Denna historia av typen "tänkbar synskhet" har säkert figurerat halvdussinet gånger sedan bloggen startade 2009. Här är den slutgiltiga versionen, hjälpt på traven av ett suggestivt tv-program helt nyligen.
Mängden astrologi gör inlägget mindre lämpat för allmänna läsaren. Som minst krävs ett intellekt som kan bedöma sannolikheten av slump i det som anförs som signifikanta sammanträffanden. Men det kräver i sin tur inblick i astrologins snåriga regelsystem, och då är vi tillbaka vid början igen...
Textens publicering ställs in till söndagsmorgonen 06.00 när något så ovanligt inträffar sig som Sol och Måne i Vågens 30e och sista grad, samtidigt som den högsta kastens Jupiter står i härskarläge i Skytten, också i 30e graden. Det vill säga, tre himlakroppar råkar i planetärt krig om att beteckna själen.
Detta omen kan man få vänta i årtionde eller mer på, men när det nu är här passar det perfekt att knyta artikelns publicering till (fåfänga). Förklaring i följande långa text som förefaller tillkommen genom astrologiskt inflytande. Beklagar filosofen Plotinus, men stjärnorna tycks vara mer än bara "tecken", de kanske till och med öppnar dörrar mellan olika liv på vid gavel!
*****
Vid 61 borträknad från den rasistiska och åldersdiskriminerande svenska arbetsmarknad bjuds både tid att söka jobb hemifrån och titta på dagtids-tv. Såg ett enda program i dagens tablå som började kittla, mitt under lunchen en timma om Europas medeltida slott på Viasat History.
Kunde inte ha klivit in något mer angeläget program eftersom säkert 10 minuter ägnades Europas mest längsta slottskomplex från medeltiden, Regensburg i Bayern (en handelsstad) och dess ägare, ätten Wittelsbach.
Nu har jag inte med någon större håg sökt fakta om hertigen av Bayern (av denna ätt) som jag hörde i mitt huvud en eftermiddag 2006. Av det jag skymtat på nätet började han som tredje sonen (oviktig!) och studerade till präst innan likväl hamnade i den politiska hetluften och där inte tycks inte ha varit Guds bästa barn, hur mycket servila levnadstecknare gav honom eftermälet Der Weise.
Jag hörde i huvudet det tyska namnet Albrecht och ett årtal, 1465, efter att ha blivit närmast försträckt över den hårda ton jag anlagt i en mejldebatt (de här var innan svenskarna tappade alla skrivförmåga till konsumtionsmaskinen iPhone och slutade tala med varandra). Helt spontant slank det ur mig; "vem i hela friden skrev de här raderna?" och det var då svaret kom som skjutet ur en kanon.
Det som upprörde var att brevkontakten nonchalant avfärdat religion som "bara politik". Senare samma dag lämnar mig hörselupplevelsen ingen ro och jag inser efter lite googlande att den var genial i sin korthet. Det finns flera Albrecht vid tiden men bara en som skaffade undan sin bror Sigmund. Efter det tog Albrecht IV som tredje och mest konkurrenslystna son ensam kontroll över hertigdömet.
Jag hittar ett mynt på auktion på eBay som anger 1465 som starten för Albrecht som självhärskare. Men på engelska Wikipedia råder oordning, 1465 är året i de små faktarutorna där texten istället säger 1467. Utslagsgivande röst får en akademisk avhandling jag hittat på nätet och som uppvisar all den precision man kan förvänta sig:
The commissions [of e.g. art] of Sigmund (reg. 1460-1467) and Albrecht IV (reg. 1465-1508) of Bavaria-Munich are understood as means of visual communication that conveyed the conception of their reign, their public image, and political agenda.
(Dahlem - The Wittelsberg Court in Munich, 2009)
Viktigast är att jag varken 2006 eller vid senare sökningar på nätet funnit någon konkurrerande makthavar-Albrecht med noterad milstolpe endera året. Jag är, speciellt efter det nyliga fyndet av den akademiska texten beredd att tro "rösten" kände sitt år för trontillträdet som kung av viss betydelse - särskilt som "rösten" tidigare visat prov på god förmåga att skilja religion från politik via mitt ampra svar till brevmottagaren.
Albrecht var inte att leka med, med vilket jag september i år upptäckte när jag på impuls började leta mer uppgifter på nätet. Han hade startat krig (men också enat det splittrade Bayern) vilket knappast är min nuvarande stil, vapenvägrare och allt. Bland det mest häpnadsväckande jag upptäckte 14 år efter röstupplevelsen var att han gått bakom ryggen på Österrikes kejsare och äktat dennes dotter Kunigunde i en politisk manöver för att komma åt mer territorium (bl.a. Tyrolen).
Märkligt nog tilldelade fröken i fjärde klass mig en skolpjäsroll som enkel bondpojke som mot flera prinsar vinner hjärtat på en prinsessa vid namn Kunigunda. Det var minst sagt kufiskt 2006 att se det gamla barndomsminnet triggas via nätsökandet. I klassrummet hoppade jag fräckt över några repliker för att snabbare få kyssa Kundigunda (spelad av en av klassens "snyggingar") och det är lustigt att Albrecht uppvisade en liknande respektlöshet när han fejkade till sig sin Kunigunde utan faderns välsignelse.
Logos/-oi. Om ord och själar alla är lika viktiga på andra sidan, lär verkligheten bakom materialismens ytsken vara mer bisarr än någon kan tänka sig. Vissa tänder på bilder, jag kan får rysningar av oväntat laddade ord och halar man in orden hittar man lustiga sammanhang, djupt ner i historien.
Uppgifter på nätet har antytt att den här småkungen är ungefär den typ jag gått hårdast åt i månget raljant blogginlägg om usla politiker! Ska det nu visa sig att DETTA är mina 15 minuter i historiens rampljus, att jag faktiskt varit en makthungrig politisk lirare närmast värre än dagens makthavare?
Under 13- och 1400-talen delades övre och lägre Bayern upprepade gånger. Fyra hertigdomen existerade efter 1392 års delning: Bayern-Straubing, Bayern-Landshus, Bayern-Ingolstadt, och Bayern-München. Dessa hertigar bekrigade ofta varandra. Hertig Albrecht IV av Bayern-München förenade hela området 1503 genom krig och dekretet om den förstföddes arvsrätt.
https://en.wikipedia.org/wiki/Duchy_of_Bavaria
Tv-programmet berättade att huset Wittelsbach hade dålig kontroll på finanserna och att det festades hejvilt på slottet Regensburg. Kameran föll hastigast på en vackert präntad sida räkenskaper från 1477 som skulle illustrerar den våldsamma mängd vin och öl som konsumerades i slottet. Eftersom hertigens säte var i Bayern vet jag inte om han kan lastas för vidlyftigheterna och dessutom är turerna med alla tyska småriken smått förvirrande.
Men redan i första googlingen 2006 fick jag en aha-upplevelse första gången jag såg den enda bild som verkar ha överlevt på hertigen. Han var grovt överviktig och genom huvudet flög en ostoppbar tanke i jag-form: "Herregud, jag åt mig själv till döds!" I tonåren hade jag lindriga kroppsstörningar och trodde jag var fetare än jag var (är i själva verket smal). Nu fick den där gamla fixeringen ett ansikte. Vidlyftigheterna på Regensburg stämmer lite för väl med det oformliga köttstycke till ansikte som det enda oljeporträttet visar. (Jag har i detta liv haft kamerafobi och inte velat vara med på bild, inta pga. självhat utan bara en knäpp olust inför att bli avbildad. Det kanske kan knytas till att det bara tycks finnas två avbildningar av Albrecht, den andra en glasmosaik som ser likadan ut.)
Ordinärt folk med tillräcklig tjocka bakom pannbenet uppfattar sig själva som ett jag, men i själva verket är det bara en inbillning många alltjämt behöver för att inte tappa balansen, för att inte falla i bitar och i skräck för vansinne och kanske faktiskt bli vansinniga. Jag tyckte jag hittat svaren ett liv av tidigare liv-förnimmelser när jag började läsa psykologen James Hillman som citerade den gamla grekiska filosofen Thales och hans utrop: "världen är full av gudar!"
Varje själ består i själva verket av en brokig skara röster och viljor som egentligen förhandlar under medvetandetröskeln, men där någon enstaka tar till orda i någon fråga, just för att det är dennes specialitet. I just frågan om religionens autonomi visavi politiken tyckte min inre Albrecht att han hade svaret, och tog i så hårt att jag inte kände igen min normalt rätt jämnmodiga tonläge.
Slottsdokumentären innehöll ännu en bisarr parallell till detta liv. Efter gymnasiet var jag inte motiverad att fortsätta på universitet. Det blev en tid på nuvarande Skolverket i ett långt kontorskomplex nära Radiohuset i Stockholm. Någon på arbetsplatsen berättade att det var Europas längsta kontorsbyggnad. Jag minns inte om jag lät mig imponeras lika mycket som den gamla trotjänare som säkert suttit och vänt papper där sedan kvarteret byggdes. Men vad berättas nu om slottet Regensburg om inte att det är Europas LÄNGSTA slottskomplex, över 1000 meter med alla intilliggande borggårdar.
Frågan här är: i vilken detalj planerar inkommande själar sina liv, var lägger de accenten. Är det så att de döda på jorden (de levande människorna) är extremt formbara och att andar kan plantera in saker, händelser eller upplevelser i förväg - ibland t.o.m. komplexa möten med andra individer. Handlar hela livet egentligen, som Platon sade, att tvätta ur ögonen och sluta konsumera detta liv bara för dess yta.
Under ytan finns en mening som tingen är menade att rikta oss mot, och det största tinget av alla, enligt Platons, är att göra oss kvitt vår enorma Glömska som går oss att tro på människolivet som det yttersta. Det är inte ens medan vi lever det viktigaste, vilket gjort FN:s deklarationer om mänskliga rättigheter vackert och beundransvärt men ytterst ett mentalt haveri som inte tagit den större bilden med i beräkningen. Så länge själar med dålig karma återföds, så länge kommer alltid ädla föresatser på skam!
*****
Efter att en av bloggens läsare för mycket längre sedan påpekat att kungligheter inte skrivs ut med efternamn (det gällde Bernadottarna), funderade jag på varför jag var så intresserad av släktnamnet. Så intresserad faktiskt, att det var därför jag tidigare i år (den 14 september enligt sparade filer) gav mig ut på ny jakt efter Albrechts familjenamn. Fakta har tillkommit på nätet sedan 2006 och det tog inte lång tid att hitta "...av Huset Wittensbach". Så det var Albrechts släkt som ägde detta frossande och partajande långa slott.
Men redan innan tv-rutan visade slottet (som inte gav några ytterligare tidigare liv- fenomen, kanske för att Albrecht aldrig sett det från luften), gav namnforskningen en formidabel aha-upplelvse. När en tillfällig stjärna tändes i Eurovisionsschlagern 2010 blev bloggaren eld och lågor över unga söta tyskan Lena (bloggade här). Men rörelsen gällde i lika delar efternamnet som bara på samma ekon av något okänd som jag upplevt även med vissa engelska ord: Meyer-Landrut. Frågan är om ordet "Landrut" var tillräckligt staden Landshut nära Regensburg för att något i djupa minnet skulle börja röra sig? (Lena vann schlagern fyra år efter första spaningen om Albrecht och upplevelsen upptog mig inte längre.)
Ibland har tidigare liv-drömmar kommit med delvis förvrängda namn så jag är inte den som nobbar en ingivelse bara för att triggern har en bokstav utbytt! I slottsdokumentären på temat vidlyftighet hemma hos ägarna nämnde att en husfru radade de lokala grödorna och hellre färdades två dagar till Landshus för att få bästa kvalitet. Den kräsna snobbismen (så typiskt för den högsta kasten) har jag haft hela livet (fastän född till strikt medelklass) men kämpat att hålla tillbaka på grund av andra viljor i människosjälens inre krigsskådeplats.
*****
Efter att åter ha synat navamsha-metoden och den egna kartan, förtjänar i samband med Albrecht IV att lyftas fram den hinduiska inre "karma-kartan" som sägs bevara minnet av själens huvudsakliga tråd, även om ett eller annat liv kan och kommer att avvika kraftfullt på vad det dolda väsendet sysslar med. Jag hade redan tidigare noterat hur hertig Albert visserligen var Sol-Skytt men strök fasligt nära mitt nuvarande soltecken Vågen med sin tunga konjunktion av filosofins och religionens Jupiter kopplad med krigiska Mars. Synastrin har ritats upp tidigare, och den bekräftar flera av de egendomligheter jag redogjort för:
Bloggaren innerst har sitt 10e makthus avknäppt av Ketu, halshuggna månnoden. "Jag vill inte ha makt eller kontroll i detta liv". Albrecht den fjärde dubbelexponerad på min karta vill så mycket makt att det är löjligt: motsatta äregirigheten Rahu som dessutom fyller hela hans sinne. Och gå härifrån till hans psykdisponent: den översta kastens Jupiter, gradexakt där min Sol i jämnmodets Våg står i detta liv, naturliga 5e kungahuset, men i tyskens fall en Jupiter som blåser upp och expanderar Mars. En Våg som inte drar sig för expansionskrig ("enade Bayern", dvs. snodde åt sig mer land än han fötts att ärva). Det är en intressant motbild i bloggarens horoskop, han har suttit i fängelse för sin militärvägran och hans Sol "bränner" och undertrycker i detta liv Mars.
För Albrechts svullande är det bara att studera den ohälsosamma Månen med Rahu i Fiskarna, ett Vattentecken som verkligen kan lägga på hullet. Här bottnar Sinnet i vällevnadsplaneten Jupiter som gillar att njuta livet i Vågens tecken. Eftersom Vatten och Luft dissocierar, förträngde troligen Albrecht hur vansinnigt överviktig och ful han blev av sitt välleverne Samma Jupiter-Mars i Luft gagnar å andra sidan hans solära intelligens, Eld och Luft förtränger inte den andra utan bildar tvärtom ett upplyst eget universum där i synnerhet den centrala makthavaren (Solen) kan berömma sig av att vila i en lyftrymd som visserligen har inslag av krig men framför allt tecknar Vågens goda omdöme och förmåga att göra avvägningar.
Ännu en intressant koppling till bloggarens horoskop och nuvarande liv är att hertigens intellekt (Merkurius) vilar på samma välgörande Jupiter i Vågens 7e grad (återigen nära bloggarens Sol), och att Merkurius PERFEKT kilar in sig mellan bloggarens merkuriska psyke och stigande gradtal. Det är rätt uppenbart att om någon skulle höra Albrechts ande på det sätt jag beskrivit, var jag född med den perfekta radiomottagaren.
Och detta är bara mitt yttre horoskop. Nyligen noterades att mitt "karmiska" inre Navamsha-horoskop byter ut den merkuriska Tvilling-ascendenten mot Skytten, hertigens soltecken. Det visar sig också att bloggarens inre Navamsha för mer långsiktiga själsliga rörelser bjuder på flera kopplingar till tysken. (Detta underpresterande liv i Sverige, landet som förbjudit intelligens -förutom om den används till att bygga vapen eller appar - är sannolikt bara för att betala åter dålig karma men också få tid att stabilisera visheten.)
Här är gradtalen till mitt Navamsha, utelämnade i det tidigare inlägget:
Asc: 23 Skytten
Sol: 18 Skorpion
Mån: 18 Stenbocken
Mer: 27 Oxen
Ven: 5 Vågen
Mar: 9 Skytten
Jup: 1 Vågen
Sat: 21 Tvillingarna
Rah: 23 Fiskarna
Ket: 23 Jungfrun
Här bor t.ex. krigets Mars långt fram, i Navamshas 1a hus. Men krigaren ges inte längre fri lejd (bränd av den viktigare Solen i yttre horoskopet). Däremot hamnar den gradexakt på mitt yttre horoskops "långvariga karma-planet", vilket jag kan bekräfta. I flera misstänkta tidigare liv-drömmar har figurerat väldig humörstarka typer!
Att den matglada hertigens buk (Månen) ligger gradexakt på min inre avmätta Ketu-i-Jungfrun är garanterat en slump. Hertigens karta är ju ställt för lunchtid i brist på uppgift.
Albrechts Sol i 17 Skytten har ännu en konjunktion med bloggarens "inre varelse" men ascendenten löper mycket snabbare än Solen så konjunktionen är under upplösning, den "inre varelsen" håller på att frigöra sig från det solära avtryck denna halvdana härskare lämnat efter sig.
*****
Noterat: Wikipedia verkar inte helt att lita på. Vid dagens granskning om Albrecht kan ha bidragit till slösaktigheten i Regensburg hittar jag detta:
IN 1486, REGENSBURG BECAME PART OF THE DUCHY OF BAVARIA, but its independence was restored by the Holy Roman Emperor ten years later.
en.wikipedia.org/wiki/War_of_the_Succession_of_Landshut
Detta var en fri handelsstad som inte Albrecht IV införlivar med sitt hertigdöme förrän tio år efter slösaktigheterna runt 1477? Men dokumentären sade uttryckligen att slottets ägare var Wittelbach vilket naturligtvis var Albrechts familj. Här saknas helt klart pusselbitar, Wittelsbacharna var en grälsjuk klan och i deras tidigare historia stred de ofta mot varandra om makt och ära. Det gällde i viss mån även Albrecht som utmanades av sina två yngre bröder (de var fem bröder totalt).
*****
Transiterande Saturnus har 2020 rört sig genom Saturnus, vilket i bloggarens fall innebär 8e dödshuset. Redan har två vänner skilt sig och en fått cancer. För egen del har jag tänkt att dåliga lungor och en iskall Saturnus genom 8e är illa, förkylningar under vintern brukar fasta stenhårt i lungorna. "Harmageddon"-tonen på bloggen efter omstart påminner också om Saturnus i bloggarens dödshus detta år. Det är ett gott ting att betänka sin dödlighet för är man öppen för den dörren kan det tänkas att man får kika in och se något av dess hemligheter...
Men eftersom planeten också står för lång karma inte mindre än den längre släkthistorien, blev det nästan ofrånkomligt att göra horoskop om slottsdokumentären jag fick syn på i tv-tablån bara en minut innan det startade. Saturnus som påminnelse om tidigare liv är ju en definitiv tänkbarhet, bara det att 99 av 100 människor levt så ytligt att de aldrig ens märkligt och deras liv flashat tecken lite varstans. Jag räknar mig lycklig som har fått upp tråden till ett tänkbart tidigare liv som var tillräckligt celebert (och lite till) för att födelsedagen och historiskt material finns bevarat.
Först en grundlig koll av bloggarens planetära cykler (dashas) och ändå ner till tredje nivån:
Ännu lite tid på den Merkurius-cykeln som började med att någon kastade åt mig jobbet som översättare och undertextare och när finanskrisen och en tidigare arbetslöshet var ett faktum samma merkuriska skrivklåda startade den här bloggen.
En nivå under denna allmänt kommunikativa period, tog Döden/Saturnus vid i december 2019 medan bloggen låg i vila. Sub-perioden stämmer väl med att Saturnus gick in i Stenbocken och bloggarens dödshus för en allvarligare tid i livet. Snart var coronan här.
Den tredje nivån (som sällan används av indier eftersom få verkar ha råd med den grundligheten) ändrar dock på tonläget från början av mars 2020. Den läraktige unge Merkurius tar vid till 23 september. Perioden sammanföll med påbudet från staten/Arbetsförmedlingen att delta i jobbcoaching över telefon. Hur vänliga coacharna än var, var övningsmomenten så banala och enkla att t.o.m. Merkurius (fem till fjortonåringar) skull ha suckat.
Perioden är Merk-Sat-Merk och häri kanske kan skönjas Auktoriteten/Läraren/Coachen och Merkurius/Eleven. Coachingen - detta borgerliga påfund - var tydligt riktad mot invandrare eller unga som blivit arbetslösa för första gången. Nu skulle dessa målgrupper lära sig att det svenska samhällssystemet är utmärkt, är du arbetslös är det du som måste spotta upp dig. (Ett övningsmoment var t.ex. "lär dig göra ett veckoschema" - undertext: du är en oorganiserad förlorare.) Som senior höll jag god min genom denna sorglustiga dårskap som visar hur borgare ser på sig själva men skickar föraktet på grupper som för tillfället står utanför den förtrollade inre kretsen. Och hör och häpna, coachingen ändade (efter två genomlidna varv) bara några dagar innan Merkurius stoppdatum den 23/9.
Denna upptäckt om tredje dasha-nivåns genomslag i livet gjorde jag nu, under skrivandet. Men vidare till dagens tv-program om gamla europeiska slott.
Cykeln är Merk-Sat-Ketu, och nu ser jag Saturnus som gammal karma. Under en lång tid av intellektuell orientering (storcykeln) växlar den åldrande bloggaren in en saturnisk fas som hör åldrande till men också introspektion och utvärderingar av vad livet varit värt, i olika typer av valutor. Att nu Rahu skjuter in sin energi måste jämföras med äregiriga demonens position i födelsehoroskopet. Jag har den ägda av min ascendenthärskare och atma karaka, Merkurius i 5e huset för gammal god karma (alt. ledarskap).
Trots den sordin Saturnus lagt som subcykeln glimtar alltså roligare ting till. Roligt om vad? Rahu ligger i mitt 4e hus för hemförhållande och kapitalintensiva saker som husbyggen. Och så sätter jag mig och tittar på ett allmänt problem om gamla slott och får en hel sektion om en av mina gamla herresäten! Kanske. Saturnus är Senex eller den Gamle Konungen. Och det var honom jag nu ägnat tid åt att titta närmare på i de korta texter som Wikipedia har om de politiska förändringarna vid denna tid i Bayern.
Dagens horoskop, ställt för tv-programmets start är minst sagt pregnant i skenet av den spaning som följde och jag nu redogjort för. Att de rika och mäktigas Jupiter stiger i öster just (i Stockholm) just som programmet rullar igång och att Jupiter anknyter just till överklassens boningar (4e), är bara övertydligt.
Det är nymåne i bloggarens eget 5e husplacerade soltecken Vågen och disponenten Venus ligger i 10e huset för absolut makt. Och behöver det sägas? Här är samma tecken aktiva som dominerat de föredragna kartorna! Skytten, Vågen och inte minst glupske Albrechts fjärde hus för Hemmet.
Jag satt som klistrat vid rutan och kunde inte ens slita mig för att hämta papper och skriva upp under de minuter filmen klippte in sekvenser om Regensburg. Det spelade inte roll, detta är den signifikanta kartan - som himmelen såg ut för stockholmare och merparten av landets befolkning. För malmöiter hade istället Stenbocken börjat stiga vid programstarten och det avslöjar att det inte finns någon i den delen av Sverige med själsliga kopplingar till något av de slott som presenterades (främst i Tyskland).
:-)
Efterord
Det kan mycket väl bli en uppföljare till inlägget sedan jag funnit nämnda forskaravhandling (från Skottland av alla ställen) i kultur- och konsthistoria. Skrivandet var i full färd så den fick läggas åt sidan. Den 250 sidor långa avhandlingen var en osannolik fullträff under nymånen i Vågens tecken. Jag sparade dokumentet till hårddisk 13 nov 2020 15.08, där förutom en tilltagande nymåne kan ses en konjunktion mellan psyket och intellektet, Månen i 5e och Merkurius i 9e graden av Vågen. Se ögonblickets matchning med Albrechts och min karta här ovan!
"Dr Elisabeth Noichl kindly allowed me to study the documents of Sigmund and Albrecht IV of Bavaria-Munich in the Geheimes Hausarchiv. ... Dr Brigitte Gullath of the Abteilung für Handschriften und Alte Drucke in the Bayerische Staatsbibliothek München prepared my research visit to study the books of Sigmund and Albrecht IV of Bavaria-Munich." (Ur introduktionen)
Ponera nu att denna sydtyska småkung snart efter sin död reinkarnerade som greven av Oxford under en fas då deras gemensamma själ hamnat på makttripp. Jag har redan hittat många förvisso generiska beröringspunkter mellan dem och finner det så många år senare lustigt att drömmen om Oxford i november 2005 förekommer röstupplevelsen med Albrecht med bara något halvår.
Deras liv är på många sätt lika. Tysken ville framstå som en bildad furste och ägnade dekorationen av München stort intresse. Britten skrev historiska pjäser som problematiserade den ideala härskaren och övertygade redan som ung och brådmogen en bekant att översätta italienaren Castigliones furstespegel ("hur fint folk för sig") till den brittiska aristokratins fromma. Greven av Oxford tyckte väl hans landsmän (i societeten) betedde sig som byidioter efter att ha rest i Europa under dryga året och upptäckt Kontinenten. Om han passerade Bayern på väg genom alperna vet jag inte.
Jag har ofta funderat över om man kan se reinkarnation antydas mellan två horoskop, förutsatt att man ens lyckas få upp spåret på ett tidigare liv med bevarat födelsedatum. Under år av fascination efter min suggestiva Oxford-dröm har det varit ett huvudbry att brittens horoskop inte har några beröringspunkter med drömmarens. Jag tog det som ett preliminärt tecken på att själar återföds utan att kunna följas via några "astrologiska spår" eller som att drömmen bara var ett moment av partiell högre varseblivning.
Men upptäckten av de flera sätt på vilka Albrechts karta anknyter till mitt nuvarande horoskop ändrar i ett slag den saken. Är det Albrecht, som är den verkliga grejen och att Oxford är underordnad och inbakad i samma karmiska slev?
Detta är en vit fläck på kartan, och jag har inga svar på gåtan hur drömmen om Oxford visar sig matcha (i detaljer) en historisk person född med månnodsaxeln i 16e graden Jungfrun/Fiskarna bara för att något senare "höra" en ny historisk person, också med nodaxeln i 16 graden av teckenparet men nu spegelvänd! Jag har axeln i samma teckenpar men lite längre fram på vägen (10e graden - noderna rör sig ju baklänges genom zodiaken). Kanske, kanske inte, kan ett kors i Ljusets kvalitet där nodaxeln ingår förklara känslighet för den här typen av händelser. Månen, Saturnus (långt karma bakåt) och Rahu och Ketus kors har nästan exakt räta vinklar (±3° och ännu tätare om ascendenten inkluderas).
Som sagt, suggestivt och stärker återkommande utsagor på nätet att månnoderna har med karma att göra. Bristen på kvalitetsinformation på nätet är dock inte förvånande. I många ämnen valsar bara kopior och floskler runt och har hinduisk astrologi någon förklaring, lär den inte finnas där. Och har någon ens registrerat fall av möjliga tidigare liv-kopplingar mellan horoskop tidigare?
Albrechts vidlyftiga ekonomi till trots, var det Oxford som hade verkligt uselt ekonomiskt sinnelag och ruinerade sig. (Brittiska Kronan stal förvisso stora delar av hans arv, när greven blev faderlös vid 12.) Jag föddes som närmast diskalkyliker och har i 2a ekonomihuset (ägare Månen opponerad från Saturnus), en klar indikation om karmisk belastning.
Kognitiva problem behöver inte ha sin förklaring i att själen levt alla sina liv i en primitiv djungelby och plötsligt "kör fel" och råkar hamna i en högcivilisation vid nästa återbesök. Det kan gärna vara en knäpp på näsan - dålig karma - för misskötsel i ett eller flera tidigare liv...
Två relativt sin tid "goda" liv måste vara nästan maximal gräddfil och enligt drömfragment som tillhör 1600-talet och senare har jag sett livsöden i ren fattigdom eller i medelklassförhållanden, alla i västvärlden. Ingen ska nu tro att det haglar visioner, det kan gå flera år mellan en dröm som kvalificerar sig som möjlig tidigare liv-förnimmelse. Att Oxford och Albrecht kom så nära inpå varandra är ett remarkabelt undantag.
Som sagt, jag inga svar mer bjuder på de här sidoställda aristokraterna som uppslag för dem som tror sig kunna forma en hypotes om ev. samband mellan reinkarnationer och deras åtföljande horoskop...
Sveriges trosbekännelse exkluderar föreställningen om en själ, och i synnerhet inte en själ som överlever döden och kan återvända. Trots född in under detta låga torvtak är inte jag inte så obegåvad som att säga "Jag var Napoleon". Människans nuvarande liv är hennes enda "ego". Det skapas med kroppen och formas av miljön och andra kanaler. Det dör med kroppen.
Hur Andra Sidan egentligen fungerar vet möjligtvis några upplysta mystiker. Kanske är tidigare liv som med gammal litteratur som hamnat i Public Domain. Vem som helst kan vända uppmärksamheten dit och ta för sig... Min hörselupplevelse tyder på att "spökena" långt ifrån är gammalt passivt damm, de lever inom oss och vem som har tillgång till vad? Reinkarnation är det vanliga svaret, men andra modeller är tänkbara...
Sammanlänkningen mellan min och Albrechts horoskop räknar jag som mer än slump med tanke på hur väl privatspanandet artat sig utifrån något som började som en inre röst som rappt tog ansvar för ett brev jag skrivit och gjorde det via en kreativ lek där rösten räknade med att "1465" skulle vara ledtråd nog. Jag nappade. Det är då högsta nivån av "dissociation", där olika centra i intelligensen förmår kommunicera med varandra, en internaliserad dramatikerådra kanske man kan kalla det. Man kunde säga att det var tidningsartikeln om Peter Stormares tal med sina änglar (se inlägg från 12/11) som lockade fram den aktuella texten. Upplevelserna verkar besläktade.
Man kan med Kirkegaard tänka sig att själar går genom en inre mognad och börjar som esteter - lever hela eller t.o.m. många liv bara för ytan (det västerländska konsumtionssamhället har varit en höjdare för alla dess nybörjare), sedan avancerar till den moraliska nivå (där Väste övermän muslimerna befinner sig). Till sist föds enligt dansken den Religiösa Människan, men den födelsen kan aldrig ett samhälle nå, det är ett själens självförverkligande.
Det är frestande att mappa upp danskens tre mognadsstadier på den hinduiska astrologins tre dharmiska hörn, de triangulära husen/tecknen. Väduren blir nybörjaren på liv, den estetiska människan. Moralen föds med den större stadgan hos Lejonet (kungen, den individuerade) och religionen anländer först med Skytten, matchande just 9e huset för religion och filosofi. Det här schemat stämmer naturligtvis in på mycket få, och har ett samhälle låg takhöjd utom för "pladder" eller "yttrandefrihet" så resulterar än färre medvetandegenombrott i befolkningen.
Både Albrecht och Oxford var i mina ögon föga mer än ytliga esteter, tysken väldigt mån om att framstå som en modern furste och Oxford lika så. Tysken hade ingift italiensk aristokrati i familjen och Oxford drog till Italien redan vid 25 (ett pionjärdrag för en engelsman i hans tid).
Vid 12-13 kunde jag knappt svensk historia och allra minst det gamla Europas myller av små kungadömen. Där får räknas som ett litet "ord-omen (ett av många) att jag ofta betraktade producentkrediten Tony Visconti på omslagen till glitterpopbandet Marc Bolan & T.Rex.
(Visconti producerade även de
tidiga och kultförklarade David Bowie-skivorna och rent obskyra grupper. Som Carmen som blandade flamenco och progressiv rock. Den gruppen har en hedersplats i undertecknads skivhylla, just för att musiken är så ovanlig för sin tid. Tidigt 1970-tal experimenterade musikerna ännu. Framför allt kunde de spela instrument till skillnad från teknokrater bakom musikdatorn som klipper och klistrar sina låtar, ett avslöjande om hur sjuk och steril vår tid är.)
Under Albrecht-googlandet finner jag en italiensk kvinna av ätten Visconti (hertigdömet av Milano) ingift i släkten Wittenbach. På det sätt Albrecht IV tapetserade München med vapensköldar för att påminna borgarna vem som var bossen kan man lätt föreställa sig att han gick och blev smått hjärttvättad själv! Är det så här ord (logoi) nöts ända in i själen så att annan annan människa närmast överreagerar flera århundraden senare?
 |
| Detalj från Alter Hof, de bayerska hertigarnas första regeringsbyggnad i München. Den mellersta vapenskölden visar ätten Viscontis orm inympad i det bayerska emblemet, som i sig är resultat av en politisk historia. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar