Tänk att vakna upp på juldagen med Expressen: "Det kan ligga i Rysslands intresse att skrämma befolkningen i Sverige och Finland, säger den norska underrättelseexperten Tom Røseth, till Dagbladet."
Det här påminner om Ebba Busch och moderaten Bohlins presskonferens när svenska folket hotades med el-strypning just före jul. Skrämselpropaganda från västerlänningar riktade mot de egna ligger tydligen i tiden...
https://siderisk.blogspot.com/2022/12/annu-en-maktrusig-moderat-bohlin-och.html
För vem är här först med att destabilisera och hota landet? Inte Putin utan NATO, i just detta NATO-danskarnas "analys" NATO-norrmannen återger! NATO, som började med att viska i örat på den lättlurade Sanna Marin som i sin tur drog in Magdalena Andersson i Sveriges alldeles onödiga huvudbry.
Och Sveriges planetära ödescykel "Lilla döden" (Saturnus) varar förstås ända till sommaren 2025 så det är gott om tid för dårarna i Väst att stegra problematiken, helt utan att förmå se att det är nu maktbalansen på Jorden vänder.
Jag menar, Saturnus är tidsherren men dess varv runt zodiaken tar bara 28-29 år och är därför fel mått för att tajma ankomsten av Vattenbärarens tidsålder. (En slags global socialism, baserad på mänsklighetens nyvunna respekt för Naturen/"Vatten" och ambition att inte likt Kapitalismen förstöra sitt enda habitat utan att "bära" eller vårda sig om vattnet.)
Ändå kommer Saturnus ingress i Vattenbäraren i januari 2023 så "rätt" om man ser till världssituationen att det som för Sverige är "Lilla döden" för dem som tänker högre och bättre - som innan de lovar elkostnadshjälp kollar så att löftet inte bryter mot några EU/internationella avtal, detta ideologitecknets krav på förnyelse visserligen dödar kapitalisten till sorg för en del, men samtidigt öppnar dörren för en större och bättre mänsklighet.
För bättre precision om starten på Vattenbärarens era borde den ultimata Tidsherren Kala (både tiden och dess personifikation) ha haft någon slags representation i hinduisk astrologi, men någon sådan känner jag inte till. Och det finns skilda åsikter om var världen befinner sig i den gamla Yuga-läran om de fyra tidsåldrarna, kunskapen om vilken fascinerande skymtar redan i en gammal grekisk text av Hesiodos. Missionerade hinduismen likt buddhismen västerut i förkristen tid?
Det här verkar först som en intressant text från en hinduisk (?) astrolog om Väst och deras Vattumannens tidsålder:
https://astralharmony.com/blog/not-even-close-dawning-age-aquarius/
Men påståendet är inte vedisk astrologi! Tanken att det är flera hundra år kvar bygger på modern, astronomisk definition av konstellationernas storlek. I mina ögon började Vattenbäraren skönjas med den oerhörda kunskapstillväxten om den materiella världens inre beskaffenhet. Övergången sker under kanske 200 år och inte över en natt.
Wikipedias artikel (som jag inte sett tidigare) innehåller vitt skilda exempel på hur den nya tidsåldern uppfattas! Bloggens föreställning om en postdemokratisk global ordning delas inte av alla. Några (anhängare av "medeltida västastrologi") är rejält svartsynta och uppenbarligen förledda av nuet!
Den här hinduiska texten förefaller seriöst försöka bena ut begreppet "tidsålder" (yuga):
http://www.iiva.co.in/ds-dhaliwal
Artikelillustrationer tyder på att det är samma tolkning av åldrarna som den jag flyktigt nämnde 2014. En annan variant figurerade i ett tidigare inlägg från 2011.
*****
Men kanske ligger ändå en övergång till den Nya Sången nära... När USA muckade gräl med Kina genom Nancy Pelosis blixtvisit till Taiwan den 2 augusti 2022, hade just rättskiparen Saturnus i retrograd rörelse backat ur sin "tjuvstart" i Vattenbäraren och befann sig denna dag i Stenbockens 29e grad.
Om man betänker den hinduiska avastha-läran spegelvänds tanken på en planets mognad eller åldrande under färgen genom ett tecken OM tecknet tillhör den lägre verkligheten, den negativa polariteten.
Stenbocken må trona överst i den moderna västerländska kartan, men i den högre eller andliga verkligheten är Stenbocken lågvattenmärket i dess kamp med likasinnade om världslig makt. När därför Saturnus backar sig in i Stenbocken är det som att säga att Saturnus en tid regredierar och blir ett omoget barn i sina åthävor. Och den beskrivningen passar bra på USA:s och Nancy Pelosis symboliska stödbesök i Taiwan.
Vad avastha-modifikationen av ett horoskopomdöme innebär för de få som råkar födas med en "nyfödd" Saturnus i slutet på Stenbocken. Gott om tid att tillväxa?
I huvudet hör jag - i detta ögonblick - Mick Jagger bräka "ti-i-i-ime is on my side, yes it is". Låt se vad den här mannen som var mer företagare än rockmusiker från första början har för slags Saturnus. Var det bara dryg självgodhet eller skrev Jagger de här orden ur en högre medvetenhet om en lång framförliggande karriär?
Saturnus stigande i ett negativt polariserad tecken där den verkligen passar, i Arbetsoxen! Sämre är förstås att 1a huset är en egocentrisk diktatorsposition (i värsta fall). Men 1a huset som kroppsbyggnad stämmer här perfekt på den alltid avmagrade och något diminutiva figurer som svassat runt på scener i alla år och verkligen signalerat Saturnus "jag är härskaren"! (Verkliga härskare gör tvärtom och ligger lågt, Saturnus bästa världsliga läge är det motsatta, i väster.)
Och om läsaren håller koll på huvudtesen (och här blir jag nästan rädd över "röstupplevelsen") - Saturnus står i 29e graden i ett negativt tecken! Jag har INTE fabricerat denna spontanspaning och röstupplevelsen är typisk de jag haft förr och som jag kommit att börja associera med människans högre jag, daimonen, som kan berätta saker.
Någon gång har jag förstås räknat ut Jaggers karta, men det var verkligen årtionden sedan. Sedan övergången till siderisk zodiak (2007) har jag faktiskt ritat ut kartan sideriskt en enda gång, och det var 2014. Det är möjligt att det inte var någon övernaturlig personlig daimon som tipsade mig om en perfekt illustration av en "baby-Saturnus" som hade "tiden för sig" utan helt enkelt ett långtidsminne från det enda tillfälle då Jaggers horoskop i siderisk tappning flyktigt etsat sig in på näthinnorna.
Det leder vidare till frågan om var minnet befinner sig. De som sett för mycket modern populärvetenskap på tv är förstås säker på att minnet sitter i hjärnan, men mänskligheten har mycket kvar att upptäcka.
Följer man Platon och hans jämställande av "personliga daimonen" med människans högsta själsnivå, den rationella själen (Plotinus brukade föredra "intellektet", inte neurologins Merkurius utan "spöket" inom oss), så sparas minnen inte lokalt, i våra kroppar, utan i det substrat vi delar med Världssjälen: Etern eller Akasha. Eftersom Eter existerar före själens fall, finns inte tid och rum och inhämtandet av information sker OMEDELBART.
Det är budbäraren Merkurius som löper fram och åter mellan människa och högre världar (ja den skvallrar eller läcker om alla människans felsteg, vilka registreras i Etern som "dålig karma"). Detta är säkert inte den Merkurius som astrologin dubbelhyllar i Jungfrun genom att både gör den till härskare över ett negativt polariserat Jord-tecken men också hävda att planeten är "upphöjd" här. Men detta är alltså neurologins forskningsområde - det man empiriskt kan sluta sig till genom att sticka elektroder i en människa hjärna och få sådana svar som en materialist är kapabel att först (och som han/hon ville ha till att börja med).
Den högre Merkurius skildras via Tvillingarnas tecken och Luftelementet. Detta är den informationsprocess som föregår fysiska eller kroppsliga uttryck och sammanhänger förstås med sjunde himmelen Saturnus i dess sanna uttryck, en essentiell Luft-planet i positivt härskarläge i Luft-tecknet Vattenbäraren. Kärt barn har många namn och nu snuddar man samtidigt vid Världssjälen och människans högre rationella själ eller del av det gudomliga intellektet.
På denna nivå står alltid i omedelbar kontakt med allt annat - förutsatt att en kroppslig människa har en obruten förbindelse mellan sina inre nivåer. En del är födda "mer genuin människa" än andra ("god karma"), andra kan ganska lätt aktivera sitt högre jag.
Sedan finns "kroniska syndare" som kanske levt åtskilliga liv på rad som degraderade hedonister och enbart satsat på sinnesretningar ("njutning"). Svenskar av senare generationer har helt levt på detta sätt (tänk: sedan charterturismens början) och dessa varelser dör utan att ta med sig någonting till "himmelen" eftersom de levde hela sina liv på den nivå svenska staten anvisat dem - jobba och rekreera dig för att kunna jobba ännu mer. Detta är helvetet, ekorrhjulet, eller hinduismens Samsara (Kretslopp).
Liven registrerade i Etern men varför den förfallna människan inte sägs få ta något med sig handlar om mer än att anden måste lämna sina materiella rikedomar kvar i Hades eller de Dödas Rike (den värld hon levt ett helt liv i).
En metafysisk tolkning av horoskopets 2a och 1a hus är att 2a - ägandehuset som under hellenismen var känt som Dödsrikets dörr öppnar upp i takt med himmelens skenbara medsolsrörelsen och släpper upp döda till en ny 1a-huskopp - reinkarnation. De som sjunkit till materialism får därför "från död till död" - även fast de lämnat tidigare felorienterade rikemansliv i världen, upplevt en mellanzon och slutligen reinkarnerar i ny mänsklig kropp, kan hela processen sammanfattas som "död".
"Död" handlar således bara om att människan inte ens försökt aktivera sitt högre Intellekt i livet. När det enda eviga väsensledet i en människa frigör sig "och stiger uppåt" så tar det daimoniska bara med sig sånt som är användbart på andra sidan, frön till kommande karmiska situationer.
En vänlig gest visat en annan människa är ett frö som överlever värdkroppen och bidrar till andevarelsen. Det daimoniska skulle också kunna kallas den inre eller sanna människan och det är denna varelse Vattenbärarens tidsålder relaterar till, i denna tid förväntas människa lyfta sin medvetenhet om VAD hon är enormt jämfört med vad dagens biologi har att berätta.
Bloggaren ska inte låtsas förstå hur de här processerna fortgår och allra minst hur den "luftburna" delen av människan relaterar till den "minnesreservoar" som Etern representerar. Symboler räcker inte hela vägen.
Men av diverse siare och synska tycks det alltså vara "daimonen" som är vårt verkliga jag och om det är man inte ens medveten utom ibland då den hos vissa sticker in en kommentar inuti huvudet.
"Den lilla inre rösten" brukar ofta sammankopplats med samvetet och det stämmer säkert, att känna dåligt samvete är förnimmelsen av att värdkroppen (och dess simpla intelligens) och den daimoniska principen är i ofas.
Not. Vid verkligt glapp tystnar även missljuden och nu har vi en verklig sociopat utan någon som helst inre vägledning.
Sociopat = tappat grepp om horoskopets symboler för det social eller samhälleliga, kan vara 11e, Saturnus eller något annat.
Psykopat = tappat grepp om psyket eller Månen som förmodligen är illa placerad på ett flertal sätt. Är dessutom intellgensfaktorna dimmiga får man verkligt farliga typer.
*****
I den här kartan av Mick Jaggers födelse är Daimonens lott och Lyckopunkten inkluderade. Har man "tiden på sin sida" som Jagger självsäkert sjöng (och som stämmer löjligt bra med tidens Saturnus som en ego-fixering i 1a huset), då borde sångarens daimon vara involverad på något sätt.
1. Daimonens lott faller i det 11e huset som i detta fall ägs av den stora välgöraren Jupiter. Man kan stanna vid lotten i 11e och begrunda husets koppling till ideologi eller samhällsvärderingar. Sant är att Jagger förvärvade en ikon-status som höll länge och som är den del av det västerländska kulturklimatet. Daimonen befinner sig i just det hus som bidrar till att forma sin tid. Är detta rätt tolkat? Jag vet inte eftersom daimonpunkten är en så ny bekantskap för mig...
2. Men lotten faller på Jupiters mark och därför blir den Stora Välgöraren och stark konjunktion med Solen (±3°) en tanke om att daimonen valde att koppla samman med en framgångsrik livsvandring. Sol-Jupiter i Krabban gjorde den storläppade vaginakäften Jagger till en ovanligt effeminerad rockstjärna, men astro-symboliken passar bra. Sol/Jupiter i 3e kommunikationshuset gör, som sagt, Mick Jagger till lika mycket om inte mer av PR-människa än musikant!
3. Men det bästa argumentet att Jagger "visste" att tiden var på hans sida är inte att tidsherren Saturnus stiger i öster. Detta betyder inte mer än en seg och tålig kropp - ascendenten i Jord är en knappt självmedveten nivå, ett rent instrument för vilka andra principer som spelar på himmelen.
Men argumentet som avgör saken är att samma Saturnus också har rollen som Atma Karaka (själens åtrå). Baby-Diktatorn med "tiden på hans sida" är alltså vad själen VILLE med detta liv i Jagger-kroppen! Och livskraften (Solen) hade trots allt Jupiters lycka på sin sida. Atma Karaka visar att själen ville leva ett långt liv i händelsernas centrum (3e är ett vitalt hus, faktiskt huset för "sång och dans" som hinduerna ser som varianter av kommunikation).
Här glider frågan om vad som är daimon och vad som bara är den bärande livssjälen (Solen, atman) samman på ett sätt jag ännu inte kan reda ut helt och hållet. När man rör in den egyptisk-grekiska föreställningen om daimonen i den hinduiska astrologin får man vara beredd på komplikationer! Är daimonen och atman samma sak? Eller ska man följa det schema som ser Saturnus som den Rationella Själen (daimonen) och Solen enbart som den nobla sidan av den lägre själen? (Lejonet är ändå bara ett djur om än kungen bland djuren.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar