Den gudomliga Miss Lemon i tv-serien Poirot

 

Pauline Moran, kanske
några år före rollen som
Miss Lemon i Poirot

Bloggaren kanske såg några enstaka avsnitt av tv-serien Poirot en gång i tiden,  men tv-tittandet tynade bort. Nu när staten tvingar medborgarna betala för tv, vare sig man nyttjar informationskanalen eller ej, kom en gammal tjock-tv till heders, räddad från sista resan till soptippen. 

Efter ett halvår tvingas tv:n ändå in i döden efter att kabelleverantören Com Hem nonstop börjar rulla ett oväntat ultimatum över tv-rutan som en marknadskrafternas spökröst: köp nytt eller acceptera svart ruta. Medborgarens skattskyldighet rullar på oavsett ty Staten & Kapitalet sitter i samma båt. Våra liv utspelar sig i en galen maskin, det är teknik för teknikens skull, utveckling utan mening. Denna poänglösa pengarullning kunde ha använts för att göra världen bättre.

*****

Fastän tv är opium för folken i slaveri höjer sig vissa gamla produktioner över mängden. Som en, verkar det, ständig reprisslinga av gamla Poirot med årgångarna huller om buller (ointelligent programplanering). De tidiga och ljusa säsongerna blandas med de sena säsongernas mörka och dystra Poirot. Läste att "programformatet" såldes till ny ägare efter 12 år och det första nya ägaren gjorde var att dystra till Agatha Christies lättsamma Poirot. 

De tidiga säsongerna är avgjort roligare. Med detta försök att fräscha upp konceptet sparkade nya ägaren alla de fantastiska sidekicks till huvudrollsinnehavaren David Suchet som gjort serien så kul (den Adolf Hitler-liknande inspektör Japp var fantastiskt humoristisk). Bara showens stjärna fick vara kvar. 

(Varför vägrade inte Suchet om gruppen varit så sammansvetsad som aktrisen som spelat Miss Lemon senare tillstod. Var han privat lika egocentrisk som rollfiguren Poirot är, inbilsk och självupptagen? Suchets avtagande nymåne i linslusen Väduren tyder på det... Att han troligen är Mån-Oxe är ytterligare ett tecken på att han knappast flyttar sig från en säker och stabil inkomstkälla, även om nyhetens behag sedan länge är över.)

Men för varje tidig episod blir jag mer och mer hänförd av detektivens minst viktiga sidekick, Pauline Moran i rollen som sekreteraren Miss Lemon. Hon har minimal tid i tv-rutan i nästan alla avsnitt och där hon får något annat att göra än sortera arkivet och koka kaffe, handlar det om att Poirot skickar bort henne på spaning. Sedan syns hon knappt mer i det avsnittet.

Men de sekunder hon är i bild visar den redan vid seriens början mer än 40-år gamla Moran en fantastisk scennärvaro och förmågan att gestalta stor humor med små gester. Framför allt är hennes diskreta minspel obetalbart - halvt undertyckta psykologiska reaktioner på den ärligt talat rätt påfrestande Poirot. Miss Lemon är en roll som visar hur mycket intelligens och humor som bodde i aktrisen som gav liv åt figuren.

(Den övermaga och inte så lite narcissistiska detektiven sade Fredrik Reinfeldt under sin statsministertid att han gillade! Nu förstår jag varför, flinten på dem både måste ha tilltalat svensken och från den parallellen en inbillning hos dåvarande statsministern att även deras intellekt var jämförbara.)

Det visar sig att Pauline Moran - nu en gammal kvinna på över 70 - drev en astrologisk tjänst under många år (nu nedstängd, döda länkar). Men det var astrologi av den mest banala typen, ett datorprogram som spottar ur sig generiska karaktärsskildringar och som säkert gav Moran extrainkomster utan att hon behövde kunna ett dyft om ämnet själv. 

Det är väl därför det inte går att hitta henne nämnd i några astrologiska sammanhang. Allt man har, när tiden är förbi, är en månkarta utan födelsetid. Men vilken månkarta!

Rubriken är bokstavlig. Ska man följa de antika grekerna är detta en närapå gudomlig själ, i den meningen att horoskopet öppnar för återfödelser som knappt nuddar marken. Det kan i olyckliga fall ge extremister och fullständigt förvirrade psykologier. Men Moran ligger närmare den "högre" tolkningen av Eld och Luft, av de platonska filosoferna relaterade till det Gudomliga (Eld) respektive andevärlden (det daimoniska, människans högsta natur).

Det går inte att missunna kvinnan ett nyttjande av kungavärdiga stjärnan Regulus som här lyckas välsigna hela tre planeter i tät konjunktion. Och den Stora Välgöraren står fenomenalt i närmast lägre verklighetsskikt (sett ur det gudomligas perspektiv): Luft och därtill Vågen vars härskare Venus drar vår uppmärksamhet tillbaka till det regala Lejonet igen!

Jag har sett många recensioner på IMDB som kallar Miss Lemon en figur som tillför en "frisk fläkt" eller liknanden, och nog är det fart på Luften via två höggradigt aktiva planeter av eld-typ: Mars som direkt stimulerar sinnet i Eld och dels Jupiter som irriterande nog används som en Eld-planet av hinduiska utövare på nätet trots att den är en anomali i hinduisk tradition och representerar Eterelementet som föregår de fyra elementens värld och därmed är en Tidlös Zon. Det är via eteriska Jupiter själarna kan lämna det här låsta systemet.

Men det är förstås Jupiters härskarskap över Eldtecknet Skytten som lett till den här filosofiskt omedvetna typen av astrologi. Västtraditionen äger inte ens föreställningen om att själen har ett sätt att komma ur det här solsystemet och gå rakt in i den "Högsta Himmelen". Men kör i vind, Moran är en frisk fläkt, närmare bestämt ett exempel på en "ren själ" en ren solvind. Hennes stora (och ofta uppspärrade) ögon är så intelligenta i blicken att man baxnar. Det är en fröjd att se en kvinnlig härskarvärdig (Regulus) person göra rollen som ringa sekreterare så tacksamt och så lustfyllt. Tänk om Sveriges riksdag bestått av idel politiker av samma kaliber! Vilket kul land vi haft. Problemet är att de som är bäst lämpade att leda ett land rätt, är så intelligenta att de inte vill bli politiker...

Men vad som Morans enda placering i Vatten? Eftersom planeten är Saturnus och utifrån sinnelagsascendenten är "undanstuvad" i 8e huset, spelar detta förnuftiga och lite tråkiga Ankare ingen större roll för psyket. Det är nästan som att Pauline Moran ställt ansvarsfrågor och annat trist och mundant åt sidan i detta liv föra att likt Lejon-Estradören få leka och ha roligt. Hon kanske inte skulle vara en idealisk politiker, när allt kommer omkring. Jupiter sägs "nöjeslysten" i Vågen och denna viktiga faktor står i hennes 11e idealhus. Sol/Venus-Lejonet är ett mjukt Lejon och också det artistiskt och drar åt känslor mer än logik. Nu är Merkurius med i gänget och integrerar sig perfekt med Venus. 

Trion i Lejonet är tecken på makalös intelligens, och energin Mars, fastän normalt råbarkad till närmaste busens nivå, är mer förfinad i det intellektuella Lufttecknet Tvillingarna, så det är mental energi som syns stråla mot psyket/Mån-Skytten. Eld, det som syns och gestaltar sig informeras alltså av den daimoniska och genuint mänskliga Luftnivån från två håll samtidigt, från Jupiter-Vågen och Mars-Tvillingarna. Inte undra på att hon går som laserljus genom tv-rutan med sina stora och seende ögon.

Den här kartan går definitivt in på bloggarens personliga Topp 50 av kartor som varslar av genomgoda goda själar, de där man måste vada genom tusen normala och en del rent lömska horoskopbilder innan man stöter på.

*****

Aningen otrevlig blir serien bara då David Suchet tillåts gå väl långt i det skarpa förringandet av medarbetaren kapten Hastings och hans till dumhet gränsande godtrogenhet. Det snarast förstör intrycket att Poirot skulle vara så intelligent, även om nästa och högre tanke är att det inte alls gör det: Högintelligenta kan vara fruktansvärt burdusa för att de har Merkurius men ingen Venus, så att säga. 

Här skulle man visserligen kunna se hur Suchets Måne tidigt i Oxen kunde ge honom naturlig tillgång till ett buffligt element i det egna temperamentet. Det annars Barnet (Väduren) Suchet släpper fram var gång Poirot stampar i marken i små utbrott, helarg på sig själv för att fallets självklara lösning undgått honom så länge.

Låt se om denna intermittenta mobbing också återspeglas i relationen mellan David Suchets och Hugh Frasers kartor. Att Poirot och Miss Lemon går bra ihop har vi redan sett: båda har Solen i Eld, en slags allmän synergi där den ena följer den andra utan ständiga motsägelser. Särskilt ELD är "open-ended" och ganska främmande för negativism och kritik i still med "det går väl inte?"

(Dock har Eld en rätt burdus stil när den väl säger emot, det här med Eldens raka utblås att göra. Men Eldens toleranströskeln är ljusår större än t.ex. den kverulanta Jungfrun vars själva syfte det är att dra i nödbromsen för minsta felplacerade detalj i en komposition - Jungfrun är konstkritikern invid Lejonet, konstnären.)

Är det inte förunderligt hur scen och verklighet blandas samman! Frasers extremt blida och balanserade karaktär är den verkliga skådespelarens motpol till Vädurs-Poirots koleriska inre! Fraser är född i Vågen och att han tar så mycket skit och ändå förblir lojal mot Poirot måste vara Månen-i-Fiskarna som ibland t.o.m. gillar lite smisk till följd av någon psykologisk vurpa så att Fiskarnas offermotiv tar sig oväntade uttryck. Fiskarna kan alltså vara självdestruktiva om de är helt världsliga och inte alls når Fiskarnas verkliga nivå: själens befrielse från hela detta fantasiliv på Djävulens kreation, planeten Jorden.

Men för all sin slutledningsförmåga förefaller skådespelaren bakom den koleriska och lättrörda Poirot vara en betydligt mindre utvecklad själ än mannen som gjorde den gentila kapten Hastings. Här ser vi inte bara Solen med sin disponent Venus i härskarläge (i Vågen) utan också den självkontrollerande högsta intellektsplaneten Saturnus i sitt bästa (upphöjda) läge i Vågen. Skådespelarna är varandras motsatser och skapar därför ett så kontrastrikt par även i serien. Saturnus upphöjelse i Vågen visar hur kapten Hastings tar Poirots barnsliga hets och tvärhet i godan ro, han står för det överkultiverat brittiska, väsensskild från den hetsige fransosen. ursäkta, belgaren.

(I verkliga livet skulle troligen en relation mellan Väduren och Vågen vara dödfödd. Väduren är för stark och korttänkt för Vågen som tröttas av att tvingas parera och släta över Vädurens ideliga övertramp. Men i tv-seriens värld gör sig kontrasterna bra.)

*****

Återstår bara att kort titta på den fjärde fasta figuren från de tidiga säsongerna, Scotland Yards måttligt kreative (men grundlige) intendent Japp.

Typiskt att detta är min favorit av de tre männen. Det är samma sol- och måntecken som undertecknads, fast Ljusen omkastade. Har mött fenomenet med aktriser jag uppskattat på vita duken eller tv men här kom det första manliga exemplet. Astrologiskt och med dåtidens världsbild beror detta på att Världsalltet finns i alla själar, men inte allt i samma omfattning. 

Man kunde kalla det olika klassrum, och olika ämnesstudenter känner igen varandra t.o.m. på avstånd. Själarna bär tecken som är osynliga för människorna män ändå ger sig till känna genom människans sätt att uttrycka sig - och ibland t.o.m. objektivt genom typen av kropp. Den som kan astrologins kodspråk kan bara häpna över hur tydligt det här blir. Naturligtvis finna med många blandningar och ibland är allt så uppblandat att särdragen försvinner.

Japp bär sjavig trenchcoat, verkar lite allmänt missmodig (kanske pga. av yrkets mörka natur), men idog när han jobbar. Han försöker bli vän med Poirots men som någon slags sinnebild för oförställd engelsk arbetarklass (till skillnad från den mer korrekte kapten Hastings som typiskt för de svagare typerna av Våg söker undanröja konflikter så fort det börjar hetta till) begriper sig Japp inte alls på Poirots snobbism. Precis som skådespelarens horoskop antyder, är Japp en långt mer kommunicerbar typ än figuren Poirot. Polisen försöker verkligen få kontakt med Poirot men den senare är alltför arrogant och självupptagen för att seden dit man kommer (England).

Annan kul sak: Det verkar som det behövs två män med tydligt opartisk Våg för att balansera ut Poirots intensiva och subjektiva lynnighet! Ju närmare man granskar tv-Poirots psykologi - som gestaltad av David Suchet - desto mer kan man fråga om detta är ett tänkandets geni.

En annan uppenbar sak är att seriens fyra centrala figurer alla - med visst undantag för huvudrollens innehavare - har påfallande snarlika horoskop. De existerar närmast exklusivt på daimonernas och gudarnas nivå enligt de överlägset flesta placeringarna i Eld eller Luft.

Japps gestaltare har t.o.m. Miss Lemons enstaka placering i Vatten, återigen Saturnus men nu i tionde huset för ämbetet. Saturnus i tionde i Vattentecknet Krabban. Ett perfekt månhoroskop för en som ska gestalta en stundtals väldigt modfälld samhällets ordningshållare!

Och för första gången får undertecknad astrologiskt svar på varför han Japp är så spöklikt lik Adolf Hitler. Förutsatt att inte Månen slunkit över i Skorpionen är det Hitlers Vågascendent spetsad med kraftfull Eld man ser, och istället för Hitlers Måne i Skytten har vi här Skyttens härskare Jupiter just hemma hos sig. Inte någon DNA-precision direkt, men det får duga för nu.

En sista kommentar: David Suchet säga ha gjort den definitiva gestaltningen av Agatha Christies Poirot (och kanske sitt livs roll). Och skådespelare har bloggen stött på tidigare i samband med linslusiga Solen i Väduren med svagt understöd från fallen Mars i Krabban: vad sägs om den till polis maskerade sexförbrytaren Kapten Klänning eller högermannen som fejkat socialdemokrat som statsminister, Stefan Löven? Dessa har gjort sina roller med varierande framgång. Men alla har förstås skilda väsenskärnor, olika själar. 

(Atma Karaka, själen som tecknar själens vilja i livet har förstås inget alls med personlighet att göra - personlighet är bara det ytligaste lagret, det som horoskopascendenten tecknar. Men psyket eller Månen blandar sig alltid i genom dess vilja eller ovilja att respondera - seden tröga Poirot - sannolikt Mån-Oxen - mot Miss Lemons "frihet" och kvickhet i responsen - Månen i Skytten.)

Bara ett par andra med Solen och disponenten Mars i samma lägen som David Suchet, det finns mängder att hämta ur en hög med tiotusen kartor:

• Publius Ovidius Naso - romersk poet, reinkarnationstroende (som alla intelligenta på den tiden)
• Carl XVI Gustaf - kunglighet
• Audrey Hepburn - petit aktris
• Joe Louis - boxare
• George Clooney - petit aktör och krämare, manlig parfym och gudarna vet allt
• Herbert Spencer - ateistisk socialdarwinist - låt de starka leva och de svaga dö (Stockholms stad verkar ha skött äldrevården under corona enligt samma filosofi)
• Maximilien Robespierre - jurist och borgerlig revolutionär och mördare
• Vladimir Nabokov - kosmopoliten som skrev Lolita
  

Dessa plockade jag från listan om 25 träffar på den lilla gruppen med nästan 1900 kändisar med känd födelsetid. I min stora datasamling med klockslagslösa ligger dyngan man får genom att tillta för mycket på svenska tidningarnas rubriker...