Frågan är med vilken rätt Socialdemokraterna gör utfall över borgerlig skattepolitik av typen "ge till de rikaste via åtstramning för alla andra"? De har själva vidmakthållit den onda borgerliga ordningen i maktposition. Men betraktat enbart som retorik är det gott och det Mikael Damberg med kollega skriver.
https://www.expressen.se/debatt/forstar-inte-m-att-vanligt-folk-far-skattehojningar/
Redan ingressen innehåller en formulering som är mer än kraftord, det är sanningen: Kristerssons finansminister har en skruv lös!
Man måste fråga sig om Elisabeth Svantesson verkligen förstår sambanden och ser vad hennes politik leder till.
Eftersom det finns ett spektrum av uttryckssätt för varje planet och position i astrologin är det närmast hopplöst att säga något säkert utan kringinformation, vilket förstås minskar konstens praktiska värde. Bara i verkligt tydliga fall kan man ha tydliga föraningar, fall där stjärnhimmelen uppvisar en mängd problem och särskild där flera faktorer tycks peka i samma riktning.
I Svantessons sinnelagshoroskop (tyvärr utan födelseklockslag) är den kognitiva kapaciteten i teorin klart nedsatt vilket ger debattörerna rätt: svenskarna har ännu en gång vald falskdeklarerade produkter - minns ett antal socialdemokratiska finansministrar som varit rena stolpskott, någon som naivt införde marknadsliberalism i landet (Feldt) och en annan som knappt hade någon utbildning alls (Larsson).
Även Moderaterna har tydligen tradition att ta vad man har till hands och medierna spelar med i lögnen: hur många gånger upprepades inte att Anders Borg utsetts till EU:s främste finansminister, mannen som pluggat in lite matematik hemma vid köksbordet och inte mycket mer. Det var rena turen att någon enstaka journalist skrev att omröstningen bestod av två moment och det var bara i det ena Borg gjort väl i från sig.
 |
| NOLL positioner i Jord-elementet - ibland "tummen i handen" - brist på praktisk utförarförmåga. Här också sinnet inställt på egen Venus-komfort |
För den nuvarande moderata finansministern gäller tesen om "multipla instantieringar" - enbart Solen i sitt fallna läge (Vågen) ger inte mental insufficiens. I teorin kan Solens "fall" i väster vara ett annat sätt att kort beskriva "solnedgången", till skillnad från dess "upphöjda" läge i soluppgångens eget tecken Väduren. Tillräckligt många höga yrkesmilitärer födde i Vågen visar att detta tecken om något har bättre omdöme och strategisk blick än vissa andra i zodiaken.
Marinkårsgeneralen James "Mad Dog" Mattis är ett modernt exempel. Den rysshatande och antisemitiska pansargeneralen Patton från Andra världskriget är inte mycket till Våg även om han har Solen där. Hans starka vulgärform av amerikansk mentalitet verkar snarast bygga på åsiktsmaskineriet Jungfru/Skytt som nyligen kunde ses i sökta konflitsökaren och konstkritikern Otto Ruin.
Hos Patton ger stridbara Mars-Lejonet extra kraft åt Mån-Skytten (Eld-till-Eld-synergi) men Skytt-psykets fundament Jupiter står inte väl i hyperkritiska Jungfrun, samtidigt som Jungfruns härskare står i rent sadistiska Skorpionen. Tecknet är inte i sig sadistiskt men här är intellektet i tecknet och skadat av att Lejon-Mars 90-gradersattack). Räkna med egenheter när orosmoln tornar upp sig på det sättet! Men för krigare fungerar en sådan karta så klart ypperligt. Att ens överväga helvetet på jorden - pansartrupper i öken - visar hur likgiltig han var för Svantessons akilleshäl, hennes komfortsökande horoskopsida. Pattons kyligt rationella Satunus-i-Luft håller Venus under kontroll (patriarkalism, visst!).
Zodiakens kontrastpar Väduren och Vågen, kan, vad Solen beträffar, gå tillbaka på vår- och höstdagjämningen med en lika lång ljus som mörk dygnshalva. Detta perspektiv (Västerlandets vägval) samexisterade i Öst med studiet av planeterna relativt fixstjärnorna (siderisk zodiak).
Men vem kan avgöra hur människan började bygga in föreställningar i den världsbild som kom att bli en värld att beskåda? (Vårt universum är en gigantisk projektion av Någons tanke och människan är miniatyrgudar.) Idag kan Solens upphöjelse i Väduren lika mycket "förklaras" som den självtillit som är uppdraget i detta tecken, ego-principens tecken. Omvänt blir Solens fall i Vågen en människosjälens lektion i kooperation eftersom Vädurens egocentrism inte fungerar i praktiken. Vågskålarna kräver minst två i balans.
Balansprincipen är "platt" och simpel men i frågor om själen handlar det om multipolaritet (i många dimensioner?) där till sist själens alla liv på Jorden måste väga jämnt - all gammal dålig karma måste brännas utan att ny god karma skapas eftersom även goda gärningar låser själen kvar i denna helvetesdal.
Naturvänner skulle inte hålla med, men deras själar kommer efter ett antal människoliv att återgå till djursjälar och inte följa med den del av mänskligheten som går mot nästa spelnivå - i Vattenbärarens tidsålder. Här bär man vattnet / naturen men identifierar sig inte längre med det biologiska substratet. Som i det nu sedan längre försvunna ateistiska experimentet Sverige. Människoarten kommer i Vattenbärarens tid att ha blivit mer gudalik än i äldre tid, inte minst för att hon nu behärskar DNA-nycklarna till sin egen kropp är därmed mer än någonsin indikerar att hon är något annat än sin biologi, hon är medvetande om naturen men inte identisk med den.
*****
Väger man samman Svantessons "fallna" Sol i Vågen med det faktum att den i sinnelagskartan stängt in sig i 4e trygga huset där man bara vaknar över det egna hemmets säkerhet och privilegier så anas genast ett "fall" i förstånd. Här är början på en multipel attestering som talar för begränsning.
Och lägger man till detta en lucka om bara några dagar så Solen är verkligt försvagad av sin passage förbi "halshuggaren" södra månnoden (Ketu eller Draksvansen) börjar man ana att detta inte är en normalt fungerande människa, definitivt ingen som ska ansvara för ett helt folks välmående.
För all del, den omhändertagande modersprincipen är tydlig: Månen i hemmaläge i Krabban. Men detta bara upprepar "litenheten" i sympatier med andra. Den här människan är så om sig och kring sig att bara hennes egen familj och socialklass är intressant. Hon har, som tidigare noterat, en karta som är Fredrik Reinfeldt omvänd, vad de stora Ljusen beträffar.
Vilket är värst? "Stridshingstens" solära driv mot Krabbans privata små angelägenheter och ett lunärt sinne som i Vågen söker balansera hushållsekonomin på bästa sätt (han valde bli civilekonomi en gång i tiden)? Eller Svantessons "halshuggna" och riktningslösa solkraft med ett lunärt sinne som med måncyklerna böljar lite hit och dit utan att få något direktiv alls från en Sol som slutat driva på?
Det finns en huvudkomponent ytterligare i frågan om Sol-Vågens "fallenhet" i problematisk bemärkelse, och det är Solens disponent och Vågens härskare Venus som alltså måste vägas samman. Bloggaren delar med Svantesson Solen i komortabelt lagda Vågen och Venus i verkligt komfortabla Lejonet (ett tecken som indikerar välmåga som ledare och elit brukar åtnjuta). Solen och Venus i varandras positiva hemmatecken ger en "ömsesidig reception" vilket motsvarar en stark konjunktion.
Men Solen och Venus tillsammans gör individen vekare, särskilt män som blir "poetiska typer"- båda könen söker sin tillflykt till konst och musik och om möjligt skyr de livets kärva sidor. En förfinad själ kan resultera men i värsta fall också en ytlig estet och arbetsskygg individ.
Handen på hjärtat har bloggaren aldrig varit värst intresserad av det förklädda slaveri som är den svenska arbetslinjen! Han har upprepade gånger drömt om kungafamiljens prinsessor i uppenbart symboliska funktioner, trots att han aldrig läst veckotidningar och inte varit intresserad av dem. Men mötet med hinduisk astrologi öppnade för ny förståelse. I vilka husområden Svantesson egentligen har Sol och Venus är okänt, men bloggaren prickar in Solen i 5e ledar- eller konungahuset och uppenbarligen attraheras han av kunglig symbolik - det började redan runt 7-8 när det fanns små plastleksaker som i fin detalj återgav riddare. Det var rena kung Artur och riddarna runt runda bordet i leksakslådan, långt innan myten var bekant.
Det ändrade sig vid 9 med en bok, en kortad ungdomsversion av kung Arthus-sagan. Bloggaren var som besatt i säkert två år och började nu återvända till familjens uppslagsbok och färgplanschen på ädelstenar som han låg på mage i evigheter och svärmade förr. Ingen aning om vad som hände i medvetandet där på gränsen mellan barn och ungdomens medvetande... Favoriten var smaragden och just den stenen dök upp igen årtionden senare, i 2005 års dröm om den engelska greven av Oxford i drömmen bombastiskt som en arrogant adelsyngling deklarerar att alla vet att hans färg är "smaragden" (klargrön). Efterforskningar visade att Oxford existerat och enligt västerländsk astrologi fötts i Oxens tecken, vars måndssten är smaragden. En dröm som råkade slussa in kungligt/adligt material från ett universum som inget glömmer?
Bloggen innehåller också en redogörelse för drömlika upplevelser av en annan faktiskt existerande person, en småkung kan man säga. Albrecht IV av Bayern som jag heller aldrig hört talats om. Har aldrig läst en historiabok Tysklands tidigare småriken! Är det rundgången mellan Solen och Venus, Vågen och Lejonet, 5e karmahuset och 3e intellektshuset som spökar i dessa fall? Är det rent av en sjuklig tendens att identifiera sig med andra (gärna om de företer tecken på makt)? I de här fallen håller inte den patologiska hypotesen eftersom, bortsett från sessorna, jag inte ens kände till personernas historicitet.
(Utvikning. I skrivande ögonblick nämner en kvinnlig programledare på P2 Coppolas Arthur-film EXCALIBUR och hans tanke om att "filmen skulle vara besjälad" [Soundtrack 11/6]. Min favoritkung från barndomen genom radion. Total synkronicitet! I min värld betyder sådana inträffanden att tanken har stöd "från universum" och är sann eller värd att följas upp.
Naturligtvis tog bloggaren en tidig flickvän på en visning av Excalibur inte långt efter svenska biopremiären... Hon blev inte alls tagen av ämnet, det var mitt tema och inte hennes. Ändå var hon den första människa som triggat två tidigare liv-drömmar - båda olika scener från det gamla Kina där våra själar föreföll ha mötts.)
Grunddelarna i Svantessons karta lovar inte gott om det är en stark ledare man söker och i bloggarens ögon är Svantessons karta långt värre än Reinfeldts... I äldre inlägg om förre statsministern betonades ofta att Solen i Vatten är fantasifylld och ibland rejält orealistisk ("stridshingst") - utmärkt soltecken för barnboksförfattare och folk i filmbranschen. Månen i Luft registrerar det omedvetnas fantasibilder och omskapar dem till "Luft" eller intellektuell begriplighet, för en diskurs om vad som egentligen bara är dunka fantasier (hela den Moderata ideologin är en våt dröm utan utsikter att fungera i verkligheten).
Men Svantessons Sol i Luft är undertryckt av södra månnoden vilket visar att sublunära, sinnliga och kroppsnära stämningar slagit ut intelligensen helt. Och när Månen i Krabban kräver solär styrning inser man snart att detta måste vara Sveriges värsta finansminister genom tiderna. Det finns ingen aggression eller ondska i horoskopet, bara flathet och inkompetens.
*****
Trots att bloggare sedan länge insett att astrologin inte kan bevisas på den medvetandenivå där räknenissarna håller till, tog jag fram högen med 701 Nobelpristagare - jag slutade samla dem efter 2015 och här ingår varken Fredspriset som Nato-Norge sköter och ibland är pinsamt tydligt politiskt motiverat. (Obama fredspristagare? Han gjorde ingenting för att reducera USA:s aggressiva närvaro i världen! Henry Kissinger fick det långt tidigare, en krigsprofitör som t.o.m. erkänt det. Norge och NATO är en sorglig historia.)
Statistisk signifikans är ett fenomen, en uppfattning som enbart tillhör den lägsta av de verklighetsnivåer astrologin räknar med, nämligen Jord-nivån där "tinglighet" uppstår, enskilda ting som kan mätas och vägas - fällan Reinfeldt föll i som räknenisse och ofta återkom till när han befann sig i förnekelse om något samhällsproblem: "bara enskilda fall" upprepade han då och då och gav den inhumana tendensen att reducera verkligheten till siffror i statistiken. Jag borde ha fattat redan i bloggens början att jag tog helt fel grepp om astrologin genom att ens tro död repetition av ett simpelt datum kunde säga något.
Samma visar sig i fråga om den ändå rätt ovanliga konjunktionen mellan Solen-i-Vågen med undertryckaren eller t.o.m. halshuggaren Ketu. Den har närmast exakt samma förekomst hos både Nobelgruppen och ett urklipp av exakt lika många slumpdatum (ur ett set om tusen):
61 av 701 Nobel
63 av 701 Random
Hade tesen att Sol/Rahu sänker begåvningen varit statistiskt påvisbar skulle det varit långt färre som lyckats få Nobelpris med Solen "fallen" i Vågen de år Rahu tillbringade tid där, drygt 18 månader, att döma av Svantessons "sub-generation":
Range of search: 1.01.1965 - 1.01.1969
In steps of: 24h 0m
Search for...:
sn.lib
Realization intervals (begin - end):
25.06.1966 - 12.01.1968
Samtidigt kan datainsamlarens eget karma spela in för det material man lyckas hitta. (Född medelklass med en far som kämpade hela livet för att distansera sig från sin enkla arbetarfar och bloggaren - tredje led som söker överblicka den vansinniga svenska pendelsvängningens verkliga kostnad). Bland de 300 horoskop för okändisar jag skrapade ihop som ung (arbetsplatser, släkt, bekantas bekanta) och där viss information av rätt privat natur förekom, saknades inte olyckliga tilldragelser medan Ketu passerar Vågen och antingen drabbar någon planet men tydligen också vanställer Balansens egen princip!
Här fanns sexuella urspårningar (homo, trans, etc), självmordsförsök, veka psyken eller död inom familjen. Även om jag var dum och utelämnade månnoderna då, förefaller det i backspegeln stämma att de är "karmiska" som hinduisk astrologi säger. Det man gör i Las Vegas stannar kvar där! Jordisk karma.
Västastrologins förståelse av noderna ger jag inte mycket för. Att programmatiskt hylla Drakhuvudet/Rahu för dess gåpåaranda och äregirighet är bara så typiskt västerländskt - det västerland som håller på att dö inför våra ögon och som i värsta fall styrs av politiker som Svantesson som arrogant slår ut med armarna och inte ens har för avsikt att ingripa i det hon anser är "en självreglerande marknadskapitalism" - notera att hennes sinnessjuka politiska syn underlättas av just den undertryckta Solen. Hennes kognitiva kapacitet är något i sig...
Om man hanterar astrologisk data som en siffernisse kommer man aldrig att förstå konsten. Den måste fattas som ett språk, ett tilltal som kommer från en högre medvetandenivå än det jordiska. Antika civilisationer fick så mycket rätt att det förefaller existera någon slags korrespondens mellan "därovan" och "därnedan" och detta för att tillvaron ytterst sett inte är materiell utan av medvetandenatur. Medvetandet är alltid det vari mänsklighetens alla "sanningar" kommer och går, t.o.m. till synes så oemotsägliga ting som det periodiska systemet och nu den biologiska världens alla genom. Det förefaller existera intelligenser som inte alls slavar under människans typiska systematiseringsneuros.
Titta på UFO:na som tycks ha beslutat att tiden är kommen att visa sig för mänskligheten (alla folk och kulturer har sett dem så skillnaden är att de nu riktat in sig på den självutnämnda världsledaren USA och dess krigsbrutalitet).
Likt de nordamerikanska trickster-väsendena - Coyote! - svischar UFO-skepnaderna runt amerikanska militärövningar och gör den amerikanska militarismen till åtlöje. (Fatta var Sverige hamnar på åtlöjesskalan, som väljer Nato-USA som allierad just som den högre himmelen beslutat att det får vara nog med det här tramset på Jorden nu.)
 |
| Först kvitt det gamla vinet, sen påfyllning ... en Vattenbärar-symbol. |
Tarot-kortet "Stjärnan" var på tapeten för några månader sedan och jag frågade (retoriskt) vad den svarta fågeln i trädet kunde symbolisera. Egypterna och deras fåglar som motiv för flygande själar i all ära, men KORPEN (se Coyote-länken) som symbol för Trickstern, Betraktaren eller Daimonen smäller än högre. I slutändan också den ännu en sinnebild för de högre medvetanden som i allmänhet sover i människovarelsen men också lever rullan i former som ibland liknar "flygande farkoster" - allt ligger i betraktarens blick...
Pentagon har nu, när Vattenbärarens tidsålder just rullar igång registrerat att deras senaste fiende är helt oövervinnelig (notera den primitiva "vän eller fiende"-tanken, typiskt för extremt omogna samhällen). Därav starten häromåret för medgivandet att mänskligheten har en granne i dimensionen intill, en granne som definitivt inte begränsas av logik eller andra mänskliga påfund som "god eller ond" men som mer än troligt är mycket mer medveten om hur åtminstone reglerna för det här solsystemet är upplagda. Morallagen finns, men människan har knappt ens en vag uppfattning om den eftersom den moderna människan överkonsumerar så till den grad att hon svartnat på insidan. Kinesisk daoism varnade för det för 2300 år sedan och inget har ändrats.
Om Kristersson/Svantesson/Billström och liknande höll sig med rådgivare värda namnet och med sikte på en God Framtid, skulle Sverige tillfriskna över en natt, men till priset av 500 miljardärer. En lätt offer kan tyckas.
Eftersom Sverige inte klarar av att reda ut sina interna problem (överheten är just den som måste offras) kommer övergången till den nya Tidsåldern att ombesörjas genom större geopolitiska rörelser. Sverige valde fel sida, men det är begripligt givet landets historia och därmed dess ÖDE. Vi är de vi är och klarar vi inte att uppfinna oss själva på nytt så var det ödet. "Går det inte så går det inte", som Svantesson sade i en betydligt mer hanterbar fråga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar