som berövar en förälder hans båda barn! Men märk att också Ketu, "bestraffningen" eller "halshuggandet", lägger till sitt bud - en indikation att man kommer att separeras från allt vad nu Draksvansen är involverad i.
Och här är då problemet: som hos Leo Lagercrantz, antirasisten, är Bergmans Mars en kraft för det goda, men han målade FÖR stora bilder vilket ledde till att han upplevdes som svamlande för dem som tappade spåret pga otillräckligt personligt RAM-minne (trånga sinnen). Inte minst, tydligen, i Rami-rättegången, där hans anförande kallades "långt" - något jag så väl känner igen från lektionerna där han alltid drog över tio minuter till elevernas irritation. Lejonet breder ut sig!
I dessa minnesbilder tycker man sig ändå tydligt se ett Lejon-sinne med megaförstoraren Jupiter, den smärtsamt direkta Mars. Ja, sekulära judar, precis som alla folk, drivs in i denna dag av vissa kulturella arketyper eller djupa motiv, trots att man på ytan kanske kallar sig "sekulär". Varifrån kommer européers störda islamofobi? Det är den gamla kristna korstågsandan som vaknat upp igen och verkar inifrån dessa sekulära vrak - de förstår inte att de är våldtagna marionetter för gigantiska krafter som spelar över årtusenden!
Det är mer än troligt att det är SAMMA SJÄLAR som nu är på jorden igen, som under korstågen. Ödet ger dem en chans att vara mer intelligenta den här gången, men i Sverige (och Europa i stort) tycks de inte ha lärt sig ett dyft. De är alltjämt lika drivna av fanatism som då, den gången de kallade sig kristna och trodde de måste försvara Jerusalem mot saracenen. Jag var en av dem då, men har vaknat. Det som förbryllar mig är att folk i gemen inte förändras över tid. Är vissa själar utvalda till att tillryggalägga flera mil än andra, precis som det på jorden finns långa och korta livscykler? Det är mycket man inte vet...
Det är intressant att jämföra framlidne professor Bergmans horoskop med det just föregående, den (enligt Birro) överdramatiserande lögnaren. Och inte minst, horoskopet för 1980-talet! Om professorn ska lastas för något var det kanske just Lejonets oförmåga till dialog - dess tendens att ta hela scenen i besittning och bara hålla monolog.
Atma Karaka, själssignifikatorn) är med nästan total sannolikhet den älskande Venus i Oxens 30e och sista grad (Venus når Tvillingarna åtta på kvällen). Men en Måne i mycket sent Lejon skulle kanske kunna dela den titeln. I så fall blir horoskopet oerhört slitet i två delar. Eld och Jord, Levande Subjekt i ansträngd friktion med död Sak-lighet.
Föddes Bergman bara för att (förlora båda sina barn och) genomlida den rättegång där han tackade ja att vittna som expert på judendom men där han som tack fick sitt rykte smutsat?
Jag tänkte många gånger på lektionerna att denna lärde man måste ha varit en mäktig person i det gamla Egypten. Han till och med såg ut som en antik egyptier! På något sätt hinner våra felsteg ifatt oss, även om det tar tusentals år och den nya engångshjärnan inte alls har någon själskontakt och därmed som Job förtvivlat frågar sig varför ting sker som de sker...
 |
| En mästare ur det förflutna 1933-1999 |
Ateism och karma känner inga gränser eftersom de båda springer ur ett verklighetsskikt som föregår t.o.m. Saturnus - som symbol för Själens Form eller förnuftets sätt att rita sina kartor. Ateist blir bara den människa som har vissa väsentliga medvetandenivåer "avknäppta" i sitt liv (eller snarare förtorkade på grund av århundraden i träda). Den här ytterligheten motsvaras exakt av tanklösa, emotionella religionsfanatiker som i allmänhet inte drivs av mycket mer än sin vegetativa själ, av hormoner! I en annan miljö kunde dessa ha varit sexmissbrukare istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar