[Tillägg den 16 januari: Ett intressant inlägg på Newsmill från Feministiskt Initiativ. Det följer det här inläggets linje och söker en mer meningsfull förklaringsmodell än den stereotypa "utlänningens hedersvåld mot sina egna".]
Ateisten Lena Andersson skriver ännu en hyllningssång till det moraliskt dekadenta västerlandet i DN. Utan att ta den hedersmördade Fadimes far i försvar går det att precisera Anderssons halvt självförljugna analys med astrologin som verktyg.
 |
| AB:s läsvärda bokrecensent drar dygnet efter detta inlägg om Fadime & Pappan samma slutsats om Felicia & Anna. Det är förstås en naturlag att det behövs två för ett bråk. |
Ateisten Lena Andersson skriver ännu en hyllningssång till det moraliskt dekadenta västerlandet i DN. Utan att ta den hedersmördade Fadimes far i försvar går det att precisera Anderssons halvt självförljugna analys med astrologin som verktyg.
Andersson säger att hedersmordet bara är ett symptom på "idealiserade könsroller och individens fråntagna autonomi."
Det första är naturligtvis en förutsättning för det andra, men Andersson är som alltid pedagogen som vill skola in oss att tro sekulär kultur är ljusår högre utvecklad än allt annat. Som om inte vår myt om att "leva fri och autonom", för med sig en om möjligt lika stor börda - i formen av västerländska sjukdomar. Barn som mobbas över bristen på statusprylar, självsvältande unga kvinnor och de tusen andra ting som skapas av det västerländska "fria" samhällets oavlåtliga propaganda via reklam och medier.
Nej, att som sekulära humanister göra, föra sitt gerillakrig mot andra kulturer som har fasta normer, ter sig dödsdömt från det ögonblick pamfletterna möter en självgående läsare. Men Anderssons Humanisterna är inte intresserade av dialog på andra än deras egen sekulära grund, den som redan Platon skrattade ut: sofisten Protagoras ytterligt stupida tes, att "människan är alltings mått". Hur kan någon eller något mäta sig själv utan att ha en referenspunkt bortom sig själv. Sekularisten har verkligen inte tänkt igenom sin position särskilt väl...
Jag lämnar Anderssonskan åt sin egen agenda här, och övergår till Fadimes horoskop. Vid dygnets början står Månen ännu fallen i Skorpionens tecken. "Död eller mörker inom hemmets fyra väggar". Det är ju ett synnerligen träffande tecken, men det stämmer inte. För Månen i självrepressiva Skorpionen var ju det Fadime protesterade mot och bara några timmar in på dygnet (i Turkiet) går passande nog Månen in i den utforskande Skytten.
Bågspännarens pil riktad mot utlandet (eller hela världsalltet).
Här är en kvinna som har expansionen i blodet! En Måne som svarar positivt på varje signal som lovar hämningslös frihet. Tyvärr står Skyttens (och sinnets) disponent Jupiter i Vatten, vilket skapar en underliggande gränslöshet i personligheten... Någon anar redan att det här är ett kritiskt omen och att mycket nu hänger på vad patriarken och gränsdragaren Saturnus har för sig. Tja, sinnet (Fadimes personlighet) och Saturnus står och motarbetar varandra!
 |
| Saturnus i Luft mot Solen i Vatten: svår dissociation eller osynk mellan världarna |
Saturnus är för övrigt "Själens Form" och den faktor Andersson inte förstår sig på, trots att hon ständigt använder den för att forma karaktärer till sina böcker. Hon protesterar mot "idealiseringar" - t.ex. i könsroller (man eller kvinna) och har därför frånsagt sig den mest naturliga klassificering mänskligheten känner. Det finns bara två sorts personliga problem som kan föranleda en sådan revolt: homosexualitet eller feministisk vägran av det mansdominerade samhälle som låter Husfar sköta de yttre kontakterna och gör Husmor till familjens själ och hjärta.
Denna axel (astrologins Stenbock och Kräfta) är den arketypiska form - det ur evigheten sprungna mönster - som präglat mänskligheten redan som biologiskt fenomen. (Stenbocken/Kräftan står för materia och vegetativ själ respektive och illustrerar således "människan av lera", den biologiska varelsen om än inte hennes högre andliga eller intellektuella principer.)
Det är bara den mänskliga västcivilisationens allt värre urartning till en enbart ekonomisk maskin som fråntagit människan den normala lyhördheten inför dessa självklarheter. Ja, själar som reinkarnerat i vad de upplever vara "fel kroppstyp" utgör förstås ett litet särfall. Här är den kognitiva dissonansen så djup att inget som kommer från det hållet kan tas som giltiga utsagor om tillvarons natur - det är från början till slut patologiserandet hos en själ som söker förlika sig med sin situation i detta liv.
Andersson vet säkert någonstans att kvinnan som karriärist också det bara är en kliché eller en idealisering som tagits fram av män när männen är upptagna av krig och fabrikerna behöver hålla hjulen snurrande. Det är alltså den mördande otäcka krigsguden Mars som format den "fria" kvinna vid vars altare Andersson beder.
(Notera att Mars också är järnet och industrialismens gud och att vi alltså talar om sent 1800-tal, vilket exakt harmonierar med suffragetternas framträdande och andra fenomen. Det är alltså något infernaliskt, slavliknande över den nya "fria" kvinnan, vilket, återigen, dagens reklam röjer. Fadime gick från ett slaveri till ett annat och kanske värre.)
Fadimes horoskop är ytterst rikt på uppslag, men för att inte göra inlägget hopplöst långt ska jag bara lista egenheterna för den som är bevandrat i den sideriska zodiaken, dvs. de tolv tecknen som de alltid beskrivits trots att den västerländska zodiaken numera pekar mot ett annat tecken.
Solen och Jupiter i Fiskarna är identitetslös (tecknet före egots etablering i Väduren) och med brist på upplevt centrum följer också en viss gränslöshet. Vi hittade i studien av 70 "glamourmodeller" visserligen en underrepresentation av Solen i Fiskarna, men en tydlig överrepresentation av "västerländskt förfall" när den instinktiva nattsidans Måne (känslolivet) passerade tecknet. Kvinnor med Månen i Fiskarna tenderar att förorenas av västerländska värderingar!
I det här fallet ska man istället läsa Solen i Fiskarna som symbol för Fadimes fadersgestalt (dock inte den enda symbolen, men vi återkommer till den saken). Solen med Jupiter i Fiskarna är i själva verket urtypen för en from, världsfrånvänd natur, inte sällan ett helgon eller en ödmjuk hjälpare. Det här helt klart inte det svenska samhällets typiska mansfigur! (Ledtråd: Vad händer när man placerar en känslodjup människa i ett iskallt samhälle?)
Jag skulle vilja hänvisa till inlägget om glamourmodellerna för en diskussion om Horan och Madonnan, för det är ju det temat vi är inne på i "hedersdiskussioner": det ofta chockartade mötet med den djupt korrumperade västerländska civilisationen där ALLT, precis ALLT kan instrumentaliseras för att göra sig en profit på. Även den egna blottade blygden.
Det är faktiskt inte svårt, vare sig som far eller mor att förstå förfäran inför en avkomma som virvlar ner i detta avloppsrör som är vad nybörjaren i en kultur först möter via slaskpressen och reklamen. De flesta, även de födda och bofasta inom denna kultur, är fast under hela livet. Ett fåtal förfinar sin kulturella medvetenhet och genomskådar marknadsmekanismerna som VILL se människan som ett omoraliskt men konsumtionsvilligt patrask. Den arrogans mot alla mänskliga värden Andersson väljer att bortse från i sin artikel är ofattbar - precis som den sekulära människans hemmablindhet.
Patriarkat är bara en symbol för den nödvändiga gränsdragning som varje värld behöver om den inte vill upplösas i kaos. Saturnus är i antik tanke Själens Form eller dess stabila struktur, inte alls bara en idealisering i människors huvuden utan den gudomliga Idé som fanns redan innan den här världen explosivt-och-sedan-gradvist eller kreationistiskt tog form (skapelseberättelser av olika slag är också de bundna till varsin Form för att överhuvudtaget kunna berättas).
Matriarken är Moder Natur, och kvinnans periodiska blödningar knöt givetvis blodet till Måne och dess faser och gjorde vår sublunära sfär till en obeständighetens värld. Associationen till modern - Moder Jord - och biologin är naturlig och på en filosofisk nivå en fantastiskt enkel och väl fungerande modell för tillvaron.
Att kaos faktiskt hittar en form och ett liv - om än bara för en mansålder - måste bero på att bakom Naturen det finns orubbliga Lagar eller spelregler enligt vilka Naturens element kommer samman och bildar levande varelser. Bara en dåre skulle förneka denna antika insikt, så glasklar att det inte går att förfina den ytterligare.
Vi har alltså, som Platon, sade en obeständig fenomenvärld, men därutöver en evig värld av levande intelligenser, Idéer eller Former. Våra individuella själar är just sådana utlöpare eller strålar från den centrala och eviga Solen (som också är en evig Idé, även om dess framträdande i detta solsystem bara är en av dess många reinkarnationer. Den här filosofin fanns i Indien och den var väl spridd i den hellenistiska Medelhavsvärlden. Den romerske 200-talsfilosofen Plotinus preciserade Platon betydligt och omvittnar en djup förtrogenhet med indiernas Samkhya-filosofi, "kunskapen om det som låter sig definieras".
Det vi kallar patriarkatet och lastar negativt för dess urartade uttryck är således i grund och botten en omistlig del i varje samhälle och världsbild. Söker man nedgradera Saturnus har man givit så på den värsta fiende en människa kan sätta sig upp mot, för Saturnus är också Gränsdragaren som mäter upp våra liv ur alla tänkbara ledder. Livslängd är bara en aspekt av den makt Saturnus har över de skapade varelserna. Saturnus har också mandatet att skapa helt stupida varelser, grunda och otillräckliga i sina analyser.
Jag hittar inte födelsedagen för Fadimes far, som uppbragt över hennes degeneration ner till västerländsk hora, mördade sin egen dotter. Det är naturligtvis inte ett uttryck för den patriarkala principens desperation - Saturnus känner inte någon sådan, utan istället det galna tillstånd som uppstår i den irrationella eller vegetativa själen, där ibland grumligheten och oförståndet av de rena Idéerna är kapitalt.
Jag återvänder till Solen i Fiskarna som symbol för Fadimes far: också han beskrivs med samma identitetslösa natur som dottern hans. Men det som utlöser mordet är inte Solen i Fiskarna själv (detta är ju tvärtom martyrens eller vittnets tecken). Nej, vi har via Saturnus och Stenbocken inte mindre än två aktiva "patriarkala" budskap i det här horoskopet. Först ser vi den helt legitima gränsdragningen genom Saturnus i Luft och som söker hålla schack på en Måne i expansiv Skytt-Eld, vars natur är att helt sakna gränser, som varm gas breder den ut sig därhelst inte Saturnus drar en gräns.
Månen opposit Saturnus kan ibland vara mycket kreativ - ingen når någonstans genom att frossa i sig precis allt - Saturnus är lodet av bly som kyler och stabiliserar den det ostyriga sinnet (Månen) och dess tendens mot bristande urskillning. Angående denna vegetativa planet sade Platon att bara obildade kvinnor och slavar kunde tro på astrologi, och när Jesus visade prov på större mänsklighet genom att erbjuda även kvinnor hans undervisning, var det fortfarande villkorat: Maria, skökan, hade "gjort sig till man" och var därför pga. sin dubbla ansträngning fullt värd att få extra undervisning av Mästaren.
De gnostiska evangelierna bannlystes förstås av Rom, men det faktum att Jesus modersamfund, Ebioniterna eller De Fattiga (kallade Esséer av några samtida historiker) lärde ut mannens och kvinnans absoluta jämlikhet visar att de gnostiska traditionerna bevarat originalläran från Palestina.
Men naturligtvis innehöll den här människosynen, att människan har en evig "patriarkal" princip och en biologisk kropp som den "patriarkala" själens (Saturnus) tillfälliga och jordbundna uttryck, precis samma "hederstankar" som alla kulturer på jorden utom den fallna västerländska ännu känner till i någon form. Den antika människan förstod psykets strukturer bättre än dagens fallna människa, och den här bloggen har hittat tydliga tecken på att Vattenelementet såsom "vegetativ själ" faktiskt drar ner människan i simpla djuriska instinkter.
Det är knappast en slump att zodiaken designats så att den patriarkala principen Saturnus uppvisar rollen av Själens Form för de som har förstånd nog att inse hur det fritt flödande Sol-Lejonet måste begränsa sig själv genom en Form av Luft (för att bli begriplig för sig själv). Och för de utan tankeförmåga sker samma lärdom men nu i den fallna själens materialiserade nivå: nu tar patriarken Saturnus på sig en fysisk form (Jordelementet) och ser till att den fallna domänen Månen/Kräftan inte med sina irrationella vattenströmmar bryter de gränser som har satts i den högre andliga världen:
Saturnus i Jord (Stenbocken) skulle mycket väl kunna vara västerlandets DNA - i sig bara en konkretisering på lägre nivå av den himmelska förlagan (Saturnus i systemiska Luft-Vattumannen). Vissa väntar tills LOGOS blivit till KÖTT (Johannesevangeliet), men vissa kan förstå att Alltet fanns redan innan det blivit fysiskt.
Hur elegant zodiaken är konstruerad framgår av att Sol ställs vid sidan av Månen - den älskande mannen och hans hängivna kvinna. Den supralunära och sublunära världen samarbetar pga LejonKungens gränslösa välvilja. Men dagens förtappade tänkare förstår inga alls av dessa subtila spelregler för tillvaron. Sekulära Andersson smutsar de Eviga Principerna och förringar dem till att bara vara människor som stryper varandra i snäva schabloner.
Och människan - den lägre typen av enbart kött och vatten - begår fel. Här ser vi i Fadimes horoskop en fadersgestalt som är under upplösning. Solen identitetslös men uppsvullen av Jupiters expansiva natur. Och i Stenbocken aggressorn Mars - knappt ens född som karlakarl - pga dess placering i den extrema kanten av patriarken i det fysiska (fysisk markering av var skåpet ska stå).
Hade nu inte Fadime varit en så omogen själ och faktiskt lånat sig till det som i alla kultur skulle kallats för en horas leverne - Venus i Väduren är inte vacker under påverkan från den stiliserade sexualitetens Mars-Stenbock - då hade hon kanske aldrig utlöst denna aspekt, som ju också beskriver patriarkalt våld mot kvinnor.
Fadimes horoskop kan läsas inta bara som hennes martyrium för "västerländsk frihet" utan också som faderns beredskap att bli martyr för sin sak. Men han var som synes en förvirrad patriark, hans värld innehöll så mycket tydligare regler för könsrollernas ärbara spel och omplanteringen i en helt sedeslös kultur som det veckopresstyrda horhus västerlandet är, fick honom att gå upp i limningen. Allt detta går naturligtvis att resonera sig fram till utan Fadimes horoskop, men det är remarkabelt hur väl hennes planetplaceringar stämmer in.
Notera hur Tamas guna helt saknas. Denna medvetslösa rigiditet eller fixerade vanemönster fyller faktiskt en funktion i de flesta horoskop: de jordar individen och gör den realistisk. Här saknas all förankring i verkligheten, det är bara Sattvas lätthet (ja, kanske t.o.m. lättfotade natur) och så den slitna människans Rajas - passionen som än far mot ljuset, än dras mot mörkret. Horoskopet är fullständigt rotlöst och överdrivet benäget till förändring. Ytterst sätt delade far och dotter samma olycka.
De råkade flytta till det kanske mest normlösa ("värderelativistiska") helvetet i västvärlden, en plats helt utan förandring i den eviga Morallag som styr hur själar kommer och går. Båda var, var och en på sitt sätt, ytterligt sårbara. Men dotterns horoskop vittnar om att hon aldrig skulle ha introducerats för västerländska "värderingar", den här himmelen saknar mognad och klokhet.
Och visst har vi sett den här perioden våren 74 och in genom 75, då de demoniska månnoderna tecknade en oerhörd dödsdrift:
Det började med upptäckten av de båda svenska skådespelarna som begick självmord. Sedan var det David Jassy som i avsiktligt körde ihjäl en norrmann i USA, mördarern Thomas Landberg och den misstänkte Mats Alm med en fullständigt osannolik skröna om japanska kidnappare (och han friades från åtalet om mord på flickvännen för att få ut pengar).
Det ska medges att ett test av mördare med girighetens Drakhuvud i dödens Skorpion inte gav någon statistiskt signifikans, men väger man in alla fall av "suspekt död" (inklusive självmord och mordoffer) kanske historien blir en annan. Men det får bli en senare undersökning.
*****
Se även: Mer om Patriarkatet & extrem libido - en studie av andra med några av störningarna i Fadimas horoskop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar