Mer om de fyra elementen

Aristoteles världsbild vida
underlägsen hans lärare Platons!
Tyvärr valde naturvetaren Ptolemaios
schemat - till problem för den
västerländska astrologin och tanken.

Alla som följt Sideriska - som i sin tur löst anammat nyplatonismens bild av den tredelade själen vet att liv inte existerar på tingens eller resursernas nivå (Jordelementet) utan att liv som Livets avbild startar med Vattenelementet.  Detta är bildligt tänkande och har inget med de naturliga elementen att göra.

Eld bortom Vattnet representerar då Livet med stort L, det eviga och oförstörbara Livet - tänk solen över månen. Av deras närhet också den intensiva "sensationalismen" när Eld möter Vatten i horoskop via någon kombination, och det högre hettar upp det lägre elementet - dessa är människorna som upplever det lilla livet extra intensivt och lätt kreverar.

Men Eld kan i den platoniska och nyplatoniska symboltraditionen lysa eller kombineras "uppåt", och Luft på toppen symboliserar förnuftet eller den rationella själen - den punkt på vilken människosläktet kan sägas vara skapad i Guds avbild. 

Det finns en distinkt metafysisk läsart också där Luft blir anden i människan, hennes odödliga och intelligenta kärna. Platonismen ser Eld som det mest gudaliknande elementet (mer om varför längre fram) medan Luft beskriver de Idéer som den gudomliga medvetenheten upplever sig själv genom, speglar sig i. Ett symboliskt schema och förmodligen lika gammalt som homo sapiens. 

[Detta inlägg skrevs den 25 november, före https://siderisk.blogspot.com/2022/12/sveriges-polisiara-pinsamheter-i.html, för den som anar upprepningar]

Först 90 år fyllda insåg den fenomenala vetenskapsfilosofen Wolfgang Smith (involverad när NASA byggde rymdfordon) att astrologins symbol för solen, cirkeln med en prick i mitten, är en perfekt symbol för liv i världen (inte långt från judendomens Adam/människan som "en levande själ" eller hinduistisk astrologis Sol som atman, själen). Smith beskriver cirkelns omkrets som världen på ytan - vår värld - och pricken i centrum som den gudomliga roten eller upprinnelsen till hela skapelsen.

Utrymmet mellan Centrum och Periferi påminner starkt om rymden, han var ju matematisk fysiker under merparten av sitt liv. Om man tar bort omkretsens "barkliknande" skal stämmer hans senkomna insikt men Sideriska tanke om den kosmologiska axeln: i zodiaken stämmer Solen i härskarläge Lejonet med den ljusgivande mittpunkten (i vårt eller andra solsystem) medan Saturnus i sitt positiva härskarläge i Vattenbäraren blir den intelligenta region, den rymd i vilken de enligt Platon levande intelligenta väsenden, andarna eller Idéerna (även Formerna) existerar som innehållet i varje eld-stjärnas (sols) eller guds medvetande. Denna symbol hittas redan bland uråldriga hällristningar över hela världen och vem vet om den inte uttryckte samma insikt då som den senare astrologins anammande av samma figur?

Antiken trevade sig fram och Kinas och Indiens ett femte element glimtar till även i västerländska tänkande. Det var vanligt att uppfatta stjärnhimlen som det femte elementet, som en "legering" av Eld och Luft. Det är så primitivt att man anar att även här tänkandet kom från Öster och vandrade åt Väst. Som med viskleken korrumperades  informationen lite i taget. 

Inte bara tappade Väst bort den sideriska zodiaken utan också den sofistikerade tanken att Etern (hinduernas "Akasha") var en "protosubstans" som föregick de fyra elementen och tid och rum. Elementen utför sitt vaga arbete inbäddade i  Akasha och det är därför helt omöjligt att Etern är en följd av Eld och Luft. Aristoteles med flera, hade tappat bort väsentliga delar av det österländska tänkandet (som ändå skymtar i den västerländska idétraditionen). Mer om A strax.

Till vårt jordeliv tillkommer också spegelbilderna av den egentliga verkligheten - vi ser dunkelt på Jorden, "såsom i en spegel" och upplever därför bara det "lilla livet". Detta motsvarar Vattenelementet som enbart har med den smärre gud som kan kallas Jorden och dess självständiga skaparförmåga att göra (biologins evolution är intet mer än variationer på tema. Genuin kreativitet kommer från bortom knådandet av vatten och lera). 

I detta lilla aparta hörn av verkligheten uppehåller sig de flesta människor, skogsflanörer som fysiker, med eller utan tron att verkligheten börjar bortom den världsbild de ärvt av föräldrarna eller direkt av samhället.

Människan är ytterst en Idé hon också, och med Eld i sitt hjärta återger astrologin på många underfundiga sätt de gamla filosofernas överlägset inkluderande bild av verklighetens beskaffenhet. 

Ta t.ex. friktionen eller bråket mellan Eld och Jord i ett horoskop. Detta kan återföras till det faktum att det "mest gudomliga" elementet här möter den döda materien som i sig inte ens är besjälad - den faller utanför platonismens schema med den tredelade själen och fungerar bara som projektionsyta för människosjälar som anar högre verkligheter via Ljusets återstuds mot materiella ting.) 

Se skillnaden mellan Eld som varseblir Jord (en kombination utan synergi) och Eld och Luft (anses äga samverkan). Eld i första kombinationen ser och uppfattar i värsta fall enbart Jord som Jord. Detta är en genuin materialist som troligen lyckas väl i Röveriets tidsåldrar men som nu, i slutet av en tidsålder måste berövas all vällevnad för att högre förmågor ska "chockas igång". 

Eld och Luft är istället en otyglat kreativ upplevelse och möjligheter som finns i Luft om än inte i realismens Jord. Sant är att mixen Eld/Luft i lika hög grad som Eld/Jord går på pumpen i människornas värld. Eld som belyser Jord kommer ingenstans eftersom Jord representerar ett "etablerat faktum". Materia är den förkolnade rest som blir kvar när Universums förfärande Eld dragit förbi (för att använda sinnebilderna lite hur som helst).

Eld och Luft kan också bidra till en skenbart destruktiv präriebrand om vinden för elden hårt framåt. ("Galna idéer" säger realisterna som aldrig sett eller hört om något liknande i sitt hörn av världen.) 

Men Eld och Luft i det metafysiska "på sin nivå" illustrerar Guds egen natur och alla de andevarelser som ännu potentiellt kan "falla ner" i ett själsligt hölje (Vatten) och till sista finna materiell eller kroppslig gestalt i Jord och på Jorden. Att människor horoskop ofta liknar det de blivit kända för visar att vi alla är "Idéer" som planteras i tid och rum för att "göra vår grej": vi är tankefrön från det gudomliga Intellektet som planteras på Jorden - en kanske behagligare tanke än att tjata kristendomens "syndafall" till leda.

Luft/Eld i kombinationens högsta läsart är alltså Den Ene försjunken i Sin tankevärld. Genom att Elden inte direkt och ofruktbart möter död Jord utan först går genom Luft/det gudomliga Intellektet uppstår den potentiella Människan, den Art som med möda håller på att födas på Jorden trots sina ständiga misstag och periodiska blackouter då kunskap hon tillägnat sig åter faller i glömska för att kanske tusentals år senare "återupptäckas" i ny och förfinad form.

*****

Ingen vet hur elementen hanterades i den babyloniska astrologi som nu gått förlorad förutom enstaka hänvisningar till den vid vår tideräknings början som något gammalt och ärevördigt.

Det var mest spekulation hos de gamla grekerna och nyplatonismens "fader" Plotinos (200-talet) blandade både Platon dennes avfällige lärjunge Aristoteles. Nu var Plotinos partiell motståndare till stoikerna som helhjärtat anammade astrologin i en fatalistisk tolkning, men men medgav att läran "fungerande" (och tog ett och annat från stoicismen). Astrologin verkade bara inte som mekanisk kausalitet utan på ett symboliskt plan - i "intellektet" (som inte knappast har med den fysiska människohjärnan att göra), som något för den Rationella Själen inom människan att skåda och förstå.

Egyptiern Ptolemaios på 100-talet representerar också en virrig blandning där han både listar ett babyloniskt system men använder zodiaken som i Väst sedan dess, som en jordbunden zodiak som följer dagjämningarna. Hans bruk av de fyra elementen ser ut som plockade rakt från Aristoteles (300-talet fvt) och således berövade såväl Platons teori om elementen som i grunden matematiska objekt som andra mer metaforiska bruk (som den här bloggens användning av dem som verklighetsnivåer i kosmos, där västmänniskan f.n. fallit så lågt att hon tror den materiella värld - Jord-elemtentet är allt som finns. 

Till och med spekulativa astrofysiker som fascinerat fantiserar om "maskhål" som genomvägar genom rymden för att övervinna Einsteins åsikt att ljusets hastighet sätter en gräns, befinner sig i sitt tänkande i denna, den lägsta nivån. Jord.

Här vill jag påminna om att Aristoteles i sin konkretism såg de fyra elementen som en angelägenhet bara nere på Jorden. Men här hade de en hierarki (se illustrationen överst), lite som nyplatonismen läste in i Platons tredelade själ. För Aristoteles var Eld det högsta, liksom för Plotinus (som såg Eld som det mest gudalika), men bortom Jorden väntade rymden och för denna uppfann Aristoteles det femte elementet, Etern, så att planeterna hade något att glida runt i. Ligger Aristoteles i botten hos en författare är det troligt att han/hon listar elementen med Jord först och Eld sist eller högst upp.

Det är en barnslig föreställning hos A och frågan är om han fått Etern från hinduismen men bara en liten del av läran och kokat ihop en egen dum version. I hinduisk kosmologi är Etern, som sagt, det element som just föregår de fyra och som ligger som ett osynligt stöd för de fenomenvärldar de fyra bildar genom sina föreningar. 

Namnet "akasha" går igen i föreställningar om en "akashakrönika" som plastiskt registrerar allt som händer i tiden och att personlig och kollektiv karma bestäms utifrån detta oöverskådliga myller av rörelser i tiden, registrerade i Etern, ett tidlös och evigt substrat till världen. Eftersom Etern är utanför tiden finns avtrycken kvar t.o.m. om ett kosmos, ett solsystem skulle gå under. 

Nästa värld återföds så småningom som en karmisk fortsättning av den värld som gått under. Samma inom mindre tidsrymder med människosjälarna, individuell karma lagras i detta transpersonella skikt och följer själens återkomst antingen till Jorden eller någon ännu mer helvetesliknande värld!

Men den eviga andesjälen har aldrig varit produkten av en sammansättning kosmiska skeden och bär således inte själv på sin karma. Det som sker i Vegas stannar i Vegas... Det är här filosofins metafysik övergår i religion och dess föreställningar om det verkligt hinsindes - alltså inte bara de temporära värdarna själen genomgår mellan återfödelserna till Jorden.

*****

I samband med de fyra elementen måste jag bekänna att ingen astrologi använder tankarna bakom färgkoderna som så ofta strös över horoskopen på den här bloggen. Efter 14 år kanske det är dags att förklara den här praktiken som smög sig in efter några år...

Tar som exempel himmelen för dagen innan detta skrivs. Hockeyproffset Börje Salming dog till allmän förstämning under en nymåne ("projektstart) där Sol och Måne möttes i sideriska Skorpionen. Symboliskt tecknade det att något fick en nystart i dödsriket för de närmast sörjande. 

Andra kanske upplevde något annan under en så stark symbol - homofolket kunde t.ex. glädjas åt att internationella fotbollsförbundet tillät dem lobba med armbindlar efter mycket vacklande (se detta inlägg). Kartans text säger "lobbying för homosex" men det var pga. kontexten av dödsskjutningarna i USA på homoklubbar. Utan det sammanhanget kunde man mer neutralt kalla det "homo- eller självkärlek".

Not. En av Katolska kyrkans synder är när en kropp attraheras till sig själv - cupidas - men använder en annan kropp av samma sort för att objektifiera den beklagansvärda självkärleken. Astrologin har en pregnant symbol för detta: Venus i egoprincipen Väduren, vilket naturligtvis inte betyder att alla med denna placering är homosexuella, bara att den kärlek de består andra på något sätt är ett medel för att hitta en egen, inre harmoni.

Jag noterat att föräldrar som adopterat haft placeringar och i ett fall någon som t.o.m. medgivit hur mycket adoptionen betytt för föräldern. Barnet var bara ett medel för det egna välbefinnandet! Kanske naturligt för den som aldrig vuxit ur barndomens ego-fas men rätt sorgligt förfärligt för den som nått en högre grad av människoblivande).

Detta Salmings dödshoroskop och gayrörelsens medvindshoroskop är i första fallet en transitkarta och andra ett mundant eller världsligt horoskop. Det kan på bloggarens sätt färgmarkeras på detta sätt:

Hela horoskopet befinner sig i den sublunära sfär där Aristoteles klämde in alla fyra elementen. Vare sig ur detta eller det nyplatoniska perspektiv Sideriska använder skildras rent fysiologiska ting och Platons högre eller rationella själ har inget med saken att göra. För den framlidne idrottsmannen visar kartan helt enkelt en död materiell kropp utan själ. "Elvis has left the building."

Kartan som "homoframgång" är också tömd på all andlig mening det är bara materiella armbindlar som hävdar rätten för själlöst samkväm mellan människor med en sovande eller latent högre själ, rena kroppsmänniskor eller hyliker som de kallades i antiken. (Hyle = stoff som saknar Form att utvecklas utifrån, kanske en kropp som redan nått sin ultimata Form för detta liv - även sjukdomar är en del av instruktionerna, Former som förmedlar karmiskt bagage för vart enskilt liv.)

Kartan är simpel! Både begränsningens Saturnus är "hemma" i sitt materiella Jordtecken Stenbocken. Här finns ingen utveckling att förvänta sig. Formalt är det som det är. Även den biologiska processens Jupiter i Vatten är "hemma" i sitt psykiska eller vegetativa hemmatecken Fiskarna. Inget fundament eller disponent finns bakom den här placeringen och också den har nått sitt finala viloläge.

Inom ramen för denna "arresterade utveckling" (Aristoteles ansåg att födelse till kvinna var en "arresterad utveckling" jämfört med en fullgången utveckling som alltid ger en man! Denna tänkare föredrog Västerlandet framför Platon, vilket säger en del om varför Väst nu brakar ihop så illa i dessa Yttersta Dagar - kulturen har valt fel alltför många gånger.)

Astrologin hävdar ofta att planeter i hemmaläge är extra bra, men det beror på att astrologin som bäst betingats av Aristoteles naturlära. I praktisk astrologi noterar man ofta hur planeter i hemmalägen är odrägliga besserwissers, lagiska och mästrande. Ja, det kanske bor någon förnimmelse förmedlad av Saturnus i Stenbocken att de är utvalda att bestämma var skåpet ska stå, men ofta ser ingen annan några särskilda talanger som gör dem utvalda...

I termer av terminal sjukdom som går in i döden är Saturnus korta kontrollaspekt mot Jupiter (60°) fullt begriplig: Saturnus är Döden vilket är ett annat sätt att säga att den mänskliga organismen nått sitt slut som Jord-varelse. Saturnus stryper den vitalkraft som blomstrande Jupiter i Vatten indikerar. Saturnus är dödarkraften - den sjunde himmelen ur en materialistisk människas perspektiv som här drar en gräns för sjätte himmelens Jupiter - fortfarande ur det materialistiska eller sublunära perspektivet. Inget i det här horoskopet berättar något om det Hinsides.

Förutom nymånen i döendets Skorpion så klart, men inte heller "projektstarten" säger mer än att det biologiska livet gjort sitt (Vatten är en blek reflektion av det verkliga Livet i Eld).

Men nu kommer kartans färgprickar in. På ett sätt visar och påminner de bara om att alla planeter i Skorpionens läger är ägda av Skorpionhärskaren som själv befinner sig nedsänkt i Jord mittöver, i Oxen. Och här finns en ömsesidig reception mellan tecknen för Oxens härskare Venus befinner sig i Skorpionen. En extremt stark bindning till det materiella vilket kan förklara sorgen och förstämningen kring Salmings död. 

Idrottsmän och dess publik är sällan utvecklade tänkare eller värsta finstilta. De är vår tids romerska gladiatorer som underhåller underklassen och de härskare som i själva verket råkar vara primitiva och inte alls skickade till att härska. Normalbegåvade bryr sig mycket lite om män som ränner runt och sparkar en boll efter barndomen när de själva gjorde likadant. Men så finns alla de som samhället håller kvar på primitiv nivå för att samhället behöver folk till "enkla jobb".

Nu till färgprickarna som något mer än bara en dålig påminnelse om att tecknet har påhälsning av en planet som har en annan verkshöjd eller orientering och som sprider sig som en liten pöl. (I detta fall kunde Venus lika gärna kunnat sprida en luftblå pöl men vilket härskarläge avgörs här även av Skorpion-Mars tillfälliga position i ett Jord-tecken.)

Att jag började med prickarna berodde på nyplatonismens diskussioner om själen "smittas" av kontakt med den lägre världen eller om dess immateriella essens gör den immun mot passioner som tillhör den lägre världen till.

Eftersom planeterna ansåg vara levande väsen och enligt Plotinos människosjälarnas systrar och bröder - såg jag en viss parallelism mellan människa och planet. Människan kropp kan gå ner sig i gyttja och bli brun men själen påverkar inte (enligt vissa). På samma släpar planeten med sig den materialitet som den predisponeras till av sitt hemmaläge. 

Planetens inre själ påverkas inte - denna inre själ gestaltas av planetens disponent/fundament! Men i horoskopet här är Skorpionhärskaren Mars en Vattenplanet och den gröna pricken i Oxen är det Vatten som Venus på ytan (men inte i själen) tar med sig från Skorpionen och som nu absorberas av den helt kroppsliga Oxen. I antikt tänkande symboliserar Vatten själar av enklare slag: Salmings vegetativa själ faller genast som vattendroppar i fnösktorr Ox-Jord och nytt organiskt liv uppstår.

Oxens Venus befinner sig i Skorpionen ("den månghövdade draken"?) och släpper där lite brun jord som passar bättre in på homolobbyismen via armbindlarna. Venus essens är Luft och härskar över sig själv i Vågen. Plotinos följer en tradition där han konsekvent kallar själen "Afrodite" (Venus). Detta är den rena Luftsjälen eller en frisjäl som alls inte behöver naturens tillfreds Jord/Vatten-kroppar och astrologisk tradition har heller aldrig uppskattat Venus placering i just sexualdriftens tecken Skorpionen. 

Venus eller själen i denna tradition finner sig neddragen till Syndarens eller naturens reproduktiva nivå och det är just därför Katolska kyrkan numera är försonlig mot homosexuella - så längre de inte lever ut böjelsen i sexuell synd. Det kan t.o.m. vara så att människor utan förmåga att välja mellan män och kvinna har en själ som är halvvaken men inte fattar att den inte är i himmelen längre utan i denna värld som går runt tack vare det polära temat.

Kort sagt, färgprickarna kan vara ett snabbt sätt att notera om en planet rört sig uppåt eller nedåt mellan de "tre världarna" med ren materialitet som en fjärde värd.

Mot detta halvdana sätt att placera ut ledtrådar finns förstås också planeterna egna essenser, Luft för Venus och Eld för hinduismens själssymbol Solen. Beträffande hinduismen är det dock lurigt för Solen eller Atman är egentligen vårt lilla kosmos själ, Världssjälen, och personens individuella atma (med gement "a") enbart en av Atmans eller Solens strålar. 

Detta är inte alls samma budskap som den egyptisk(?)-romerske Plotinos som med sin själ eller Afrodite/Venus hävdade att även det enskilda människan går vidare - den personliga överlevnad kristendomen inte var sen att stjäla från nyplatonismen innan man förbjöd Platons sentida anhängare som "hedningar"!

Det är uppenbart att alla kulturer sökt förstå det okända - och gjort det mer eller mindre väl.

Till sist en liten spaning i kändishögen. Framkommer något intressant om man söker andra med den ömsesidiga receptionen i "materialsvaghetens" sataniska axeln (Mars-Oxe och Venus-Skorpionen)? För att få mer krut i denna sönderfallets axel inkludera jag Sol-Skorpionen i sökmönstret. Det blir bara 4 träffar på 10.300 vilket kan tolkas som att den typ som ev. tecknas föga intresserat bloggaren eller som att det är svårt att få tidningsrubriker med den här axeln.

Mary Elizabeth Mastrantonio;17.11.1958;12:00
Magnus Carlsen;20.11.1990;12:00
Emma Ekborg;23.11.1990;12:00
Sarah Hyland;24.11.1990;12:00

Mastrantonio, aktris, bekräftar lustigt nog tesen om att Jord/Vatten av denna typ tecknar materialsvaghet. Hon led ett fett psykiskt sammanbrott i samband med sci-fi-filmen The Deep (1989), en film som själv hade svåra tekniska problem under inspelningen. ("sataniska axeln" myntades bortom kännedom om hennes fall).

Carlsen är den geniförklarade norske schackmästaren. Har ingen kommentar till varför denna axel skulle ge slugheten att visualisera många schackdrag framåt...  Han fattade dock misstankar och insåg att en motspelare bluffade honom - Djävulens axel i det...

Ekborgskan - en 35 år yngre partner till skådisen som beskrivit hur de möttes genom enbart ord.

Hyland, enbart noterat "charmerande aktris" för det datumet