Svensk ateistisk fysiker (finns det någon annan sort?)

En bekant introducerade en gång namnet Ulf Danielsson för mig som ett auktoritetsargument, en länk till en fysiker som skrivit en bok om universum: 

"En bok som kommer fram till slutsatsen att universum inte har någon mening."

Bortsett från syftningsfelet (det är väl ändå författaren som drar slutsatsen) vet jag inte ens om jag kan lita på denna slutsats och beslutar mig för att gå till källorna, till fysikerns födelsedag. Kanske ligger det någon indikation på himmelen som tecknar nihilism eller ett förnekande av tillvarons meningsfullhet.

Rationalism av den degraderade samtida typen förefaller helt dominera den här himmelen. 

Det tyder på att min ateistiska bekant åtminstone har så mycket förstånd att han lyckas leta rätt på populärvetenskapliga böcker som ytterligare cementerar hans negativa attityder mot att livet skulle kunna ha någon inneboende mening.

Allra först, fast det kan tyckas som en bisak, är Danielssons Venus i härskarläge i Oxen. En första indikation om identifikation med det materialistiska perspektivet.

Sedan kan noteras att livslinjen, Måne till Solen, flyger lågt. Båda Ljusen i Jord och Vatten. Visserligen är ateism en moderiktning bland naturvetare, men när både Sol och Måne tillhör negativt polariserade tecken gäller sällan något annat än 1800-talets reduktiva materialism.

Dett vill säga nihilism: universum är stendött och saknar all inneboende mening. Världen är inte på väg någonstans. Fysikern föds in i Platons mörka grotta (Månen i Jordelementet) och hans Sol kommer aldrig att föra honom ut ur mörkläggningen. 

Den torra och kalla Månen i Jord är som en förtärande modersgestalt som suger upp det befruktande vattnet från Solen i Fiskarna. All hans sublunära fantasi och föreställningskraft handlar om att levandegöra berättelsen om ett dött meningslöst universum. Solen är en träl som betjänar den demoniska jordmoderns perspektiv på saker. 

Månens disponent Saturnus ligger invid i Luftelementet så att vi på sinnesnivån får Jord + Luft, dvs samtidens skitnödiga typ av rationalism, en extremt antimetafysisk torftighet som ännu i början av förra århundradet var på modet och kallades positivism. Det är uppenbart så att det ständigt föds själar som föds för sent och representerar en utlevd myt (eller föds för tidigt och säger saker som ännu inte kommer att tas på allvar ännu på en tid).

Det har passerat så många horoskop för vetenskapsmän på bloggen att jag inte minns dem alla. Men tankarna går t.ex. till spridaren av ateism via en populärvetenskaplig svada, Henrik Fexeus, och naturligtvis Humanisternas ateistiska husbiolog, Patrik Lindenfors, båda med Sol och Måne i den grottliknande syn på vad livet är som uppstår när böjelsen går mot Vatten och Jord.

Tittar man istället på fysiker Danielssons disponenter bakom Måne och Sol, inträffar något intressant: Månens Saturnus och Solens Jupiter bildar en hemlig bakgrund som berättar Luftens och Eldens språk! 

Indisk astrologi menar att disponenten betecknar planetens inre själ, och det är faktiskt rätt talande att här sker en helomvändning, så att den "hemliga" livslinjen i själva verket utvecklas från Luft och mot Eld, från mentala konceptioner via Saturnus i Vattumannen och mot Jupiter i Väduren. 

Den senare placeringen kan på det mest sublima planet beskrivas som det andliga jaget, den transcendentala intelligens, som också finns immanent i universums varje atom, varje partikulär utblickspunkt. Jag kommer att tänka på ateisten Bertrand Russell som inte förmådde hålla jämna steg med sin betydligt mer begåvade kollega Alfred North Whitehead.

Den senare gick från klarhet till klarhet och skapade på 1930-talet den s.k. processfilosofin som i buddhistisk anda definierar den levande varelsen i termer av en "occasion for experience", ett "tillfället till upplevelse" som "karmiskt" mottagit stafettpinnen någonstans från och sedan lämnar den ifrån sig när detta nu och detta tillfälle tjänat ut. 

Jag har inte läst Whiteheads egna verk (de sägs vara ytterligt förtätade och svåra, men Christian de Quinceys "Radical Nature" är inte bara en noggrann genomgång av Whiteheads tänkande utan också en perfekt introduktion till den klassiska filosofin och de stora frågorna. (Obs. Länken går till förstaupplagan där alla recensioner ligger, men boken finns också i nytryck.)

Men att gå från en mental organisation (Saturnus i Vattumannen, platonikernas Nous) och på en esoterisk livsväg röra sig mot det universella Jaget (Jupiter i Väduren), det är alltså "insidan" av den ateistiska fysikerns livsväg. Fascinerande nog verkar hans gyttjebruna yttre livsvandring förmörka och blockera honom från den verkliga berättelsen om universum, den som är så glasklart tecknat på "insidan" av det han bara ser som död materia!

Här nere i de exklusivt sublunära elementen Jord och Vatten kan vi aldrig förstå den högre rymden. Men det avskräcker knappast den här fysikern, som enligt boktiteln menar sig redo att förklara både skapelse, slump, undergång och död. Men helt och hållet utifrån en intelligens (Solen) som den verkar i det sublunära Vattenelementet, dvs. fixerad vid sinnesorganen och de ointressanta åsikter som flyktar förbi i en del av verkligheten Platon kallade (de tomma) åsikternas (doxa) domän. 

Till sådana tomma åsikter hör t.ex. hela den västerländska naturvetenskapen. Vi vet av erfarenhet att det människor är övertygade om i dag kommer att vara helt kullkastat imorgon.

PS. Jag förutspår faktiskt att när Fan blir gammal blir han religiös i Danielssons fall! Det här att göra med den "sensationalism" eller högenergi (Eld/Vatten) som Jupiter bakom/innanför Solen resulterar i. Försåvitt han inte redan missat tåget, snart femtio. I avsaknad av födelsetimma går det inte att säga om hans solära dasha slösades bort redan när han var alltför ung eller om han överhuvudtaget är förutbestämd att nå fram till Solens planetära cykel i detta liv.

Om Marilyn Monrores eländiga liv, har det t.ex. anförts (deFouw/Svoboda - "Light on Life") att hon hade flera tuffa planetära cykler i början av livet och att hon begick självmord innan de goda cyklerna hade hunnit starta. Dasha- (eller Dasa) systemets 120 år långa cykel innebär att de flesta inte kommer att uppleva samtliga nio segment under ett liv.