En av den prediktiva astrologins viktigaste aspekter är planetens STYRKA. Planeter i sina egna dasha- och antardasha-perioder visar på sina allmänna och speciella signifikationer via såväl natal som transiterande styrka.
Debilitet ("fall") är att mått på planetens styrka. I sitt debila läge är den svag och ger då fördröjda resultat, misslyckas hålla efter sina signifikationer [en kung med fallen Sol i Vågen kan således mista tronen]. En fallen planet vållar stress och ansträngningar när den nära påverkas av FUNKTIONELLT ONDA planeter. (förtätad översättning)
http://jyotishremedies121.com/theory/t16.htm
Allt detta låter klokt och ger inblickar i den hinduiska astrologins nyansrikedom och förvirrande mängd spelregler som kan anläggas vid tolkningen. Författaren säger t.ex. att en fallen planet bara stressas att visa sina dåliga sidor om en aspekterande planet själv parats med "fel ascendent" och får rollen som verksamt ond. Jag tror aldrig jag gått så långt i något inlägg som att gradera fallna planeter som aspekteras beroende på om den som skickar blicken själv är i knipa.
Problemet, som jag ser det, är att alla dessa regler inte låter sig bevisas kvantitativt. Redan mitt enkla test av Avastha-regeln om planetens mognad eller styrka gav negativa resultat: det saknades alls inte Nobelpristagare (genier inom sina områden) när Solen (intelligensen) var precis i början eller slutet av ett zodiaktecken (nyfödd resp. döende om omvänt för de negativa tecknen).
OBS. Om inte tidigare sagts: det är bara planetens STYRKA inte dess KVALITATIVA GESTALTNING som påverkas av Avastha. En döende planet beter sig inte irrigt som en senil gamling, men dess relativa styrka jämfört med de andra planeterna minskar. Detta är en intressant och genuin hinduisk lärosats som kan jämföras med Atma Karaka-läran, där planeten med högsta gradtalet blir själens indikator. Det byter i allmänhet att "själens still röst" verkligen hörs lägre!
(AK som planeten med högsta gradtal i Passiva eller negativt polariserade tecken kan omvänt innebära att själsindikatorn är en "nyfödd" planet. Närmare än så här tror jag inte man kan komma astrologins version av allmänt New Age-pladdrande om "unga själar" eller "gamla" i någon slags värderande bemärkelse som att de unga har levt så få liv att risken för allvarliga felsteg är större.)
Det finns inget skäl att tro annat än att de uteblivna kvantitativa resultaten av svaghet enligt Avastha också gäller upphöjda/debila planeter. Om Nobelpristagare har något extra (vilket var grundantagandet), borde det varit rejäl rusning till prisen för Solen i dess upphöjelse i Väduren och uselt med pristagare i Vågen (fallen/debil Sol). Men alls inte.
Om de 12 husen är så viktiga som kanaler för planeterna som det sägs, kanske slumpen råkat nollställa en massa SolVäduren genom att ge dem dåliga hus medan en massa SolVågar förunderligt råkat hamna i bra hus? Istället för att tappa greppet och försöka rädda spelreglerna med hjälphypoteser, är det bättre att följa de gamla filosoferna som sade att allt i universum på verkar allt, och låta det vara bra med det.
Frågan blir då: gäller total PANTA REI (allt flyter) - hur har någon alls kunna tilldela planeterna, zodiaktecknen och husen vissa egenskaper eller signifikationer till att börja med? Det var knappast så att hela systemet uppstod i någon inspirerad och helig människas aha-upplevelse. Här är det fråga om en hoplappad tradition där saker glöms bort (även om de visat sig värdefulla) och nytt tillkommer. Det började i Babylon med enkla observationer av planeter som positionerade sig i förhållande till vissa stjärnor och iakttagelser av vad som faktiskt utspelade sig under den perioden...
Den här bloggaren har egentligen inte förenklat något med "fattigmanshoroskop" i vilka måntecknet får ersätta den okända fysiska ascendenten. För om månen anger individens individens insida (känslor) och bara ibland en reaktivitet som direkt fortplantar sig i yttre handling - hur användbar är egentligen läran om planetens verksamma natur? De teoretiska problemen hopar sig. Att använda månhoroskopen som träning är en smula riskabelt om man glömmer att det bara är en tankelek.
Följande tankelek bygger på ett aktuellt exempel från politiken:
Annie Lööf tecknar sin potentiellt inre fascistledare genom handrörelserna (fast i långsamt tempo eftersom ena handen som piskar den andra i förlagan skulle skrämma bort väljarna - Lööf skulle komma ut som hetsig Hitler). Hon anklagar allierade Stefan Löfven för att ha varit lat och ineffektiv under pandemin. Ingen av dem har känd födelsetid, men hur faller månkartorna ut?
Alla vet att Löfven leder en tankesvag regering som halkar efter i allt, lappar och lagar halvdant och saknar visioner. Men är hon själv någon vinnarhäst i något avseende? Minns att partiledaren räknas som tusentals röster, kanske miljoner, eftersom de alla har precis samma akilleshäl: de dansar efter Svenskt Näringslivs pipa!
LÖFVEN:
Löfvens månascendent är ytterst svag eftersom Väduren lovar en sluggeraktig framåtanda, inte alltid helt genomtänkt, men normalt kraftfull och snabb att hugga på utmaningar. Ej så här eftersom Månen reaktionsförmåga är dubbelt nedsatt: dels genom intilliggande demonen Ketu (huvudlösa draksvansen) som får Löfven att upplevas som långsammare än genomsnittet och dels genom Månens disponent som är debil/fallen i Krabban. Det är en rejält överdriven försiktighet som knappt får något sagt eller gjort.
Hur kunde den här mannen ha medlat åt arbetare - det måste ha gått tretton på dussinet med bättre förmågor! Sanningen är enkel: Löfven ville alltid vara på högerns, på vinnarnas, på den säkra sidan. Bara hans inoffensiva framtoning fick arbetarna att gå med på hans medling.
Löfvens soltecken är "mamma Krabban" och det har förmågan att gjuta olja på vågorna (få sina barn att sluta gråta) så länge den inte har något moderligt egenintresse i frågan, för då slåss den utåt med fula tricks för att vända situationen till sin fördel. Löfven gjorde sitt eftermäle en björntjänst då han accepterade paniska partiets behov av en partiledare som inte var fullt lika socialdemokratisk som den bortkuppade föregångaren Juholt. Löfven har tvingats till falskspel längsmed alla upptänkliga axlar, inte minst mot sig själv.
LÖÖF:
Här kommer plötsligt de inledande citat till plats! Månen i Jungfrun är bara skenbart en skarpare och mer analytisk position än Löfvens misshandlade sinnelag. Men en del av Jungfruns ryktbara tankeskärpa försvinner direkt var måndisponenten Merkurius befinner sig: i instinktiva och lätt affekterade Krabban.
De två bildar således en ömsesidig reception som kunde misstas för att Lööf är en eldig och hjärtevarm människa. Det är hon inte. Det här är mer en hysterika och det är förstås en remarkabelt symbolisk olycka hon råkade ut för under senaste graviditeten - att hennes hysterika (gr. för livmoder) lossnade inuti kroppen.
Men att den gjorde det ligger inte i den affekterade rundgången mellan Måne och Merkurius, utan på just den faktor citatet nämnde:
"En fallen planet vållar stress och ansträngningar när den nära påverkas av FUNKTIONELLT ONDA planeter. (förtätad översättning) "
Nu är visserligen inte alls Månen fallen i Jungfrun, men "stress och ansträngningen" från onda Mars nittiogradersattack tycks räcka. För Jungfruascendenten är Mars inte bara en naturlig illgörare utan också FUNKTIONELLT OND.
Mars i Tvillingarna kanaliserar sin sexualitet genom intellektet, men eftersom Mars disponent Merkurius nu står i livmodertecknet Krabban rörs en mängd signaler samman till en enda opålitlig smet. Affekterad och nära till lögnaktiga rationaliseringar, skarp ena ögonblicket och hafsig i tanken nästa. Mars och Månen skapar en stressad och överspänd människa som jag aldrig skulle anförtro att leda ett land eller knappt ens ha som en sidekick.
Varför har inte svenska folket ork eller talang nog att se igenom den lump som klättrar upp säger sig vilja representera dess vilja? Är det för att folket röstat fram sin egen nivå - "folk man känner igen sig i" - under så många generationer att ingen längre minns hur en riktig ledare låter och fungerar?
Här är ett tvåtusen år gammalt råd till ledare - författaren visste exakt hur mycket man kan förvänta sig att folk förstår av Överhetens strategier (inte mycket). Den brittiska sinologen Arthur Waley kommenterar kort citatet (som annars vore obegripligt):
Om vi bara slutar leta efter människor med "överlägsen moral" (hsien) för maktpositionerna, kommer avunden i folkdjupet att upphöra. Slutar vi sätta värde vid sällsynta produkter [den nutida marknadens "premiumlinje"] självdör tjuveriet. Om aldrig folk ens får se saker som väcker deras åtrå kommer deras hjärtan att förbli lugna och ostörda.
Därför härskar den Visa ledaren:Genom att tömma deras hjärtan
Och fylla deras bukar
Försvaga deras intelligens
Och härda deras senor
Städse strävande att tömma folket på kunskap och begärSannerligen, han ser till att om det finns någon som besitter kunskap, vågar personen inte blanda sig i [regeringsangelägenheterna]. Och dock kommer genom hans icke-handlande (wu-wang) alla ting att få sin regularitet.
(The Way and Its Power, kapitel 3, översatt 1934)
Det är här förstås inte demokrati, det är tvåtusen år gamla råd för en despot, men med en skruv. Vad säger västjournalistiken om detta tips för att bli av med snokande murvlar?! Men, säger Waley, det finns också en liten skruv i texten, det är inte bara Machiavelli: Härskaren måste känna den mystiska sinnestillståndet wu-wang, som är att agera som ett buddistiskt oskrivet ark, spontant och från hjärtat (buddismen och taoismen fann varandra direkt, på hade så många beröringspunkter).
Frågan är om författaren tänkt sig att en wu-wang-mentalitet skulle vara så mycket bättre, givet hur folkstyrningen sköts? Man kan se att Kina än i dag använder många knep som deras avlägsna förfäder kom fram till.
Det allra mest beklämmande för en svensk är nog att inse hur mycket av despotens härskartekniker det svenska samhället bygger på: Tömmer inte dagligen marknaden folket på intelligens med it-apparater som talar till lättjan? Pepprar inte kvällstidningarna med Statens gillande läsarna med kroppsfascism dag efter dag - "härdar folkets senor" eftersom det finns intressen som vill bevara "arbetslinjen" och löneslaveriet på obestämd framtid, dessa intressen blir så förbannat rika på det!
Mot den tröttsamma och trista hälsopropagandan (vem tror svensken han/hon är - potentiellt odödlig bara han äter rätt?), står reklamens fredagsmys vid tv:n med chips i en förvirrad kultur med motsägelsefulla direktiv. Sådana (och fler) är tecknen på att ett despotiskt land totalt kontrollerar medborgarna måndag morgon till söndag kväll.
Att fylla buken på massorna måste i ett modernt land som Sverige som nästan övervunnit svälten (ett återkommande problem i Kina för tvåtusen år sedan) bytas ut mot annan värdelös bukfylla: sagda IT-manicker som en ögonblickets underhållning men som inte bygger upp något värdefullt alls. Och så dör en generation efter nästa utan att ha lärt sig något under jordevistelsen. Jag menar, fortplanta sig för ännu en generation, det kan t.o.m. aporna.
De som tjänat stora pengar på systemet med pengar och inte människor i fokus återföds mentalt handikappade. De hade talangen att bygga ett Google, ett Spotify men gjorde det inte för världens bästa utan av själviskhet. Med den makt en it-nisse har, kommer karma att slå till stenhårt om de sätter sin fot på Jorden igen. Och det gäller även svenska politiker som svansar efter teknologerna.
I fallet Löfven kan man kanske inte sjunka lägre och detta tror jag är ett specialfall. Han ser och vet många av sina fel och betalar av sin onda karma redan medan han nominellt regerar! Den här skutan skulle jag inte önska min värsta fiende att tvingas styra. Den lömska ideologen Lööf däremot har värre tider att se fram mot.
Det fanns "nyligen" glimtar till att Människan var något mer, men nu har en särdeles ond form av despotism reducerat allt till "gener". Själen såg ut att titta fram igen genom åtskilliga Nobelprisbelönta genier (fysiker, astrofysiker) under 1900-talets tidiga årtionden, men så kom DNA-upptäckten och erratiskt som den lägre naturen själv rusade alla dårar i ny riktning. DNA kommer tids nog att öppna mot andevärlden men den insikten har inte ens vetenskapen börjat visualisera än. Nu kommer ett Klimat-Harmageddon snart emellan, så frågan vad människan är, kommer nog inte upp på dagordningen än på 100 år...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar