Den hyperlitterära folkrockmusikern

AllMusic.com beskriver Colin Meloy, kreativ ledare för tyvärr insomnade The Decemberists så här:

Led by Montana native Colin Meloy, the Decemberists craft theatrical, hyper-literate pop songs that draw heavily from late-'60s British folk acts like Fairport Convention and Pentangle and the early-'80s college rock grandeur of the Waterboys and R.E.M.

Från R.E.M. känner man tydligt igen ödsligheten i Decemberists musik och vad gäller de "hyperlitterära" texterna uppvisar albumen en sällan hörd serie av skillingstrycksliknande berättelser om mänsklig bedrövelse. Lämnar man den aningen svaga debut-EP:n "5 Songs" därhän, fullständigt exploderade gruppen på debutalbumet "Castaways and Cutouts" (2002) med eländessånger. 

Säg när Jungfruns tecken
inte sökte framhäva individualitet
genom klädstilen?

Skivan börjar med en liten makaber bit sjungen av ett barn som dött spädbarnsdöd och lång tid därpå alltjämt klänger fast i kläderna på modern som också dog i försöken att förlösa sig själv i en öde trakt! Eller, den rent otäcka berättelsen om kvinnan som var natt när hennes barn somnat in går ner till skeppen och låter hungrande sjömän på rad lägra henne, båt efter båt avverkar hon för att tjäna in några tio dollar för att släppa till en hel natt igenom. Sångens sensmoral: älska er mamma, för ni vet inte vad hon går igenom för er skull. Fruktansvärd historia! 

Jag noterar att Colin Meloy gång på gång återkommer till kvinnans vedermödor i sina texter. Det här var bara två exempel från debutalbumet. Horoskopet ger verkligen en chockerande variant av den onda stjärnan Algols andra sida: den där inte individen själv kanaliserar Djävulens alla sattyg men likväl verkar helt uppfylld av dem! Det är svårt att tänka sig annat än att Meloy är en reinkarnation av någon som varit med om mycket svåra saker, men i det här livet hittar verktyg att uttrycka sin plågade själ.

Redan givet den korta skissen av texterna är det uppenbart hur Månen för "kvinnan" eller "moderskapet" i Oxens tredje grad är en remarkabelt märklig plats för att fira hennes "upphöjelse" i den indiska astrologin, när judarna samtidigt såg detta som den onda Algols egen plats! 

Om denna ondska från Den Lede är det bästa som bjuds kvinnan i denna värld (Månens upphöjelse), vad ska man då säga om Månens "normala" härskarläge i den obeständiga dyningens tecken Kräftan, det ständigt hungrande och tomma hål en kvinna är dömd till att vara? (Se dock Thomasevangeliet, där Jesus lovprisar kvinnor som "gör sig till män" för "himmelrikets" skull. Och då handlar det inte om Sveriges banaliserade dragshow-variant med allas älskling Christer Lindarv - numera Lindarw för att tala om meningslösa detaljändringar.)

Givet The Decemberists textinnehåll kan jag omöjligt tro att Meloy kan vara född med Månen värst många grader från ovanstående position vid dygnets öppning!

Gruppens sound är precis lika jordbrunt och blått melankoliskt som horoskopet visar. Ingen energi alls, snubben har en späd, lite gnällig stämma - men bandet bygger upp en intressant och elegant ljudbild (akustiska instrument), vilket ger en behaglig fysisk närvaro att sjunka in. Finessrika arrangemang påminner om Jungfruns känsla för detaljer. (Ja, naturligtvis beror Lindarvs meningslösa ändring av stavningen på hans Måne i Jungfrun!)

Jord och Luft ger inte upphov till några akuta konflikter och för det "hyperlitterära" är det nästan övertydligt hur väl den sideriska zodiaken ringar in denna Jungfru med skarp urskillning. Den fallna Venus i Jungfrun ingår i en ömsesidig reception med Merkurius i litterära eller allmänt artistiska Vågen. 

Apropå berättelsen om modern som prostituerar sig i hamnkvarteren, har jag redan diskuterat den fallna Venus i ett, som jag misstänker, föga populärt inlägg där jag studerade ett sjuttiotal utvikningsbrudar, ursäkta glamourmodeller vill de bestämt kalla sig numera! (Är glamourmodellen dagens sköka?) (Se också skillnaden mellan islamiskt bankväsende och det västerländska.)

Utan att basunera ut fyndet har ytterligare några Nobelpristagare i litteratur tillkommit sedan ett äldre test. Nu har Solen i Jungfrun gått om Skorpionen och framstår som "det hyperlitterära" tecknet framför andra. Det var glädjande eftersom det just är Sol-Jungfruns skarpa öga för detaljer och realism som man kan tänka ligger bakom detta. Minns att Merkurius redan i Babylon (under namnet Nebu) var gudarnas skrivare, den litterära om man så vill.

Ett horoskop som den här musikern och textförfattarens, med enbart Jord plus Luft, kan sammanfattas som en "rationalist", en torr person, vilket tydligt hörs i texterna. Svalt, gränsande till oberört återger de händelser av hemskaste sort. Jag tror det här i hög grad är Merkurius, kommunikatören, i "objektiva" Vågens tecken i nära samarbete med den Venus som i Jungfrun inget känner alls, utan bara sakligt kan återge minsta detalj i förloppet. Sedan är det upp till läsaren eller lyssnaren att med eventuella egna Eld och Vatten-konflikter sätta sin egen själ i brand.