AftonPladdrets vise man Kadhammar har hämtat ny kraft sedan han fyrade av en serie doktrinära kanonader tätt på Rysslands invasion. Som genom ett trollslag blev han en domderande NATO-förespråkare helt fri från finlir. Det var som djävulen flugit in i honom!
Tydligen har han använt pausen till att brottas med självhärskarnas natur och konstaterar hur otack är världens lön för dem (likt honom själv?) som står upp för demokrati mot världens alla Stalins, Hitlers och Putins. Winston Churchill lönades minsann så illa att han direkt efter sin heroiska insats under Andra Världskriget dissades i nästa val!
Hur detta rimmar med att Churchill hade blivit för kultförklarad för det demokratiska skicket, vilket är Kadhammars inledande tes, får jag inte ihop med hans fortsatta filosoferande. Å andra sidan har jag slutat vissa namn med någon större uppmärksamhet. De har redan visat vad de säger mellan raderna, det är samma låtsaskrig mot Putin från skrivbordet i varje text. Hjärntvätt av läsarna kallas det och vittnar om att Sverige inte är så väsensskilt från världens alla diktaturer.
AB-seniorerna Kadhammar och Wolfgang Hansson har efter Ukraina degenererat från ibland mycket kunniga kommentatorer över det svenska samhällets orättvisor till nattsvarta mörkermän som söker vidmakthålla det neurotiska amerikanska perspektivet på en Öst-Väst-spänning som mänskligheten borde ha varit klar med nu.
Men tycks som förgjort, det är USA som sitter fast i en urmodig fruktan för Röda Faran och jag såg nyss något så sällsynt som en amerikansk långfilm från 2017 som redogjorde för det modernas USA:s fruktansvärt fula invasion av Irak med Bush juniors superhök och försvarsminister Donald Rumsfeld som lät fabricera falska tecken på att Irak hade eller byggde kärnvapen. (Krigsprofitören Dick Cheney inte att glömma - männen kring Busch Junior utgjorde troligen det mest kriminella kabinettet i USA:s historia.)
Jag ser på imdb.com att filmen "Shock & Awe" (amerikanernas typiskt våldsfixerade slogan för missilerna de lät hagla över Irak och senare andra folk i "demokratins namn") kostade 16 miljoner dollar att producera. Men den spelade bara in en bråkdel på biograferna. Filmen hade kända namn som Woody Harrelson och karismatiska Jessica Biel, men USA vill inte ens nu veta vad de som världspolitisk aktör sysslar med!
Inte Kadhammar och Hansson heller, vill det synas. Filmen är aningen för predikande men rent skrämmande i handlingen: den kunde beskriva svenska medier efter Putins invasion av Ukraina, men handlar om hur en liten amerikansk nyhetsbyrå (tänk TT) helt dränks med sina korrekta rapporter om regeringens falsarier. Alla stora tidningar i USA tystade visselblåsarna och rapade okritiskt upp regeringens och Pentagons falska (som det senare visat sig) narrativ.
Ibland känner jag att min bokhylla innehåller gamla och mossiga böcker i ämnet och jag misstänker att Kadhammar också somnat in i en gammal tids föreställningar. Idag är Churchill knappast den västledare man skulle spinna en polemisk, antirysk och NATO-vänlig propagandatext från Se bara vilken lång Wikipedia-text som diskuterar modern forskning om den bipoläre Churchills rasism och PREFERENS FÖR IMPERIALISM.
Här ett kort citat om britternas bruk av tårgas för att undertrycka oro i sitt indiska imperium av "lågstatusfolk". Churchill sade 1919:
Om det går an för en afghan att i skydd av en klippa skjuta en brittisk soldat och sedan skära honom i bitar i sårat tillstånd, måste det gå för sig att en brittisk artillerist avfyrar en granat som får sagda inföding att fnysa. Diskussionen är bara fånig!
https://en.wikipedia.org/wiki/Racial_views_of_Winston_Churchill
CNN höll det kortfattat 2020 och fastslog att så var fallet, att Churchill var en rasist (dvs. oförenlig med den demokratihjälte Kadhammar presenterar):
https://edition.cnn.com/2020/06/10/opinions/churchill-racist-great-white-men-view-toye-opinion/index.html
Churchills horoskop med känd födelsetid är intressant eftersom via den sideriska zodiaken både hans manodepressiva sjukdom syns, och troligen också rasismen. Men framför allt hans kärlek till britternas dåvarande Imperium. Denna större bild låter sig inte gärna infogas i Kadhammars tendentiösa predikotur om demokraten Churchill).
En sak är dock Kadhammar på spåret: han ger exempel på hur Churchill har problem med det stora och det lilla. Men den oförmågan att vårda sig om båda ytterligheterna är en följd av bipolariteten, så Kadhammar drar nog fel slutsats som en episod han skildrar - jämför den gärna men hur han med maktmänniskans eller en diktators vonOben-attityd dödar diskussionen på samma sätt som i Wikipediacitatet ovan!
Som synes Jungfruascendenten med, oturligt, Mars stigande i öster. Mars är en verksam illgörare för allt kring personens ego och kropp och fastän Fredrik Reinfeldt också hade den förmådde han åtminstone i sitt nyliberala spel för gallerierna tala om att "öppnar era hjärtan" för billig, billig, billig arbetskraft möjliggjort för den egoistiske genom flyktingströmmen till Sverige.
Om detta verkar cyniskt så studerar bara Churchill lite närmare! Kadhammar valde den sämsta tänkbara "demokrat" att spinna sin historia utifrån!
Jungfrun tillhör Ljusets kvalitet så Mars (essentiellt tillhörig Mörkrets kvalitet) är egentligen en smutsfläck för det klara och sakliga tänkandet. Vad den gör är att intoducera en snäsig illvilja eller en diskriminerande attityd när den befinner sig i det 1a personlighetshuset i negativt sär - - - skiljande Jungrun (ett analytiskt tecken vars styrka förvisso är att se skillnader). Hos Churchill ser dock intellektet (Jungfruascendentens härskare) mildare ut i den avvägande Vågen. (Vågen lägger tillbaka det på vågskålarna som Jungfrun sär --- skiljt.)
Problemet i det astrologiska gungflyet är att den passionerade Merkurius inte återkopplar till Ljuset (på gott och ont till följd att Mars redan solkat det). Merkurius själv baserar sig på Venus och den ligger distinkt svagt i kolsvarta Skorpionen förvisso med ljusbringande Solen. Ljuspricken i kartan indikerar dock inte Solen utan soldisponenten Mars på plats i Jungfrun.
Om inte bipolariteten tecknas redan denna slinga av Ljus, Mörker och däremellan intellektets vånda under en stunds Passionerat brottande med motsatser, upprepas samma omen i förenklad form mellan Givaren Solen och Tagaren Månen: dessa är båda sattviska (ljusgivande) planeter men de är båda i mörka tecken. Lejonet extremist beträffande Liv (se Ukrainas horoskop) och Skorpionen lika tvärsäker om Död. Det halvfulla och halvtomma glaset i en och samma människa: bipolaritet?
Churchill lutade åt det buttra och dystra hållet, och särskilt Månen i Mörker i det onda 12e huset för "världsliga förluster" tycks här ha en mental aspekt, eftersom dess herre Solen också står i ett av de olyckliga eller onda husen, det 3e intellektshuset.
Det är nog mest en historisk tillfällighet att Storbritannien lyckades enas kring den robuste patriarken Churchill och att hon kom att bli en klippa i en svår tid kan nog tillskrivas 5e ledarhuset som har den minst passande av alla planeter där: makt- och kontrollplaneten Saturnus (patriarkatets symbol).
Gissa om den planeten tar udden av 5e husets mer frivola sidor (lek, glädje, spekulation och även så låga typer som klippare, guldgrävare och chanstagare). Men under brinnande krig är troligen en JORD-bunden Saturnus nyttig i huset som i äldre tid tecknade konungen (Lejonet, Solen, Guds representant på Jorden).
Men även denna placering bidrog troligen till Churchills autokrata sidor (Sol och Måne både i Mörker ger en mycket auktokrat eller diktatorisk läggning) och bidrog till hans depressioner och tydliga favorisering av imperialism, lik den som USA sedan kriget bedrivit och som analytiker i Väst nu menar att Putin på äldre dagar ägnar sig åt. Men sammantaget hör Churchill definitivt hemma i det läger Kadhammar söker använda honom som kontrast till.
 |
| Imperialisten |
PS. Små tankar i små världar. Bara några timmar efter Kadhammars krönika ser det ut så här på Aftonsluddret:
Sitter hans kollegor och kannibaliserar hans senaste aktstycke för egna triviala inlägg? Ja och nej, någon murvel citerar någon i The Telegraph och länkar. Det visar sig vara en text dygnet äldre än Kadhammars och visar med hög säkerhet varifrån han fick uppslaget att skriva som han gjorde...
Runt runt show i en allt vekare västvärld. Var är tänkarna? Här är bara ekokammare och åsiktskorridor. Medier är nu enbart propagandamaskiner, inget att ha för den som söker ny kunskap.
PS2. För den som hellre lyssnar än läser kryllar det av historiska kanaler. Här är en rakt från en tv-tablå med idel reprissändningar:
Viasat History: Brittiska imperiet med Michael Portillo
Storbritannien, dokumentärserie, 2020.
För ett sekel sedan och styrde Storbritannien över en fjärdedel av jorden, 400 miljoner människor. Michael Portillo undersöker hur denna lilla önation i Europas utkant till slut regerade över världen.
Sydafrika ger Michael en möjlighet att utforska hur rikedomens lockelse ledde Storbritannien till barbariska krig, hur indelningen av landet med rasistiska gränser ledde till förödande konsekvenser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar