Jag sympatiserar med Göran Rosenbergs framställning av försvenskade chefsrabbinen Ehrenpreis som levde genom båda världskrigens elände. Han såg inte "judefrågan" på samma sätt som den tidens brunfärgade socialdemokrati utan som en allmänmänsklig fråga om inskränkthet och dålig attityder mot minoriteter, vilka som helst.
Efter att ha läst recensionen av Rosenbergs biografi i Aftonbladet och tittat på rabbinens födelsehoroskop stämmer så många bitar in i pusslet att kartan måste redovisas!
Eftersom hans Satan var den i armod födde socialdemokraten Gustav Möller, senare kallad det svenska välfärdssystemets fader (fast inte för judar uppenbarligen), är det nästan otroligt att finna antikens onda stjärna Algol, med tiden betitlad Satanshuvudet av judiska astrologer, och hur denna symbol för urbota Ondska (ibland närmast kriminell godtrogenhet) binder samman den svenska statsrasisten och rabbinen. Läs bokrecensionen om hur de två männen hänger samman.
Jag ska bara saxa ett par meningar och koppla samman dem med den andliga ledarens karta.
Ehrenpreis trodde inte på en israelisk stat som någon lösning utan gick djupare, var mer psykologisk: "Meningen med den judiska existensen...att mitt ibland världens nationer förvalta ett unikt andligt arv som förebådar messiansk tid av universell fred. ... en väg (enligt biografen) som i historiens ljus skulle framstå som verklighetsfrämmande på gränsen till galen."
Till det själsliga Vattenelementet hör drömmeri och fantasi, se rabbinens fredliga och fantastiskt välgörande Jupiter i hemmaläge i Fiskarna (osjälvisk och gränslös/universell kärlek) och dess förädlande aspekt till Krabban (slutna celler, etniska minoriteter) där intellektets Merkurius och kärlekens Venus återfinns.
Men bortom hoppets stjärna Jupiter råder Ödet eller Nödvändigheten, porträtterad av Tidsherren Saturnus och den ingår från värsta mörkerposition (dödens Skorpion) i rabbinens av Jupiter sammanbundna Vatten-triangel. Snacka om en i Tiden inkastad käpp i samsara! Rättare kanske att säga att Tiden själv dikterade hur mörker skulle vara taveldukens grundton i Ehrenpreis liv. Recensenten säger:
"Långsamt tätnar mörkret till sten. Världen är beredd att luta sig tillbaka och titta på hur judarna förintas."
Saturnus är inte bara Tidens herre (och således Liemannen för allt jordiskt); på en långt lägre betydelsenivå representerar den bly och allra lägst mineralriket - stenen. Eller "materiens princip" - tydligt genom herraväldet över det negativt polariserade Jordtecknet Stenbocken. (I väloljad kontext blir Stenbocken en stor byggmästare och organisatör, en mer problematisk typ är maktgalningen och den självrättfärdiga haveristen. Ebba Busch och hennes hustvist lade i dagen en lågt utvecklad Stenbockstyp.)
Ja, Saturnus, tidmätaren, kastar sin egen 270-gradersvinkel som träffar rabbinens Måne i Lejonet så även Krabbans härskare förstörs av Ödets underström. Kanske var hens drömmerier bara tokiga - demonen Drakhuvudet lyfter Månen och de sublunära fantasierna över normen för livet: Solens zodiakala bana är normen och indikerar om det lunära psyket är uppblåst och missar andesjälens kunskap, eller om månen på negativ latitud är förkrympt. Månen har här positiv latitud vid födelsen, men bara 1 grad relativt Solen. Likväl dominerar fantasin över Solens rena kognition...
Mer problematisk för ett inre liv av föreställning och fantasi är kanske 90-gradersattacken från Mars. Ibland kan det tyckas som olyckan är rent extern men ofta nog kan man skönja en råhet som Mars satt som ett ärr i känslolivet. AB:s tidigare kulturchef har säkert vänt in och ut på sitt dåliga och alkoholiserade barndomshem, men likväl slant hon i frågan med Kulturhusets chef som tog livet av sig. Det är Mars attack mot Månen som tecknar sådana risker.
Rabbinens messianska tanke är god och sann, men söker man vidare inser man att tiden/Saturnus inte var rätt att torgföra den. Det finns ju "en tid för allt" predikar den judiska delen av Bibeln och Messias tidsålder kommer garanterat att ha mer med Vattenbäraren än Skorpionen att göra...
Europa besjälades då som nu av Ondska och kommer inte att verka för den annalkande messianska tidsåldern eller Vattenbärarens tid. Vattenbäraren motsvarar "den goda daimonen" i hellenistisk astrologi som judarna med all säkerhet förhöll sig till, förutom det babyloniska originalet.
Spåren av vad babylonierna egentligen trodde om Den Store (deras namn för Vattenbäraren) har gått förlorade, men man kan räkna med att vissa metafysiska tankar från De Kaldéiska Oraklen, som bara återstår i små citat hos andra författare, hade babyloniska rötter.
I så fall var babylonierna lika sofistikerade som den indiska filosofin ytterligare en bit österut. Den här bloggens inlån av en del hinduiska tankar luktar nyplatonism men Indiens läror var hett stoff även under hellenismen. Det är sannerligen inte lätt att avgöra vilken kultur som bidrog med vad. Hellenismen utmärks ju av dess synkretism.
Fattighjonet Gustav Möller var givetvis märkt av sin första miljö och det förklarar varför han likt Stefan Löfven uppvisade ett visst mått av humanitet och omtanke med de svaga. Också Möller har Stora Välgöraren (Jupiter) i ett Vattentecken, en lämplig position för att vilja öka det kroppsliga välmåendet. Frågan är bara om den expanderande Jupiter någonsin kan bli en universalist, Krabban står ju för blodsband och små grupperingar. Jupiter, genuint universalistisk, måste för att inte bli galen spränga Krabbans "mått", bli större än familjen, klanen eller vad ganska primitiva människor värderar högst. Om zodiaken beskriver en evolution är Krabban och familjebildning ett så primitivt stadium att t.o.m. många djurarter behärskar det bättre än människorna!
Men därtill är frågan om inte Möller hade en födelse sent på dygnet så att Jupiter-Krabban som sitt fundament får en trasig ("fallen") Måne i Skorpionen. Det skulle det passa bättre än Månen-i-Vågen för en eländig barndom, men också säga mycket om hans brist på högre tänkande.
Generositeten var, som AB-recensionen förtäljer, selektiv. Möller var till och med en satan när det ville sig! Utgår man från en Måne i Skorpionen uppstår en potentiellt problematisk opposition till omoraliska Mars (Månens disponent bekrigar sin egen kanal för gestaltning). I t.ex. "Blondinbellas" fall ledde oppositionen till en vanelögnerska (prickad om och om för reklam maskerad som "vänliga" tips till unga tjejer). Recensionen nämner inte vem som stod för lögnerna och defamationen av rabbinen, men Möller är ett rätt säkert kort.
Notera särskilt att den seriöst osköna Solen i tät konjunktion med sin fiende den restriktiva Saturnus i detta fall innebar att blivande socialministern växte upp utan far. Solen konjunkt Saturnus slår normalt inte så hårt, men en kärvhet och brist på varme kan ofta märkas i den djupa (solära) naturen.
PS. Det har blivit ett förvirrande överskott av taggar där "Algol" figurerar i olika kombinationer. Det är överhuvud för mycket material på bloggen för ett så primitivt organisationssystem som taggar eller "etiketter" som Google kallar det. Jag ber om ursäkt för röran.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar