Kinesiska forskares fynd av en vattenlevande "Ur-Skorpion" för över 400 miljoner år sedan väcker förstås frågor för den astrologiskt bevandrade! Zodiakkretsen har i den form den bevarats från Mesopotamien genomgått en förändring, det lär finnas en gammal zodiak som ännu inte differentierade mellan Vågen och Skorpionen.
Men i den form läran har traderats - och det är i huvudsak vad de gamla grekerna och sedan romarna uppsnappade av Österlandets vishet (och fick en hel del om bakfoten) - har zodiaken alltid varit delad på fyra grupper, kända som de fyra elementen.
Zodiaktecknen stämmer hyfsat väl med sina grupper eller element, de tre mänskliga tecknen är alla Luft, Paret (babyloniska namnet för Tvillingarna men explicit heterosexuellt, paret är en man och en kvinna), Vågen eller vågskålarna är abstrakt men bara människan klarar att abstrahera. Vattenbäraren är återigen en människa, låt vara betitlad Den Stora i Babylon. Men det är den kosmiska människan som åsyftas, samma tanke som också frodas i hinduisk mytologi - se bonusspaningen i senaste inlägget som nämner Purusha).
Bara Jord-tecknet Jungfrun lämnas utanför människogruppen men som bloggen tidigt kommenterade ses förklaringen i Babylon. Där var tecknet känt som Plogfåran och passar ihop med dragdjuret Oxen och Husbonden eller Farmaren (Stenbocken, numera indirekt hatad av feminister eftersom Husbonden denoterar patriarkala skick, Stenbocken Magdalena Andersson, finansminister, den stora Husbonden med ekonomiskt sinnelag).
Eld-tripliciteten med Väduren, Lejonet och Skytten står alla för animala (levande) lustar, frihetssträvan och emotionell direkthet. Krönande tecknet Skytten är begriplig som kentaur - det är en verklig människa (Luft) som växer sig ur underkroppen som är en eldigt frihetsälskande häst.
Underförstått: både Väduren och Lejonet kan uppvisa imponerande mänskliga exemplar, men dessa två tecken har ännu inte som livsuppgift att ta steget in i sann mänsklighet. Därför är Eld ingen garanti för att genomskåda kapitalismen och annat från Underjorden. Eld eller kognitiv kraft kan tjäna olika herrar.
Men Vattnet har jag alltid hakat upp mig på. Krabban inleder och är begriplig, Fiskarna avslutar och är lika tydlig, men varför Skorpionen däremellan? Någon zoolog hade säkert kunnat upplysa mig om att allt levande började i havet och således även skorpionen. Men det är inte mycket till argument.
Intressant är däremot det nya fyndet om att Skorpionen var ett vattenlevande mördardjur för 400 miljoner år sedan. Det är exakt samma dunkla innebörd zodiaktecknet hade redan i antiken, en otäck krabat som hugger en i ryggen.
Här kommer tankarna från Carl Jung in, tankar om ett mänskligt (och övermänskligt?) kollektivt omedvetet som gör att samma idéer kan titta fram gång på gång utan att den andefattig empiriker förmår påvisa något direkt orsakssammanhang. Men arketypisk psykologi framhåller att den gigantiska skorpionen har levt och lever därmed ännu kvar i det Omedvetna, där för att signalera sin närvaro och sitt inflytande även för andra tidsåldrar när ur-typen försvunnit och skorpionen blivit ett kräldjur i torra och heta klimat.
Romerske filosofen Plotinus var en av de första i västerlandet att slå ett slag för att t.o.m. individuella människors själar förblir evigt levande när de en gång levt på jorden. Visst finns det plats i det kollektivt omedvetna - en själ tar inte upp plats, den har inga dimensioner.
Det vore magstarkt att försöka härleda Skorpionen som delmängd i Vattenelementet till dess föregångare 400 miljoner år tillbaka. Men när zodiaken tog form lät sig någon synsk människa sammanbinda just detta djur och Vattenelementet, då i synnerhet förgiftat vatten. Kanske har äldre kulturer också upptäckt fossil av ur-skorpionen och sett sambandet med de ännu levande och alltjämt giftiga miniversionerna?
Till sist vill jag spekulera friskt. När astronomer listade ut de babyloniska kilskriftstavlorna och gav insikter i den gamla astrologin, hade ingen något svar på varför fordom, trots att planeternas omloppsbana var kända (tröga Saturnus längst ut i det synliga kosmos blev hos hinduerna Shani, Den Långsamme). Men varför listar babyloniska kilskriftstavlor planeterna med Mars överst i sina listor? Enligt Expressen menar forskarna att ur-skorpionen "var ett fruktat rovdjur i toppen av näringskedjan."
Givet babyloniernas rika demonlära och en smått dualistisk syn på det lägre och det högre (andliga) livet, kanske man bör betrakta Skorpionens härskare Mars just som toppen av den världsliga näringskedjan: Sverige med dess krigsvapenexport, krig och död är vad som dominerar i denna lägre värld. Vanligt folk var som myror men kungarna genomgick apotheosis vid sin död, uppsteg till himlarna och blev återigen gudar (vilket ev. alla själar kan kallas innan deras fall och människoblivande).
Dessutom hade babylonierna redan knutit Vattenbäraren/Den Store till Saturnus som därmed var en mycket godare planet än senare i astrologins historia. Ett svagt spår av detta syns under hellenismen när tanken om den Goda Daimonen introduceras som beteckning för 11e huset, Vattenbärarens naturliga sektor.
Men då inga systematiska framställningar om babylonisk astrologi skrevs ned eller återfunnits av arkeologer, är det omöjligt att veta exakt hur originalet skiljde sig från de variationer som utvecklades i Indien och Väst. (Jag räknar här hellenistiska Egypten till traditionen i Väst, den kända zodiaken i Dendera är t.ex. en produkt av Egypten efter grekerna, daterad till årtiondena runt vår tideräknings början.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar