Föds man ateist?

När den här bloggen efter flera timmars nogsam inmatning av 163 uttryckliga ateister, fann en statistisk överrepresentation i ett enda zodiaktecken - just det som man skulle kunna misstänka för oförmågan att öppna sinnet till sann tro, då var det inte första gången Oxen tog ett steg fram ur det slumpmässiga grundbruset. 

Även som kriminell excellerar detta tecken (med sin granne Väduren) och skälet är åter detsamma: kombinationen av Jordelement och härskaren Venus samt den fixerade kvaliteten Tamas, sporrar inte till några större ut ur kroppen-upplevelser. Ödet ville att dessa själar skulle "jorda" sig i detta liv.

DN intervjuar från tid till annan folk med skilda livsåskådningar och när en ung kvinnlig ateist som under sin barndom sett döda spädbarn i Afrika (född Uppsala och därför troligen missionärsdotter, men jag kan ha fel i gissningen), vilket hon tar som ursäkt för att slippa tro eller ens anstränga sig att inhämta det filosofer och teologer kommit fram till under flera tusen års stötande av teodicéproblemet, då blev jag nyfiken om zodiakens "döda zon" skulle finnas med i horoskopet.

Nu var kvinnans namn inte det ovanligaste, men ändå slumpar det sig så väl att det bara finns en med rätt ålder i rätt stad och Anna som förstanamn enligt birthday.se. Och horoskopet ser faktiskt ut som en ateists! 

Oxen var befolkad och av ingen mindre än planeten av största personliga vikt (med mindre man känner sitt klockslag då härskaren till det stigande tecknet ibland tar över en nyckelroll för en blott och bart personliga nivån, detta engångsverktyg själen kastar från sig efter fullbordat liv och sedan låter kosmos krafter bygga ett nytt när det är dags för återfödelse.

Skulle denna ateist vara född mycket tidigt på dygnet har vi den suspekta konjunktionen mellan sinnelagets Måne i Oxen och Satans huvud - korrumperaren som gör ett skämt av allt. Inte konstigt i så fall att ämnet religion och filosofi inte rör hennes tanke en millimeter.

Märk att religionsplaneten Jupiter ligger mittemot sinnelaget i den passiva, materialistiska axel mellan Jord och Vatten (lergröt, letargi) som jag döpt till den sataniska axeln för att Djävulen här skördar många själar. De blir kroppar och i och med ankomsten till jorden och där tar det stopp. Jupiter tappar höjd och arbetar på en annan nivå än i den filosofisk-religiösa sfären. I tandem med Oxen blir det en oerhört praktisk orientering.

Varför Jupiter (filosofi/religion) inte fungerar här, beror således inte på Jupiters position i Skorpionen i sig (har den själv och den har varit en källa till djupa upplevelser). Boven är den förslappning som inträder med en opposition till lite väl rofyllda Oxen, ett tecken som nöjer sig med enkla svar. (Dock ingen regel utan undantag, ärkeateisten och hedonisten Betrand Russel med Månen och trå planeter till involverade med Satans huvud var t.ex. en skicklig matematiker.)

Men det pågår ytterligare en destabilisering av Jupiter: dess disponent (Skorpionhärskaren) Mars står i Luft, i Vattumannen. Detta är alltså ett subtilt fall av bortträngningsmekanism, när vissa typer av ideologiska problem (Vattumannen) vållar olustkänslor (Vatten är instinkt, attityd, icke-intellektuell verksamhet). I just fallet Vattuman/Skorpion är det också "det sociala utstötningssyndromet" och det är symptomatiskt att läsa att kvinnan är särbo. Man kan misstänka att den boendeformen just kan uttrycka en mild form av den här sociala störningen. Vi har sett mycket värre fall på bloggen också, Usama bin Ladin inte minst.

Faktum är att Vatten och Luft har slirat mot varandra i nästan varenda "religionskritiker" från den svenska religionsbasharmaffian som granskats från tid till annan. De gillar att kalla sig kritiker de här människorna, fast det är en psykopatologisk störning som driver dem under den förmenta intellektualiteten. Och inte bara de svenska kopiorna utan även originalen, Dawkins och Hitchens (må den senares tid i helvetet bli kort och hans nästa återfödelse lyckligare än det sitt just avslutade liv).

En akut konflikt mellan känsloliv - förra livets tankemönster sjunker ner och blir nästa födelses känslobas! - och detta livets intellektuella mönster är nu inte nödvändig för ateismen. Det finns en del bländande intellektuella horoskop också (mycket Eld och Luft) som helt enkelt tänkt sig igenom allt som finns att tänka och ändå inte hittar någon ingång. Och det finns förstås så flegmatiska typer av horoskop att varje tankeansträngning är omöjlig. Individen har inte blivit formad av rätt stjärnstoff den här gången.

Och det är nog det senare som är fallet med den intervjuade ateisten. När hon säger att även icke-troende behöver en and-akt så menar hon just bara detta. sitta ner och andas i lugn och ro, ungefär som tjuren Ferdinand under korkeken i Disneys jul-tv. 

Samtidigt är det ett torrt och rationellt horoskop - Saturnus i Luft och Venus i Jord står i ömsesidig reception mellan Vågen och Stenbocken och just den här teckenkombinationen tycker jag mig ha klara indikationer på att den bara spottar ur sig ateister. För Luft tänker och Jord bjuder de konkreta objekten. Typiskt människor som skapar ett substitut till religionen i dyrkan av människans förmåga att klarlägga åtminstone några triviala sammanhang i naturen. Den typiska Tänkandes Luft nöjer sig med det materiella. 

Det är också symptomatiskt att den enda placering i Eld ligger i religionens och filosofins tecken men att den vägen är avskuren genom den halshuggna Draksvansens närvaro! Och än mer blockeringar: Shani, Den Långsamma (Saturnus på sanskrit) kastar sin hämmande blick mot Skytten, en förutsättningslösa utforskningen (religion och filosofi kan inte stanna vid förnuftet - en sådan människa står bara och speglar sig i sig själv, fullständigt korrumperat!) 

Två onda signaler mot höga och nobla Skytten! Det är en signal att inte komma nära! De här brukar omvända sig på dödsbädden, om alls. 

Eftersom Skytten på sin simplaste nivå också står för utlandet, är det intressant att notera att födelsen ägde rum i Afrika. Man kan faktiskt läsa Saturnus i Luft i aspekt mot "utlandet" som: här kommer vi med lösningen för er infödingar. Missionärsverksamhet, med andra ord. Hur vanlig är inte ateismen som i princip inget annat än en fantasilös människas enda sätt att göra uppror mot sina föräldrar eller deras värderingar? Jag tror det är mycket vanligt. (Se Ola Salo och prästpappan - vem såg inte hans val av ateismen komma?)

Så rubrikens fråga om man är predestinerad att bli ateist, tror jag kan besvaras med ett försiktigt ja. Åtminstone i en del fall, som där tröghetens kvalitet Tamas dominerar. Är dessa religiösa är det troligt att redan familjehemmet var det om en slags slentrianmässig orientering mot religion följd med av bara farten. 

Så måste man t.ex. förstå finansminister Anders Borgs privata religion (vari den nu består, han talar ogärna om den). Med ett storkors i det ohyggligt tunga materialismens kors att bara har han åtminstone kommit fram till att det existerar objektiva ondska i världen. Men sedan tar det slut. Han ser inte vad hans egen politik gör med de fattiga och svaga. Och ska man villkora det religiösa sentimentet, blir det nog inte många kvar som passerar granskningen. Inte ens den här bloggaren!

*****

För att förstå hur själarna beter sig när de blir äldre och har meriterat sig för "goda återfödelser", kan jag visa den här dubbelexponerade kartan. Den ena tillhör en bekant från unga år som jag tappade bort då han var seriöst dedikerad de stora frågorna redan som ung, vilket jag knappt blivit än. 

Eller säg så här: våra liv är schemalagda redan innan vi föds, och indisk astrologi bjuder t.ex. på planetära cykler (dashas) som ger en tydlig fingervisning om i vilken ordning vi tar oss an olika delar av våra horoskop, våra vägkartor genom det här livet.

Den andra kartan i synastrin är en av Sveriges tyngsta intellektuella, Horace Engdahl. På den här nivån av horoskop är man helt enkelt inte ateist längre. Det är här själar i framkanten fast de säkert har sina problem att jobba på, de med.

Den här kartan återgår till den solära formen som påminner om hur t.ex. Väduren motsvarar egot och "arbete på det egna jaget" (ett tungt förstahus stannar ofta nog vid bara narcissism...) 

Enligt denna naturliga zodiak ser vi att både filosofen och Horace Engdahl har dåligt karma att bränna - Skorpionen och det döende egoistiska jaget. Men lyckligtvis sitter de inte helt fast i den "gamla människans" känslodominerade vegetativa själ. 

Båda befinner sig starkt på väg framåt, Horace Engdahl som filosof i sin egen rätt och den svenske filosofen flyttar fram positionerna ett steg till och knyter samman filosofin med Stenbocken eller frågan om hur religion och filosofi likt Moses måste komma ner från berget med Lagens tavlor så att människorna kan bygga sig ett samhälle utifrån hållbara principer. Den som känner sitt intellekt vara i toppform kan pröva den svenske filosofen t.ex. här, i en liten analys av personbegreppet i den katolska kristendomens treenighetslära. Han står dock själv närmare hinduismen. 

Det framgår tydligt av den länkade texten att det kristna personbegreppet skiljer sig från astrologins "ascendent" som just fattas som enbart själens rollmask eller persona. I indisk astrologi (och filosofi) klargörs det än tydligare att det nyfödda barnet med dess kropp bara är ett ytligt sätt att se på människan: ateisten Anna såg några döda spädbarn i Afrika och det fick henne att tro inte Gud fanns. Ahamkara, eller den personliga kroppen eller rollmasken är bara den rent fysiska individueringen. En kropp som tilldelas sina egna yttergränser och i detta offrar sina anspråk på själens fullhet - den man var före födelsen. 

Skilda begreppsapparater kan trassla till det - på den här bloggen indikeras det som i kristendomen är "person" av Solen och dess naturliga hemvist i femte Lejonhuset och går under namnet individ (precis tvärtom framställning). Denna astrologins individ - den djupa aspekten under det ytliga jaget - är jivatman, den levande varelsen. Nr man skjuter ihop tubkikaren ska man finna att även Gud - Fadern - är en person eller individ. Säger de som sett! (Se även person i katolsk encyklopedi.)

Kristendomens treena Fader, Son och Ande motsvarar de tre Eldhusen, och fast Jupiter/Zeus kallas Guru i södra Indien och korreleras med läraren/familjefadern, skulle jag vilja säga att Jupiter är anden (etern, rummet som sätts i rörelse av Logos/det gudomliga ordet), Lejonet är Fadern och Väduren naturligtvis Sonen. För det är ju i sin Son (eller könsneutralt: Avkomma) Fadern förhärligas - så säger kristendomen i en slug fingervisning mot astrologisk doktrin som alltsedan de gamla babylonierna menat Solen vara upphöjd i just Vädurens, avkommans tecken. 

(Logos/Ordet, genom vilket allt som är har blivit till, är ingen mindre än Saturnus, förnuftets planet och Världssjälens form. I våra dagar, när kosmos har blivit större än enbart vårt eget solsystem kan man likväl tänka sig en avlägsen mega-Saturnus som Världsskaparen och en universell Jupiter som den ande eller eter som uppfyller Alltet.)

Inga av dessa sublima tankegångar upptar ateisternas dag. De vet inte vad mänskligheten redan nått för insikter, för - som de gamla grekerna sade - man ser bara det man har i sig som sin potential att förverkliga.