Yttrandefrihet att hetsa till självmord

Den yttrandefrihet det suspekta statskicket demokrati svansar så stolt över har närapå överlevt sig själv när det kombineras med den gradvis degraderande sekularismen som ger fria möjligheter för individer att hetsa andra till självmord - så som skedde på forat Flashback häromdagen.

En yngling insatt i detta träsk kallar det en (olycklig) seger för den nya ohyran nättroll, vilket är en ung tänkares felaktiga språkbruk vilket bottnar just exakt i hans sekulära världsbild. Ondska, hade den klassiska filosofin kunnat berätta, om han känt till den, vinner aldrig några segrar. Varje gång den visar sitt fula tryne är det enbart i samband med nederlag för alla inblandade.

Varianter på det onda borde den praktiska filosofen Torbjörn Tännsjö - aktiv röst i bl.a. etiska frågor i samband med smärta och sjukdom veta mycket om. Likväl lyckas han själv, i en uppenbart felrubricerad Newsmill-artikel kräkas upp precis vartenda exempel han under en livstid som ateistisk Skorpion kunnat hitta i ämnet "övertramp begångna i religionens namn".

Han tar i så att det blir rent parodiskt och man kan befara en fördjupad livskris också hos den här ateisten - texten är rent schizoid! Mitt i sitt förtäckta religionshat öppnar den också en väg för religionen eftersom de samtal i skolan i ämnet Tännsjö manar till, alltid får till följd att sakens båda sidor blir belysta. Och den första som förlorar på det är de onda och tendentiösa religionshatarna vars nidbilder blir korrigerade!

Tännsjös inre Skorpion tycks således också han leva med självmordets skuggiga möjlighet via texten - dess uppmaning är ju att i klassdiskussion nå en djupare inblick i religionen än den illvilliga harang han levererar. 

Textens hela upplägg är så patologiskt att jag inte tänker lägga tid på att söka motbevisa de enskilda påståendena och fråga om andra anledningar än rent religiösa kunnat förklara oegentligheterna. I andra fall undrar man om det är ren lögn och dikt. 

Vad om t.ex. Martin Luthers påstådda åsikt att förståndshandikappade saknade själ? Att han, gammal och besviken, surade över att hans reformation inte lockat judenheten till omvändelse kände jag till, men detta? Tännsjö belägger inte ett enda av sina påståenden, och just detta innebär att Luther, en bildad man som predikade återgång till bibelns texterna, inte ens kände till Första Moseboks berättelse där gud skapar människan med en själ punkt slut.

Jag har svårt att ta Tännsjö på allvar, han verkar inte omdömesgill. Alla säger något tokigt någon gång ibland, men bara en ond vilja söker göra poäng på precis allt! Var det inte samma Luther som t.ex. förordade den kristne att göra "överloppsgärningar". Jag noterar en total klåpare på nätet likställa ordet med "overkill"!

Jag kan bara ta Tännsjös artikel som ett annat exempel på att det är något sjukt i luften från tid till annan. Skrev Skorpionen Tännsjö den undertryckta men ändå så uppenbart religionshatiska artikeln under samma helg då jag konstaterade att Månen i transit genom Skorpionen svepte in de så disponerade människornas själar i ett ondskans sinnelag?

Se: Månen i Skorpionen - någon drabbas alltid (om ynglingens självmord), samt Våldtäktshoroskopet - rätt man gripen (om ynglingen som terroriserat Örebro).

*****

Som avrundning horoskopet för den unge man som av okänd anledning inte ville leva längre under nysslidna helg. Jag ska bara ägna det några få ord eftersom det i förstone kan förvåna att se Solen i sitt kraftfulla härskarläge i Lejonet - raka motsatsen till Tännsjös maniska fixering vid livets alla oförrätter men i synnerhet dem som på något vis kan kopplas samman med religion. 

(Ja, ni hör hur ateister låter - de är inte friska! Det intressanta är att det är just detta ärkeateisten Richard Dawkins utifrån skrönor om själviska gener och annat nu falsifierat bråte velat hävda om människor med någon form av religiös känsla för att det kan finnas något mer än hans favoritämne, biologi. Den självklara sanningen är förstås att det är människor med störda psyken som begår överträdelser, inte religionen som sådan.)

Det här är nu inte en bra Sol i Lejonet, den är belägrad båda bakifrån och framifrån av naturligt onda planeter, och även om Solen hittar synergi med Mars i det att båda har eldnatur har jag otaliga horoskop där den här kombinationen, oavsett zodiaktecken, yttrat sig t.ex. som faderskonflikter.

Mitt eget horoskop är ett sådant även om relationen förbättrades runt trettio (händelsevis vid den tid indisk astrologi menar att Mars tappar stinget!). Ett annat fall är prästen Lennart Koskinen, förr en "kändispräst" som satt med i tv för jämnan. För många år sedan berättade han om sitt urbota usla förhållande med sin far som varit yrkesmilitär (martial arts).

Koskinens Mars är riktigt bränd av Solen på mindre än två graders avstånd. Intressant nog är hans soltecken Vågen, så det tycks som om olycksplaneten fortsatt att genklinga i hans liv inom ramen för tecknet. Han har, om jag minns rätt, tre skilsmässor bakom sig vid det här laget. 

Eftersom horoskopet för ynglingen saknar tid och ascendent går det inte att placera den här störda Solen i något hus/livsområde. Det kunde ha givit mer information.

Vad som däremot är känt är att sinnelagets Måne i Väduren också påverkas av den här brända Mars. Dvs, nu kan vi säga att förmågan att båda ta initiativ och att freda sig verkar skadad och allt eftersom Mars är bränd. Jag medger att det låter konstigt - borde inte en Sol i Lejonet vara stark och stå på egna ben. Men titta då på, säg, hundra Sol-Lejon. Så många av dem är mjuka och milda! Hela horoskopet samverkar till ett livsöde.

Och detta är ett olyckligt livsöde, för går vi till Venus ser vi en klart hämmad social förmåga. Venus är kooperativ och charmerande, men i Jungfrun lider planeten sitt fall och tar upp en del av Jungfruns ensliga och inåtvända kvaliteter. Varför Venus-Jungfrun var så markant underrepresenterad i de 120 hbt-horoskopen kanske helt enkelt beror på att kärleken har svårt att vända sig ut överhuvudtaget med denna placering, homo eller straight.

Och som framgår av kartan är detta bara början på den sociala tristessen. Saturnus angriper den klena Venus via en lång 270-gradersaspekt, och även om Saturnus står neutral i Skytten (Jupiter ser varken Saturnus som vän eller fiende), och fastän Saturnus och Venus i Indien anses som en vänskapligt sinnad kombination, säger det sig själv att den glädjelösa pliktplaneten ytterst sett inte har något med fröjderskan att göra.

Jag har tidigare föreslagit att det är en patriarkal ton i den vediska astrologin som förklarar detta vänskapsband, men jag vet inte säkert.

Jag tror inte det är en slump att den skicklige astrologen Charles Carter i sin tänkvärda lilla studie "The Astrological Aspects" (1930) börjar prata om självmord just i samband med Venus och Saturnus aspekter!

De här planeterna är av så olikartad natur att varje sammanslagning av deras respektive verksamhet i min erfarenhet är av ondo ur perspektivet av ordinär lycka, och jag kan inte spåra någon tydlig skiljelinje i det här avseendet mellan de så kallat goda och de så kallat onda aspekterna. Till exempel: bland mina fall av självmord är det exakt lika många i båda klasserna.

Detta sade han förstås utifrån västastrologins rikare aspektsystem, men desto större anledning att befara emotionellt lidande eller emotionell svält i de få fall det indiska systemet "kickar in".

Som jag sagt kastade jag ut de västerländska aspekterna för att jag tyckte det indiska gav tydligare effekter. Minns att de indiska aspekterna träffar hela tecknet med eventuella planeter. Därför "ser" och påverkar planeterna också tomma hus, men detta kräver alltså klockslag för att tala om.

Ett tredje horoskopinslag som jag tror blir kritisk här bara för att den brända Mars och den otillfredsställande Venus redan varslar för en sårar känslomässig natur, är oppositionen mellan svårmodets Saturnus och gladlynthetens Jupiter. Man kan hävda att de här opposita karaktärsdragen kortsluter varandra via opposition, eller kanske hellre, att de lyckliga stunderna eller tiderna i livet (Jupiter) beror på hur hur transiterna på himmelen ser ut, från år till år.

Den som öppnar horoskopet för självmordet (länken ovan öppnar i nytt fönster), ser strax att ynglingen hade massiv belägring av planeter i sitt Venus-tecken Jungfrun, bland annat Saturnus. Saturnus som lieman och gränsdragare passerar alltså under 2½ år genom just det tecken där den kan bereda honom störst skada eftersom Saturnus denna tid reaktiverar den medfödda störningen.

Jag tror att han några år tidigare, i början av puberteten då Saturnus opponerade sig mot sitt startläge, måste ha mått mycket dåligt. För också den transiten aktiverar den akuta sociala oförmåga som man skulle kunna kalla den här kombinationen av snäv gränsdragare och fallen förmåga till kärlek.