Umbärligt offer för en annalkande planekonomi

Författaren Lena Andersson är ibland intressant eftersom hon verkar ha absorberat en och annan lärobok i filosofi. Icke desto mindre producerar hon (på beställning?) en praktvurpa i sin ledarartikel i SvD: Hållbarhet är (bara) ett annat ord för planekonomi.

Den svenska kapitalistens kommunistskräck är 2021 alltjämt så stark att Andersson betraktar som "obehagligt förhållande" en planerad ekonomi och ett samhälleligt helhetsgrepp. Andersson kallar det senare "totalitär ordning".

Efter misstänkte Göteborgsbombaren Lorentzon är ordet "haverist" populärt och det är just neurosen som ligger just under ytan på Anderssons vädjan till marknadsliberalismens fortsatta herravälde. Är hon falsk och skriver mot betalning det SvD:s läsare vill höra?

Låt oss återvända till ett ytterligt karaktäristiskt horoskop (har kommenterats tidigare), det ofta tragiska typfallet där någon samlat alla ägg i en korg, satsat allt på ett kort. Anderssons extrema övervikt i jagiskhetens (solipsismens) Vädur skapar en hypersubjektivitet som är mycket enkel att manipulera med ekonomiska medel ("drivkrafter") eftersom alla dessa planeter i Väduren disponeras en sällsynt sketen placering: Vädurshärskare Mars (energi, agg, krig) befinner sig illa placerad i pengarnas tecken Oxen så att materiella faktorer dominerar alltför mycket av Anderssons kognitiva värld (den värld hon är ödesbestämd att betrakta). 

Dessutom befinner sig Oxens härskare Venus i krigiska Väduren vilket tvingar samman den antika världsbildens ELD och JORD, ett slitsamt och trögarbetat klimat (intellektuellt och materiellt). Eld vill men Jord vägrar och framtvingar mödosam problemlösning. Andersson är kanonmat, en nyttig idiot som Överherrarna bakom SvD skickar fram för att pennfäkta för den Gamla Ordningens sak.

Intressant nog är hon i denna "brutalisering" mellan andlighet och simpel materialism en typisk relik från det gamla Fattigsverige som är just det helvete svenskarna bytt mot det nya konsumtionshelvete de glatt anammat, trots att de just förstört framtiden för sina barn och definitivt för barnbarnen! 

(Naturens system har redan råkat i kritisk obalans och ingen vet - trots omfattande kalkyler - vad naturen faktiskt kommer att ta sig till för att återskapa jämvikt och skaka av sig parasiterna - människan. Det kan bli ett sjunket Atlantis på nytt.)

Den gällande Sverigehoroskopet innehåller ju den folkliga Månen i Väduren ÄGDA av Mammon eller Pengarnas kanske tydligaste indikation, Mars-i-Oxen. Andersson kan således ur nationellt perspektiv beskrivas som landets enda kvarvarande borgare som lever kvar i Fattigsverige-traumat där icke desto mindre de gamla landägarna tutat i bönder och livegna att socialism är ett ont ting. Att A ens kan skriva ledare i SvD beror på att svenskarna faktiskt är lika ignoranta som på Fattigdomens tid, de konsumerar tanklöst säsongens ploj och ratar böcker, i synnerhet kunskapsbringande litteratur. Förfallet till talbokskonsumtion började med svenskens dragning mot kriminalhistorier, vilket förstås sammanhänger med nationalpsyket, Månen-i-krigiska-Väduren men låst av att Mars står i fixerade Oxen.

Vad Anderssons hyperegoism fasar mest för, det "obehagliga förhållandet" när Platons egendomslösa experter beslutar om folkets konsumtionsmönster, är förstås inget annat än den nya tidsålder som kallats Vattumannens era, eller mer korrekt Vattenbäraren eftersom detta är så långt från det biologiska och det näriga livets (näringslivets) realiteter man kan komma. Vattenbäraren är en intellektuell Luft-varelse men BÄR VARSAMT den sköra naturens vattenbaserade form av liv.

Eftersom Anderssons födelsetid inte är känd, ges bara en liten del av berättelsen i kartan för hela dygnet. Vattenbärarens exakta placering på himmelen (och därmed betydelse) är okänd. Det är synd eftersom ett visst vanvett kan ses häri: den giriga demonen Rahu vistas i det tecken som just representerar ett samlat grepp om helheten - detta för hypersubjektivisten Andersson "obehagliga förhållande". Förstå tragiken: en människa som frivilligt väljer det pyttelilla och närmast garanterade felaktiva egots perspektiv framför Vattenbärarens överblick av helheten inom vilken delarna har sin naturliga plats. Babylonierna kallade Vattenbäraren "Den Stora" men i nyplatonska romaren Plotinus terminologi blev detta "All-Själen" eller den universella själen.

Kalla det gärna kosmos egen inneboende intelligens, vilket samtidigt är källan till det lilla förstånd en och annan av oss människor faktiskt förfogar över. A formulera sig komplext och ironiskt, men någon del i All-själen har hon uppenbarligen inte än. Hennes texter i ideologiska sammanhang har förvisso gått från oläslighet (en följd av hypersubjektivismen i Väduren, tecknet som knappt förmår inta den Andres perspektiv för att bedöma om man är begriplig) till en mer avklarnad form under de 10-15 år jag brytt mig om att läsa någon text om året.

(Jag kände inte ens till namnet innan det skandalösa Sommar-pratet 2005 där den intressanta och etiska banbrytaren Jesus baktalades.)

Men enligt den naturliga zodiaken (i vilket Vattenbärare, Den Store eller All-Själen likväl bara är en arketypiskt given orienteringspunkt) är det inte en frisk bild av Vattenbärarens "övergripande kontroll" (planhushållning) som Andersson förmår greppa (såsom ett oändligt mycket mindre och jag-baserat soltecken av Vädurens typ). Norra månnoden (Drakhuvudet) i Vattenbäraren blir för en egocentrisk människa direkt hotfull eftersom Den Store så tydligt demonstrerar ens egen litenhet. A t.o.m. ser panikslagen ut i blicken på många foton. Jag ogillar själv att bli fotograferad men inte för att jag fruktar kameraögat (Gud?) som någon slags hotfull överman.

Utan känd födelsetimma får man nöja sig med allmänna betraktelser om norra månnoden, av hinduerna kallade Rahu, den giriga och makthungriga delen av den sublunära (enbart sinnliga människans) aptiter. Det är Rahu som skapar galna karriärister och strebers - undermänniskorna vars rätt att plundra världen och lura massorna att göra detsamma Andersson uppenbarligen vill säkra.

Rahu kan verka för det goda också, men för att kalla den en personlig tillgång krävs exakt födelsetid, essentiellt är detta en demon, en illgörare och indikerar i Väst en befolkning hjärntvättat av fabrikörernas usla och ologiska reklam med så ohederliga löften att man alltid undrar i vilket cynikerhelvete reklambranschen befinner sig som uppfinner pseudovetenskapliga termer för att sälja tvivelaktiga kosttillskott. Det är kapitalismen som är den stora Desinformationskällan och det innebär naturligtvis att medierna måste läsas med stor försiktighet. 

Mediernas uppiskadeCovid-hysteri har uppenbarligen vaccintillverkarna i symbios med världens stater som upphovsmän. Det är dubbel vinst att skrämma slag i ländernas medborgare att överkonsumera nya preparat och samtidigt rädda den kapitalism som gnisslat illa på andra ställen till följd av pandemin. Minns att Vinnarna i spelet bara flyttar sin investeringsvilja till nya lukrativa områden. Denna dolda spelplan får medelsvensson naturligtvis inte läsa om i kvällspressen, de fingervisningarna ges på ekonomisidorna, och den simpla medborgaren duperas att enbart aktiespara i det lilla och inte störa storspelarna i deras skövling av Jorden.

Men ta ändå Anderssons Rahu-i-Vattenbäraren som ett omen av intresse och med stort förklaringsvärde, även om många, många barn i Sverige (och världen) föddes under Vädurens månadslånga period 1970. Detta var en hysteriskt ogynnsam period för Barnet (Väduren) i relation till någon form av socialt Överjag som är hur Vattenbäraren funderar på en låg och samhällelig nivå. 

Andersson och alla hennes ungefärliga "tidssyskon" lider nämligen detta år av att Vattenbärarens härskare (och därmed Rahu-demonens disponent) bakbundits av deras egen inskränkt egocentriska subjektivism - Saturnus är detta år bedrövligt "fallen" i Vädurens tecken och bildar kombination med den fria Solen - systematiska Saturnus direkta fiende. 

Detta är ett totalt krampande förhållande, där fri kreativitet (Solen) och systematisk kontroll (Saturnus) båda skadas och ger underliga och dysfunktionella effekter. Och detta är alltså basen för den sublunära demonens strävan, för den låga sinnesmänniskans försök att dominera med sin brist på objektivitet. Allt A inledningsvis skriver om "normkritik" handlar alltså - som vanligt - om hennes egen himmel och dess oförmåga att nå Verkligheten som faktisk är Objektiv Sanning och det människobarnen fötts till Jorden för att söka lära sig mer om.

Undertecknads horoskop omvittnar A:s dödsfiende och har därmed en lika extrem konfiguration när det kommer till Vattenbäraren (som sval rationalitet, som bild för den raskt annalkande nya och planekonomiska tidsåldern). 

Genom känd födelsetid visar sig Vattenbäraren förenad med den kosmiska världsordningen (Dharma) och Andens eviga avvisande av den lägre, biologiska naturens primat. Människan eller hennes kosmiska förlaga, "Den Stora", är dock inte skapt för att leva av vatten och bröd allena, eller slava ett helt liv på "arbetslinjen" som svenska politiker döpt den närmast livslånga samhällsplikten till.

(I själva verket slavar Folket åt en mycket liten procentsats Överhet och inga kvällstidningsrubriker om att antalet miljonärer i Sverige ökar kan förändra den demoniska ordning som döljer sig bakom ordet "demokrati".)

Den eviga motsättningen mellan kropp och den inneboende eviga andesjälen demonstreras i undertecknads horoskop av att redan den rätt kroppsbefriade budbäraren och kommunikatören Tvillingarna som personlig ascendent leder till Vattenbärarens placering i Dharma-huset (nr 9), tillika ett samvetets hus för de födslar som inte har de högre kognitiva gåvorna helt strypta till följd av illa förvaltade tidigare liv. 

Men det intressanta är hur den här kartans Saturnus (universell Dharma som utgår från Den Stora eller All-Själen) tillfångatagits av sin tillfälliga disponent Jupiter som själv hittas i Fiendens hus (nr 6) och Skorpionen, den lägre naturen eller Vatten-elementet i dess destruktiva natur. Detta är en placering - den till död bestämda lägre biologiska varelsen så långt från Vattenbärarens egen - och eviga - natur man kan komma.

För låga horoskoptyper handlar Saturnus bara om makt och materia, men på ett högre plan är som bekant Saturnus/Kronos tidens Herre. Och en Herre som råder ÖVER tiden befinner sig av nödvändighet själv utanför Tiden, dvs. tillhör evigheten. Det är den transcendentala naturen hos en FULLT FUNGERANDE Saturnus som gör fallet ner i Skorpionens låga och begärsfulla ormgrop så kontrastrikt. Undertecknad är följaktligen dualist och vet i varje kroppscell att "Gott och Ont", "Ljus och Mörker" och liknande fundamentala skiljelinjer existerar. 

Kalla gärna Gud schizofren, men platoniska filosofen Plotinus har noga beskrivit hur emanationen från Enhet till lägre pluralistiska världar fortgår. Dessa är tidlösa eller eviga skeenden (och för oss därför normerande regler), möjliga att förneka bara av de arma satar som förlorat all kontakt med sina begåvade högre Jag (långt över sinnesmänniskan och vakenegots begränsade smarthet). Naturligtvis skulle Platons egendomslösa samhällselit av styrande filosofer skulle kunna ge samhällsmedborgarna nya riktlinjer. De skulle knorra och hata i en generation men till sist dö, de också. Simsalabim, folkkroppen har förädlats och blivit "hållbar" och varsam bärare av naturens håvor, en genuin Vattenbärare.

Anderssons himmel verkar inte destinerad att tänka så sublimt, men hennes exakta grad av låsning till sina lägre förståndsgåvor är omöjlig att sia om i avsaknad av födelsetimma. Under dygnet rör sig nämligen Månen (Psyket) från Lejonet och in i Jungfruns tecken, två väsensskilda naturer eftersom den förra är Herren och den senare Tjänaren (eller Slaven). 

Mycket talar dock för en eftermiddagsfödelse så att psyket står i Tjänarens tecken eftersom detta skapar en låsning mellan Sol-Vädur och Mån-Jungfru. Detta ger enligt hinduisk tradition en "1-till-6-relation", en individ som tycks nödgad att söka upp en Olycka eller Fiende för att själv ha något att uttrycka genom sin solära eller aktiva verksamhet. 

För en Måne i Lejonet talar istället för hennes intressanta slutknorr i artikeln. Den återknyter till hennes filosofiska sida och tycks slå ett slag för Objektiva värden, faktiskt inte olika antikens och astrologins kosmologi. A är och förblir något av ett mysterium för undertecknad, en gäckande gycklare som söker skriva sig ur de berättelser hon producerar? Varför i så fall denna beröringsskräck för det kroppsegna? Och, de luriga slutformuleringarna till trots, kallar hon faktiskt "ett utjämnat, konsumtionsbefriat liv i harmoni med naturen" för "fult, stagnerat, kvävande, torftigt, livsförnekande, och doftar av centralkommitté." Sorry för den spoilern!

(Se även tidigare inlägg om Zuckerberg som sin egen nemesis, för den än allvarligare "1-till-8-relationen" som egentligen är en icke-relation, ett vakuum i personlgheten.)