Indikerar ateism & sekularism sinnessjukdom?

När jag granskar brittiska journalisten Nina Powells i och för sig viktiga påminnelse i DN om varför det brinner på gatorna i flera engelska städer (de rika stjäl alltmer från de fattiga), noterar jag att hon är medlem av brittiska Rationalist Association.

Rationalitet är ju ett honnörsord och inget man tycker några skulle behöva bilda en klubb kring. Men det handlar naturligtvis om samma gamla unkna sekulära ateister som vanligt. Vi har fått in ohyran i Sverige genom föreningen Humanisterna som mest verkar vara något plastigt franschise-koncept Christer Sturmark tog hem när ingen i regeringen ville ha honom som IT-guru längre. 

Det förbluffande (eller egentligen inte) är hur imbecilla svenskar är och så lätt köper en florstunna social och ideologisk identitet. Merparten av föreningsmedlemmarna skulle hoppa av i samma ögonblick de började utveckla nämnvärd egen intellektuell förmåga. 

Men för många finns bara en diffus och känslomässig aversion mot någon eller båda av föräldrarna eller deras värderingar. Det är banalt men tacksamt att rigga upp en förening för alla som har ett horn i sidan till kristendomen och som - naturligtvis - skriver under på "förnuft" och "rationellt" tänkande.

Men åter, mycket få Humanister lider troligen av mental sjukdom och givet en chans till bättre allmänbildning skulle de upptäcka hur lite den sekulära humanismen har att göra med de verkliga humanister som gjort så mycket för mänskligheten genom tiderna. Dessa var dessutom alla religiösa. Jag har inte sett vad Humanisterna (ateistklubben) har för intern historieskrivning, men det måste rimligen röra sig om total historieförfalskning.

Jag är heller inte redo att utan närmare astrologisk granskning döma ut professorn i statsvetenskap Bo Rothstein som vill förbjuda skolor som drivs av religiöst motiverade individer (Expr även SvD).

Jag kallade i en bisats fullblodsateister sinnessjuka här ovan. Det grundar jag på ett fenomen bloggens återkommande läsare sett så många exempel av nu att ingen torde bli förvånad när jag släpar fram några av rabiata religionshataren Richard Dawkins äldre brittiska föregångare.

En av dem, George Holyoake är faktiskt mannen som myntade begreppet "sekulär", och detta i direkt opposition till "sakral", det religiösa sinnet som håller vissa ting heliga och höjda ovanför mänsklig subjektivism och löst tyckande. Framför allt är Gud eller gudsbegreppet inget som går att förhandla bort till förmån för en strikt människocentrerad världsbild.

I Wikipedias artikel om den brittiska sekularismen ges Holyoakes variant av Guds tio bud, som han urvattnat och krympt ner till tre bud:

Sekularism är en pliktkod som vidhäftar detta liv, grundat på rent mänskliga bevekelsegrunder och avsedd i huvudsak för dem som finner teologin obestämd eller inadekvat, otillförlitlig eller omöjlig att tro på.

Sekularismens essentiella principer är tre: (1) Förbättrandet av detta liv genom materiella medel. (2) Att vetenskapen är den Försyn som är tillgänglig för människan. (3) Att det är gott att göra gott. Huruvida det finns annat gott eller ej, är det innevarande livets goda gott, och det är gott att söka detta goda.

Jo, det är en rätt löjeväckande programförklaring, det här. Jag har försökt hålla översättningen nära Holyoakes engelska, och då ateistens första budord är att förbättra detta jordeliv genom "materiella medel" har vi redan där ett tecken på en banal tänkare. För ateisten existerar inget annat än materiella medel så varför ens upphöja saken till doktrinär punkt. Jo, enbart för att markera sin opposition mot religionen som i sin världsbild också berättar att detta jordeliv kan förbättras genom t.ex. känslomässiga, intellektuella och andliga medel.

För en sekularist handlar det bara om materiell konsumtion, som om det egentligen är egalt att homo sapiens, den visa människoarten, utrustats med en hjärna eller inte!

Eftersom sekularisten bara kan tro på materiella medel går det heller inte att ge Holyoake några poäng för bländande intelligens då han anser att sekularismen bärs av essentiella principer. Essenser var nämligen vad dessa materialister på 1800-talet allra mest avskydde och förnekade. De är barn av den korkade kemins tidevarv, den reduktionistiska materialismen som vägrar se några dolda essenser i verksamhet bakom det manifesta fysiska livet.

I "essentiell" punkt nummer två hör vi återigen Satan, den av Gud utvalde demonen som har till enda uppgift att käfta emot (se Jobs bok i Gamla testamentet) och "pröva" människan. Punkten kan nämligen inte stå på egna ben. Sekularisten måste känna till begreppet Guds Försyn (se Swedenborgs långa analys om Försynen) för att i trots mot denna hävda scientismen, dvs. vetenskapens empiriska metoder som sin avgud. 

Jag häpnade vid detta fynd att scientismen formulerades redan i 1800-talets slut. Jag trodde åtminstone de tidiga brittiska ateisterna var klartänkta och att flummet kom med de brittiska dårarna i vår tid (Christopher Hitchens, Richard Dawkins med flera).

Att sedan Holyoakes söker skapa en distinktion mellan sin sekularism och ateismen är bara typiskt för varje narcissistisk sektgrundare. Naturligtvis är hans perspektiv något helt annat! Samma trötta försök att hålla svenska Humanisterna fritt från ateiststämpeln har hörts även från Sturmark, men vem bryr sig om irrelevant hårklyveri?

Naturligtvis ledde hårklyveri till en splittring inom de brittiska sekularisterna, och det ger ett tredje namn som ska inkluderas i den här studien av ateismen som en form av sinnessjukdom. Märk väl att jag tidigare retoriskt frågat om ateister är lite mindre intelligenta. Men den här studien är seriös och bygger på exakt samma grundtanke som verifierades i studiet av att Nobelpristagare i fysik "slipper" en födelse med Vatten (attityd/instinkt) i konflikt med tänkandet eller Luftelementet. 

Men denna konflikt är just det som utmärker ateister, och på Newsmill har en serie så kallade religionskritiker ( i själva verket bara mentalt störda religionshatare) visat hur illa "dissociationssyndromet" låter då det är starkt. Var tredje horoskop innehåller någon form av aktivering av ett Luft- och ett Vattentecken men det är alltså först vid riktigt grova störningar men märker effekten i formen av förråda pöbelmentalitet, hat, dålig logik eller tendensen att blanda äpplen med päron med mera. 

Det så kallade personpåhoppet (ad hominen) grasserar hos dem vars intellekt är så stört av djupa attityder till frågan att de inte längre kan skilja sakfrågan från personen. Det intressanta är att dessa personpåhoppare själva har tappat bort sig själva - de är sitt hatiska komplex och det är därför indisk astrologi kallar planeterna grahas eller "grabbare". En själ kan bli besatt av externa krafter! Den människan är så länge besattheten varar inte längre medlem av homo sapiens, det är en demon förklädd i människokropp! Man ska vara mycket noga med vem man hyr ut sin kroppshydda till. 

Fast, som Bob Dylan sjöng, "It may be the Devil, it may be the Lord - but you've got to Serve somebody." Det är människans öde att hela tiden tvingas fatta beslut och välja väg, välja i vad hon ska ställa sig till tjänst. 

Sedan faller valet lite olika beroende på vilken kosmisk roll man tilldelas. De som med de brittiska sekularisterna väljer Satan och definierar sig enbart genom allt de protesterar mot och förnekar, fyller exakt den ödmjuka roll de var predestinerade till. Skitstövlar behövs för att hjälpa de mindre infekterade att förstå godhetens kvaliteter.

Men beträffande sekularismen tredje budord, "godhet", orkar jag inte dissekera det Holyoakes semantiska svammel.

Nu över till de tre "sekularisterna" (ateisterna) från den brittiska ateismens trotsålder under 1800-talet, nämnde George Holyoake, den han kom i tvist med, Charles Bradlaugh (som hävdade den aktiva ateismens nödvändighet), samt Charles Albert Watts, impulsgivaren till den rationalistklubb i England nämndes i artikelns inledning. 

Eftersom i snitt ett av tre horoskop har en störning mellan Vatten och Luft (attityd/intellektualitet) är det naturligtvis intressant att här finna två av tre med "dissociationssyndromet" och dessutom en osynk mellan känsla och intellekt av grövsta sort!

Men det intressanta är att det är Bradlaugh med den hårda ateistiska linjen som är den som saknar den här indikationen på mental störning. Vilket är då hans problem? Vi tittar på det först.
 

Den här färgsättningen försöker förmedla "rationalism", dvs. det som i vår tid kommit att bli ateisternas svepskäl för att de inte kan eller vill engagera sig i frågan om människan har andra nivåer av varseblivning förutom den rätt förskolemässiga, "titta med ögonen och dra rimliga slutsatser".

Ingen som sett det återkommande inslaget av hårklyvande, diskriminerande och jordnära-på-ett-pragamatiskt-sätt Jungfrun i de ledande Humanisternas horoskop kan förvånas av Charles Bradlaughs himmel. Han har ett sinne (Månen) som söker en stor och systemisk förståelse, men psykets härskare Saturnus är långtifrån den uppgiften mogen, Saturnus står i småaktigheternas tecken Jungfrun och tappar helt sikte på de stora tankarna i sin iver om att hårklyva materien ner i mindre och mindre beståndsdelar. 

Här är vi alltså ett psyke (Månen) som är sinnessjukt på ett annat sätt: att den blåser upp en gigantisk ideologi på basis av tjänarens tecken Jungfrun som är omvittnad att kunna tappa perspektiven om den inte guidas av sin herre Lejonet eller Solen som tar in helheter i stora kognitiva akter. Men här är även Solen underordnad Jungfruns tendens att luckra upp hårdtrampad jord och intressera sig det materiella substratet till andesjälens liv. 

På något sätt förvånar det inte att hitta andesjälens Sol i Jord och under belägring av båda de naturliga illgärningsmännen! Så vanvettigt starkt är kontrollbehovet (Saturnus) i det här horoskopet att det verkar omöjligt för en människa som Bradlaugh att kunna slappna av sitt intellekt och bara ta in de helhet religiösa mystiker beskriver. Detta är döden för den merkuriala principen som VILL klyva och bryta ner i mindre delar. 

Dessutom har politikern Charles Bradlaugh ett perfekt Jungfru-utseende. Bilden på Wikipedia visar ett ansikte åtminstone jag sett åtskilliga gånger i samband med Jungfrun som soltecken. Eftersom kombinationen av Solen, Jungfruns härskare Merkurius "hemma" samt formplaneten Saturnus samt intensiva Mars, måste detta vara mycket nära ett "klassiskt" Jungfruutseende. 

Jag känner igen typen från skolminister Jan Björklund (Månen i Jungfrun) samt fd statsministern Torbjörn Fälldin (c) vars Måne i Jungfrun emellertid hänger på en födelse 13.00 eller senare på dygnet. Kopplingen till Fälldin kan sekundärt bero på Vattumannen där den svenske politikern har en intressant konjunktion mellan Mars och Jupiter i första graden.

Med detta över till de grovt mentalstörda sekularisterna. Notera att jag använder mentalstörd på ett särskilt sätt här: som en oförmåga att handskas på ett intellektuellt hedervärt sätt med alla fakta i målet, som att "dissociationen" lever sitt eget liv i psyket och att individerna inte har makt över sitt eget tankeliv. De är DRIVNA att bortse från fakta som inte passar deras känslomässiga störningar, och det är just därför jag empiriskt visade att människor med den här läggningen helt enkelt inte vinner Nobelpris i fysik. 

De klarar inte att tänka objektivt och vetenskapligt på en sådan klar nivå att de gör några banbrytande insikter. Är det inte fascinerande att dessa intellektets byfånar just är de som rusar runt och låtsas vara rationalitetens och det klara förnuftets främsta företrädare. Äkta vetenskapsmän tiger men finner de scientistiska fanatikerna en besvärande ingrediens.

*****

George Holyoake, myntaren av begreppet "sekulär" först.

Dissociationen måste sägas vara svår. Båda illgärningsmännen Saturnus och Mars med psyket/Månen och Saturnus är den som driver fram en mental attityd mot religionens planet Jupiter i Skorpionen. Här ser man tydligt hur det sociala utstötnings- eller mobbarsyndromet börjar i Vattumannens ideologiska sfär och attackerar det Vattenelement som Luft ändå aldrig förstår sig på. 

Att det just är Jupiter (filosofi och religion) som tar stryk av den svåra aggresssionshämning som syns i Vattumannen är högst signifikativt.

Vi ser även här en dos av "rationalism" via Mars attack mot Venus i Oxen - förhöjd libido kallas det och indikerar återigen en inskränkt rationalist som enbart fröjdar sig i det fysiska givna (Oxen). 

Här samverkar den sataniska axeln (slaveri under sinnevärlden) på ett besynnerligt sätt med den sociala utstötartendensen från den ofta djupt dysfunktionella kombinationen av social Vattuman och isolerad Skorpion!

Den tredje sekulära, ateistiska britten från den tid när England spårade ur helt och hållet var grundaren av Rationalist Association, Charles Alberts Watts.

Det är svårt att gradera nivåerna i helvetet, men det här är möjligen den sjukaste naturen av dem alla. 

Nu är det fullmåne längsmed den sataniska axeln, Månen är fallen i Skorpionen och tack vare att en 119-årig fängelsedom just fallit mot en våldtäktsman har vi hans horoskop i färskt minne, där exakt denna redan fallna Måne i Skorpionen ytterligare försvagas genom att disponenten Mars befinner sig i Luft, i Vågen, och utlöser en av "dissociationens" många varianter. 

I våldtäktsmannens fall var det inbillningen att det var Guds vilja att han skulle våldta små flickor som omvittnade "dissociationens" dragning mot sinnessjukdom. I Watts fall måhända Satans röst som sådde tvivel om Guds existens via ett orent inre sinne.

Behöver jag upprepa Humanisternas ordförandes horoskop igen? Det innehåller bitar från alla dessa tre. Månen i skeptiska Jungfrun, störningen från Vattnet mot Vattumannens luftiga ideologi...