En kulturartikel i Expressen finner det smått kväljande att Moderna museet på ett år presenterat fyra utställningar på nyandligt/mystiskt tema. Skribenten drar fram en gammal 1940-tals text av psykologen Theodor Adorno där det hävdas att fenomen som t.ex. astrologi leder till medvetandeförtvining.
Adorno skriver om det som ”avveckling” intar alltså motsatt ståndpunkt till Platon som lärde västerlandet tänka och för vilken studiet av stjärnhimmelen och det skärpta sinne som resulterar har fått tjäna som en devis överst på den här bloggen under mer än ett Jupitervarv.
Att kulturkritikern inte kan värst mycket utan bara hittat en psykologi att överta åsikter från syns i den egenartade formuleringen: ”astrologi och medium blir en metod för att ge jaget mening i relation till tingen.” Astrologi är förstås ett ämne medan ett medium är en yrkestitel. Astrologi och medialitet hade visat insikt om vad man pratade om.
Med det sagt stämmer det förstås att kapitalismen korrumperar varje företeelse på vår jord genom kommersialiseringen, urvattningen och inte minst förfalskade ytor. Men man kunde ha önskat att författaren lyssnat och lärt från "Människan och Maskinen" för några år sedan istället för att lära sig konstkritikens struntviktighet.
Jag har i efterhand avsmakat (ytterst) lite av den allmänbildande serien och fattar först nu varför jag uppskattade Eric Schüldt filosofiska småprat i P2 mellan musiken - jag kände inte till att han suttit som lärling i flera år vid sidan av den kunniga historikern Per Johansson!
Jag tänker här särskilt på ett avsnitt från 2017 om den hellenistiska hermeticismen, betydligt mer upplysande än avsnittet innan om Descartes, som redan under årtionden omvärderats negativt i den internationella diskursen, innan smått tragiskt ämnet slutligen nådde Sverige. (Hermeticismen, återupptäckt under Renässansen är i stora drag den världsbild den här bloggen har cirklat kring sedan 2009.)
Med sina rötter i förkristet tänkande visade programmet om något hur fel Adorno hade, som påstod kapitalismen vara roten till det ockulta intresset i hans tid. Det behövs inga materiella faktorer för anden att ge sig tillkänna. Samma insikter kommer åter och åter, och sedan mörka insiktslösa tider mellan "guldåldrarna"... Tillvarons cykliska natur måste vara mänsklighetens äldsta insikt.
Hur makalöst efter sin tid Expressen-artikeln är, framgår således i den trötta och slitna låtsas-motsättningen mellan materia och ande: ”Felslutet ligger i att framställa ockultism som en politisk motkraft till ett mätbart och kalkylerande system.”
Ockulta läror har tvärtemot skribentens förmenande stor sprängkraft eftersom ett folk som flyttar upp sitt självmedvetande ett pinnhål eller två i varats oändliga kedja för större motståndskraft mot stater och slavdrivare med deras rent materiellt kalkylerande system! Hela historien vittnar om stora själar som med framgång protesterat mot missförhållande med en högre väg som sin bas.
Konstvetaren Otto Ruin, som ligger bakom denna okunniga text är tillräckligt intressant att praktisera lite astrologi på. Vad drar ner en själ till så låg medvetandenivå att den missar att ta tåget som står där väntande på perrongen med öppna dörrar?
Destinationen är Vattenbärarens nya tidsålder, en på många sätt rent ockult tidsålder. Kapitalismen är övergiven och den spillra av mänskligheten som ännu lever (Jorden har sätt att minska överbefolkningen) kommer att ha utvecklat superb högteknologi för de ringa behov man ändå har som människa. Jorden är räddad och mänskligheten kommer att bli mer kreativ än i världshistorien --- på den andliga nivån. Tänk så många vänner som väntar i universums alla skrymslen när väl mänskligheten vuxit från sitt primitiva frosseri och nu kan färdas kroppslöst genom dimensionerna.
*****
Vad som "drar ner en själ" är förstås astrologins sätt att på generellt vis teckna fallet ner i den sublunära sfären vilket kulminerar i Jord-elementet och en absolut fixering vid materiella och mätbara faktorer och där bara mycket lyckosamma, specifika omen åter öppnar dörren mot högre medvetanderesor.
I fallet Ruin sitter materialismen som en smäck via inte bara Jordens herre, Stenbocken som soltecken utan ett sinnelag/Månen som i Jungfrun, servicearbetaren, trälen eller åkerbrukaren tjänande sin herre med absolut lydnad och en tydlig dragning mot pragmatism. Den som ständigt lyssnar efter husbondes nästa order upphör tänka självständigt, sådan lyx tillhör inte alla livsöden.
Här tilltar dessutom "gyttjan" (det helvete Platons såg fallna själar befinna sig i, dvs allt det Ruin eller om det är Adorno pläderar för i händelse vi har med en tankens copycat att göra). Vatten behövs för att Jord ska bli till gyttja och Saturnus i Vatten-Fiskarna består detta.
Men det finns också naturmystik i de bättre exemplaren av den Jungfru/Fisk-opposition som är lika viktig här som Stenbockens intresse för samhällspositioner, inkl. den egna. Men i det här fallet är själen karmiskt belastad som hinduerna skulle säga. Mån-Saturnus-oppositionen indikerar via Saturnus något som binder till släkthistoria eller tradition - kan poesi-dissekeraren Hans Ruin vara en släkting? (Jag har hans "Poesiens mystik" som jag som jag slukade vid tjugo innan vuxenlivet kallade.)
Saturnus i termer av historiens kvardröjande skuggor är själva definitionen av karma (handling och dess följd). Mycket i Ruins text tyder på att han inte fattar hur seglivad historien är, särskilt inte om den vidareförmedlar starka arketyper - hans totala främlingskap för en kosmisk urmoder avslöjar mycket om hans psykes hälsotillstånd. Mars med Månen angripen av en svag, Vatten-placerad Saturnus allt förpackat av de karmiska månnoderna.
Detta måste vara en ättling till den kände Hans Ruin. Född till nyckel till landets intellektuella elit (familjenamnet) men en belastad själ som kanske av den anledningen föredrar att spela en flyktig roll utan (karmiska) band till något. Det går inte att missa att texten tycks ge tummen upp för avvikarnas genderteori framför "kosmiskt urmoderliga köttmystik".
Att psyket/Månen anfäktas av illgöraren Mars ger denne Ruin en fläkt av Fredrik Reinfeldt (Mars i känd fysisk Jungfruascendent) vars illvilja mot vissa företeelser (arbetslösa, socialism, kollektivism) var uppenbar. Ruin vänder sig mot något annat, men Mars-Jungfrun kan vara elak och söka vinna distinktion inför sig själv och andra genom hyperkritik.
Men det verkliga problemet ligger på ett än djupare kosmiskt plan än planeterna. Planeterna kan sägas spela på pianotangenter i sina rörelser genom tecknen och här är det en DUBBEL aktivering av vad bloggen börjat kalla den "förråande" Eld/Jord-friktionen - regeringen Kristersson innehåller tillräckligt med höjdare för att man ska förstå, själviskheten i den här kombinationen där visionens Eld blockeras av Jord, askan eller den döda kroppen av en tidigare visionär skapandecykel.
Död ligger den gamla världen där som fullbordat faktum, som ett hinder som stoppar den egna visionen. Därför har Ruin så mycket att säga om vad han tror är gammal nattstånden 70-talsfeminism i samband med den kosmiska urmodern. Den unge mannan är bara läsefrukter, han är själv lika steril och ofruktbar som den dubbla kollisionen mellan Eld och Jord.
Om möjligt ännu värre är Jupiter (framgång, överklass inkl. andlig elit, dvs. brahminerna i Indien - ev. konstvetare i ett gudlöst land som Sverige). Jupiters karghet kan tillskrivas positionen i Stenbocken. Detta är Jupiters fall från potentiellt äkta medialitet - Ruin så långt från ett klärvoajant medium man kan komma, därav hans förakt mot gåvan (se språkmissen ovan, den röjer på ett djupare plan ren arrogans - ett typiskt drag hos lägre former av Stenbockar).
Eftersom Stenbocken är knuten till världslig makt/position korrumperas Jupiter och skapar låg verkshöjd för den intellektuella Merkurius i jupiteriska Skytten - Eld och Jord och deras bristande synergi. Här händer nu det paradoxala att Jupiter i Stenbocken och Saturnus i Fiskarna gästar varandras negativa hemmatecken och förstärker den sublunära tendens som inte uppfattar de högre världar det har talats om genom mänsklighetens historia. Detta är bottenkänning, i synnerhet som 7e resp. 6e planetkretsarna tecknar en världsbild som i detta fall tar slut nere i Vattnet. Men bio- och ekologi är förstås rätt i tiden.
Och vem äger det retliga Mån-psyket i detaljfixerade och sakliga Jungfrun? Jord-Merkurius i vittomspännande Skytt-Eld så klart och här uppstår ett moln av giftig vulkanrök. Mixen av Jungfru och Skytt i ett horoskop beskrev mästerastrologen Charles Carter förträffligt (trots att han tillhörde västtraditionen). Typen avreagerar sig i dispyter och debatter, hade han uppfattat. Mycket snack och liten verkstad. Den gamla åsikten kan stämma, att de som saknar talang att skapa konst istället blir kritiker...
*****
Förmodade förfadern Hans Ruins "Poesiens Mystik" (1935, omtryckt första och enda gången 1978) väckte minnen av ungdomsåren och kroghängandet bland pseudointellektuella posörer och strävande wannabes. Denne Ruins karta räknade jag ut för årtionden sedan och astroprogrammet autokonverterar förstås när man har den sideriska zodiaken förvald.
Ha! Hans Ruin har bloggarens Sol och Måne, men i omkastade tecken. Anade just att uppskattningen hade en astrologisk "förklaring" - båda verkade på en mer förfinad nivå än de förvisso olyckligt lottade som dragits ner i både materialism och en hämmad visions frustration inför en verklighet som envisas vara vad den är.
*****
Den framlidne Hans Ruin noterade jag en gång som "estet" men en synonym är "konstkritiker". Det måste väl visa att Otto måste vara en sentida släkting men märkt av ett mindre gynnsamt karma. Ett äpple som fallit en bra bit från trädet.
Anfaderns (?) karta ovan är mer konstruktiv och intressant. Inte minst vilar både Sol och Måne i Jord-tecknet Oxen vilket förvisso sänker det potentiellt andliga Luft-elementet till normal mänsklig rationalism, förmågan att driva en klok diskurs som bottnar i verkligheten.
Dock! Sinnet i estetiska Vågen står på tvären med all jordbunden materialism i Oxen ("6-8-relationen" - snarare en icke-relation) och där inte den här "disjunktionen" står för ren och skär omedvetenhet, den har ibland kallats "radioskugga" på bloggen, där kan man tänka sig att den representerar ett medvetet avståndstagande eller särkopplande av de företeelser de inblandade planeterna representerar.
Här står sinnet i dissociativt förhållande till rejält många budskap (Rahu-förstärkning av Merkurius/Venus), och utan födelseminut minskar värdet av analysförsök... Det kan räcka att konstatera att sinnet inte nödvändigtvis är begränsat till att rationalistiskt knyta sina erfarenheter till fysiska fakta, vilket är just vad boktiteln antyder.
Samtidigt med rationalismen (eller här kanske dess kapacitet att dissociera sig från själsdödande realism) delar denne Ruin med mystikern och andeskådaren Rudolf Steiner den svåröverträffade oppositionen Lejonet och Vattenbäraren!
Sett till deras härskare är Solen som kosmos centrum och hjärta. Det omges av världsrymdens sjunde krets Saturnus. Gud med alla sina änglar och daimoner samlade runt sig. Denna kosmologiska såväl som kosmogoniska axel störs inte av oppositionen eftersom den utspelar sig i den supralunära sfären. (Vatten och Jord är de element som störs mest eftersom de har psykiska, psykosomatiska eller rent somatiska arenor där de kan gestalta sig.)
Särskilt måste Solen i intellektuellt nyfikna Tvillingarna pekas ut hos Hans Ruin: den har solid Jord som bas för sina tankeflykter men se hur väl detta gagnar det formella greppets Saturnus i Själens tecken Lejonet.
Här tänds t.o.m. "kreativitetens" andliga gnista via den supralunära Eld/Luft-mixen och man t.o.m. kan ge den företräde eftersom Oxen ur månascendentens perspektiv vistas i ett tillbakadraget hus. Horoskopet är just därför udda, detta är inte den normala rationalismen i Luft/Jord-mixen utan representerar en större frihet att lägga åt sidan synsättet "kroppsligt/biologiskt-enbart".
Här är då ännu ett tecken på den dolda mystik i poesin Ruin skrev det definitiva svenska verket om, och som någon halvdan sentida släkting känner sig kallad att söka riva ned genom att totalt förkroppsliga den floskulära varelse ett ateistiskt land genererar som tillfälliga spöken - osaliga andar?
Faktiskt, nyandlighetens fader kanske var Rudolf Steiner, född 30 år före Hans Ruin och även han med den gnistrande kosmologiska Eld/Luft-axeln, bara ännu mer betonad eftersom de viktiga planeterna är direkt involverade så att båda Sol/Saturnus och zodiaktecknen betonar Världssjälen i astrologisk symbolkod.
Nu är det förstås mörka tider på Jorden och ur det perspektivet är Otto Ruin rätt sorts aktivist (med högre än normalt svansföring). Vem behöver specialutrustade människor med extraordinära sensibiliteter i en så primitiv tid som vår, när vänstern är helt överkörd efter den onda kapitalismens seger?
Kampen mot klockan har redan visat sig misslyckad och Naturen själv kommer att få reda ut mänsklighetens hejdlöshet genom en betydande geologisk kataklysm och en omstart av civilisationen.
Varför surrar UFO:s i svärmar över USA och deras krigsskådeplatser numera? Det är beviset, om något, för den andliga verklighet Otto Ruin är alltför sublunärt orienterad för att ha lust att sätta sig in i och förstå värdet av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar