AK måste ha stöd i fler indikationer innan man kan säga att själen verkligen har kroppsfordonet under fast kontroll. Samma gäller nionde huset för samvetet ("det bästa huset"). Samvetsnivån kommer aldrig till tals om horoskopets lägre medvetandeaspekter är ruffiga eller beslöjade. Som i Sverigehoroskopet. Där återfinns Merkurius, ägaren till 9e i lyckosamma ledarhus nr 5, bara för att där omringas av två verksamma illgörare. Följden blir att svenska arbetsgivare och ledarfigurer i gemen är folkets fiende, giriga och upptagna av sina egna privilegier. (Undantag finns, men det finns något i nationen som lockar fram det sämsta ur dem som söker privilegier eller chefspositioner.)
När det kommer till Operakällarens och hovets mästerkock, som tafsade latinskt på lite väl många anställda och tydligen insåg att loppet var kört i landet för "vackra svenska flicka", finns ändå några ofördelaktiga antydningar i månhoroskopet. Att både kocken och Sverige har Solen i Vattenbäraren är förstås en tanke eftersom han nått långt i sin karriär. Jag har tecken som tyder på att det är en fördel att födas med en karta som ansluter till nationalhoroskopet om man vill lyckas...
Månen i Jungfrun ger en sinnlig natur och tecknet är som klippt och skuret för det kulinariska. Och när stora framgångens Jupiter välsignar både sinnliga Månen och estetikens Venus i formella Stenbocken (Sveriges position för Venus), då ser man direkt att det handlar om en fursteslickare och givetvis talangen för livets goda på den lägsta medvetandenivån som kan leda ända upp till matlagning åt de rika och berömda (Jupiter).
Noterbart är dock att Mån-Jungfrun far illa av välsignelsen från överklassens Jupiter eftersom denna för arbetaren/Jungfrun är en VERKSAM ILLGÖRARE. Mycket slit och ingen lön för mödan. Nu han förstås kocken skörda en del gott innan lyckobubblan sprack pga. egna tillkortakommanden. Sedan tidningsartiklarna, time-out och sedan exil har Mars i skyn vandrat genom Fiskarna och via transit påpekat vilken dem ömma punkten är (eller en av dem).
Så vad göra då? Tafsa på kollegorna? Sanningen är att oppositionen mellan Jungfrun och Fiskarna representerar just den ytliga och tomma sensualism som också ses i Frankrikes nationalhoroskop och jag har anonyma kartor på både sexmissbrukare och allmänt vilseledda materialister med denna opposition. Ibland lyckas individen höja sig över den fallande tendensen hos Vatten (Jorden är "rock bottom") så att axeln yttrar sig som en lätt mystisk läggning. Båda tecknen är dock sattviska, höggradigt medvetna söker vidga medvetandet ytterligare. Men om det finns sjaskiga drag i kartan handlar det bara om omoraliska njutningsmänniskor som söker nya variationer på samma upplevelse vara sig föda, sex eller något annat som direkt relaterar till sinnena.
Här finns den degraderande influensen i form av den omoraliska sexualdriften Mars i opposition till sinnet. Driften kan inte vara annat än omoralisk eftersom den är blind och verksam på en instinktiv nivå som inte känner varken mänsklig moral eller förlagan, den gudomliga ordning som astrologin kodat klart för tvåtusen år sedan.
Eftersom detta är en månascendent och ett hypotetiskt resonemang vet man inte i vilken position Mars befinner sig. Här är den som synes en hörnplacerad och mycket stark sexdrift i fittstimmets tecken Fiskarna. Ja, det är lätt att se varför den här "kocken" inte kunde bärga sig i ett yrke med många kvinnliga servitriser, Fiskarna är trots allt platsen för Amors (Venus) "upphöjelse". Venus i snobbiga Stenbocken gjorde honom visserligen till utseendefascist, men det var väl också därför han sökte sig till Operakällaren där det vackra folket håller till.
Även utan klockslag är det den verksamt onda Jupiter som i 29e graden av sensuella mattecknet Oxen är horoskopets atma karaka. Själens omen visar att han hamnat precis där i livet dit den ville (Oxen, det orala tecknet), men att Jupiter ytterst var en ond böjelse som själen följde ända ner till detta pinsamma slut.
En själ kan inte falla lägre än till Jordelementet där den världens människor tycks nödgade att göra allt fysiskt - tafsa - där det för Vattenvärldens människor ofta räcker med att fantisera om. Fallet behöver inte uppfattas negativt, stora själar väljer att hjälpa andra rent fysiskt och det kan också vara ett horoskop dominerat av Jord. Men som Charles Carter, min första och enda favoritastrolog varnade: en stortrigon i ett element är kritisk för den "flätar ihop individen för mycket med andras livsöden". Här snarast interferens med andra i formen av fysiskt tafsande.
Bra liv kan resultera även med planeter i de onda husen, men för ordnings skull bör man ändå peka på att Solen och Saturnus är en potentiellt problematisk konjunktion eftersom de är planetära fiender. Solen propsar på fri utlevelse medan Saturnus är rigid och insisterar på gränser och former. Men för att lösa den här motsättningen, som faktiskt rör den utagerande Solen, måste Månen kunna reflektera, och det händer inte här.
Ur psykets perspektiv saknas insikt i 6e husets problematik eftersom Månen och Solen står inkonjunkt vilket kan ge en blindfläck, dålig förmåga att se sitt handlande, att i sinnet provköra handlingen innan man utför den. Här blev planeterna i 6e olycks- och fiendehuset en större skandal eftersom fursteslickandet tagit kocken hög upp på den svenska korruptionsstegen. Hans lunära sinne kunde inte förnimma hur han betedde sig som solär, utagerande varelse.
(Det är faktiskt rätt sällan som horoskop uppvisar bra kontakt mellan Sol och Måne, de allra flesta hankar sig fram ändå och ska nog tacka sin "lyckliga stjärna" att deras roll i livet är så liten att glappen i omdöme ändå slinker förbi utan några tidningsrubriker.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar