Den glaserade själen!

Inget nytt under solen - psykologi har funnits i alla tider, i antiken såväl som under namnet" alkemi", vars glansdagar väl var på 1500- och 1600-talet. När alkemisterna skådade djupt in i de puttrande vätskorna i sina glasrör och behållare, var detta naturligtvis inte för att framställa materiellt guld. De sökte istället - inte helt olikt en astrolog - att bli klarare över psykets inre processer. Målet var egentligen inte alls materiellt guld utan filosofens sten. Dock fanns det risker i processen med att återskapa den levande själ människan hade varit före syndafallet.

VITRIFIERING (glasering)

Det här är själens plötsliga solidifiering till glass. (Alkemisten) Bonus säger: "Om genom kalkinationen (uttorkning genom hetta) den metalliska anden blir glaserad förlorar den förmågan att genomgå ytterligare förändringar." Till skillnad från kyliga metaller, fortsätter han, "på vilka man kan antingen gravera eller stämpla in vilken bild som helst...och den kvarhåller den bilden, kan den förglasade inte något av det slaget." Glaserade material har förlorat sin "metalliska kroppsvätska" och kan inte längre amalgameras med de andra metallernas perspektiv.

Vi finner här flera specifika faror. Den glaserade själen kan inte längre ta emot en bild. Den kan inte föreställa sig något och kan därför inte förflytta sig. Det som isolerar, är således bristen på en föreställande receptivitet. (Konjunktioner äger rum när subtila kroppar möts, dvs. när fantasier öppnar sig inför varandra, och tar in varandra.)

Här resulterar isolation specifikt som själens förlust av insikt i sig själv som "bild i en metallisk process". Den alkemiska psykologins "metalliska kroppsvätska" kan hänföra sig till realisationen att alla personliga tilldragelser objektivt produceras av de grundläggande metallerna. Det som pågår i själen är inte en följd av vad du eller jag gör, men syftar tillbaka på germinationen inom oss av gudarna här på jorden, de sju (planetära) metallerna som tillhör det objektiva psyket eller världssjälen. Glaseringen sluter oss från den här medvetenheten, vi för förglasats i vår personliga individualitet.

James Hillman - Alchemical Psychology (2010, s. 173-4)

Den förglasade själen kan synas som ett förlorat fall. Den saknar förmåga att "genomgå ytterligare förändringar". Den väntar nu bara på att dö, den kan inte längre sätta sig in i nya perspektiv. Den har inte längre några "aktiva metaller" i sig som bildar nya kemiska (själsliga) reaktioner på andra influenser. Säg vilken agent som gör någon nytta i det läget?

Sol - guld
Måne - silver
Merkurius - kvicksilver
Venus - koppar
Mars - järn
Jupiter - tenn
Saturnus - bly

Den mästerlige djuppsykologen James Hillman använder ordet "germination". Jag känner en person som är en "glaserad" själ. Han föddes under den kinesiska HO LO LI SHU-metodens omen CHUN, "Den germinerades (fröets) svårighet att ta sig ur jorden" - den svarta jorden motsvarar väl här alkemins NIGREDO-tillstånd, tröstlös svart desperation kopplad till Saturnus och blyförgiftning. 

Jag har redovisat horoskopet under namnet "Vänsterradikal" och det notabelt hur illa Saturnus beter sig på denna stjärnhimmel. 

Månen kommer inom någon timma att nå Stenbocken vari Saturnus iskyla detta år råder. Jag menar att man kan betrakta Månen som "stendöd" i Skyttens sista grad. Därmed dras Månen mot beckmörkret hos Saturnus i fjärde huset för inre lycka eller avsaknad av lycka. Individen har prövat metoder mot vinterdepression, men det beror inte på att Stenbocken är ett vintertecken - detta är bara en association som är giltig för den västerländska zodiaken. 

Vidare kastar Saturnus en nästan exakt aspekt mot ascendenten vilket också leder till en märklig självbild, fjärde huset har med djupa känslor att göra och inte alltid åtkomliga för förnuftet. 

Västastrologen Charles Carter kallade en ond planet i fjärde huset som aspekterar individens ascendent för "fienden innanför grindarna". Jag har otaliga exempel på hur Saturnus som inte passar i fjärde moderliga huset indikerat kalla föräldrar eller okänsliga forsterföräldrar. Detta gäller inte sagda fall, men kontaktproblem med en "svår" mor har nämnts och detsamma gällde fadern, en introvert pianist.

*****

Jag skulle vilja citera ett stycke jag hittade när jag sökte efter mer djupgående information om atma karaka än den som ges i "Light On Life", en introduktionsbok som är så koncentrerad att jag ännu efter 3½ år läser olika stycken om och om igen. Det går knappast att memorera alla dessa svåra indiska regler som involverar ett halvdussin faktorer vardera (Om planet A angrips av B men C står si men inte så och huset D är bla-bla-bla, då innebär det att...)

Begreppet atma karaka, själens signifikator, nämns knappast här, då den tillhör ett separat indiskt system från den "breda" astrologi författarna presenterar. Men uppenbarligen är atma karaka en populär och viktig enstaka punkt och många engelska sidor på nätet handlar om den.

Från topprankade sidan på Google, således följande citat (min översättning):

Kampen mellan det sanna och det falska måste förstås. De falska begären är de vi söker i den yttre världen. De sanna begären tillfredsställs från inombords. Själens grundläggande kamp handlar om att lära sig skilja mellan dem och dess oförmåga att se skillnaden är anledningen till att den föds om och om igen.

http://www.komilla.com/pages/Atmakaraka.html

En människa vars psyke blivit glaserat kan naturligtvis inte längre höra sin inre andesjäl längre. Tjurnacken är liksom så stel att den fastnat i stirrande på "objektiva" ting. Till och med sådant som "känslor" uppfattar den som något objektivt. Den glaserade människan upplever inte andra från deras insida (empati) utan står bara och dumstirrar på omgivningarna. Glaseringen är en slags permanentad mild psykos.

Det enda sättet är att lita på det modeller som finns för att se vad som blivit instängt på insidan. Att bara fundera över dessa ting startar kanhända själens reparationsprocesser. Renässansens alkemister var måhända för pessimistiska. Astrologin är det djupaste system som existerar för att i principiella termer förstå själens förflutna - dess karma.

Här är den indiska astrologins atma karaka en användbar faktor. Hela horoskopet är en individs karma, men tills man förmår leva sig in i hela horoskopets komplexa dynamik är det till hjälp att fixera sig vid enstaka punkter och ställa dem frågor.

Atma karaka är den planet som hunnit till det högsta gradtalet i sitt tecken, jämfört med andra planeter i sina tecken. Jag lärde mig från sidan härovan att inte alla skolor i Indien accepterar axeln Rahu (begär) / Ketu (avskiljande från begär) som en atma karaka, men om man gör det måste man titta bakvänt på dess gradtal eftersom den enligt traditionen befinner sig i ständigt retrograd rörelse. 

En Rahu som just backat sig in i t.ex. Skorpionen (vilket är fallet på himlen när detta skrivs) lär knappast ha en chans att bli själens signifikator bara några få grader in i sitt tillfälliga tecken. Säkerligen finns det riktiga planeter, direkta, stationära eller retrograda, som ligger närmare slutet på sina respektive tecken.

Det nya jag lärde mig av artikeln var att atma karaka (de flesta på nätet tycks skriva ihop det som ett ord) inte är andesjälens signifikator på det allmänna sätt som Solen är det. Författaren menar att det här just denna själs signfikator. 

Jag måste tyvärr invända mig mot påståendet. Om Solen är densamma för alla människor som föds under trettio dagar och därmed inte kan ses som särskilt personlig, och man nu anser att själen ändå är en distinkt entitet, vad ska man då säga om Rahu som tillbringar inte bara 30 dagar i ett tecken utan 1½ år i det? 

Ett halvår bara för att ta sig genom den sista tredjedelen av tecknet! Hur många människor hinner inte födas till jorden under de månader då Rahu har goda förutsättningar att "vinna" som symbol för själens signifikator. Rahu är med andra ord t.o.m. ännu mindre individuell än Solen.

Fullföljer man resonemanget måste man anta att själen är en bläckfisk som skjuter ut hundratusentals om inte rent av miljoner armar i formen av nyfödda under den tid Rahu i horoskopet är atma karaka. Rahu blir förstås "omkörd" av andra planeter några dagar då och då under de åtskilliga månader då den har en potentiell tätposition jämfört med övriga sju. Särskilt Månen, med sin snabba rörelse, kommer att gälla som atma karaka några timmar eller kanske någon dag varje månad när den hunnit längre än Ketu.

När man börjar fundera på hur doktrinen om denna själens signifikator presenteras, inser man att det finns många luckor i tänkandet. Soltecknet är uppenbarligen någon form av "livsuppdrag" eller "mission statement" som jag kallat det tidigare, det är uppenbart att Solen inte enbart är någon abstrakt symbol för andesjälen utan ett motiv den levande människan arbetar mot eller ger uttryck för. Det verkar som om det är konflikt mellan två sätt att beskriva själen i den indiska astrologin och det är kanske därför jag kände att atma karaka bara trasslar till det.

Samtidigt är idén suggestiv som den presenteras i länken ovan. För här förklaras atma karaka representera inte själen i sig utan dess BEGÄR!

Men nu börjar det bli virrigt, för är inte Månen känslornas och de dunkla begärens planet? Och är inte även en Sol t.ex. ett Eldtecken en ofta väldigt emotionell influens, med en brinnande vilja att uppleva livet? Och vad om Rajas guna, kvaliteten som när många planeter betonar den också skapar en begärsfylld eller lidelsefull natur?

Kärt barn har många namn, vill det tyckas. Så den som vill addera ytterligare en hållpunkt för att granska andevarelsens begär, lägg gärna till atma karaka till bedömningen!

Själv blir jag mindre och mindre förvånad över att ha kommunikatören Merkurius som atma karaka, men ur avashta-perspektivet "döende". Som jag beskrev här halkade jag in i översättarsvängen på ett bananskal bara någon månad efter att jag nått mitt livs kanske sista och mångåriga "dasha" som är Merkurius planetära cykel. 

Merkurius är ju den som transporterar information och varor mellan länder och översättning är helt klart ett av dess verksamhetsfält. Men åren i detta yrke var bara till problem, ett chockerande skitjobb om man ser till hur låg ersättningen är för allt utom idiotfilmer där actionscener gör hela jobbet och dialogen är närmast obefintlig. Jag var faktiskt glad när finanskrisen tog knäcken på min arbetsgivare hösten 2008! Detta är då tydligen vad man kan förvänta sig av en "död" planet och att den är atma karaka tycks inte förändra något alls.

Jag jämförde här Jupiters och Saturnus respektive avashta-läge hos Hollywoods mest framgångsrika producent Jerry Bruckheimer och konstaterade att hans extremt kritiska natur kunde bero på att expanderande Jupiter i mitten av kritiska Jungfrun var så mycket starkare än Saturnus, inbromsaren, akut döende i Tvillingarnas 30e och sista grad.

Men samma Saturnus är ju Bruckheimers atma karaka, och detta är en indikation på själens begär stämmer budskapet perfekt. Bruckheimer blev filmproducent men han verkar närapå också bete sig som regissör. Han tycks ha ett finger med i allt och vill Saturnus-kontrollera både casting och rena detaljfrågor i filmscenerna!

Man påminns av den ytterligare tradition som säger att Saturnus är själens form! Och Bruckheimer verkar inte bara vara en pedant från helvetet utan också en formalist av guds nåde. Den senare sjukan har jag själv, med Saturnus visserligen inte som atma karaka men väl som den världsligt starkaste av alla planeterna på min himmel. 

Man kan ju fråga sig vad skillnaden är mellan en världsligt stark Saturnus och en Saturnus som själens (ouppfyllda) begär. Det vore bara omoget att projicera en världsligt stark Saturnus mot omvärlden och säga, se vad dess tröghet sinkar mig! För denna värld är precis vad denna själ valt att omge sig med för att uppfylla sitt livsuppdrag. Ju mer jag tänker på saken, desto banalare tycks det att bryta loss en planet och kora den till själens unika symbol. Själen visar sig genom hela horoskopet.