Det finns en lakonisk knapphet hos Stenbockens tecken. Jag borde veta som råkat möta flickvänner genom livet som tecknet som såväl ascendent, sol- och måntecken! Och de som inte haft det har haft teckenhärskaren centralt placerad i något horoskophörn. Eftersom bloggaren har Saturnus i 7e äktenskapshuset är det lätt att instämma i frasen "ingen undkommer sitt öde".
Saturnus har en dubbelmening eftersom den dels tecknar "de ägda" - underklassen - och dels Ägarna, Staten eller Makten, den ytterst ansvarige. Sådant gör astrologin hopplöst svårarbetad och påminner om gammal kinesiska som inte har något ord för "jag" (ego), så att man måste läsa hela texten och ur helhetsintrycket härleda vem som är/gör vad.
Under bloggarens försök att avgöra om astrologin "fungerar" via granskning av omfattande mängder kriminella har en intressant sak visat sig: en del tar inget ansvar alls (Saturnus) och planeten kommer i dessa horoskop att "attackera" (via aspekt) en planet och då snarast symbolisera Lagens långa arm. Saturnus lägger band på förövaren, precis som varje Arbetsgivare fråntar individen dess frihet när slavkontraktet skrivs på.
(Ett pikant och tidigare använt exempel är den hårt hållna dottern till en polismästare i mindre svensk stad. Hon flyttar till storstaden bara för att bli madrass för yuppieliknande strckholmsmäns sexuella drifter - desillusionerad lämnade hon huvudstaden efter ett år, kanske medveten om att hon sålt sig billigt utan att sängvägen komma någonstans.
Här var Saturnus svårt försvagad genom att stå i 12e huset för "världsliga förluster". Det var således en naiv lantlolla utan strategisk medvetenhet som inte förstod hur de själviska rovdjuren i huvudstaden tänkte. Och inte heller lärde sig något trots att samma scenario upprepades gång på gång. Saturnus i 12e är tydligen rejält försvagad i sin auktoritet eller ledarförmåga, särskilt som den här genomgick Väduren, där Saturnus omdöme försvagas ytterligare.
Addera till det att Väduren styrs av sexualdriftens Mars, här i blinda och konsekvensdunkla Skorpionen! Ett komplex som tydligt matchar debuten i "stora världen" och också kan fattas som att "polischefens lilla flicka" vill slå sig fri - Saturnus/myndigheten som en offerbörda i 12e som dottern burit men under vilken hela tiden fortlevt en sexuell libido.)
I AB en betraktelse signerad nymåne-Stenbocken Karin Pettersson över det sjuka svenska samhället som pandemin blottlagt. (Hennes Stenbockshärskare Saturnus, här ägare till både Sol, Måne, kommunikatören Merkurius och vänliga Venus, är för övrigt placerat i kommunikatören Tvillingarnas tecken, en position hinduerna menar passar bra ihop med Saturnus natur - båda är rationella.)
Ibland är knappheten som kommer sig av att Stenbockens härskare Saturnus "äter sina barn", kokar ner dem till själva stommen, av godo. I bara tre summariska punkter (kanske fyra) sammanfattar hon vad jag ägnat tjogtals blogginlägg åt apropå det svenska nationalhoroskopet.
Jag tar mig friheten att citera dem som den punktlista de förmodligen var i KP:s manus. (Artikeln innehåller mer och läsvärdet skadas inte nämnvärt.)
- Det finns ett självbedrägeri i centrum av det svenska samhällsbygget.
- En hårdhet, en kall individualism upphöjd till system.
- Ett förminskande av människan till något litet och platt. Konsument, producent.
KP nämner också den svenska modellen "statsindividualism" om än något mindre tillgängligt beskriven än texten i Wikipedia, som inte är fullt så überekonomisk med orden:
- "Relationen mellan stat och individ ... förutsätter och förstärker ... en stark individualism
och en stark stat ... [M]edborgarna har en starkare
relation till staten för sin frihet och sin försörjning, vård och omsorg
än vad hon har till den egna familjens förutsättningar eller civilsamhället."
Dessa fyra punkter ska jag bara en sista gång peka ut i Sverigehoroskopet. De lätt igenkännbara översenstämmelserna visar att den zodiak hinduismen använder helt enkelt ger distinkta resultat.
Trots det sagda om Saturnus är det Solen - hjärtat - som är centralt i ett Nationalhoroskop. Hjärtat i Vattenbäraren, ett kollektivistiskt tecken, visar att landet tar ett helhetsgrepp om befolkningen.
Individen i det obegripliga ordet "statsindividualism" (borde vara "individualism på statens nåder") blir då Solens tacksamma och lydiga motspelare Månen, som får av livets ljus och förväntas respondera. Problemet är bara att Sverige inte fostrar INDIVIDER utan bara PERSONER. Månen i Väduren är ett förstadium till äkta individualitet: personer som kanhända köper sig individualitet i Sverige genom att konsumera prylar som ska symbolisera individualitet. Däri problemet Karin Pettersson anför i tredje punkten.
Punkt ett, självbedrägeriet är bara ett påstående utan belägg från KP, med mindre det knyts till punkt två, om "hårdheten i den kalla individualismen upphöjd till system" vilken förstås leder till tredje punkten om att vara en platt producent av varor eller tjänster i syfte att själv kunna konsumera.
Men inte ens punkterna tillsammans förklarar varför ett kapitalistiskt konsumtionssamhället som bara räknar värde i pengar skulle vara ett självbedrägeri. Självlögnen kommer när man relaterar det till det skämt till samhällelig välfärd som återstår efter åratal av urgröpning och eftergifter åt marknadens lobbyister.
Den här bloggen har uttryckt självbedrägeriet som inbyggt i nationens väsen sedan Regeringsformen 1974. SOLEN - nationens hjärta - är sjukt av flera skäl. Dels för att denna symbol för individualitet inte är obetingad. Vattenbärarens tecken har Saturnus (igen) som sin härskare och denna princip är kollektivistisk eller universalistisk.
Möjligen kan man i blotta soltecknet se begreppet "statsindividualism" och det blir än mer troligt om man ser till hur Kungahuset tappade makt vid ändringen av grundlagen. Motsatt Vattenbäraren står ju det ensamma Majestätet (Lejonkungen) som garant för det goda. Genom en grundlagsändring förpassades således kungen till favoriserad medlem av någon mystisk variant på "civilsamhället" (statsvetare kan säkert det här bättre än jag).
Nu ställde sig Staten som garant för medborgarnas trygghet, vilket den slarvat bort så mycket och länge nu att det finns ett så stort politikerförakt att tidningen inte ens skriver om det längre. Istället barnsliga opinionsundersökningar som visar hur partiledarna fladdrar och ner på en mätlinje. Så kan man smussla bort en viktig fråga, den som folket inte själv tycks ha röstresurser att formulera.
Den korrumperade svenska Staten har tillåtit privata profitörer att alltför länge gnugga händerna och lätta pengar (ond Jupiter) via skola och vård, och vem vet vad mer privatiseringar som kommer att ske om inte det "sovande folket" vaknar upp och gör revolution. Trygghet i boende tycks vara nästa stora sak där "de förtroendevalda" ännu en gång sviker folket.
Men KP:s förklaring om ett självbedrägeri i landets själva hjärta beror inte på att individualiteten (som medborgarna inte når upp till, till följd av Mån-Väduren som främst vill tillgodose sina behov - det har knakat mellan Stat och medborgare sedan dag 1).
Självlögnen, som jag så ofta upprepat, beror på den uppvisade personligheten i Vågen som bara är en god och harmonisk personlighetstyp i relation till småfolket i stugorna: Våghärskaren Venus står i hus 4 för nationens hushåll.
Men Vågens utfästelser är tomma löften, tecknet representerar jämlikhet och balans. Men förståelse av Balansens eller Karmans natur har de långt kvar som ockuperar 5e huset för Eliten, de välskodda och lyckligt lottade, cheferna - på det hela taget tillväxtplatsen Stockholm.
Vågen borde symbolisera som utfäster sig att stå för nolltillväxt, ett naturvänligt land som inte stör sig med någon utan excellerar i de högre konsterna (musik, måleri, m.m. har Venus som beskyddarinna - KP-texten går in på Statens svek mot just sådana verksamheter). Tyvärr har vi USA som förebild, om man ska söka förklaringar, till den ohängda grupp Stureplansstekare, odugliga chefer och annat pack som trängs i Elitens 5e hus.
Både Jupiter (stor tillväxt) och Solen (ledarskap) är EFFEKTIVA ILLGÄRNINGSMÄN i ett horoskop där Vågen är stigande tecken i öster, och här är katastrofen total: dessa förmögenhetsgalna överhetspersoner befinner sig i ett hus som gynnar deras tilltag. Däri ligger självlögnen: in i grunden degraderade ledare.
Först som ett resultat av detta obegripligt sorgliga ledarskap - det som pågår i dessa dekadenta ledares irrationella men passionerade hjärtan - kan man med KP tala om en ful människosyn som bygger på att individen värdesätts utifrån sitt bidrag till bruttonationalprodukten.
Alternativet är, som höres, en extrem nyordning ett Sveriges brexit från den kapitalistiska världsordningen (och givetvis dess europeiska knutpunkt i EU). Och som jag sagt: se på Kuba som försökte slippa amerikanerna. Det här kan inte världens nationer lösa själva. Naturens hämnd (vedergällning är ett ännu tyngre ord) på människan måste till för att nästa civilisation ska byggas gemensamt av alla världens länder- så som pandemin tvingat medicinföretagen att dela på information. (Är detta bara ännu en myt den kapitalistiska världen bröstar sig om? Företagen verkar ju nått helt individuella vaccin - och nyheter sipprar fram om att både ryssarna jobbar på sitt och även länder österut...)
Detta är bloggens sista sammanfattning av Sverige och svenskheten. Vem som helst ser att "Situation Stockholm" inte går att lösa inifrån landet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar