Torgny Lindgren om minnet

Författaren Torgny Lindgren om minnet i DN. Se hur han närmar sig tanken om arketyper eller rättare distinkta motiv organiserade runt underliggande former - Platons idélära. Lindgren expemplifierar med en barndomsbild av sin far som lyfter upp en nätbur för fiskfångst ur vattnet. Det är allt han minns, i övrigt konstruerar "hjärnan" en berättelse att stoppa in den här bilden i.

En astrolog har inga problem att se hur den här bilden är sammansatt. Vi har fadern, hans aktivitet, buren, vattnet och fiskarna. 

Vad sägs om den här, Torgny Lindgrens födelsehimmel, som han burit genom livet som en tunn skiva frusen tid?

Antikens tänkare hade så rätt. Platons idévärld existerar. Allt vi gjort sedan "förnuftsdårarna" tog över runt "Upplysningen" har varit att gå i fel riktning. Sekularismen blev spiken i kistan för den här civilisationen.

*****

Frågade någon efter facit?

För att fånga fisk behövs en fälla eller bur, något som avgränsar och håller kvar de fiskar som simmar in. Saturnus beskriver den form, den avgränsande verksamhet och tvingande kontroll, som uppfyller det kravet. Det här året hittar vi händelsevis Saturnus nedsänkt i Vattenelementet, närmare bestämt i Fiskarnas tecken!

Det här skulle bara utgöra det vagast tänkbara bakgrundsbrus för de flesta, men för Lindgren är motivet viktigare. Ty han föddes det dygn då Månen, symbol för själen, inre föreställningar och Platons hågkommelse av den eviga Idévärlden, passerade genom den objektifierande Stenbocken. 

Hans psyke är mer benäget än de flestas att minnas genom föremål, t.ex. nämnda "mjärde". Och för att förstå hur detta kan vara måste också nämnas den tekniska detaljen att Månen här disponeras av Stenbockens härskare, Saturnus, vars position exakt motsvarar den arketypiskt genererade bild som författaren tog med sig till tid och rum i sin födelse.

Jag vet inte i vilken utsträckning frågan om minnet - eller dess avsaknad - kan kopplas till att Månen i Stenbocken sedan antiken sägs lida sitt detriment här, vara skadad till följd av dess orientering mot livets fysiska eller formella sidor: "Och hade jag levt ut alla mina känslor så hade jag inte orkat genomföra mitt liv."

*****

Jag hade tänkt spara geniet Nikola Teslas horoskop till en annan gång men i samband med frågor om minnet passar det att nämna hur han kunde "spela filmer" för sitt inre öga fram och tillbaka som han behagade. En del av hans tekniska geni bestod i att han inte behövde bygga apparaterna utan kunde "felsöka" dem som rörliga filmsekvenser i sitt eget medvetande! Om inte maskinen fungerade i filmen, då ändrade han bara i ritningarna och körde filmen en gång till.

Här är då bloggens mäktigaste exempel på REN SATTVA GUNA. Mannen föddes till 100% i medvetandets egen kvalitet och en positivt polariserad ascendent (Väduren) för direkt åtkomst den avsevärda Luften (ritningarna, blueprinten). Den kraftfulla betoningen på Jungfrun (Jord) är förstås fas 2, när han väl byggde själva apparaten!

Eller var det en förenkling? Månen i Jord är ju den som effektivast lever ut föreställningen att befinna sig i en fysisk värld. Det kanske just är Mån-Jungfrun som förlänade hans mentala föreställningar kvaliteten av att provköra en äkta prototyp...

Not. Födelsen sades ha inträffat vid en åskande midnatt.

*****

"Fader i arbete" är lite knepigare att knyta samman eftersom den här bloggen råkat sätta sig på två stolar samtidigt. I västtraditionen är Saturnus också bilden av en patriark, men Solen är kanske den vanligare som fadersindikator. I indisk tradition är det antingen Solen men mer ofta Jupiter (på sanskrit: Guru) som är platshållare för fadersdiskussioner. Solen är i båda traditionerna det dagliga arbetet för brödfödan.

I just Lindgrens fall förenklas den här formen eller idén ("arbetande far") betydligt av att Jupiter (indisk fader) välsignar daggärningens Sol genom en 120-gradersvinkel). Att författaren väljer att minnas en far i arbete beror förstås på att Jupiter är en god planet, den befrämjar hågkommelse. Solen är för övrigt medvetandets säte, andesjälen. Lyckobringaren Jupiters välsignelse av den dagaktiva Solen blir särskilt i Luftelementet också en berättelse om den framgångsrika författaren själv.

Den roliga koincidensen var emellertid den som relaterade till minnet/Månen och fällan i vattnet! Den knyter direkt an till det antika talesättet, att "Saturnus äter sina barn"!

*****

Se även om Björn Ulvaeus och hans glömska i det här inlägget om Ingvar Kamprad, vars horoskop händelsevis består av samma tecken, Fiskarna och Stenbocken ingår. Jag lokaliserade där Ulvaeus glömska till Fiskarnas tecken, symbolen för det ultimata uppgivandet av allt världsligt.