Varför följa den här bloggarens långsamma utveckling och många omtagningar? Möjligen pga. av mixen av ämnen, det finns verkligen många beröringspunkter mellan indisk astrologi och den klassiska grekiska filosofin. Men om upprinnelsen är Babylon förblir oklart eftersom krig hämmat arkeologin. Men för den villiga att googla MYCKET på hinduiska termer innehåller "Psychologically Astrology" det mesta av hur verklig hinduisk astrologi (i en av dess dialekter) "går till". Namnet är olyckligt usel engelska men de flesta texter flyter på bra. Det viktiga är dock astrologens tankar.
Som t.ex. kunniga reflektioner om "6-8"-förhållandet mellan planeter. Som Sideriska tagit många stickprov på. Experten bjuder på intressanta allmändiskussioner om hur "förhållandena" kan relatera till karma, och annat.
https://psychologicallyastrology.com/2019/07/23/the-adversarial-6-8-axis/
Tejaswini Patel skönmålar inte 8:e huset men presenterar det på ett mer upplyftande sätt än normalt, givet att det är känt som dödshuset. (Den första bra introduktionsbok jag läste, "Light on Life", såg i 8e "karma on hold" dvs uppbunkrad karma som inte släpps fri vid födelsen, men finns där som påminnelse att ingen föds till Jorden utan föregående anledningar.)
Patel avslutar det korta inlägget med en viktig erinran. Många horoskop antyder inte intellektualitet (den gamla skillnaden praktiker/teoretiker) och då blir månkartan viktigare eftersom månen är mer än affektiva tillstånd, engelskans "the mind" (sanskrit: manas, svenska "sinnet") representerar en grundläggande mental förmåga och är många gånger allt som behövs för att klara vardagen:
"I ett horoskop analyserar du förstås 6e och 8e husen räknade från ascendenten. Men du behöver också analysera 6e och 8e från födelse-Månen eftersom den här placeringen ger en indikation om vad som skapar stress och trauma på de mentala/känslomässiga nivåerna."
Missa inte svaret till frågeställaren längst ned, i den händelse horoskop råkar ha tung karma via välfyllda 6e och 8e hus. Så mycket hänger på att man kroppen/ascendenten och ascendenthärskaren samt sinnet/Månen är dugliga. Annars tar negativ karma över. Viktigt att först "sköta om sitt hus" (kroppen som själens tempel) således. Sedan kan karma få reda ut sig själv bäst den vill.
*****
Rekapitulation. Eftersom Sideriska gör små utflykter i klassisk västerländsk filosofi, som i princip har hinduismen att tacka för sin existens, råder viss förvirring på bloggen över "intellekt" beroende på när inlägget skrevs.
Det högsta intellektet är människan ofta inte ens delaktigt i, trots att det är själens innersta "essens". Platons Nous eller det gudomliga Intellektet har t.ex. naturalister och ateister självvalt försakat vilket betyder att de inte har tillgång till gåvor som klärvoajans och andra övernaturliga ting som (sann) intuition. Människan presterar då under de mer komplexa däggdjuren som alla har själar men inte "smartheten" att förneka. "Hive mind" eller kollektivmedvetande hos vissa arter påminner om hur en komplett människa skulle fungera, den vars själ är orienterad mot det "kitt" som håller världen samman.
Låter det som religion så beror det på att astrologin är en av religionens utväxter. Redan med skakigare förståelse än idag innehöll bloggen förslaget att se zodiakens konstruerade opposition mellan Lejonet och Vattenbäraren (Eld och Luft) som en "kosmologisk axel" eller t.o.m. kosmogonisk (en världsskaparaxel). I sinnesvärlden är Solen och Saturnus ömsesidiga fiender, men på filosofisk nivå är de sidor av samma mynt trots att Solen kan ses som ett "kognitivt centrum" och Saturnus som luft eller världsrymden kring centrum.
Men kombinationen finns också på ett högre plan, där inte tid och rum existerar och då är Saturnus istället det gudomliga medvetandet och Solen gudens medvetenhet om sig själv. Saturnus Luft har då inget med denna världens luft att göra eftersom rummet bara existerar som arketyp eller idé. En "kub" är en perfekt sinnebild för dimensionerna höjd, bredd, djup och tidsflödet - livet i universum. Astrologin har inget sätt att beskriva Gud eller "Brahman utan form" (nirguna) och rätteligen så. Platonisten Plotinos var den som formulerade den "negativa teologin" som kristendomen sedan "lånade" (säg: stal). Den Ene är bortom t.o.m. existensen (vars sanna väsen finns inom det gudomliga Intellektet) och kan inte uttryckas med några beskrivningar alls. Därför av inget "praktiskt intresse" för astrologin.
Proklos följde ett par hundra år senare och han tyckte definitivt det fanns saker att säga om Den Enes inre väsen och han kom fram till att här dolde sig "henader" eller gudar som ur ett perspektiv var individuella men där samtidigt alla fanns i alla. Det påminner lite om Bibeln som använder pluralform om de "vindar" eller andemakter som i Begynnelsen svävade över mörka vatten (pre-kosmos - jämför hinduismens prakriti eller "lägre energi"). Gud eller hinduismens purusha (Gud i världen) som ett helt lag byggjobbare som kör igång allt genom att skapa Ljuset. Detta ljus anknyter i sin tur till hinduismens tre kvaliteter som återfinns i astrologin och enligt både hinduer och Plotinos är det som står det gudomliga närmast. Med de tre gunas (kvaliteterna) är det underförstått att tiden redan är i rörelse och Platon påpekar i sina kosmologiska partier att han tvingas berätta som skapelse med ord på rad - i själva verket beskriver han som skilda scener ett SAMTIDIGT SKEENDE.
Tidsherren (representerad av Saturnus) börjar "ticka" likt urverket i detta ursprungliga "nu" - bara att Platon strax förklarar att vår tid på Jorden är en sammansättning av de unga gudarnas (planeternas) olika tider vilka är deras respektive nu-upplevelse. Även människosjälen har en helt annan tidsuppfattning än den fallna själen som fångats i en jordisk kropp och följer den här planetens tidsuppfattning. Det är själen hos vissa människor som gör den kapabla att förnimma framtiden. Människan är ett verkligt underligt svartbygge och har flera medvetandenivåer inom sig (i linje med planeterna) men alla har sin udda mix.
Förvirrande som mängden idéer är vilka kan knytas till astrologins symboler, är skapelsens ursprungliga ljus vara upphovet till astrologins Sol i komplementär opposition till Saturnus/avgränsaren i Vattenbäraren. Solen blir Logos eller den primära förnuftsprincipen som representerar Den Ene i universum. (Talar inte "big bang" här, Platon har i linje med grekernas tro på ett evigt universum konstaterat att hans berättelse i sekvenser bara är för det lägre intellektet att fatta. Det finns ingen första ljusblixt eller big bang.)
Nå, astrologin talar om detta kosmos och däri finns ett lägre intellekt, Merkurius, som spänner över mycket, gatsmarthet och vardagskonversationalisten till extremt logiska matematiker. Intellekt (eller förnuft) kan man förstås också kalla Saturnus, som är gränsstation mot det himmelska (evigheten som föregår tidsflödets början). Jag har aldrig hittat någon hinduisk eller annan astrolog som går in på hur denna yttersta planet i det antika kosmos skiljer sig beroende på dess position i den positiva eller negativa kvaliteten. Detta tillhör den "filosofiska astrologin" i Platons akademi men den grenen tycks ha dött när kristendomen bannlyste all "hedendom". Upp till var och en att försöka förstå det universum i vilket astrologin har sin plats och vars logik är lika giltig som modern vetenskap i den moderna världen (faktiskt mer så).
Uppenbarligen har alla sin tilldelade tid men kan det vara så att positiva Saturnus (herre i Vattenbäraren) står närmare Nous när den är i sitt kontemplativa tillstånd (dess essentiella Luft-natur)? Jag har antagit det pga. Vattenbärarens dubbla natur men har därmed påbörjat en rankning av människsoläktet, vilken jag motvilligt accepterar att den existerar, men utan mänskliga och typiskt fördomsfulla värderingar. Ideologer må förfäkta allas jämlikhet, men verkligheten stämmer inte med den ismen.
Tecknets samtidiga individ- och kollektivaspekt påminner också om Proklos som ända in i Det Ena ser en förenad multiplicitet av gudar - är det detta Vattenbäraren som symbol återger på sitt sätt? "Vet ni inte att ni är gudar i tillblivelse" frågar Jesus klentroget sina lyssnare som om de inte lärt sig ett dugg under sina levnadsdagar.
(Exakt samma tema anför aposteln Paulus årtionden efter Jesus död när man säger att hans ego inte längre lever utan att det är Kristus väsen som lever genom honom. F.ö. en lätt överdrift givet hans våldsamma egodrivna ilska och utfall mot Jesus släkt enligt Paulus kontrollerade hans mission till utlandet och invände sig mot hans ändringar av gruppens lära.)
Således: Vattenbäraren kan på lägre manifestationsnivå jämställas med hela den ofärdiga människoarten eller den "batch"/skock själar som designats för "syndafallet" till Jorden (varje själ flödar ut från det Ena och "faller" tills den förverkat all sin potential och aktualiserats som människor eller djur - de gamla grekerna såg inte gränserna mellan arter som vi, utan såg som sina likar de vars rationalitet matchade ("birds of one feather flock together"/lika barn leka bäst).
Även hinduismen har idén om transmigration mellan arter snarare än reinkarnation till "samma sort" varje gång. Så tillkom idéer om en rationell själ och de som slavade under enbart en irrationell själ. De senare är merparten av alla varelser i dagens materialistiskt fattade värld och det vore ett misstag tro eftersatta länder är de irrationella, jag lutar åt att det är västerlandet som lider av svår obalans. Det finns människosjälar som helst inte föds till jorden medan mänskligheten håller så här låg standard. Vattumannens tidsålder kommer att se andra själar befolka den här
jorden. den förra mänskligheten blåste sina chanser, en bränd bakplåt,
ett defekt och till och med ont släkte som tänkare sagt i flera tusen
år.
(Utfransning. Minns en plågsam syn under meditation runt 20 att min själ svävade i rymden med jordklotet framför mig. Själen väntade på "klarsignal" från Jorden men klotet snurrade på och jag kom hit - den "svenska upplevelsen" - alldeles för sent jämfört med vad som tydligen drev själen. Jag hade bespetsat mig på en annan tid, andra möjligheter. En symbolisk vakendröm-sekvens men möjligen ett korn sanning här: Ödet korrigeras ögonblick för ögonblick och någon väldig intelligens ser till att karma-pusslet läggs om där det behövs. Har alltid "vetat" att jag separerats från en "själsgrupp" och detta är någon form av karmisk återbetalning...)
Som världsalltets skapare - enligt Platon en "hantverkare" - måste det vara Saturnus i sin negativa polaritet (herre över Jord/Stenbocken) som återskapar - som materiella ting i det tredimensionella - vad från Idévärlden/Nous den skådat under kontemplation (som "luft" bortom tid och rum och dimensionalitet överhuvud).
För ateisten gäller samma här: Saturnus fungerar med lägre utväxling om inspirationens höjder förnekas. Saturnus tycker jag mig säkert kunna säga kan vara en verklig sänkare av förståndsgåvorna och som tidsherre råder den över karma som sträcker sig bortom detta liv. En Saturnus i svåra belägenheter talar om en propp i det kosmiska, i Världssjälen. En avskild plats för själar med "särskilda behov". Men den här platsen är distribuerad över världen och Platon hade rätt här också: "soma är sema" - kroppen är graven så att varje själ bär sin karma med sig, kanske t.o.m. somatiskt (se föregående inlägg om homosexualitet men också andra fysiologiska eller psykologiska problem).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar