Djävulens typiska strategi för den forna Fattigsvensken är att anta formen av Frestaren som skapar falska behov och rent av missbruksproblem. Vilket antyds av horoskopet för den här affischpojken för bankvärldens snaror.
"Att kunna leva på passiva inkomster är något många drömmer om."
Sverigehoroskopet beskriver för övrigt samma attityd via sin "verksamt onda" Jupiter, den klockrena vägen för dagens solside-suktande svenskar att slå Storfinansen följe ned i Helvetet efter att "den svenska upplevelsen" är genomlevd.
Horoskopet för affischpojken/Frestaren ovan kan tyckas fånigt enkelt. Det näriga Vattenelementet dominerar stort och demoniskt (Drakhuvudet/Rahu). Det är nymåne så individen lägger allt krut på en enda sak: Stora och Lätta Pengar (Jupiter hemma i sitt negativa härskartecken).
Men... omoralens Mars i pengarnas tecken Oxen, gradexakt med Satans stjärna (Algol). När ensidiga omen hopar sig på detta sett kan man ana vilken livsväg det motsvarar...
Dessutom dominerar Mörkrets kvalitet med 4 av de klassiska 7 planeterna och i Mörkret ingår förstås den sjukligt materialistiska "sataniska axeln" Oxe/Skorpion. Denna, och rätt slöa Fiskarna, ger tillsammans Avanza-mannens diaboliska försök att snärja andra arbetsskygga: "leva på passiva inkomster" eller det mer kontroversiella "låta pengarna tjäna pengar åt en" och så agera som ett av samhällets alla svikare.
Kritiken är inte mot ett starkt siffersinne utan mot det själviska syftet. Man kan utgå från att knappt en enda svensk använder den tid som frigjorts från löneslaveriet till att förbättra samhället. Hur kan man då vara säker på det? Sverigehoroskopet! Saturnus är fundament eller disponent till den elitistiska och framgångsrika människans symbol Solen.
Men en svag Saturnus indikerar dödssynden "lättja" (slöfockar som inte tar något samhällsansvar) och landets Saturnus är seriöst skadad av konjunktion med den sublunära demonen (Draksvansen, Ketu). Var svensk med långtgående ambition att tillhöra solsidan drabbas därmed att Sverigehoroskopets "förbannelse": degraderingen av en levande människa till en materialistisk streber.
Sverigehoroskopet visar att de välmående övre klasserna alla petas allt närmare en av de värsta dödssynden, och detta gäller också Sveriges politiker och företagsledare som slött söker enbart sitt eget välstånd!
Saturnus står som "den stora illgöraren" normalt för hårt arbete utan något tack (från slavägaren eller staten), men som alla symboler kan den bedömas ur olika perspektiv. Som "resursernas ägare" ges t.ex. en Joakim von Anka-liknande bild av kapitalisten som sitter och vakar över sin kassakista och låter "pengarna göra jobbet åt en". Detta är en dödssynd, men katolicismen hade tidigt bannlyst reinkarnationen så frågan om vad som är döden (och dess varaktighet) måste redas ut.
Dessa själar som överträtt den medeltida katolska gränsen till fördömelse är inte "onda" själar ur ett mer välutvecklat metafysiskt perspektiv. Förmodligen är de bara oerfarna och har inte levt ett enda liv i vilket de fått avsmaka de högre ståndens privilegier. När så Sverige visar sig så slappt i moralen (sett från Dödens sida, Andra sidan) sugs låga och oerfarna själar till landet - ett möjligheternas land! De kommer i pursvenska kroppar, de migrerar hit - och alla för att dra den lärdom man kan göra på den svenska spelplanen, som filosofen Herakleitos så tydligt såg för 2500 år sedan när astrologin just börjat bli känd i Väst:
"Ty det är döden för själar att bli till vatten..." (hela citatet här)
Vid den här tiden vred och vände Väst på den österländska kosmologi de fått nys om och grekerna begick ett och annat grovt misstag. Men uppenbart tänkte sig Herakleitos någon slags hierarki bland elementen och samma tradition märks dunkelt 700 år senare när romaren Plotinos menar att Eld är det noblaste elementet, som står det rent gudomliga närmast.
Några hundra år längre fram i tiden har den sista betydande nyplatonikern Proklos åter reducerat elementen från metafysiska symboler till världsliga element och ger dem en obetydlig plats i sitt ambitiösa försök att göra en syntes som beaktar (den kända) världens alla åskådningar...
Enligt den här bloggen är bankmannens karta ett tecken på "vägen ned" i termer av elementen som symboler för "medvetandetillstånd" (och dessa i sin tur kan kallas "världar" eller existentiella domäner).
Vattnet faller nedåt och fångas upp av bottenläget Jord och i termer av oandlig och genomvärldslig människa antyds förstås en förmåga att få den döda jorden att blomstra via vattnet. Men "det är döden för själen" att ta parti för vattnet och blott bli en byggsten i någon annans större vinstmaskineri: bankvärlden. Denna är ett tydligt utslag av Saturnus (skördemannen, ackumulatören) i sitt negativa härskarläge i Stenbocken (resursernas ägare).
Ibland har jag velat se 8e skorpioniska Vattenhuset som bankvärlden och en dekadent form av ägande: hur vissa släkter låter ärvd rikedom vandra vidare till arvingar och på så sätt börja bygga helvetet på Jorden. Även denna tillskrivning stämmer eftersom dödens Skorpion frigör "närande vatten" åt släktingarna - släkt och historik sorterar som bekant också under Saturnus.
I Avanza-mannens fall behöver men inte ens fundera: Saturnus står i Skorpionen och indikerar en "satanisk bindning" till "arv" eller automatiskt övertagande (Saturnus: system, organisation, alltså "systematisk lönsamhet" som DN-reklamen söker sälja med ett sataniskt anlete). Bankar tjänar pengar på varje transaktion, oavsett hur samhället i övrigt mår, och kan sägas vara den värsta av vår civilisations institutionaliserade Vampyrer.
Den goda nyheten är att Vattenbärarens tidsålder kommer att vara en nystart, bankvärlden kommer att ha rensats bort eftersom den var en särskilt onyttig del i det system som ledde fram till Jordens Klimat-Harmageddon. Den nya tidsåldern kommer att vara så uppstramad att dagens slappa människor skulle finna den despotisk, men det är bara vår tids degenererade världsbild som skapar den vrångbilden av framtiden.
Att Avanza inte har med samhällets välgång att göra syns av mobbnings-, utstötnings- eller exklusivitetsproblematiken: samhälleliga Vattenbäraren rymmer både räknenissen Merkurius och "småslantarnas" Venus, men disponenten eller fundamentet Saturnus i utstötande/utstötta Skorpionen betjänar den sataniska axeln. Denna axel i sin tur representerar en helt annan maktgrupp: "De som har."
Annonsen är ett tydligt uttryck för Lögnens ande (som de gamla sunda dualisterna i Mellanöstern kallade kampen mellan den Goda anden och den Sämre). Avanza-mannens horoskop som representerar hela geschäftet bär alltså "utstötningssyndromet" där den sataniska axeln bara accepterar bra bankkunder. Avanza är inte för alla, inte för den växande Underklassen utan bara för dem som redan slagit in på den fördömda kapitalismens väg. Övriga lurar Bankdjävulen in i sin mentalitet via parodiska appar som "hjälper dig överblicka alla de lån du tagit av Djävulen".
Att Ljusets kvalitet inte fungerar i detta horoskop avslöjas av att den giriga demonen Drakhuvudet överdriver Fiskarna. Drakhuvudet skadar Ljusets kvalitet. Eftersom här inte finns någon placering i Passionens kvalitet tillfaller kartan således Mörkermännen. Det är en falsk ljusets ängel som visar sig i på bild, så som Satan alltid arbetar.
"Gamla myter" har idag ett bättre förklaringsvärde än på länge, just för att världen är som mörkast just innan ett nytt Paradigm tar över.
Överkurs
Herakleitos formulering är inte exakt, därav påminnelsen att antiken stötte och blötta det man trodde sig veta. Enligt dualismen är själen aldrig identisk med de materiella element vari den är förpackad. En själ kan inte "dö genom att bli vatten". Dagens satanism säger att själen inte ens existerar och att materiens element bara organiserat sig till liv och sedan också självmedvetenhet.
Vad platonismen istället debatterade var i vilken grad själen själv förorenades eller förgiftades av kontakten med elementen när den sänkte sig ner i tid och rum och antog en materiell kropp. Tankarna var att världslig besmittelse och dåliga tankar kunde fästa sig på själen, som den var en yta med porer där smuts fastnade!
I symbolisk mening kan därför själen tyckas dö i identifikationen med biologiska drifter (Vatten), vilka Avanza-mannen söker fresta med sitt förslag till dödssynden lättja. (Saturnus, vilket som bekant älskar att organisera och "sätta i självgående system").
Den som fallit offer för Månen (sinnet, den lägre naturens) omättliga begär (biologin kräver ständig påfyllning) och dessutom satt orienteringen "i system" är definitivt DÖD ur flera perspektiv.
Själen störs ut av biokemiskt brus i kroppen och otaliga bokstavssjukdomar kan resultera. Själen kan inte längre kommunicera med sitt värdfordon som löper amok i en lägre verklighet och får avvakta värdkroppens (egot) död och försöka på nytt en annan gång, om Jorden nu verkar så intressant.
Notera den mest världsliga av zodiakens axlar, Passionen Stenbock och Krabba (knutna till Saturnus respektive Månen). Det är Patriarkens och Moderns princip som via Passion håller ekorrhjulet snurrande och som snärjer själar med låg insikt eller annorlunda uttryckt bristfällig karma. Ebba Busch faller i hög grad under denna axel och det märks! Det är, så länge den får jobba på, en värdekonservativ axel som ger en antydan om varför mänskligheten har så svårt att utvecklas bortom materiellt tänkande och leverne. Metafysik är per definition osynlig och utöver ingen lockelse för de som fallit rejält under Mayas förtrollning.
Så återigen: på visst sätt är det en själens död att falla ned med regnet (Vatten), vilket var hur man i antiken föreställde sig att låga själar fördes tillbaka till Jorden efter att deras förra död inte fört dem högre än till Månen för en interimsvistelse. De själar som verkligen är "fria" och kan röra sig bortom en viss kulturkrets (lokal mylla) mellan liven, har sannolikt en mycket liten beståndsdel Jord och Vatten. Metaforiskt talat alltså.
Att de sedan kan falla offer för toxisk marknadsföring när de väl antagit människoskepnad visar bloggarens favoritexempel Madonna. Artisten har som "ingångsvärden" noll planeter i Jord, men mycket Vatten (och Eld) - hon famlar verkligen efter ett underlag att bringa liv åt (se oräkneliga adoptivbarn och försök till filmkarriär utöver den bittra utsikten att bli gammal och fortfarande sitta fast i ett musikaliskt klubbfack.) Där kan man tala om en själ som "dött" genom att ikläda sig en Vattenascendent (Krabban).
Eftersom ingen av de två utgåvor av Plotinos jag har är speciellt sökbara, är det tur att R.T. Wallis introduktion "Neoplatonism" (1972, men åter i tryck) är så perfekt upplagd och med ett komplett index som bokförlag idag är för vinstorienterade för att kosta på sina utgåvor. Sök ordet "Impassivity of the soul" och sidorna 74-75 (i originalet) ger en bra minnesuppfriskare och angivelser var i Plotinos stora text de kompletta resonemangen förekommer
Wallis:
"Fundamentalt för alla dessa arbeten [kapitlen om själen och dess oemottaglighet för kroppsalstrade passioner] är att själen skänker kroppen en del av sitt eget liv (eller i nyplatonsk terminologi, en avbild av detta liv ...). Det är i den animerade kroppen som emotionerna eller "passionerna" (pathē) - en term som innefattar fenomen som behag, plåga, aptit och ilska - har sitt säte."
I en avhandling går Plotinos på djupet och analyserar två stadier i en känslas uppkomst - minns att detta är 200-talet, psykologin har fortfarande inte hunnit i kapp platonismen, helt enkelt för att den psykologin är en västerländsk och sekulär uppfinning. Den utesluter a priori viktiga pusselbitar av det mänskliga väsendet.
I sin summering noterar Wallis också Plotinos beroende av tidigare tänkare:
"Lika viktig är Aristoteles förnekande (Plotinos glömmer notera att det är en opposition mot Platon) att själen, för att kunna röra den fysiska kroppen själv måste röras, samt dennes diskussion av sinnesintryck som inbegriper en åtskillnad mellan mentala och fysiska aktiviteter... Plotinos klagar, inte utan skäl, på att Aristoteles misslyckas upprätthålla distinktionen på ett konsekvent sätt och att hans redogörelse för minnet, i synnerhet, lutar farligt långt åt stoicismens rena materialism."
De här utdragen visar att antiken förde lärda resonemang om vad som driver en människan inifrån och Plotinos representerade det "österländska" tvåvärldsscenariot med en själ väsensskild från däggdjurets fysiska kropp, varur alla de former av "irrationella" känslor triggas av omvärldens alla stimuli.
Bloggen har ofta skissat tvåvärldsläran som den irrationella själen (den sublunära domänen där Jord och Vatten dominerar - vilket för fångarna i grottan naturligtvis är deras "rationalitet"), och i upphöjd distans den supralunära sfären där Eld och Luft i bästa fall innebär en jordbo som, trots att den klätt sig i en kropp vidmakthåller den egentliga rationalitet som ytterst stammar från Saturnus (Luft-varianten) eller det kosmiska Förnuftet.
En sista Wallis:
"Mot stoikerna argumenterar Plotinos ... att kunskap inte inbegriper själens mottagandet av en passiv 'impression'. Vid förnimmelse, som vid andra psykologiska fenomen, sker passiv förändring i den levandegjorda kroppen, och själens roll är helt aktiv, den observerar de impressioner kroppen mottar."
Kort sagt, Plotinos argument för själens immunitet gentemot degraderande passion bygger på den välkända åtskillnaden mellan ett Jag som "känner" och en kropp och inget annat som ÄR sina känslor. (Det förfallna västerlandet valde pga. Aristoteles inflytande det senare synsättet och där är vi idag, degraderade med en "materialistisk monism" som ingen egentligen tror på.)
Detta "Jag" skulle kunna ses som astrologins Sol, särskilt som hinduismen ser Solen som signifikator för atman. Jaget bara använder det ego som förnimmer med skygglappar och en hjärnskada som renderar ascendent- eller kroppstecknet obrukbart implicerar ingen skada mot eller i själen. Själen är bara här för att iaktta och följa med i den lägre världens drama. Vårt egentliga Jag är bara en observatör. Flera antika folk suckade över att de var "ägda" av gudarna. Dessa folk hade inte förstått att dessa gudar var dem själva!
Dessa kulturer hade ännu inte utvecklat sitt tänkande tillräckligt. Sverige har å sin sida tappat t.o.m. den tankenivå mänskligheten i högkulturer uppnått för att istället lägga all uppmärksamhet på teknik och vapen... Karmiskt är det illavarslande.
För en komplett bild ska inte Solen överbetonas, trots hinduernas länkning till själen. Det är snarare den soli-saturniska "kosmologiska axeln" (Lejonet/Vattenbäraren) som bättre benämns andesjälen. Solen representerar kognitiv lyskraft, medvetenhet i vilket värld den än gästar, men det är Saturnus i Luft som är medveten om den underliggande rationaliteten i alla fenomen mellan himmel och jord. Som den hinduiske mystikern säger: tvat tam asi - "du ÄR det".
Gud eller Den Ena distribuerar sig i otaliga ljusstrimmor som verkligen är enskilda väsen men likafullt delar av helheten. Klassisk hinduism (med flera världsåskådningar) och astrologin som ett universalspråk går utmärkt att mappa upp mot denna bild av verklighetens beskaffenhet. Verkligheten är kreativt-ideell. Materialism bara för dem som halkat efter.
För de få horoskop som antyder en själ medveten om eller intresserad av ett liv större än materialismens definition av detsamma (illusorisk individualism), bör Solen och Saturnus båda vara konstruktiva bidrag i horoskopet. Om inte, blir man som en av bankmännens sort, där bedragare och grundlurade alla tycks skurna ur samma tygstycke. Eller som bloggaren: med svag Sol i Luft och stark Saturnus i Eld och som skickades i exil i Sverige för att skriva en blogg som inte når befolkningen helt enkelt för att den svenska orienteringen är så ... djupt fast i drömmen, i Kretsloppet.
Ytterst är astrologin en varning för att identifiera sig med någon av dess byggbitar, det är lika förödande att börja tro man är Jupiter, en gudomlig ledare för människorna (Macrons villfarelse) som att håglöst hasa ner i gyttjan och identifierar sig enbart med materiella faktorer.
Vem vet om födslar de år Saturnus passerar Vatten-elementet representerar en kronisk "fallenhet" och därmed ha ett argument för att själen inte alls är "ograverbar" (impassible)? Eller åtminstone inte som det av själen som ger sig tillkänna via den karmiska överrock naturens element förser den med. För att kunna besvara den frågan krävs kända födelsehoroskop för en serie jordeliv som kan knytas till en och samma andesjäl eller daimon. Och vem kan producera den kunskapen, den typen av historiskt släktträd här på Jorden?
Pytagoras sägs ha haft vakenkunskap om flera tidigare liv, och detta bara för att han i ett av dessa tidigare liv tagit ett seriöst beslut att börja minnas istället för att gång på gång återvända till världen som en senil varelse. Siaren Edgar Cayce kunde under hypnos redogöra för sina tidigare liv och bloggaren har generöst räknat till cirka 20 tänkbara tidigare liv vilka skymtat under årtionden av nattliga drömmar. Och då har ändå många drömmar sorterats bort som "symboliska" eller sådana som saknat "misstänkt historieaktiga detaljer" (att, om möjligt, kolla upp).
Verkar det många läste jag mycket som skrivits om mediet Cayce runt 20 och tog på allvar hans löfte att alla hade, fast slumrande, samma förmåga som honom - kanske som Herakleitos som dödförklarade själen i biologins "vatten"... Senare i livet tycks det som om själen rekapitulerar åtskilliga liv under olika perioder och bara 3-4 av dessa förment tidigare liv har egentligen varit viktiga för "den svenska erfarenheten" på det viset att de tycks representera djupt ingrodda karaktärsdrag.
 |
| Harmon H. Bro, psykolog, bodde med familjen Cayce ett år och studerade transfenomenet. Boken kom många år senare. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar