[Skrivet den 23 juli men i kö några dagar]
En händelse i antikvitetsvärlden som matchar "Värmeböljan" i Väduren. Den astrologiska transiten aktiverar horoskopet för Shakeespare-verkens författare.
Sotheby's auktionshus i New York auktionerade den 21 juli ut en av 220 återstående kopior av den första samlingen Shakespeare-pjäser (förstaupplagan, november 1623). Det var en av tjugo alltjämt i privat ägo, resten finns på museer och i institutioner.
Detta verk i lyxigt storformat uppskattas ha trycks i 750 exemplar. Rariteten såldes till uppskattat toppvärde för en bok i "okej" skick, cirka 24,5 miljoner kronor enligt DN (som har fullt upp med sitt antiryska drev och köper in texten från TT som, i sin tur, ser ut att ha gjort det lätt för sig och bara översatt BBC:s nyhetsartikel).
Vad är nu så intressant med denna auktion och bok? Att den inträffar just innan kulmen på den astrologiska signatur som fångade bloggarens öga för en tid sedan och som får förbli lite döpt "Värmeböljan 2022". Helt klart verkar ominat på varjehanda nivå.
Jag har tidigare återgivit en dröm jag hade om en humörstark ung man i november 2005. Precis när drömmen slutade (med samma man nu i sin ålderdom) identifierar han sig som "Oxford". Det mesta talar, bortom brittiska turistindustrins vägran att dumpa sin inkomstbringande skröna om "den enkle men geniala mannen" från Stratford-upon-Avon, för att den verkliga författaren var just drömmens greve av Oxford. Det räckte med en timmas googling på detaljer i drömmen för att klargöra detta.
Det finns t.ex. gott om bevarade dokument som visar hur Edward de Vere gärna använde bara en del av sin titel som egennamnet "Oxford". Av någon anledning råkade bloggaren i drömmen komma åt misstänkt historiska scener med en gammal brittisk aristokrat han aldrig hört talas om. Inte minst var det smått rysligt att vakna med upplevelsen av det hat den gamle Oxford hyst till drottning Elisabet I.
I drömmens andra och sista scen förbannar han henne och kastar en besvärjelse över hennes grav på att hon aldrig måtte uppstiga igen! Likt Jesus som enligt bibelberättelserna ger vissa anhängare makten att "binda och lösa" sätter Oxford någon form av besvärjelse över drottningens döda kropp.
Forskningen kring denna adelsman visar att drömmen perfekt fångat slutfasen i hans ekonomiskt bankrutta och föga framgångsrika liv och förbannelsen blir mer begriplig om men vet att Oxfords mentor i astrologi var drottningens hovastrolog John Dee som hade djupgående intressen i svartkonst!
Apropå John Dee:s horoskop (kommentar 27 april 2010, en av bloggens äldre). Av en händelse - eller inte - ser jag nu (2022) att texten skrivs bara timmar innan den sideriska Solen återvände till den exakta grad i Väduren under vilken Oxford föddes! Publiceringstiden 15.42 ger fullmåne som bara timman innan startat genom Månens entré i Vågens första grad. Månen i Luft reflekterar Sol-entiteten (bloggämnet) John Dee förutom att "trycka" på Oxfords egen identitetsmarkör i det livet.
Detta var jag förstås helt ovetande om när inspirationen att skriva om John Dee plötsligt rann till den våren. Ockult astrologi i kvadrat.
Oxford trodde förstås han var född Oxe, i linje med den tropiska zodiaken, men det stämmer utomordentligt illa med hans eldfängda, dramatiserande och värj- och pennfäktande natur. Däremot stämmer det via hans förbittring i monetära frågor, men så innehåller också hans sideriska horoskop ett starkt Ox-omen om favörer när det kommer till kommer till personliga tillgångar: båda välgörarna Venus och Jupiter samlade. Ett "rikemansomen" så gott som något, om det krokar fast i den personliga ascendenten på något sätt. (Födelsetid tyvärr okänd. Kartan figurerar i många äldre inlägg taggade "Edward de Vere".)
Det var de ockulta intressena som ledde till till att John Dee blev utfryst ur societeten (trots hans perfekta valda dag av Elisabets kröning - hon regerade oerhört länge). Till Englands politisk inkorrekta intressen vid tiden hörde nämligen - jag kan inte det svenska ordet - "necromancy" eller konsten att besvärja fram de dödas andar. Inte värst salongsfähigt med en kufisk alkemist som smög runt på kyrkogårdar och mumlade ramsor över gravarna!
John Dee var Krabba med tydligt Skorpioninflytande, båda de Vattentecknen som ojar sig över det förgängliga biologiska livet och därför ligger nära all slags vidskepelse. Att besvärja de döda hade förmodligen inte med "heta tips om hälsa" att göra, utan tanken att de kunde se framtiden och på det sättet vara till hjälp för jordborna.
Men man behöver inte överdramatisera: dagens psykiska medier eller gårdagens spiritister ägnar sig åt samma sak, att tala med de döda genom den tunna hinna som skiljer de verkligt döda (de fysiska kroppsmänniskorna) från de låga andar just på andra sidan som med skorpionisk avund och rigiditet inte kan slita sig från drömmen om världen utan lever kvar i den, fast de borde vara befriade från kroppens skadliga inflytande på förståndet. (En variant på det problem många homosexuella lider av, där är et en psykisk spillra som satt sig på tvären och blockerar anpassningen till den Nya Drömmen den Nya Kroppen.)
*****
Jag har med små variationer repeterat samma enkla skiss på bloggen (eftersom detta inte primärt är en historieblogg). Bland annat har nämnts att det enda ställe där grevens födelsedatum nedtecknas är i ett dokument från drottning Elisabeths högra hand, skattmästaren och senare första rådgivaren Lord Burghley.
Denna William Cecil upplät händelsevis sitt residens i London som fosterhem för den unge greven efter att hans biologiska far dött när Oxford var 12. I Burghleys hem hade den unge aristokraten tillgång till en av Englands vid tiden förnämligaste boksamlingarna och litteraturhistoriker av den "oxfordianska övertygelsen" har påpekat hur Shakespeare-verken här och var tyder på att deras författare var förtrogen med mycket sällsynta texter, bland annat den enda handskriften i landet av Beowulf. Som fanns i Lord Burghleys hem i London.
Slutsatsen blir att "Shakespeare" måste ha varit en människa från eliten och näppeligen son, om än "genialisk", till en enkel spannmålshandlare i Stratford. "Oxfordianerna" har pekat på häpnadsväckande överensstämmelser mellan Oxfords liv och material i pjäserna inte minst detaljkunskaper i pjäserna om Italien som Oxford tillbringat 9-10 månader i när han var ung och "spred sin vildhavre".
*****
Så vad har den astrologiska Värmeböljan med allt detta att göra? Auktionen sker under samma horoskop som när 3 stora svenska varumärken får plats i svenska medier samma dygn och bildar en massiv illustration av landets förfall - jag döpte det till dagen för Sveriges "Ground Zero". Precis som jag förutsagt skulle Sverige ligga i "zonen" när "Värmeböljan" närmade sig sin kulmen och detta för att nationalhoroskopet har en planet i Väduren, Månen. Vad jag inte förutsett var att Eldstormen tog gestalt på en högre nivå än det rent materiella...
Det kan därför tyckas som att Sverige på den "psykiska nivån" svarade några dagar för tidigt, när Månen snabbt passerade Väduren några dagar innan "heta zonen" blev verkligt intensiv.
Samma gäller för Edward de Veres horoskop. Född med Solen i Väduren AKTUALISERAS författarens sanna identitet själva dagen då den sällsynta boken auktioneras ut. Kanske ett överdrivet påstående, men hans Sol som "identitet" eller något över det genomsnittliga aktualiseras i vilket fall genom transiten.
För bästa åskådlighet en naturlig zodiak med Väduren motsvarande 1a ego-huset (bokauktionen i yttre kretsen):
 |
| Död författare med eldfängt sinne (Månen + Mars) ser en textsamling auktionerad under Månen + Mars |
Tidigare nämnt på bloggen är forskningens konstaterande att författaren hämtade från ett otroligt ordförråd till sina pjäser, delvis ett resultat att han skapade nyord titt som tätt men också en följd av djupa insikter i ämnen man aldrig skulle förvänta sig om en spannmålshandlarson från en småstad: juridik. Vad skulle en lantis som sökte sig till Londons teaterliv ha haft för skäl att dupstudera ett sådant ämne. Oxford läste juridik i yngre år.
Det stora ordförrådet och de många specialområdens terminologier som passerar förbi i pjäserna stämmer perfekt med Oxfords vitala Solen (extremt stark) i ego-hävdande Väduren som baseras på Mars i intellektuella Luft-tecknet Vattenbäraren (en symbol för konceptioner och organiserade helheter, ett samhälle, en grammatik, en arkitekts blåkarta, med mera).
Det är uppenbart av enbart Solen och dess disponent Mars som eggar psyket (Månen) i Vattenbärarens Luft att Oxfords karta påminner om en författare. Redan en samtida källa lovprisade greven som skicklig skapare av "komedier" - uppenbarligen någon som nästan avslöjade hemligheten där. I en annan förteckning av notabla figurer i det samtida London nämns såväl Oxford som Shakespeare - den som gjorde den listan visste inte hemligheten bakom aliaset "Spjutskakaren" / "Shake-Speare" - eller också listades samma person två gånger för att hemlighålla att det var samma person.
Oxford älskade fäktning och var ung i sinnet som en Vädur långt upp i åren och skakade spjut (eller snarare lans) eftersom överklassen bevarat medeltidens riddarspel som en arkaisk tradition.
Sedan hade Oxford en förbittring sedan barnsben över att Kronan beslagtog den rika släkten Veres slott och borgar. Bevarad korrespondens visar att han utöver alla andra djupa ämneskunskaper (även metafysiska och en insmickrande text kallas Englands främste astrolog) var en materialist som bråkade om pengar med många. Hans solida betoning av Saturnus i Stenbocken - "resursernas ägare" och betoningen av Oxen, Jupiter + Venus (exceptionellt lyckligt lottat privatekonomi) drar horoskopet mot tidens landägande adel...
Hans gnäll på drottningen (hans styvmor, så att säga) resulterade visserligen aldrig i några befälsplaceringar i fält som han ville ha för att skaffa sig ära (Oxford ansågs vara för mycket av vildhjärna), men han fick en bit in i livet och livet ut ett årligt bidrag från Staten på motsvarande åtskilliga miljoner kronor i dagens pengavärde.
Detta har förbryllat historiker eftersom summan var ovanligt stor och sällsynt. Oxfordianer menar att förklaringen ligger i hovets uppskattning av hans tjänster som pjäsförfattare till de historiska dramer som stärkte nationalkänslan inför hotet från ärkefienden Spanien. Den verkliga Shakespeare var alltså under några år "statsanställd" propagandamakare.
(Dateringen av pjäserna blir kraftigt fel i den historieskrivning som bygger på Stratford-mannen, många pjäser figurerar redan i Oxfords tidigaste ungdom men nämns under ärbesläktade titlar. De tycks i enklare form ha uppförts inför hov och adel årtionden tidigare. Det bör ha varit en mycket ung Oxford som omarbetade det kontinentala originalet till det som blev Romeo & Julia i hans händer.)
*****
Så till transiten "Värmeböljan". Först och främst tycks historieskrivarnas Saturnus vara av intresse. Jag vet inte hur ofta en Första Folio i genomsnitt byter händer (folio = sidformat, något högre än en A4-sida), men som en generationsplanet är det intressant att se hur Saturnus åter stod i samma tecken som vid Oxfords födelse.
Det är inte första gången en astrolog uppmärksammar att en människas födelsehoroskop fortsätter aktiveras på sensitiva punkter av transiter - även efter personens död. Ett simplistiskt exempel är slaskpressen som tycks hålla koll på en massa celebritetsfödelsedagar för att kunna släpa fram gammal skåpmat eller något nytt om personen vid "rätt tid". Men detta är systematiserad slöhet i arbetet med att producera medieinnehåll.
Men astrologin "fungerar" bortom mänsklig lättja. Att Saturnus med sitt långa varv också är en trigger är inget märkvärdigt men extra intressant eftersom Saturnus står för ackumulationer - av pengar eller pjäser och uppenbart representerar den materiella härskarklassen - och paradoxalt också arbetarklassen eftersom arbetare då och nu ses som föga mer än verktyg i Överhetens redskapsbod.
Beträffande "överhettningen" av Väduren spelar det ingen roll att det saknas gradexakta korrespondenser mellan kartorna. Vid dygnets öppning, New York-tid, befinner sig Månen i Vädurens 9e grad och kommer under auktionsdagen att agera fokalpunkt på den extraordinära Elden - Oxfords soltecken. "Detta är dagen" då hans solära lyskraft aktiveras, så att säga. Med det tillägget att den här bloggen fick tillfälle att återigen diskutera hans Sol i termer av IDENTITET, vem Shakespeare egentligen var.
Jag tror den eldfängde greven (som utan att veta vem det var, drömde om i en scen där han var ung och arrogant högljudd över att drottningen skänkt honom praktfullt uppsydda plagg men i fel färg - "alla vet väl att min färg är smaragdens" (vårgrönt) hördes i drömmen på svenska - samtidigt som engelska hörs från en osynlig kör som upprepar två ord som för att ge drömscenen en kontext: "queen - mother". Det är omöjligt att avgöra om det avser titeln "Queen Mother" som inte skapar någon mening alls. Men ordparet "drottning och morsa" eller snarare styvmor, blev en distinkt möjlighet när jag hittade den vilda Oxford-teorin att Elisabet blivit våldtagen som ung och att Oxford var hennes hemliga son, bortlämnad och dold hos den förnäma familjen Vere.
Denna dramatiska teori ansluter sig historiespecialisten Charles Beauclerk till i sin "Shakespeare's Lost Kingdom" (2010), en text av en människa som verkligen satt sig in i aristokratins smutsiga undersida vid denna tid. En historia det officiella Storbritannien naturligtvis inte ville släppa ut då och inte kännas vid senare heller, särskilt inte när man så framgångsrikt lyckats damma av en halvglömd figur och vid nationalstaternas födelse vald honom som litterär nationalidol.
*****
Det skulle vara spännande att studera horoskopen för vart tillfälle ett av de få privatägda exemplaren av pjässamlingen bytt ägare. Men det kräver efterforskningar som kostar mer än det förmodligen smakar.
Den senaste försäljningen (på Christie's) var i vilket fall 14 oktober 2020. Den var flerdubbelt dyrare och jag minns inte att något skrevs om den i svenska medier då. Det var en av världens fem (5!) återstående privatägda kopior som var komplett och inte saknade sidor.
Typiskt nog rådde inte någon "Värmebölja" vid denna försäljning, så en skeptiker lär inte bli imponerad av det här inlägget! :-)
Däremot var det exemplaret en av de dyraste böcker som någonsin auktionerats ut, och horoskopet har i det avseendet ett distinkt intresse: Stora Pengars Jupiter hemma i expansiva Skytten ger kraftfullt stöd åt Månen/Venus i lyxhungriga härskartecknet Lejonet. Smakar det så kostar det.
Samma Saturnus i Samlarens tecken (Stenbocken) som när det senaste exemplaret såldes, fast 2020 nyanländ i Stenbocken. Och Saturnus låg som sagt i Stenbocken när Oxford föddes... Det är möjligt att det är andra faktorer än "värmeböljor" man ska spana efter när den här sällsynta antikviteten byter ägare... Men värmeböljan gav åtminstone bloggaren impulsen att gräva lite mer i frågan Oxford och upptäckla några nya detaljer som det om svartkonsten här ovan... Trollformler över den döda Elisabeth har jag sedan drömmen 2015 aldrig förrän NU satt i samband med hur mycket magi som förekommer i Shakespeare-pjäserna. Drömmen. med bloggaren som en bygga, ger faktiskt ännu en koppling mellan greven och författaraliaset.
Den som vill börja bygga en ny och laglös hypotes har förstås "Bardens" Merkurius i Vågens 18e grad för det rekorddyra exemplaret, en slags motbild till 2022-auktionens Vädursdominans. De tre Vädursplaneterns positioner vid dygnets början, 9, 17, 25 ger snittet 17e graden.
Om "bok" sorterar under Merkurius kan man se 2022-auktionen som en direkt och nästan gradexakt (±1°) replik på 2020 års Merkurius, som mer exakt står i 17:31 Vågen (och retrograd eller backande mot perfekt opposition till 2022-auktionens snittvärde för Väduren).
Men det är aningen ansträngt och mer passande för världens foliehattar än för förutsättningslöst utforskande av astrologin.
*****
Jag har försökt läsa Shakespeare några gånger men tycker inte han är en så stor författare som ryktet säger. Man kanska måste ha engelska som förstaspråk för att kunna uppskatta storheten. Men texterna är kryptiska och Oxford skrev avsiktligt på "nyckelromanens" vis. De är i så hög grad en produkt av hans tid och dess intressen och den egocentriska och hypersubjektiva Vädur han var (han fifflar t.o.m. in en av sina förfäder i en alldeles för ärorik roll i en av pjäserna).
Dessutom är verken så fyllda av bildade allusioner, att man själv behöver vara driven litteraturvetare för att förstå schatteringar och referenser. Nutiden, där Oxford-nyckeln saknas, missar massor och uppfattar bara pjäsens nominella handling. Är det stor litteratur som kräver så extremt mycket förkunskaper?
Auktionshuset Sotheby's presentation av Första Folion stöder i någon mån min åsikt, som jag format efter drömmen 2005 och en del lästa böcker om såväl författarskapet som Oxfords liv:
"Med det troliga undantaget av British Library:s tre manussidor av den kollaborativa pjäsen "Sir Thomas More"...har inga samtida manuskript...av någon av Shakespeares pjäser överlevt... Utan den Första Folion skulle dess 18 pjäser ha varit förlorade för evigt".
https://www.sothebys.com/en/buy/auction/2022/fine-books-and-manuscripts-including-americana-part-1/shakespeare-william-the-first-folio-2
Pjäserna föll snart i glömska efter författarens död och det hängde verkligen på håret att britterna alls skulle kunna fabricera sig nationalhjälten "Shakespeare från Stratford" "på 1800-talet.
En falsk ledtråd börjar byggas redan i förorden till Första Folion, som anhöriga till Oxford såg till att producera efter den verkliga författarens död. Eftersom adelsfamiljer inte ville besudla sina namn, gavs eftervärlden intrycket att det var teaterkompisar till "Shakespeare " som producerat luntan. Oxfordiansk litteraturforskning har de närmare detaljerna om vilka som egentligen finansierade den kostsamma Första Folion (tog mycket lång tid att sammanställa och sätta), information som inte Wikipedias konsensusversion ger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar