DN sammanfattar Finlands nya högerregering och noterar att nyblivna statsminister Orpo (efterträdde partybruden) gapar över mer än han kan svälja.
Inte förvånande med tanke på att hans horoskop uppvisar en fullständigt fragmenterad himmel där alla krafter drar åt olika håll och Solen som enande centrum är Vågen men ett par vågskålar som inte klarar att balansera hela slitiga anrättningen. Inte undra på att sådana här människor blir förespråkare av "tuffa tag" utåt, hård hand med ekonomin och minimalt stöd åt samhällets svaga. All inre oreda projiceras om omvärlden och mängden syndabockar mångfaldigas.
 |
| Den ursprungliga låsningen mellan Vädur/Stenbock som gav beteckningen "egenmäktighetssyndrom". Hinduerna kallar den "4-10-relationen", en tärande och skadlig influens i horoskopet. Inte minst som Eld/Jord är en ofruktbar kombination. |
I brist på födelseklockslag är det dessutom omöjligt att fokusera enbart psyket (Månen), så kartan ovan blir en "naturlig zodiak" som bara lämpar sig för de himmelska indikationerna som sådana. Vid lunch står Månen och vacklar mellan de mest diametralt motsatta tecken som kan tänkas, Krabbans "inrikespolitiska" trygghet i hemmet och Lejonets mer showiga presentation på arenan av en härskare.
Om Lejonet, se föregående Katrine Kielos-Marçals bekännelser - om hennes uppblåsta föreställningar om Mannen med stort M (som fick henne att vifta vimpel för Boris Johnson även när hela världen sett hur tom han var som ledare), inte mindre än inläggets tillägg om den Lejon-agerande skådespelaren Mark Harmon.
Om Sol-Lejonet Harmons exakta och personliga horoskop utlämnade jag flera iakttagelser. Solen är inte en realiserad tillgång för skådespelaren utan ett ideal hans Våg-ascendent söker harmoniera med och som skådis personifiera (Sol-Lejonet i 11e istället för Solens eget 5e hus motsatt det 11e).
Dessutom, och kanske viktigare, är att Harmons Lejon-Sol undertrycks av södra månnoden Ketu ("halshuggaren") vilket bidrar till den märkliga "ton" han gav sin mångåriga figur som mellanchefen "Jethro Gibbs" i tv-serien NCIS. Ketu tycks vara den planet som försätter Gibbs i så mycket blåsväder i serien, hans nära och kära dör och han tappar den inspirerande Lejon-identiteten och blir en egenmäktig hämnare och är ofta i maktkamper med sin överordnade. Halshuggare eller halshuggen? Harmons rollfigur har varit i båda lägena.
Hos finländaren är den kanske mest osköna slitningen den där Mars fyllt av makthunger i Stenbockens tecken attackerar "klippan" Saturnus i 90-gradersvinkel och således hugger mot sitt eget fundament. I astrologins kanske mest svårhanterliga "ömsesidiga reception" står Saturnus i Väduren, Mars hemmatecken och eftersom båda befinner sig bortom Jordens omloppsbana tillåts de enligt hinduisk astrologi att kasta "speciella" aspekter mot varandra.
Planeterna talar "över huvudet" på vår lilla Tellus och varför hinduerna inte vill ge de inre Merkurius och Venus rätten att "kasta aspekter" (blickar) mot de högre kretsarna, har jag aldrig sett någon förklaring till. Förmodligen har hinduerna själva förlorat skälet i historiens dunkel.
Så... Mars hunger makthungrigt mot Saturnus (och underminerar därmed sin egen position) medan positionskåta Saturnus vill makt men som en Vädur, som ett litet ego-byggande barn, och söker hindra den bråkiga Mars vilket ännu en gång blir ett krig mot det egna fundamentet!
Astrologins Lilla och Stora Illgörare sitter fast i en dödsdans och även om denna ömsesidigt nedbrytande aspekt inte hindrar framgång finns det en kostnad med den. Ibland är den hälsorelaterat men eftersom den naturliga zodiaken bara indikerar de himmelska omina vet man inte hur det kommer att uttrycka sig. De jordiska husen behövs för att gå vidare.
Det är lätt att se hur Solen i Vågen inte räcker till för att bemästra dessa problem med makttagande och maktutövande eftersom denna kooperativa Sol inte bör försöka lira solo, särskilt inte som här där den detaljorienterade Jungfrun huserar solfundamentet Venus och detaljfixering och egennyttig individualism dessutom översvämmar till följd av Venus med den expansiva Jupiter.
Båda "naturliga välgörarna" i Olyckans hus/tecken - som dessvärre är vad Jungfrun representerar - försvagar deras inverkan.
Zodiaken innehåller som bekant sina egna syndabockar, baserade på den underliggande världsbilden i detta gamla system. Eftersom astrologins ideal är Vattenbäraren som är en avancerad mix av individualism OCH grupptänkande, blir Jungfrun, den ensamma bonden på sin lilla åkerlott, enbart jobbande för sitt, en väldigt begränsad bild och till och med en bild för en Olycka som väntar på att hända.
Astrologin har ett annat sätt att beskriva att självtilliten sviktar på sina ställen i zodiaken: här är Solen "fallen" i Vågen samtidigt som dess fundament Venus också står i tecknet för sitt fall. Den expansiva Jupiter är inte heller överhövan välplacerad eftersom det sista människans själ vill är att se värdfordonet EXPANDERA sin förfallenhet i solitud och en individualism som är missriktad i det materiella. (Bloggens äldsta exempel var väl Greta Garbo, Sol-Jungfru, och hennes återkommande filmreplik om att "bara vilja vara för sig själv". Nu är det ofta Jungfruns djupaste vilja men här är faktiskt Solen i Vågen - en indikation på det rakt motsatta, om viljan till partnerskap!)
Sol-Vågen är i detta fall grundad på en extrem detaljfixering som helt tappat bort helheten till följd av Jungfruns detaljfixering. Och även om Månen lämnat det lilla särintressets Krabba och nått Lejonet, förbättras inte bilden. För Månen i Lejonet återspeglar bara Solens tillstånd och indikerar alltjämt en svag ledarnatur.
Alla med liknande horoskop men utan ledarfunktioner kan ta det lugnt! Det är bara med härsklystnad problemen går i dagen! Och se upp med detaljplottrandet, "missa skogen för alla träden". Vågen sammanflätad med Jungfrun ger dock Luft+Jord eller böjelsen mot rationalism, ett torrt men klart huvud som använder alla sina intellektuella gåvor till FAKTAGRANSKNING, vilket är vad Jungfrun, lejonhärskarens högra hand och sekreteraren gör bäst (Merkurius!).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar