När jag börjar läsa Gunilla Brodrejs Expressen-recension av Filip Hammars film om sin borttynande far anmäler sig två tankar närmast samtidigt, både minnet av ännu ett osannolikt svenskt tv-format med flabbiga duon Filip och Fredrik och riktat mot de talrika låga pannor det här landet av någon anledning massproducerar. Produktionen kräver zombies men även zombies behöver stimulation.
Där bryts den kulturkritiska tanken och nyfikenheten vaknar hur en bromance ser ut mellan detta ursvenska par grabbar som aldrig mognade helt utan direkt gick in i materialism. Fredrik Wikingsson har nyligen praktiserat maskerat självskryt i medierna över sina rikedomar, "han skäms" över hur mycket pengar han lagt ner på sitt sydeuropeiska boende (typiskt har han Solen i Hemmets tecken, Krabban eller Kräftan).
Filip har alltid framstått som den mer drivande, som först gjort tv av sin förståndshandikappade syster och hennes vänner (En annan del av Köping). Jag följde inte serien, men anar en trend när även fadern används för att skapa något. Gunilla Brodrej har redan föreslagit journalisters tidstypiska narcissismen. Tilläggas den de små psyken som resulterar av det teknokratiska Sveriges och som syne i förträngning av döden och allt obehagligt. ("Fredsskadad svensk" används av djävlar som driver sin agenda genom vinklat språk, men med rätt skapade 1900-talets materiella välfärdsprojekt en komfortsjuk sida i nationalsjälen.)
Wikingsson är den aningen äldre och född ungefär samtidigt med den svenska Regeringsformen. Han delar nationens smått kritiska mixen av Halshuggaren eller Undertryckaren (södra månnoden) och substantiella Saturnus, om det är filosofi och nobla tankar som uttrycks, lika i landet i stort, är inte känt. Nationalhoroskopet är ovanligt förödande i det en avslöjar att det är eliten som är de dummaste människorna i landet i det att de valt Penningen som sin religion.
Sverige är så olyckligt konstruerad att menigheten som idealiserar elitens liv och via en feedback-loop fylls riksdagen av hopplösa ledare (se omtaget av Ulf Kristersson). Kuriöst nog kan man läsa nationalkartans halshuggning av Saturnus som undertryckandet av armod som nationens högsta goda ännu vid Regeringsformen 1974. Det är det sista Sverige såg av den socialdemokratiska välfärdsambitionen, för här märks också en ny och självisk elit växa fram i landet. Eller en ny elit var 1974 ett faktum och började snart marknadsföra sin livsstil.
Symboler är multivalenta, sade den amerikanska idéhistorikern Richard Tarnas, och därför kan halshuggningen av armodet ses som ett rent religiöst påbud (hus 9) i gamla nationalkartan och samtidigt gestalta hur korkat ett land på sikt blir (PISA-undersökningarna) som ersätter filosofi och metafysik med irriga läror som alla utgår från socialrealism.
Wikingsson delar med andra ord nationalsjälens svårt undertryckta filosofiska förmåga och landets relativa frånvaro av verkligt problemlösande tankeverksamhet (vi ställer av de döda vid kremeringsfabriken och slipper ha med de Djupa Frågorna att göra). Wikingssons boendeskam är en av många sinnebilder för hur "lättsam" för att inte säga insubstantiell den svenska nationalsjälen blev vid omstarten 1974 (eller hade varit på väg att bli men nu blev synlig genom ett nytt nationalhoroskop).
När Hammar föds 1975 finns Saturnus kvar i den merkuriala Tvillingarna medan turligen "halshuggaren" Ketu bytt tecken.
Nationalhoroskopet visar fattig svensk pöbel som idoliserar elitens liv i storstan och dit de driftigaste tar sig, just som Hammar och Wikingsson som båda var unga skribenter i svensk media före de började skapa "innehåll" för desamma (Wikipedia om Hammar).
*****
Som vanligt en lång introduktion. Vad jag ämnade vara att placera bästisarnas kartor invid varandra och se hur bromance-faktorn såg ut innan åtminstone den äldre blev trött materialist.
Det här gick inte så bra. Båda männen föds när psyket/Månen vid lunch är redo till teckenbyte (som slumpen vill ha det, båda i 28e graden av resp. tecken). Det gör enkla jämförelser omöjliga. Och enkelt är just det enda man får ut att partnerskapskartor där exakta klockslag saknas.
Wikingssons Måne/sinne i Vattenbäraren passar förstås perfekt i den Onda Storfinansens Sverige och medieeliten (Merkurius och lätta pengar i ljuv förening i nationalkartan. Men se hur frestande det är att anta en Måne som hunnit in i Fiskarna och där möter Filip Hammars Sol/Jupiter - snacka om bra grund för en bromance.
Sol och Månen sammanlänkar två kartor mycket bättre än Mars och Venus (gäller både en- eller tvåkönade relationer). Solen/Månen kan vara mer stabil medan Mars/Venus blossar upp i passion men kan slockna lika fort. Nu har paret emellertid också en Mars/Venus-tändning och där ligger definitivt en bromance-indikation! Men notera hur primitiv den här: Wikingssons Mars i Väduren är ohämmat egocentrisk men det stör inte Hammars Venus i Väduren som hänger med andra för att själv gynnas, Venus-Väduren behöver egobekräftelse och det är enda skälet att alls gänga sig.
Hammars förståndshandikappade syster kan dock ha fördjupat honom. Venus är kvinnfolk i en mans horoskop och här syns olycksbringaren Mars som kastare en hård 90-gradersvinkel mot Venus. Det kan vara en slump men Olyckan kan karaktäriseras en smula: den ägs av Saturnus i intellektuella Tvillingarna. Basen för Hammars motvind med kvinnfolket kan ha med kommunikation eller rent av intellektuella begränsningar att göra. Av Brodrejs filmrecension får man också intrycket att Hammars Mars/Venus beter sig exakt som Eld/Jord-kriget (som planeterna aktiverar) beter sig på precis samma sätt som vanligt: den visionära eldens ofruktbara kamp mot Jord-verkligheten. Det plockas med prylar istället för att inse att farsgubben är klar med detta liv.
Som sagt, symbolerna finns där, men att de stämmer med systern är bara slump för den som inte förstått hur märklig astrologins universum är. Vi är alla bara Tankar och Omen för varandra. Bara de måttligt begåvade börjar och terminerar sitt tänkande med KROPP. Den människa som tror hon är huvudnumret har ingenting fattat. Detta är gudarnas verklighet och högre intelligenser snarast använder människokroppar för sina syften!
Medan materialisten närsynt räknar röda och vita blodkroppar som barnen på dagis, är en kropp i själva verket en aggregation av själar som kommer samman för syftet att leva och lära en tid. Se astrologins klassiska planeter som en schematisk förenkling av några själar som bildar en temporär varelse.
Jag är extremt skeptiskt till den astrologi som försöker för mycket, som den västerländska (hellenistiska) läran av den personliga daimonen som skulle gå att kartlägga bara genom solens och månens positioner relativt födelseorten. Det här luktar som västerlandets kommande degenerering till siffernissar! Men t.o.m. preferenser kan förklaras.
På bloggarens födelsehimmel har t.ex. "räknenissen utgått" (svår diskalkyli i första klass) och 3e intellekts huset rymmer istället Venus-Lejonet som harmonierar med konstarternas sätt sett se och förmedla. Lejonets härskare Solen (ögat, förståelsen) befinner sig dessutom i Vågen så att de båda bildar en slags rundgång.
 |
| Eld-tecken i Luft-hus och Luft-tecken i Eld-hus, här även "ömsesidig reception" |
"Seeing is believing." Och vad visste redan antiken? Att synen är det mest avancerade sinnet. Och därav den universella uppfattningen, bl.a. uttryckt av platonismen - de jag funnit är Filon från Alexandria och romaren Plotinus som ofta upprepade att Eld är det mest "gudomliga elementet".
Dessa astrologiska symboler har nu ingen direkt koppling till den perfekta synen. För bloggaren gick skärpan som ofta förlorad i fyrtioårsåldern, av en händelse är "soloptimum" i hindusisk astrologi, precis som Mars når sin eldfängda turbulens vid 28, vartefter människobarnet lugnar sig och växer från sin kärlek till krig och stök. (Inga människor borde sätta bo före trettio, man vet inte vem man förbinder sig med. Men säg det till ungdomen som i praktiken ännu bara är djur med talförmåga.)
Hinduerna rankade tydligen kroppens sinnen på samma sätt och valde Eld-triangeln (Vädur/Lejon/Skytt) att representera Dharma eller universums väg, plikt eller där individens karma kuggar i något större än henne själv (om inte narcissismen förtärt själen - kan även gälla nationalsjälen, se USA:s som den vansinniga narcissisten som här dessutom tror sig vara utvald.)
Apropå människan som en art löst baserat på Djuret, den hinduiska Dharma-triaden bekräftar detta: Plikten för Väduren/Mars är att ingå i Naturens helvete och kriga och slåss för överlevnaden. Lejonet har vunnit kontroll över det sin själ och i antiken ansågs hjärtat (Solen) vara ett labilt organ som både kan gå ner i Mörker eller söka Ljuset. I både egyptisk religion och i judendomen lades hjärtat åt sidan (egyptierna tänkte sig att "hjärtat vägdes i den himmelska domstolen" och vid brännoffer undantog de judiska prästerna hjärtat som inte ansågs rent nog att offra åt Gud.
Hjärtat är Passionens centrum och ännu inte bestämt mot Mörker eller Ljus. Här, i en judisk föreställning, förklarad av den judiska filosofen Filon känner man igen tankar kopplade till hinduismens tre kvaliteter. Världen förr var liten, innan mänskligheten tappad bort sig och slutade förstå andra folk (som Sverige kan vara världsbäst i småaktig rasism, typiskt för ett land som längre varit på avväg...).
Den tredje högsta plikten inom den ledande Elden är Skytten, vars härskare Jupiter representerar Lagen, den människor formulerar utifrån sin förståelse den högre lagen, och Dharman som får universum att bete sig och som vetenskapen i väst ännu inte fattat ett skvatt av (men andra traditionella kulturer åtminstone anat något av).
Trots viss indifferens till räknenissens typ ägnade jag tre långa texter åt synliggörandet av den högre, bortomplanetära (?) daimonen för några år sedan...
https://siderisk.blogspot.com/2022/02/dold-daimon-i-horoskopet-1.html
*****
Hammars Mars/Venus-krig indikerar också varför han (vad lite jag sett på tv) har en smula kantig psykologi och flängigt kroppsspråk medan Wikingsson är mjukare (Solen och Merkurius i Vatten-Krabban) och bara blixtrar till helt kort via Mars-Väduren.
Men även Hammar är mjuk i kärnan och att han gråter tårar över sitt eget eller sin älskade fars åldrande har Solen (fadern) i gråterskan Fiskarna och det är lätt att förstå att den goda Jupiter för det svårt att avgöra var fadern slutar och var det egna livet börjar. Här är dessutom ytterligare en bromance-faktor, båda har den impressionabla typen av Sol, en Vatten-Sol som representerar "fokus på sånt som tilltalar den irrationella djursjälen", perfekta för folklig underhållning. För detta par stämmer ordstävet "lika barn leka bäst" enligt astrologin.
Och: Filip Hammar har Månen i sent Lejon, men jag skulle hellre vilja se en senare födelse (eftermiddag/kväll) eftersom en fullmåne med Solen i Fiskarna och Månen i Jungfrun ger en enkel socialrealist och där både de sattviska (ljusbringande) tecknen är klipska och snabba att suga upp och livnära sig på ögonblickets tilldragelser. Jag har f.d. bekanta som i yngre år släpade sig fram i textarbetarnas mest oglamorösa nivåer, redaktörer för små reklamblad osv och annan skräpproduktion.
En jag tänker på var precis som Hammar ytterst intresserad av sociologiska mellanhavanden, en veritabel student av en "annan del av Köping" som försökte sig på olönsamma socialantropologiska studier som tycks ha syftat till att förstå sin egen havererade och otrygga ungdom.
Dessa sattviska varelser på den mest utvecklade nivån av konkret liv (Jord/Vatten) hade säkert också större mediedrömmar i begynnelsen innan de drogs in i den ovärdiga Produktionsapparaten, möjlig bara i länder som sett till att högre tankar inte ska få fäste i den arbetande befolkningen. Av denna anledning favoriseras fenomen som Filip & Fredrik. Smörjmedel så inte Produktionen (Tillväxten) stannar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar