Ekonomism = oförmågan att respektera människan

Slog upp ordet "economism" för att se Wikipedias definition och hittade en amerikansk kritiker av denna inskränkta åskådning som totalt dominerar Fredrik Reinfeldts och Anders Borgs syn på livet.

Horoskopet för Albert Jay Knock är intressant för att det så perfekt stämmer in på några punkter i Wikipedias artikel om honom.

Hans far var både stålarbetare och präst, vilket dock inte på minsta vis gjorde Albert till någon radikal vänsterindivid. Mitt i denna brunmurriga smet av materialism och smärta i själen (Mars fallen i Kräftan) tycks den prästerliga andligheten synas av en kraftfullt förstärkt Jupiter (+ Drakhuvudet) i praktmakarens tecken Tvillingarna - kanske predikantens tecken? I vilket fall riktar Saturnus i gudomlig Eld en tydlig "Form" mot denna Jupiter.

Men det är inte den oppositionens närmare funktion jag vill utreda här, utan bara peka på hur typiskt det är att hitta eftermälet en man som "delade få detaljer om sitt personliga liv med sina arbetskamrater". Inte bara stämmer detta på pricken in på Jungfruns privatistiska läggning, utan kastar troligen ett förklaringens ljus över den ibland sjukligt privata Kräftan: det måste ha funnits någon olycka- eller skam inom familjen som gjorde Nock ovillig att tala om sitt. Hemförhållanden framgår också av Månen, men här är disponenten Venus fallen i, återigen, privatistiska Jungfrun.

I termer av paret aktualitet/potential som bloggen nyss introducerat, ser vi således hemförhållanden som på ytan ser bra ut: Månen är "upphöjd" i Oxen, men där potentialen, trots att disponenten Venus hunnit längre på zodiakens färd, är negativ. Ett livsöde med potentialen att sluta sig allt mer in i sig själv och bara tjäna sina egna intressen.

Inte konstigt då att han enligt Wikipedia fann och gillade tyske sociologen Franz Oppenheimers ANTI-KOLLEKTIVISTISKA skrifter! Dessa inspirerade Nock att själv skriva saker som "Vår fiende staten".

Här passar det bra att påminna om rabiat anti-kollektivistiska och ateistiska Humanisten Dilsa Demirbag-Stens skadliga överbetoning på Jungfruns tecken. Med Jungfruhärskaren Merkurius hemma i sitt eget tecken drabbas både den och Solen, Månen, och Jupiter av stillestånd. Planeterna är alla "aktualiserade" - de är vad de är - men de är inte utlovade någon förmåga att växa. En egoist från början till slut och därför enbart intresserad av ett samhälle som låter densamma egoism vara ifred. 

Mars i Skytten ser ut som en vilja att bryta ny mark, men disponenten är återigen Jupiter så att flytten från varifrån Demirbag nu kom till Sverige i själva verket var en förminskning ner i egoifiering. Jupiter (Skyttens härskare) är dessutom "skadad" i Jungfrun, en påminnelse om hur mycket mer filosofins och andlighetens planet kan än bara jobba för sin privata vinning!

Franz Oppenheimers horoskop uppvisar precis samma dödssynd: själviskheten. Vid första ögonkastet ser det här ut som ett oerhört öppet sinne: Månen i Skytten.

Men än en gång faller disponenten Jupiter - den dolda potentialen - kort om planetens faktiska position. Jupiter står kvar i dödens tecken Skorpionen, där egot slutligen måste offras för att individen ska kunna nå längre i sin förståelse av livet. Märk att detta inte är en nödvändig regression från ett större och öppnare sinnelag till ett sämre och slutnare. 

Men historien och Oppenheimers teorier indikerar klart att han inte lyckats realisera en Mån-Skytt utan regredierade tillbaka till Skorpionen som alltid i protest söker värna sitt eget. Solen i Fiskarna är minst sagt universella och fritt minglande - raka motsatsen till Jungfruns självmedvetna vakande över sina rättigheter. Men även budskapet från Solen kommer till korta eftersom disponenten Jupiter återigen inte blev klar med konsten att dö från sitt ego (Skorpionen).

Typiskt för tydliga Vatten-typer utbildade sig Oppenheimer till läkare och praktiserade en tid innan han bytte bana och blev sociolog. Jag har tidigare föreslagit hur den goda sidan av Skorpionen just är läkeyrket som ju per definition är en kamp mot Skorpionens korruption (sjukdom) och död. Såtillvida kan man säga att Oppenheimer faktiskt gjorde större nytta som ung än senare när han blev anti-kollektivistisk ideolog. Som jag just sade: Månen regredierade med livets lång (och Solen med). 

Måne och Sol som "livslinje" tyder alltså på att det börjar universalistiskt, som Skyttens vilja att värna allas liv, men att mannen senare i livet krymper intellektuellt och mer och mer värjer sig mot det kollektiva. Men kunde man inte förutsagt det redan från Solen i Fiskarna (den mogna, individualiserade människan) ? Den har ju en tydlig tendens att gå i exil, kloster, välja en undanskymd tillvaro? Jo, och särskilt när den verkliga ägaren av Solens livsvandring egentligen inte villa vara en social och utåtriktad Sol, utan en skorpionisk natur som sökte uppfylla sitt eget inre (växa i kläderna)!

Lite motsägelsefullt är det artikeln om Nock som nämner Oppenheimers anti-kollektivistiska idéer. I texten om Oppenheimer själv berättas istället om en skrift om "jordbrukarkooperation"! 

Med tanke på att Oppenheimer bör ha varit en tidig inspirationskälla till Israels kibbutzverksamhet är det intressant att jämföra med horoskopet för mitt första bokinköp av Dödahavsrullarna, jag tror mig nämligen ha varit på jorden som judisk fruktodlare vid den här tiden och "lös anhängare" av rörelsens ideologi. Oppenheimer och den kartan uppvisar en oerhörd harmoni! Torkan i Jorden och det nödvändiga Vattnet. Stenbocken och Skorpionen... Och så godhet i ideologiska Vattumannen i båda fallen.

Mer och mer börjar jag betvivla att Oppenheimers böcker kan ha varit rabiat anti-kollektivistiska vilket artikeln om Nock antyder! Dock ger artikeln sin förklaring: Oppenheimer gav inget för samhälle som "socialt kontrakt" utan såg det som en erövrare som trälband folk. Återigen Skorpionens djupa resistens i botten och dessutom ett tydligt exempel på hur den "upphöjda" Mars i Stenbocken demoniserar detta teckens fasta samhällsstrukturer och hävdar att de uppkommit genom våld. Här hör man nästan den martyriska Fiskarnas röst - det ständiga offret för andras övergrepp.

Vi har tidigare sett Humanisternas ateistiska biolog Patrik Lindenfors utgjuta sig över Kyrkans "ondska" och han har också Mars i Stenbocken. Och martyriska Fiskarna! Samtidigt tycks de här individerna vara blinda för att de själva söker tvinga andra till sin egen ståndpunkt! Ja, tvång och obönhörlighet går faktiskt hand i hand med Stenbocken. Det är så vissa själar är konstruerade att se på saker...

Intressant i vilket fall att två motpoler konstellerat sig och att det är Jungfrun Nock som blev befruktad av de (biologiskt) livgivande vattnen från Fiskarnas tankar om samhället! De två motpolerna har konstellerat sig som skriftställare och läsare. Den torra jorden började blomstra av vattnet.

Det är intressant att Fredrik Reinfeldt och hans Nya Moderater båda har Jungfruascendenten och båda säger sig värna individens rätt att vara sin egen (ren privatism), och att staten är något hemskt. Samtidigt så är denna politiker och detta parti ett rent språkrör för ekonomismen som skadar individen genom att bara se till penningen!

Vissa livslögner är inte alls väl genomtänkta.

Minns t.ex. den unge, vanartige moderat-anarkisten Anders Borgs livssyn och jämför med dessa ord om den egoistiske Nock: "He opposed centralization, regulation, the income tax, and mandatory education, along with what he saw as the degradation of society. "

Vi är här snuddande nära den onda sidan av Jungfruns tecken, den som visade sig genom Månens tydliga dragning mot kriminalitet. Det är därför ingen slump att finna Nock en av Ayn Rands inspirationskällor: kvinnan den korkade Annie Lööf håller som en idol, propagenten för hänsynslös egoism!

Här har vi därför också gestalten för den pågående pesten i Sverige. Själar så sjuka och själviska att de inte längre förstår sitt eget bästa när de går till valurnorna...