Bloggen har redan ägnat två inlägg åt USA:s tv-myspappa Bill Cosby ("The Cosby Show") som senare befanns vara den lägsta sortens sexualförbrytare, drogade kvinnor (gärna mycket unga) och förgrep sig på dem. För detta fick han flera års fängelse.
Men nu har han befunnits skyldig till ännu ett fall av sexuellt övergrepp. Vad en minderårig sextonåring gjorde 1975 i Playboy-ägarens residens, är en fråga i sig.
Anledningen att ta fram det här märkligt veka horoskopet en tredje gång är att den grekisk-romerska astrologins två äldsta lotter, lyckans lott och den personliga daimonens lott tillkommit och ibland inspekteras.
I Bill Cosbys fall är de märkliga och kan bidra med förståelse men också mer huvudbry. För det är lätt att börja tro på predestination - att vissa föds till monster - när man ser sådana här budskap på himlen.
Det här är min tolkning och jag tror inte det går att hitta många astrologer som har något att säga om ett märkligt fall där den personliga daimonen (det egna högre Självet, ens bättre Jag) UNDERTRYCKS av den huvudlösa (halshuggna) Draksvansen eller Ketu.
Detta måste betyda en som saknar fullständigt kontakt med alla högre värderingar som andesjälen dels kan informera människan om via den "stilla inre rösten" och dels finns svart på vitt i de länder vars Lagböcker inte är helt korrumperade och vinklade för att tjäna Eliten.
Att vara så extremt samvetslös påminner om Sverigehoroskopet som har moralplaneten Saturnus och tillika Elitens fundament undertryckt eller tystad av Draksvansen. I det här landet skriver medierna inte ett ord om det kan undvikas om den verkliga Eliten om Sveriges verkliga diktatorer.
I Cosbys fall svävar kvinnor (Venus) i fara till följd av hans besynnerliga medvetandestil (3e huset, intellektet).
Nu betecknar även 9e huset "samvete", och i värsta fall kan konflikterande budskap signaleras på himlen. Men den giriga demonens Drakhuvud/Rahu i 9e är sannerligen inget vidare besked om den forna musikerns kontakt med sitt högre Jag.
Dessutom förstärker Drakhuvudet sin värd Mars - rå sexualdrift via Skorpionsymboliken - och gör detta till Cosbys "högsta goda". Och Mars ligger i 8e korruptions- och dödshuset (där den kanske kunnat ligga och ruttna bort som gammal dålig karma som tappar drivet jämfört med det tidigare liv då den blev till en synd) - om det inte varit för att demonen Rahus i 9e lyfte fram den även i detta liv. Så hela nodaxeln är en enda dunkel perversion.
Cosbys Lyckopunkt - ting som bereder honom lycka i livet, som den här lotten ibland beskrivs - är lika förunderlig. I 12e huset går direkt tanken till hinduiska betydelsen (en av flera): "sängkammarens hemliga nöjen". Cosby är ovanligt sexfixerad och har det som en sport eller källa till personlig lycka.
Men nu upprepar sig problemen eftersom Venus står i farozonen till följd av Cosbys alienation från sitt eget högre eller bättre Själv (daimonen). Det är något sjukt över de "hemliga" sexnöjen som här antyds. (Att droga för att få till det, är mental sjukdom av den högre skolan! Men se även 3e intellektshuset som ser drogat ut eller för den delen toxiska 8e med skorpiongiftet Mars.)
De två lotterna gjorde således ett redan så problematiskt horoskop (se tidigare inlägg) om möjligt ännu värre! Miss heller inte att hinduerna klassar människans 3e intellektshus inte som en tillgång utan att potentiellt problem. Tredje är ett av de onda husen, med tillägget (ser ut som en eftertanke) att människans intellekt är "förbättringsbart".
Men med Cosbys 3e, hur trolig är en sådan skärpning? Det ser faktiskt ut som han var destinerad att göra ett riktigt skitliv. Kanske en vild karmisk pendelsvängning från ett eller flera tidigare liv var tvungen att nå sitt ändläge i detta liv. Eller finns det momentum kvar? Kommer framtiden att se samma sexualmonster återfödas och fortsätta sin bana?
Strödda inlägg med början 2011 nämnde flyktigt djuppsykologen James Hillman som tog födda rötägg på allvar och ägnat ämnet ett kapitel i sin "The Soul's Code" (1996). Långt tidigare hade psykologen Gina Cerminara analyserat kvarlämnade transföreläsningar från Edgar Cayce där bland annat beskrivs karmiska återverkningar - även sådana som drev individer att upprepa sina felsteg gång på gång.
"Many Mansions" (1950) var bra (och en sensation för bloggaren runt tjugo). "The World Within" (1957) okej men kändes tunnare. I tredje och sista studien baserad på Cayce-materialet "Many Lives Many Loves" (1963) började psykologen dra åt det populistiska och den är lika sällsynt (sålde sämst) som den är umbärlig. Kanske läste jag bara för sent i livet för att uppskatta den kvinnliga psykologens små funderingar kring karmiskt betingad kärlek över flera liv...
Omslagsartisten till amerikanska originalutgåvan lyckades inte rita yin-yang-symbolen rätt, ett dåligt omen för boken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar