 |
| en.wikipedia.org/wiki/21st_Century_Schizoid_Man |
Intressant men ruskigt "partiell" eller vinklad desinformation i DN rörande bruket av hallucinogenen marijuana. Textens redovisade siffror stämmer säkert: procentuell ökning av skandinavisk ungdom som drabbats av "haschpsykos" på senare år och det danska forskningsfyndet att en av fyra som varit med om en psykos utvecklar schizofreni senare i livet. Men den här artikeln har uppenbarligen ett avskräckande syfte, för någon mer djuplodande analys är det sannerligen inte.
Var är den västerländska (eller skandinaviska) sjukdomsinsikten att psykiskt sjuka samhällssystem skapar sjuka invånare - droger eller ej? Så vansinnigt enkelt att skylla på kemi i ett samhället som förnekar sina invånare intellektuell skolning och undervisning i det fantastiskt gåtfulla som är människans själ, studiet av vilken är vad ordet "psykologi" ursprungligen syftade på.
Det finns många grova felaktigheter i texten som beror på att samhället har en så våldsam blindfläck att den inte ens ser sin egen psykopatiska natur. Ann-Charlotte Martéus i Expressen prickar in ännu en milt underhållande text om de hemmablinda svenska politikerna som drivit ned befolkningen i infantilism. (Hon skriver ofta med udd, även om jag inte delar hennes borgerliga grundsyn).
Det är infantilism som är en viktig inkörsport till psykoser, snarare än cannabis, eftersom den obildade människan bara har skräck och kaos att ta till som motvärn till upplevelser som går utöver det vanliga. Och därför finns det risker med den här rekreationsdrogen: ju sämre samhälle och ju mer okunniga användare, desto större risk.
Men det är inte individens "släktanlag för schizofreni" som är boven, vilket forskningen söker göra gällande. Problemet är att samhället gräver sig djupare in i ett psyke sensitiviserat av denna förunderligt sinnestrimmande drog. Samhällets sjukligheter och fobier - bland annat mot drogare - äter sig in i individen, men även psykiskt "bagage" frigörs genom cannabis och där kan finns verkligt obehagliga saker!
Bloggaren, nu 62, brukade marijuana flera gånger i veckan mellan 18 och 20 och kan tacka sitt tidigt uppvaknade intresse för livets Stora Frågor för det lyckosamma utfallet av och under denna period. Intresset för "det okända" hjälpte honom att enkelt ro förbi den första och enda haschpsykosen och gav en gräddfil till det intressanta erfarenheter om medvetandet.
Förvisso varnar meditationsledare och gurus normalt för att intressera sig för medvetanderesans sidoeffekter, möten med andeväsen t.ex.. Sådant etraktas som distraktioner på vägen mot "nirvana" (men här skiljer sig gurus från t.ex. "urfolk"). Utan en större världsbild än den man serveras i de sekulära länderna kanske fruktan under psykosen hade tagit över och ett akutsamtal till vården varit aktuellt.
Den psykotiska episoden inträffade runt 19 och ska bättre kallas för "initiationstest" genom vilken själens manöverförmåga testas. Jag hade under cirka ett år kombinerat meditation och marijuana och redan hittat och i detalj återupplevt gamla bortträngda minnen från tre eller fyra då jag råkade välta en kastrull sjudande vatten över mig, åtminstone en skvätt. Det blev ilfärd till ett sjukhus för översyn och i alla år hade jag bara haft ärren under halsen intill Minnets uppvaknande till följd av cannabisens frigörande inverkan. Till och med den lilla gossens höjd och subjektiva perspektiv fanns kvar i Minnet - jag "såg" för det inre ögat dörrhandtaget intill köket och återupplevde svängen åt höger för att komma fram till spisen.
Bortom den här smärtsamma psykiska "proppen" öppnade sig sedan minnen bortom barndomen och året innan psykos-upplevelsen innehöll flera av de korta "videoklipp" utan ljud som jag alltjämt kallar glimtvisa inblickar i de Långa Minnet, i själens arkiv där tidigare liv lever kvar. Klippen framträdde alltid ur en gråvit dimma för det vakande inre ögat, beskrivningen med dimman såg jag nyligen någon författare använda i samband med sin kreativa process.
Att Minnet inte sitter i den fysiska hjärnan är uppenbart för alla begåvade forskare, av vilka mycket få finns i Sverige. "Radiomottagarliknelsen" är den enklaste av liknelser men håller bra. Samtidigt går kommunikation mellan själ och kropp i båda riktningarna och det är just neurologers petande i hjärnan som fått dem att luta över mot tanken att allt sitter i hjärnan och kan stimuleras med elektricitet.
Minns någon den banala nyheten om att hjärnans område för "gudsupplevelsen" hade upptäckts och att ateistmedier skrockande noterade att det var samma område i hjärnan som gav nunnor "orgasmer" i Guds namn. Samma ateister var naturligtvis omedvetna om en annan vetenskaplig upptäckt som visar hur olika individer löser matematiska problem med helt olika områden i sina hjärnor. Det är således något mycket speciöst över allt Västerlandet förklarar för sina medborgare.
I själva verket är t.ex. en haschpsykos det bästa som kan hända den människa som förberett sig på dess möjlighet eller - som i bloggarens fall - hade andra intressen som gav upplevelsen en kontext, gjorde upplevelsen begriplig. Fruktan tog aldrig överhanden eftersom jag läst på innan jag ens provade första gången och var medveten om att psykoser ingick som en möjlighet.
När efter ett års bruk ett mörkt åskmoln började torna upp sig i medvetandet, visste jag därför direkt att det var en "snedtripp" och att något var på väg, en haschpsykos. Åskmolnet bredde ut sig och i skev tanke insåg jag att det var lönlöst att stänga några lägenhetsfönster (det var sommar) eftersom "demoner ändå gick genom solida väggar". Jag samlade mitt medvetande till en ointaglig central punkt och lät åskstormen braka loss!
I vad som upplevdes som en halvtimma (fast det kan ha varit en minut) stormade koncentrerat mörker genom mig och "onda andar" i formen diverse varelser från ungdomens skräcktidningar illustrerade vad som egentligen var något formlöst. Själen som drömmer nattetid befrias under marijuana så att individen blir medveten på ett mer konstnärligt sätt, inklusive sådana här symboliska upplevelser.
När den här stormande hjorden av "mörka krafter" passerat och sinnesfriden återvända var det som det psykiska systemet genomgått en storstädning. Aldrig under tonåren och fram till nu hade jag känt mig så lätt och fri i sinnet! I ett mer korrekt perspektiv än skrämselpropagandan i DN är haschpsykosen en sinnesrening så potent att västpsykologin eller kemindustrin (Big Pharma - Dubiösa Droger om något) inte har något i närheten av detta naturens eget medel för själens rening och pånyttfödelse.
Med årtionden av distans insåg jag att detta var variant på "passagerit" som antropologer rapporterat om hos många primitiva folk. Jag hade vid 19 släppt ut det ackumulerade helvetet ett ungt liv i Västerlandet innebär, tömt på varje vettig mening och tanke förutom de man lyckats snappa upp själv. Exakt vad som ingått i det mörka åskmolnet är likgiltigt, men jag ser det som den negativism västerlandet fyller medborgarna med.
*****
Att en av fyra danskar efter en psykos utvecklar "schizofreni" är en lika intressant informationsbit i DN-artikeln. Även här kan ett i grunden psykotiskt eller (svenskan verkar sakna böjningsform) "schizoitt" (hyperfragmentatiskt) västsamhälle jämföras med primitiva folk och deras enande mittpunkt, den andliga ledaren, shamanen.
Shamanen har naturligtvis genomgått en passagerit för att meritera sin roll - har besökt andra världar och återvänt till kroppen. Framlidne djuppsykologen James Hillman (neo-jungian) såg den verkliga terapeuten som i någon mån en västerlandets shaman eller folkets helare. Till skillnad från Carl Jung var Hillman mer intresserad av den västerländska själen än dess ande, och han återkom ofta till hur få gånger ordet "själ" (psyche) nämns i kristendomens Nya Testamentet jämför med "ande" (pneuma).
Med Hillmans "själ" handlar det om astrologins metafor "Vattenelementet" och denna sårbara och impressionabla värld. Alla föds inte med frimodig Eld som kan styra Vattnet rätt eller ens Luft som skapar drogupplevelsen en konceptuell rymd. Dessa mer begränsade horoskop kanske ska vara mer försiktiga med drogexperiment, men jag har inte data nog att undersöka det påståendets sanningshalt...
Det krävdes läsning av ganska många böcker av Hillman innan hans lära om den naturliga flerdelade själen blev begriplig, men i detta var han inget annat än en gammal förkristen hedning i sitt synsätt. Det var genom Hillmans författarskap bloggaren upptäckte att Platon vaknade till liv igen flera århundraden senare och en tankerörelse uppstod som finfördelats i "mellanplatonism" (sista århundradet fvt till andra århundradet vår tid) och sedan som nyplatonism, tack vare dess grundare Plotinos (3e århundradet).
Platonister av olika slag delade alla sin tids astrologiska världsbild men skilde sig i allmänhet från de simpla astrologerna som bara sökte tjäna pengar på dubiösa prognoser. Plotinos hade uppenbarligen studerat ämnet för han medgav att astrologin "fungerade" men värjde sig mot astrologernas simpla determinism. Planeterna ORSAKER inget men de är TECKEN. Eftersom platonismen lär att ALLT utspelar sig i det gudomliga intellektet (filosofisk idealism) är Plotinos reservation helt logisk.
Jag minns inte om James Hillman diskuterat schizofrenin specifikt, men han använde (likt Jung) astrologin i sin terapi och vidhöll antikens synsätt att "världen är full av gudar") och att solsystemets planeter representera ett antal olika hållpunkter i en, om man så vill, schizofren Världssjäl. Människan som mikrokosmos bär också alla dessa planeter eller alternativa "jag" inom sig och lutar mer mot ett eller annat beroende på tillfälle eller uppgift. Detta märker individen inte själv eftersom egot tjänar som ett illusoriskt samlings-jag men också som en fokuspunkt i de fall när flera olika jag ska samsas för en mer krävande uppgift. Den som sett ett horoskop vet precis vad Hillman talade om!
Artister har också förmågan att växla mellan olika figurer och ju fler jag-centra individen kan hantera ju bredare allmänbildning och allsidighet. Som problem leder människosjälens naturliga konstruktion som "schizofren" till ibland besvärliga livsöden som fyller den psykiatriska litteraturens fallbeskrivningar.
Den kanske mest fascinerande lunta jag läst (och gärna nämnde på bloggen, bl.a. i länken om Radiomottagar-hjärnan här ovan), Irreducible Mind (2007), skrevs av ett team amerikanska forskare som gått igenom gammal forskarlitteratur och hittat så märkliga fall av psykiska anomalier att man nästan förstår hur forskningen fegat ur, valt en simpel kemisk förklaringsmodell (materialism) och idag och låter som i DN-artikeln.
Första omnämnandet av Irreducible Mind, sommaren 2010.
Mind berättar om dokumenterade fall av individer som t.ex. kunnat ta en penna i vänster hand och en penna i höger och sedan SAMTIDIGT skrivit två olika redogörelser. Tala om "schizofreni" som "splittrad hjärna". Just det fallet beskrevs, om jag minns rätt, i kapitel 5, "Automatism and Secondary Centers of Consciousness", men i stort sett vart kapitel är en bladvändare i denna spännande text riktad till universitetsstudenter i psykologi och psykiatri. Boken slår ett slag för att västvärldens materialism förstörde en kunskapstillväxt som lodade människans natur djupare. Sverige blev ett av de mest skadade länderna till följd av att Farmakologiindustrin snart nog ägde våra själsspecialister.
*****
Men redan den spansk-judiska kabbalan från 1400-talet känner till fenomenet även om förklaringsmodellen då var en annan: svaga själar som inte längre klarar att leva ett människoliv kan slå sig samman med en genuint stor själ som låter den svagare själen "rida rygg". Den större själen tar gärna det smärre besvär det innebär att ha en svagare själ med som extra last. På så sätt kan den större själen hjälpa den svagare till ny styrka så att den återigen klarar den krävande återfödelsen till Jorden på egna ben! För vi är själar som fastnat på Jorden av dunkla anledningar, judarna trodde det var Adams trots, att han åt den förbjudna frukten i Paradiset som tvinga ner hela släktet i denna arvsynd. Själavandringen existerade i judendomen, men i dess mest okända och esoteriska former, aldrig i mainstream-versionen.
Judisk kabbala har avlägsna rötter i hellenismen och judarnas torftiga själsuppfattning befruktades sannolikt i senantiken. Det är i själva verket gammal platonism som skymtar i kabbalan, och misstanken om det ökar av att fragment av Platons texter hittats bland de judiska Dödahavsrullarna. Därmed delade även delar av judenheten Platons gamla delning av själen om två eller tre (skiftande beroende på sammanhang). Detta är också en form av schizofreni även om ordet blir allt sämre eftersom själen existerar även utan den fysiska hjärnan.
En mildare form av modern schizofreni är dr Jekyll & mr Hyde-typen eller folk med så skilda sidor att man knappt kan tro de är en och samma människa. Men det är de inte: det sekulära västerlandet har så totalt tappat sikte på verkligheten att man KRÄVER att personen bara ska vara en - ett olyckligt och orealistiskt arv från monoteismen: det finns bara en Gud, Adam gjord i Guds avbild så därför måste även Adam var en. Det var denna falska skröna James Hillman genomskådade och återintroducerade läran om själen som rena ormgropen av olika gudar eller väsen med de mest skilda agendor!
Det är lätt att i denna tanke om många gudar också se själavandringens konsekvenser: själar återföds för evigt (?) och samlar över tid på sig allt fler "sido-jag" vilka ligger begravda i det omedvetna men där en eller annan vaknar till liv igen under påverkan av någon anspänd situation i detta liv som KARMISKT återknyter till detta alter ego. Irrationell vrede i vissa sammanhang t.ex.
Men det hör till undantagen att ett förflutet historiskt parallellt skede passerar nu-människans medvetandetröskel och en "tidigare liv"-upplevelse resulterar. Men det var just det bloggaren avsiktligt kombinerade meditation och marijuana under cirka två år för att undersöka! Och med förbluffande resultat, så snart den där brännskadan i barndomen konfronterades och "assimilerats".
Sexton år efter den senaste och kanske sista själsupptäckten är den säkert mycket lilla och diffusa kartritningen över den här själens forna tassemarker inget dominerande intresse men det är alltjämt intressant och stimulerar till undersökningar av forna tider och platser.
Då och då kan t.o.m. en nylig historisk dokumentärfilm på tv bjuda små aha-upplevelser. "Det där visste jag redan!" "Så var det!" Jag är ibland vagt medveten om VEM som får dominera vid tillkomsten av vissa av bloggens inlägg. Gradvis släpps den färgade slaven från Charlotte i North Carolina fram allt mer eftersom det "mönstret" stämmer så väl med en svensk fattigpensionär 2022.
Detta stämmer för övrigt väl med den halshuggna Ketu i 10e makthuset just startat för bloggaren. Ett antal år i dasha-cykeln att uppleva hur det känns att vara en av alla dessa icke-existenser i det produktionsinriktade Sverige som suger ut befolkningen som blod och där toppskiktet alla lär sig att suga ur den som står ett eller två steg ner i samhällets hackordning!
Den trädgårdsarbetarens maktlöshet stämmer skrämmande väl in på maktlösheten hos dagens svenskar som betjänar storstadens dekadenta överhet som inte ens orkar lämna sin bostad utan får lunchen hemkört med något underbetalt cykelbud! Ska man säga något har svenska slavar av idag ett sämre liv än en afrikan i tjänst hos en under 1700-talet till USA utvandrad fransman.
"Husbonden" medgav slaven en hel del fritid och mest memorabelt är minnet av hur han gått upp på en kulle och det då ganska unga Charlotte och överblickar stadens tillväxt. Han är medveten om att de från Frankrike bygger på en sida och tyskarna på en annan. Tydligt illitterat men inte på något sätt okunnig om åtminstone sin närmiljö!
Googling bekräftade denna dröm (en av flera) men med tillägget att de första i Charlottes tidiga historia var skottar och irländare. Vid dubbelkoll inför detta inlägg saknar Wikipedia varje omnämnande av den franska enklaven. Men jag _har_ läst en annan redogörelse som jag inte sparade. Däremot finns en fil på datorn från 2019 som nämner denna tidigare nätspaning.
I Simpsons (säsong 15, 2004) blir familjen avskydda för att de är oamerikanska. I ett skämt talas det om lyckan att Hitlerville NC bytte namn till Charlotte.
Synbarligen alluderas till kända motsättningar mellan tyskar och andra i den staden (och tyskarnas slutgiltiga assimilering).
Just som mitt tidigare liv-minne om stadens franska grupp som hånade den tyska gruppen med XXXX [slavägaren] som en av fransmännen!
(4 januari 2010)
En av drömmarna om "det här livet" kan förklarar omissionen. Slavens namn var tyskklingande Oswald. Godsägaren döpte alla sina "negerslavar" till tyska namn för att håna tyskarna i staden! Européerna drog inte jämnt. När fransmännen kom samman kunde de skrocka gott när husets herre kallade med ett tyskt namn och en färgad hustjänare dök upp! Samma nivå som bottenskrapet av svenskar på Flashback tänker och låter.
I det här livsödet, har jag efterrationaliserat, spelade skottar och irländare ingen roll, det var den förödmjukelse fransmännen utsatte de svarta för - via en tysk omväg - som är ett djupt minne i denna själ.
Vill du bli hunsad slav i nästa liv eller återfödas i Afghanistans bergstrakter och med en get som enda ägodel: fortsätt vara typiskt svensk!
Det är definitivt nyttigt att ha en hord sidojag för vidare perspektiv - så länge inte ateismen och sekularismen i samhället fräter sönder även den egna själskärnan. Först då blir den heliga örtens initiation i själens hemligheter till en risk som lika gärna kan sluta i psykos. Men själar med viss koll kan lugnt röka på. Det är Folkhälsomyndigheten som borde skickas på shaman-kurs och vidga sitt vetande.
 |
| Foto
från den sociologisk-historiska studien "Rastafari - A Way Of Life" av Tracy Nicholas & Bill Sparrow (Anchor, New York 1979) |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar