Carpe Diem (Reinkarnation och astrologi del 2)

Frauenkirche, München. Grundstenen lagd 9/2 1468
"mellan 14:00 och 15:00" av Sigmund av Bayern och
fullbordad under brodern Albrechts IV överinseende.

Här följer en lätt teknisk redogörelse för en häpnadsväckande serie planetära transiter i anslutning till en "förnimmelse" av tidigare liv-typ. Detta är andra delen av en granskning av den tyske Albrecht (del 1 här).

*****

Inlägget om massmördaren som tyckte sig höra Guds order att mörda prostituerade visade tydligt hur samvetets 9e hus i kombination med 8e huset skapade vad som måste ha varit hans egen karma från ett tidigare liv som drev honom vidare i det onda. Kanske var det onda andar han hörde, men definitivt inte Gud.

Eftersom en kultur som den materialistiska svenska vanemässigt klassar allt udda som galenskap och förskriver psykofarmaka, slog det mig att undersöka min senaste, nu 14 år gamla "röstupplevelse" (har haft några få i vakentillståndet under ett helt liv). Varken i dröm och vakentillstånd har jag haft långa kommunikationer utan alltid hört bara ett eller två, tre stötvisa ord. 

Den här eftermiddagen 2006 var kommunikationen effektiv, ett tyskt förnamn och ett årtal. En enda googling räckte för att hitta ”Albrecht” (den fjärde) och hans trontillträde just ”1465”. Jag tänkte efteråt, att om en människa som varit kung skulle tänka tillbaka på ett liv, skulle året för trontillträdet mycket väl kunna ha varit den människans subjektiva högtidsstund i livet.

Det är förvirrat med uppgifterna på nätet som jag skrev i sammanfattningen om ”Albrecht-upplevelsen” (länken ovan). Men efter att ha läst merparten av en doktorsavhandling står det klart att han inte blev ensam härskare 1465. Det hände först två år senare när hans storebror Sigmund drog sig tillbaka för att enligt vissa uppgifter på nätet ”njuta vin och kvinnor”! 

Albrecht var tydligen från början en mer makthungrig figur men samtidigt lika angelägen som sin storebror att spela på religionen som en av flera faktorer att stärka Bayern-Münchens identitet. Sent i livet lyckas också Albrecht ena hela Bayern (där samma släkt länge småbråkat om makten inbördes och södra Tyskland fallit i smådelar). 

En annan felaktighet från nätet jag tidigare återgivit var att Albrecht som en yngre bror egentligen inte var menad för makten utan utbildades till präst. Avhandlingen klargör att han i själva verket var envetet pådrivande för att ta del i maktutövandet, även om han studerat teologi i Italien. Det var storebrodern Sigmund som tog första spadtaget till Münchens sengotiska Frauenkirche (uppförd på en äldre och mindre kyrka), men ”min röst” Albrecht deltog som regerande hertig i byggnaden och såg till att förfadern Ludwig Bayraren fick en ny begravning i denna kyrka. 

Albrecht var smart och bidrog till en mytskapande historieskrivning som skulle stärka ett framtida och enat Bayerns chanser till att åter leverera en Kejsare över det Heliga Tysk-Romerska Riket. Senast det hände var med Ludwig Bayraren, men ätten Wittelsbach verkade notoriskt småkrigisk och det ville sig inte bättre än Ludwig exkommunicerades efter tjafs med en påve. 

Denna smutsfläck i släkthistorien rättade nu Albrecht IV till genom påve Sextus välsignelse av återbegravningen av förfaderns benknotor i den heliga jungfruns imposanta kyrka. Albrecht IV hade krattat manegen för senare generationers eventuella återkomst till kejsartronen, inte minst genom det taktiska draget att själv gifta sig med österrikiska kejsarens dotter, Kunigunde.

*****

Historien är betydligt mer storpolitisk än jag ens kunnat fantisera om när jag ”hörde” Albrecht ta ansvar för en text om religionens kraft som jag skarpt skrev till en ateist. De är ju en så ytterligt provinsiellt stycke tysk senmedeltida historia som ingen utom specialister kan känna till. Jag övervägde ett vakenminne från annonser från svenska Albrekts Guld, men det korrekta året för trontillträdet gör att ”hörselupplevelsen” inte kan reduceras till något så simpelt som en annons.

Så nu när massmördaren uppvisar en intressant variant på ”dissociationen” – Luft och Vatten som inte bildar en kontinuitet utan t.o.m. kan uppfattas som en schizofren uppfattar att hans egna tankar kommer från något annan - så blir det förstås spännande att se om dagen för hörselupplevelsen innehåller något särskilt. 

Bloggarens horoskop har ingen Luft/Vatten-störning att tala om, men det är helt klart att VISSA DAGAR har kvaliteter som individer kan fånga upp. Jag har likt mormor (om var synsk) alltid reumatisk värk som signal på väderomslag och uselt ruskväder inom något dygn. Jag minns att jag skrev brevet upprört och enligt rösten i ”Albrechts anda” på eftermiddagen, kanske 15-17 den 16 april 2006.

Tyvärr ingick kopian på e-mejlet i en rejäl datamängd jag förlorade för många år sedan i en klippa-klistra-manöver som gick snett. Mängder av mejl försvann spårlöst när jag skulle flytta en arkivfil. Men jag har ett minne av ungefärlig tid för brevet som "lockade fram sin avsändare" när jag retoriskt tittade på vad jag skrivit och undrade ”vem som talar så här?” För det är helt klart Lejonet som stiger i öster när det argumentativa mejlet ”från Albrecht” skickas.

Nedsparad till hårddisken 21:42 den 16 april 2006 har jag dock kvar en eBay-auktion med ett tyskt mynt. Auktionen var redan avslutad när jag såg den, men det var mitt första fynd efter att upplevelsen från samma dag sjunkit in och pockade på utforskning. (Skärmdumpen något sammantryckt pga. onödig vit yta - full storlek bakom minuatyren nedan):

Lejonet i öster är ett mäktigt omen och kan symbolisera kungen eller annan ledarnatur, förutsatt att även Solen är stark, som här. Den som aggressivt försvarar religionens egenart och förnekar att den ”bara är politik” (som ateisten hävdat) syns här nedan i den ”upphöjda” Solen-i-Väduren i religionens och filosofins 9e hus. En bättre ascendenthärskare går inte att uppbringa, givet ämnet, särskilt inte som Solens disponent är krigsherren Mars i  litterära eller skriftspråkliga Tvillingarna, placerad i 11e huset som i modern tid är ”idealens hus” men som grekerna kallade ”den goda daimonens” sektor. Brevet förklaras perfekt av himlarna: en härskares hårdföra försvar av religionen (ev. via sin goda daimon/sina ideal).

Solen står dessutom dubbelt orienterad mot det andligas realitet genom att religionens (och överklassens) Jupiter befinner sig i opposition i 3e skriftspråkliga kommunikationshuset. Det här är då en perfekt "samvetsaxel" som Frankrike så bittert saknar i sitt skränande om rätten att håna religion (läs: islam). Det ena horoskopet beskriver en perfekt och den andra en medioker hållning.

Vem som helst kan se att dessa omen stämmer extraordinärt väl med den lilla mejldebatt jag avslutade med ett skarpt (nu förlorat) mejl. Alla de relevanta temana lyser som eldskrift på himlen. Solen, 9e/religionen. T.o.m. Månen i surmulna Skorpionen (driven av Mars) bidrar till att jag förmodligen lät krigisk! Månens rörelser kan bidra med obetydligheter som sinnesskiftningar från dag till dag, förutsatt att den indikerar god sensitivitet i födelsehoroskopet. 

Bortsett från de primära punkterna kan man notera att "gammal karma" - Saturnus - kopplar ett grepp om Solen i religionens hus. Men denna aspekt kan man också läsa som att ateisten i brevväxlingen har rollen av "den onda daimonen" (hus 12) som försöker blockera Solen och förneka dess plats i 9e filosofi- och religionshuset (eller förneka religionen - för en ateist existerar bara 10e makthuset och ateisten ljuger för sig själv och raderar bort 9e huset ur sin kognitiva karta).

*****

Himmelska transiter i all ära, men de måste ha ett subjekt att trigga. Bloggarens horoskop innehåller t.ex. Solen i 5e ”kungahuset” (ett av flera husteman men det som just nu är på tal).

Den transiterande Solen i Väduren är bara 3° från en direkt stimulerande opposition mot bloggarens Sol-Våg, som dessutom är en generell markör för den egna själen. Den ligger dessutom i det hus som sägs teckna god karma. Här försämras dock det 5e lyckosamma husets karma av att Solen är en verksam illgörare för dem med Tvillingarna som ascendenttecken. 

Den här personans läggning (om dess härskare Merkurius instämmer) är att socialisera, kommunicera/rapportera och älska - inte att solärt framhäva sig själv. (Sådan tycks logiken vara bakom det hinduiska omdömet.) Så bloggaren förstärker sin dåliga karma genom skriverier om misstänkta egna tidigare liv? Troligen mildras den onda karman genom det goda syftet (5e huset som helhet ägs av Venus som är verksamt god här och i 3e kommunikationshuset). 

Syftet är förstås att utifrån röstupplevelsen som öppnade en okänd del av historieboken nå förståelse av astrologins indikation om ett speciellt ögonblick. Fynden är värda att förmedla vidare eftersom de kan vara universellt giltiga. Hela inlägget är en hyllning till sanningen i begreppet Carpe Diem, grip dagen. Den som inget registrerar kommer att ha levt sitt liv så mycket fattigare än den som söker kunskap...

För den som inkluderar Jaimini-metodens Atma Karaka-punkt (själens signifikator) är AK istället bloggarens verksamt goda ascendenthärskare Merkurius, åter i 5e ”kungahuset”. Så hotet om adderad dålig karma tycks överdrivet. Merkurius/AK i 27 Vågen matchar även den kartan för röstupplevelsen genom att befinna sig bara 4° från transiterande överklass och religionsplaneten i 23 Vågen. 

Det egna horoskopet är så långt dubbelt triggat av dagens transienter. Jupiter rör sig förstås så sakta att det handlar om en längre period, men Solens närmande sig Solen är mest intressant. En differens på 3 grader är visserligen i den klassiska orben ±3° för intensiva konjunktioner men ändå lite löslig i min smak. 

Men en ytterligare skärpning ges av den transiterande Solens ägare, krigarherren Mars i 8 Tvillingarna, bara står 2° från bloggarens fysiska verktyg/ascendenten. (Planeten och dess underliggande disponent måste alltid analyseras som ett par.) 

Nu blir frågan snarast om bloggaren fått med sig rätt födelsetid genom livet. Jag har aldrig sett mitt födelsecertifikat, men den misstänkt avrundade tiden 19:00 skrevs in av mor i en liten dagbok med den förstföddes utveckling under tid, längd, vikt och andra rent fysiologiska data. 

Gick klockan i förlossningssalen lite före och en sjuksköterska inte tittade på den omedelbart, skulle t.ex. en helt korrekt födelsetid kunna vara 18:55 och en ascendent på 8° 06’. Det är bara en halv grad framför den annalkande Mars på himlen, väl inom det akuta triggeravståndet "1 grad innan". 

Detta är en astrologisk fullträff och indikerar att den 16 april 2006 var en humörstark dag för bloggaren, och mer än så: varsel om en energisk rusch som kopplar ända till ”Högsta Himmelen” och Solen med dess kognitiva klarhet. Bloggaren "kuggar i" dessa omen genom kopplingen mellan Mars och hans "radioantenn - ascendenten".

Det verkar med andra ord som att födelsen inträffade något före kl 19:00 om man ska gå efter den här viktiga upplevelsen. Har jag sedan höftat rätt med mejlets avsändande cirka 16:00, då finns faktiskt möjligheten att Stockholms horisont sakta sveper genom senare delen av födelsehoroskopets 3e kommunikationshus där Venus ligger i 21 Lejonet. 

Venus är disponenten till min Sol i 5e ”kungahuset” ("ömsesidig reception" mellan Venus och Sol). För koincidensen med 3e huset måste mejlet ha skickats 15:30, och det är fullt möjligt. Sistnämnda symbolik motsvarar att sätta signetringen i rödlacket och skicka brevet exakt när himmelen stimulerade ena halvan av min rundgång mellan Venus-Lejonet och Sol-Vågen. 

*****

Som andra astrologiintresserade säkert märkt kan horoskopen se otroligt dramatiska ut och sedan ändå inte märkas speciellt i verkliga livet. Det är något med det mänskliga livet i en köttslig kropp som gjuter olja på vågorna så att eventuella "inre världskrig" inte märks på utsidan! Astrologin har naturligtvis svar på det: planeter i något av hörnhusen (1, 4, 7, 10) tenderar att märkas i mer i den externa världen. Ibland kan det verka som de drabbar en som "händelser" utan att ha någon koppling till egna, inre kvaliteter! Omvänt kan de finnas inre egenskaper som aldrig är destinerade att användas externt i detta liv...

(Naturligtvis arrangerade Albrecht IV riddarspel för Münchens medborgare och presenterade en medeltidsnostalgisk riddarpersona. Jag har tidigare skrivit om min hejdlösa attraktion runt 10-12 till riddartiden. I Albrecht visar sig nu ett andra europeiskt liv som kan förklara den fixeringen, även om det låg ett lock över det i årtionden. De som inte musicerat i tillräckligt många tidigare liv för att födas som en Mozart, en naturbegåvning, ska titta närmare på sina intressen genom livet - där tycks gömma sig nycklar till tidigare existenser!)

Denna röstupplevelse jag hållit på armlängds avstånd under 14 år och inte velat gräva värst i förrän i år. Och det är lätt att se varför,  Albrecht hade verklig makt och livet är inom den svenska folkpsykologins jantetänk att betrakta som utslag av lika mycket hybris som att säga att man varit Jesus eller Napoleon! Det krävdes en pandemi när världen i vilket fall är halvdöd för att titta närmare på vad historien bevarat om detta liv.

Ett annat skäl att jag inte forskat i figuren är kanske att astrologisk sensibilitet saknats fram till nu. Men från ovanstående observationer tror jag ingen kan missa vilken extraordinär tidpunkt detta var 2006, och hur väl den symboliskt knyter an till den kung/hertig vars röst inifrån mig förklarade sig ha skrivit detta myndiga brev till religionens försvar. 

Eftersom jag var fullt medveten om att ha plitat ihop brevet under tio minuter, är röstupplevelsen naturligtvis ett exempel på vad psykologin kallar "dissociation": en del av psyket framträder som separat och en annan del av psyket hör det som en främmande rört. 

De här astrologiska korrespondenserna, en händelse och två horoskop är en triangulering som gör reinkarnationsförklaringen mer trovärdig. Men också alternativförklaringen stärks: att vi har de avlidnas andar omkring oss! Upplevelserna kan härröra från andra själar än den egna, eller från en så komplex samverkan mellan själar att inga religiösa traditioner som omfattar reinkarnation har ett ord till förklaring.

Jo, det vore den judiska kabbalan då. I en bok finns, som tidigare nämnt, en märklig lära: själar som gör bort sig flera gånger på rad tappar rätten att reinkarnera och får åka snålskjuts på en starkare själ och lära som en passiv observatör. (”Se här genom ett större förstånd än ditt eget.”) 

Men jag har väldigt svårt att tro Albrecht IV den Vise skulle behöva åka snålskjuts med bloggarens intetsägande liv på 2000-talet i Sverige! Den mannen var viljestark, så till den grad att han tog halva Bayern-Münchens tron redan vid 16 och inom 2 år utmanövrerade sin bror.

Det är oklarheten kring speciella varseblivningars förklaring som gör det svårt att axla tanken på ett tidigare liv "i smöret", även om reinkarnationen är den mest troliga hypotesen. Men jag känner mig inte som en Albrecht och har ingen ytterligare upplevelse än denna enda lilla dörr som öppnades i mejldebatten med "ateisten". Och så ska det vara, "rejält läckande" människor får ofta svåra liv och sociala problem. 

Synske Edgar Cayce (1877-1945) analyserade ur hypnos en klient och hennes äktenskapsproblem. Hon fick veta att problemen fanns i ett liv i det gamla Rom och maken - som hon var gift med även då - inte respekterade henne mer då än i livet som amerikanskt äkta par. I Caycestiftelsens arkiv finns brevväxlingen med klienten kvar och i ett senare brev från henne har måttet blivit rågat. Hennes make i detta liv ber, en smula beskänkt, henne dansa för gäster på en fest - en upprepning av det drama Cayce redan berättat om i trans från deras förra. 

Historien upprepade sig på samma sätt två gånger och återigen betraktar maken sin hustru som en ägodel som man kan använda för att underhålla gäster. Kvinnan känner sig kränkt och förminskad. Man kan gissa att min mejldebatt med "ateisten" också var en knutpunkt i våra respektive karmiska öden - vi kan ha haft den debatten förr, och då gissningsvis men inte nödvändigt i Bayern. 

Oavsett var differentierade sig "Albrecht" ur det omedvetna och tog ansvar för motelden till ateistfånerierna. Efter att nyligen ha läst avhandlingen om Albrecht IV och sett kyrkan på bild, börjar jag förstå hur stor vikt han fäste på den religiösa ambiensen i München.

Visst hade Albrecht makt, men att som fundera över "förfallet" till en normal medelsvensson i Sverige, är ett falskt resonemang. Livet har fler aspekter än den konventionella människan synsätt. Livet i Sverige (eller valfritt modernt västland) ger t.ex. tillträde till kunskaper som inte fanns i 1400-talets tyska eller italienska universitetsvärld och inte ens i 1500-talets England, trots att samma själ verkar ha haft tillräckligt god karma och motivation för att efter att ha "gjort Albrecht" välja ännu ett överklasskliv som medgav god bildning.

Jag tänker, när jag skriver dessa avslutande rader, på sammanträffandet att själen i Albrecht återvände till byggnadskonst större skala även i ett senare liv, som byggmästare i Mussolinis Italien. Den mystiska drömmen om den figuren visar att blåritningar finns i hemmet och att det därför troligen inte är en enkel byggarbetare. I Italien gången gick det sämre än när de bayerska furstarna uppförde en imponerande kyrka perfekt efter ursprungsplan och häpnadsväckande snabbt, på mindre än 20 år. (Intilliggande furstendömet Bayern-Landshut behövde hela 90 år för en snarlik kyrkobyggnad.)

Förklaringen är enkel: Sigmund och Albrecht IV bara beordrade bygget av Frauenkirche. Äran tillkommer arkitekten och byggmästaren och den senares organisation av uppförandet. Om det handlar om att samma själ också gästade Italien i början av 1900-talet, finns möjligheten att den hade mer ambition än talang, dvs. saknade flera liv av byggträning. Italienaren var inte född en "Mozart" och lyckades inte restaurera det lutande tornet i Pisa. (I ärlighetens namn har jag läst på nätet att arbetet, som utfördes senare och med modernare teknik, var ohyggligt komplicerat.) 

Tanken är att själen hamnar på ruta 1 varje gång den provar att utveckla nya färdigheter. Det är därför svenskarna har ett så gränslöst oflyt som väljer byfånar till politiker, val efter val (se Expressen). Sverige nådde aldrig den utlovade jämlikheten och nu går sönderfallet inte längre att stoppa. Återinförandet av De Fattiga och de Rika står högst på Etablissemangets dagordning. Småaktiga och ständigt "kostnadsbesparade" ekonomister (alltjämt offer för Sveriges karma från nödåren för över ett århundrade sedan), medborgare utan motivation att likt en gång i München bita ihop och åstadkomma stordåd tillsammans. Borgarna i München skaffade sig tillsammans ett andaktsrum för 4000 besökare och kunde där tillsammans når medvetandedjup och en inre stabilitet dagens reklam- och konsumtionsskadade svenskar inte ens vet vad det handlar om. 

Och hör detta: Albrecht IV hade afrikanska lejon strövande fritt på sin borggård! Tre farliga i bur men två av dem rörde sig fritt bland människor, ett med utdragna klor (auuch!) men ett intakt och potentiellt livsfarligt fastän tamt lejon. Sönerna hans var än värre, hade tio lejon. Det här var en tid i Europa när det exotiska fascinerande och adelns privata djurparker var där detta fåneri började. 

Vid läsningen av det här trillade ännu en subjektiv pollett ner, rätt pinsam egentligen: som barn övertog jag fars frimärkssamling och intresserade mig för detta några år. Mot slutet, vid tolv, beställde jag en affisch från Posten med ett gammalt lejonfrimärke. Den hängde kvar i flera år. Runt 17 var nu reggaeintresset på topp och Bob Marley som "lejonet av Juda" gav ny innebörd åt affischen.

Och här är det genanta: Jag klippte nu ut lejonet ur frimärket och nålade fast som ett "skyddslejon" över sängen. Och där stannade det kvar över sängen till nästan 30! (Vad tänkte flickvänner som kommit och gått?) En dag såg jag på det med nya ögon och kastade generat den juvenila utsmyckningen. 

Att nu läsa om Albrechts personliga lejon, det är väl så nära ett tidigare liv man kan komma. Det är ingen dröm, det är inte "jaget", men det är som jag kallade det i ett annat inlägg, ett själens memento. "Jag" minns inte för jaget är en funktion av denna kropp, men den tidlösa själen vet.  

*****

Spekulation

Har ett tidigare livs "jag" (nu ute på den eviga allmänningen) låtit byggt en jättekyrka som var till stolthet för invånarna och stärkte deras samhörighet, så åser ett annat "jag" i Sverige 2020 istället ett privatistiskt egosamhälle i sista fasen av sönderfall. På morgonradion hördes att varenda kommun i Stockholms län utom en redan har skrotad den kommunala äldreomsorgen och låter vinstmotivet styra arbetet med äldre (även i AB). 

Alla dessa stockholmare är skyldiga till egoism och att ge helvete åt sina äldre som byggde Sverige (och stress åt de anställda). Vilket blir straffet för dem som bejakar självisk privatisering? Svar kommer inte att dröja, och att fädernas synder går igen först i tredje och fjärde led, låter väl optimistiskt... 

Frågan är om detta bibelcitat ens syftar på tidsmått. Det kanske är en logisk princip, en "karmisk" naturlag som beskrivs?

Ty jag är Herren, din Gud, en svartsjuk Gud, som låter straffet för fädernas skuld drabba barnen intill tredje och fjärde led när man försmår mig... (5 Mosebok 5:9)

I, the Lord thy God, am a jealous God, visiting the iniquity of the fathers upon the children unto the third and fourth generation of them that hate Me (King James Version)

Normal uppfattning är att fäderna/gudshatarna  smetar ner avkomma hela sträckan INTILL tredje och fjärde led. Men varför denna vaghet, "tredje OCH fjärde"? Har betydelsen gått förlorad? Spekulativt kunde man istället koppla den hinduiska karmaplaneten Saturnus speciella aspekter till denna krypticism:

"Klockan är slagen" när en planet efter  passage genom fyra kvarter återvänder till utgångspunkten (särskilt Saturnusreturen är en "what goes around comes around"). Men hinduerna tillskriver Saturnus den exklusiva förmågan att "grabba" (graha = grabbare = planet) även dem som kommit tre fjärdedelar på den långa (cirkulära) vägen! Den indiska aspektläran ger alltså en förklaring till varför både tredje och fjärde led inbegrips i den ursprungliga försyndelsen.

Kort sagt, din födelse motsvarar det fulla varvet för såningsmannen av synd och Saturnus retur till utgångspunkten ger "här är du denna gång och Saturnus kommer att ge dig vad du planterat". Men en generation innan dig, dvs. dina föräldrar, är karmiskt implicerade i samma smet! 

Det är därför det heter i mystisk litteratur att själarna väljer sina föräldrar. Och det tycks som om föräldrar och barn ibland byter roller med varandra ibland. Det tycks alltså som att Gärningen eller "fädernas synd" kan skördas antingen i tredje eller fjärde led. Jag medger att spekulationen inte förklarar den minerade tid som enligt bibelcitatet även ligger innanför Saturnus långa 270-gradersvinklel i förhållande till sitt fjärde kvartal eller återvändande till startpunkten. 

(Bildens placering av karmaherren Saturnus i sitt härskarläge i Jord råkar av en slump på trekvarten peka ut Vågen, rättvisans tecken där Saturnus är "upphöjd" och visar en mer nåderik sida jämfört med dess vanliga millimeterrättvisa. Mars upphöjelse (i Stenbocken) stämmer inte med dess specialaspekter.
    Saturnus "utan upphöjelse" eller välgörande stöd blir den rent materiella och ökända Räknenissen som skriver lagar av typ "öga för öga och tand för tand". Svenskarna ser denna låga mentalitet i bl.a. stockholmsmoderaternas "kulturarbetare bäre sin egen ekonomiska börda". Borgare i ett sönderfallande svenskt samhälle stänger in all kultur bakom betaldörrar och inviterar hellre klasskrig och sammanbrott i samhället än funderar över hur usel kapitalismen egentligen är.)

Inför släktena intima samspel blir talet om att "jag" var den eller den i ett tidigare liv ännu ett av västerlandets många feltänk. Alla själar hänger samman på ett gåtfullt sätt, som trådar i en väv. Vad "jag" innehåller växlar därför beroende på varelse. Det är värt att här minnas en hinduisk benämning för horoskopets ascendent: ahamkara - "icke-jag-makaren". Jordmänniskans lokaliserade egoupplevelse i en fysisk kropp är alltså så långt från det verkliga jaget kan man komma! Då är till och med människan mer av sitt sanna jag i en förunderlig nattdröm.

 

Tillägg

Ett annat men bedrägligt perspektiv på röstupplevelsen, tiden för dess inträffande och kopplingarna till bloggarens horoskop, får man genom att söka på de mest prominenta transiterna. Allt ökningen bevisar är att mer komplexa planetära figurer av matematisk nödvändighet sällan återkommer. Här tar datorprogrammet ett stickprov/dygn de senaste tvåtusen åren.

För att kroka fast i subjektets ascendent kräver jag har Mars i Tvillingarnas åttonde grad och är sedan nöjd med Solen i Väduren de år Jupiter passerar Vågen. Det har knappast haglat av tillfällen och inget i bloggarens livstid före dagen för hörselupplevelsen.

Och naturligtvis inget tillfälle under denna långa tid när övriga två planeter legat tillnärmelsevis så perfekt som den 16 april 2006. "Detta var dagen." (Att granska ascendenten i Lejonet är poänglöst när man ser att Sol och Jupiter aldrig kommer lika nära bloggarens sensitiva horoskoppunkter före 2006.)

Range of search: 1.01.0001 - 1.01.2020
In steps of: 24h 0m
Search for...:
ju.lib & ma.gem[8] & so.ari
 
Realization intervals (begin - end):
 2.04.0001 -  3.04.0001 (Sol 15, Jup 9)
27.03.0191 - 28.03.0191 (Sol 7, Jup 17)
31.03.0238 -  1.04.0238 (Sol 11, Jup 1)
24.03.0428 - 25.03.0428 (Sol 4, Jup 9)
22.04.0915 - 23.04.0915 (Sol 28, Jup 30)
20.04.1152 - 21.04.1152 (Sol 25, Jup/Moo 21)
24.04.1199 - 25.04.1199 (Sol 28, Jup 6)
14.04.1342 - 15.04.1342 (Sol 18, Jup 29)
18.04.1389 - 19.04.1389 (Sol 22, Jup 13)
13.04.1579 - 14.04.1579 (Sol 15, Jup 22)
27.04.1626 - 28.04.1626 (Sol 19, Jup 6)
22.04.1816 - 23.04.1816 (Sol 12, Jup 15)
16.04.2006 - 17.04.2006 (Sol 3, Jup 23)

Jag vill en sista gång påminna om att det började med en gnabbande mejlväxling om huruvida religion var en autonom realitet och redan Solen upphöjd i Väduren i 9e opposit Jupiter i Vågen är en nästan löjligt religionsbejakande axel, definitivt motsatsen till de materiella axlar jag nyligen sammanfattade.

Det är som människorna bara är spratteldockor i ett större spel (just som babylonierna tänkte om astrologin och människan) och att vissa spratteldockor går igång på matchande planeter (gudar) och deras imaginära rörelser (bara i Tid tycks rörelse förekomma)... 

Detta är då nästa hypotes bortom reinkarnation och tillfälliga andebesök, att allt detta bara är en enda Intelligens och i ofattbar "dissociation" separerat sig i tallösa väsen som var och en tycker sig uppleva "allt det andra"...