Del 2 listar zodiakens första sex tecken som ascendenttecken (eller placerade i hus 1 för särskilda syften) och en kort kommentar till vad den goda ängeln (hus 11) förefaller vilja, Det är, som nämnt, en egenhet hos det 11e huset att dess tillfälliga ägare, vilken den än som spelar rollen av god ängel enligt hinduisk astrologi är "verksamt ond" ur perspektiv av våra snäva och inbilska egon! Det denna del och den tredje att framgå att vissa ascendent- eller ego-representationer innebär en enklare eller mer krävande "högre kallelse" från den goda daimonen.
Genomgången är en grov förenkling. Ta en så enkel sak som horoskopets relation mellan ascendenthärskaren och den planet som har den goda ängelns roll. Skulle ascendenthärskaren vara mycket starkt placerad (enligt astrologins olika sätt att bedöma detta) samtidigt som den goda ängeln smyger undan i kartan, då är graden av idealism hos individen förmodligen svag!
Den här lilla granskningen aktualiserar också att den lika spännande frågan om den onda daimonen (hus 12) relativt den goda (11). Den jämförelsen för anstå till en annan gång. När folk, gärna med någon diffus new age-övertygelse talar om änglar verkar det inte vara en fråga om verkliga demoner eftersom new age-änglar mest liknar gamla tiders goda bokmärkesänglar och ibland bara verkar vara förlängningar av egots önskningar, dvs i stort bara förskönade projektioner. Frånvaron av äkta demoner som ger människan en kamp för sin själ finner man sällan i mysig "wellness-new age". Det hela påminner lite om Sigmund Freud som för Wiens välbeställda borgare lanserade thanatos (dödsdriften) som ett komplement till eros. Det blev inte populärt! Borgaren ville hellre kittlas av tanken på sina erotiska underströmmar.
Det är också värt att notera att Freuds numera förkastade treenighet av Detet (vari simmar Eros drifter), Egot och Superegot (samhället) inte motsvarar astrologins upplägg. Det 12e husets onda daimon är förvisso sexualitet i den hinduiska traditionen ("sängkammarens hemliga nöjen"). Men Freuds samhälleliga Överjag som förvisso kräver ett bra Ego (förstahus) för världslig framgång hämmar samma jagiskhet den högre varelsen, och i många fall tecknar hus 10 den omskrivna sociopaten, individens grad av äregirighet och vilja till makt. I den ateistiska juden Freuds liv saknas helt enkelt elfte husets "goda ängel" som testar egot och söker något större.
Detta tycks som en komprimerad version av legenden om ängeln Lucifers fall från Himmelen! Den gudomliga hovstaten, den angeliska härskaran är Vattenbäraren (Luft = andar) och Vädurens härskare Mars visar hur en sluten cirkel bryts av en utbrytande pil. Eftersom Solen är "upphöjd" i Väduren inser man här att människans atma/själ eller livsgnista är Lucifer som störtade ned ... till helvetet säger traditionen. Men det är Jorden och barnet födelse i en materiell kropp med dess extreme snäva ego-utblick som är helvetet!
Det här ger antydningar om varför hinduisk astrologi är så mollstämd och antikens världsbild (Öst och Väst) avslöjar det moderna kroppsfixerade Sverige (där själen officiellt inte existerar) är Satans egendom (Satan är definitivt inte samma figur som Lucifer, ursprungligen själv en i den himmelska härskaran som nu blir den kollektiva röst som från ovan söker nå egot och få det att återintegrera sig med änglarna. På den här planeten innebär kallelsen att sluta armbåga sig som ett ego och inse att man är del av en högre kollektivitet som på Jorden representeras av mänskligheten, av andra falna själar - syndare! - i samma belägenhet av fångenskap bakom egot skygglappar.
Saturnus - "sjunde himmelen" och vägen in i tidens flöde är således "den goda daimonen" och Fader Saturnus den som önskar den förlorade Sonens/Barnets (Vädurens) återkomst. Sonen, fast Solen, fastän "upphöjd" i Väduren är förlorad i 1a egohuset och naturligtvis ovillig att acceptera varken Vattenbäraren som Himmelen och de änglar Lucifer övergivit, eller ens andra människor runt sig. Detta kan vara zodiakens viktigaste kombination av ascendentecken och god ängel. Det illustrerar på sitt luriga sätt den gamla doktrinen om Syndafallet, som åtminstone jag aldrig fattat förrän i denna mindre epifani infann sig. Vädursascendenten har möjligen den mest grundläggande men samtidigt svåraste uppgiften av alla de 12 acendenttecknen: att sätta baby-egot i en större kontext.
Den här ascendenten är märkligt och verkar signalera att materialism är en återvändsgränd, precis som gammal grekisk filosofi placerar Jordelementet längst ner på en skala och vidhåller att materia till skillnad från levande väsen saknar en själ. (Själen kan ockupera sjunde himmelens Luft, det modiga och livslystna hjärtats Eld eller könets eller Naturens fixering vid sex och enbart biologisk överlevnad - Vatten.)
Problemen börjar direkt med att hinduerna vänder det första Jordtecknet härskare Venus mot Oxen och kallar planeten en verksam eller "effektiv" välgörare. Det ego som förutom att ha landat i en materiell kropp ytterligare vänder sig mot materien och vänslas (Venus) med den, är ute i ogjort väder. Materia är inte en värdig plattform för själsgnistan.
Men om nu ett Ox-ego uppfattar något suspekt med de materiella kulissväggarna som formas under dess levnad och nu börjar lyssna till sin inre "goda" ängel, är hus 11 är också Fiskarnas budskap via den "verksamt onda" Jupiter en besk medicin. Fiskarna symboliserar avbön eller offer av det världsliga, men på många sätt ett offer som upplevs alltigenom negativt. Oxen har ju inget annat än sin materialism att gå efter. Lucifers syndafall i förra tecknet börjar här bli bittert. Det enda Ox-ascendenten kan göra att likt en Florence Nighingale eller sjukvärdare i coronatider glömma sitt materialistiska ego och jobba livet ur sig för andra. Det är vad den goda ängeln vill.
I astrologiska läroböcker brukar ibland fästas uppmärksamhet på att de två första tecken är primitiva och att Adam och Eva i Paradiset först med Tvillingarna möter ormen som lockar dem att äta frukten från Kunskaps träd. Väduren/Barnet och Oxen/det fysiska substratet "adlas" här med ett självmedvetet intellekt (Merkurius verksam i abstrakt Luft - en noetisk gnista adlar människodjuret och skiljer det från övriga arter på jorden).
Den berättelsen hänger ihop rätt väl, eftersom den goda ängeln här är Väduren/Mars som knyter ihop säcken igen och visar hur Tvillingen är en självmedveten fribrytare. Tvillingarna, ett vandrande tecken som är känt att vara rätt själviskt, vilket understryks av den goda daimonen. Som vanligt blir den goda ängeln Mars en verksam illgörare men detta verkar vara en mycket lindrig och enkel kombination eftersom Merkurius och Mars lustigt nog har beröringspunkter med varandra. Hinduisk astrologi placerar t.ex. Mars som speciell signifikator över Tvillingarnas naturliga tredje hus för skriftspråklighet och intellekt. T.o.m. svenska arbetsmarknadens platsannonser överflödar av den hopplöst slitna frasen "vass skrivarpenna", en kombination Merkurius "antenner" med Mars vassa spjutspets. (Även generalen kännetecknas idealt av strid och ett skärpt strategiskt intellekt.)
Den här kombinationen ser ut som samma återvändsgränd Ox-ascendenten erfor. Nu är det själens syndafall ner i den sublunära verkligheten i stort som adresseras, dvs Krabban. Klaniskheten och behovet av att skydda sig för sin sårbarhet, leder till att den goda ängeln blir Oxen och ett "materiellt hölje", även om detta en "ond" konsekvens för den själ som främst söker skydda sig bakom mamma naturens kjolar.
(Krabban som ett mammaberoende tecken, kan resultera i väldigt osjälvständiga män eller överbeskyddande kycklingmammor - numera ska det visst heta "curlingföräldrar" eftersom svenskarna inte längre kan relatera till levande djurs beteende men slötittar på desto mer sport från sina tv-soffor.)
Att Venus-i-Jord som god ängel tycks lite förbryllande, men det handlar bara om naturlig instinkt här. Den sensitiva Krabban är vatten motståndslöst på väg ned som regn för att bringa naturens Jord-sida till tillfällig blomstring. Vatten indikerar att ego redan är identifierad med sin vegetativa själ - "cellmedvetande" är en populär new ageism för att lyssna överdrivet på sitt blodomlopps bullrande och andra uttryck. Men den osynliga Naturen representerar syndafallet sista etapp och behöver nu Jord för att Vattnets osynliga sida ska "förkroppsligas".
Venus "verksamt ondska" skulle kunna tolkas som att det fysiska höljet ytterligare dimmar den medvetenhet som var betydligt klarare som rent Vatten. Men nu talar vi alltså om Vatten som redan knutit sig till ascendenthörnet i ett horoskop, och den goda ängeln säger alltså bara: fullborda din inkarnation som jordisk människa, skaffa dig ett kroppsligt pansar. Kan tyckas som en truism och ett icke-ideal eftersom hus 1 redan indikerar en fullbordad inkarnation. Och studerar men Krabban i öster saknar den påfallande ofta några som helst visioner utöver att hålla sig frisk och vid liv. Vi är här så nära svensk mentalitet man kan komma. Ingen annan tanke får plats förutom hur man ska tjäna sitt levebröd en dag till.
Venus "verksamt ondska" skulle kunna tolkas som att det fysiska höljet ytterligare dimmar den medvetenhet som var betydligt klarare som rent Vatten. Men nu talar vi alltså om Vatten som redan knutit sig till ascendenthörnet i ett horoskop, och den goda ängeln säger alltså bara: fullborda din inkarnation som jordisk människa, skaffa dig ett kroppsligt pansar. Kan tyckas som en truism och ett icke-ideal eftersom hus 1 redan indikerar en fullbordad inkarnation. Och studerar men Krabban i öster saknar den påfallande ofta några som helst visioner utöver att hålla sig frisk och vid liv. Vi är här så nära svensk mentalitet man kan komma. Ingen annan tanke får plats förutom hur man ska tjäna sitt levebröd en dag till.
Det här skulle kunna vara narcissmens egen ascendent: Lejonet där Solen - själen - bäddats in och agerar kraftfull motor för ego-medvetenheten. (I någon mån är samtliga soluppgångsfödelser narcissistiska men ämnet för detta inlägg är alltså hus 1 och dess relation till hus 11)
Att den intellektuella Tvillingarna med Merkurius är "verksamt ond" för Lejonkungen är begripligt om man ser på Lejonascendenten hos Donald Trump. Lejonet är så uppfyllt av sin egen storhet att Trump sparkar sina rådgivare på löpande band. Det är inte lätt att vara Guds sändebud, vilket Merkurius som vandrar fritt mellan världarna är, åt en som redan upplever sitt ego vara norm!
Men detta är alltså vad Lejonet i öster behöver: lära sig tänka och inte agera fullt så spontant utifrån med Eld-elementets impuls. Eld är Liv men det räcker inte att vara vad Bibeln kallade "levande själ" (sanskrit: jiva-atma). Solen som ren kognitiv kraft är knappast ren gudomlig intuition när symbolen "sjunker" till en förkroppsligad varelse, så det merkuriska intellekt som börjar utvecklas fr.o.m. fem gör "den seende" solen kapabel att klä sina intryck i tanke och ord och därmed nå en annan slags uppfyllelse än den som förblir på det levande djurets tecken och väljer t.ex. idrott som en professionell vandringsväg.
Den här kombinationen är återigen "negativt polariserad" och rör enbart det inomvärldsliga. Åkerbrukaren Jungfrun har sin smarthet (Merkurius) och vet hur man kan reduceras sin arbetsinsats som jägare och samlare genom att övergå till jordbruk och den vägen maximera "vinsten" från Moder Natur (Krabban som den goda ängeln).
Det är en helt sub-lunär historia som antyder att Jungfrun som ego finner som primär uppgift att närma sig Naturen (eller naturen). Om ett praktiskt orienterat intellekt ser Krabban som Naturen kan en allmän djupblick resultera: man söker vägledning i Naturens osynliga konstruktion, DNA är en populär halvgud i dessa dagar. Den som "bara" söker naturen (med litet "n") blir troligen merkantilist, affärsman.
Detta verkar också vara en mild "skyddsängel" som inte har värst mycket emot ett Jungfru-ego. Slitningen kan vara obefintlig. Själen är nu rejält nere i skiten och tar sin materiella pseudoexistens som verklig och naturlig och söker ifrån detta perspektiv förbättra sin värld.
Det intressanta är att Månen som "högre Jag" inte har någon egen vilja alls, Naturen följer bara den som ger order, och är det inte längre Himmelen som kan ge några direktiv utan enbart den jordbundna människan och hennes egna analyser. Människan har blivit en viktig medspelare i den förställning som många kallar "verkligheten".
Det är en helt sub-lunär historia som antyder att Jungfrun som ego finner som primär uppgift att närma sig Naturen (eller naturen). Om ett praktiskt orienterat intellekt ser Krabban som Naturen kan en allmän djupblick resultera: man söker vägledning i Naturens osynliga konstruktion, DNA är en populär halvgud i dessa dagar. Den som "bara" söker naturen (med litet "n") blir troligen merkantilist, affärsman.
Detta verkar också vara en mild "skyddsängel" som inte har värst mycket emot ett Jungfru-ego. Slitningen kan vara obefintlig. Själen är nu rejält nere i skiten och tar sin materiella pseudoexistens som verklig och naturlig och söker ifrån detta perspektiv förbättra sin värld.
Det intressanta är att Månen som "högre Jag" inte har någon egen vilja alls, Naturen följer bara den som ger order, och är det inte längre Himmelen som kan ge några direktiv utan enbart den jordbundna människan och hennes egna analyser. Människan har blivit en viktig medspelare i den förställning som många kallar "verkligheten".
*****
Dessa tankar kring relationen mellan hus 1 och hus 11 är bloggarens egen spekulation. Det kan mycket väl vara den enda genomgången i världen som sammanlänkar den västerländska (grekisk-judisk-kristna) med den hinduiska astrologin. Men hur mycket traditionerna än glidit isär går det att - om man kisar med sitt inre öga - se att detta är spillror av en helhetssyn på själen och dess 12 herkuliska stordåd.
Zodiaken har alltid förknippats med Herkules hjältedåd som gjorde honom värdig att upphöjas från människa till gud. Men den opersonliga högre vägledaren som en astrologisk faktor har åtminstone inte jag läst något om. Inte ens i TETRABIBLOS av den i Egypten verksamma naturvetaren Ptolemaios förklaras namnen på de 12 husen. Insikter kommer först när man börjar gräva lite i hellenismens allmänna idéer och föreställningar.
Även äldre tankar. Ta t.ex. hettiterna, en förvunnen kultur inte så långt från de gamla assyriska och babyloniska rikena som utvecklade astrologin. Det Hettitiska imperiets (nuvarande Turkiet) stenristningar visar hur man för 3200 år sedan föreställde sig skyddsängeln (eller den personliga guden) som en figur som höll härskaren om axeln och ledde rätt:
Det ser faktiskt ut som att den "goda ängeln" eller personliga guden tagit ett rejält grepp om kungen och nästan tvingar egot att gå rätt väg! Hårda brottningsmatcher mellan människa och ängel förekommer även i det judiska Gamla testamentet från samma kultursfär. Inte helt olikt den påfallande slitning mellan det högre och det lägre jaget i astrologin och skillnaden på individer med eller utan kännbar angelisk vägledning. Ju lägre andlig ambition, desto mindre slitning och upplevelsen av att ego har full kontroll. Minns att husens tillfälliga ägare kan stuva om rejält!
Mina kommentarer till sammanlänkningarna av 1 och 11 är stundens ingivelser och kan garanterat både preciseras och utökas. Någon kanske menar att någon kommentar helt felar, så ta skisserna som ett första utkast till en utdöd astrologisk tradition som likväl överlevt in i vår tid i löst prat om "skyddsänglar".
I del 3 följer zodiakens andra halva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar