Wikipedia uppger ospecifika 1971 som födelseår för transsexuella brittiska sångaren Paul Hegarty ("Antony & Snorrarna") som ung och bräcklig i sin identitetskris flydde till USA och en välkomnande undergroundvärld i New York. Snart nog togs han om hand av arty bögen Lou Reed som överlevde sina förskräckta föräldrars försök att elchocka honom tillbaka till normalitet.
Ja, vi talar samhällets olycksbarn här. De som hamnat fel mellan två inkarnationer på jorden och nu inte känner igen sig i, eller vill kännas vid, sina nya fina värdkroppar. Själar som försåtligt stör egoutvecklingen med sina "undermedvetna" minnen av ett annat livs jagkärna, och driver den nya kroppen att springa efter samma lustar som då - fast tyvärr den nuvarande kroppen bytt polaritet så att allt slutar i pannkaka!
Ja, vi talar samhällets olycksbarn här. De som hamnat fel mellan två inkarnationer på jorden och nu inte känner igen sig i, eller vill kännas vid, sina nya fina värdkroppar. Själar som försåtligt stör egoutvecklingen med sina "undermedvetna" minnen av ett annat livs jagkärna, och driver den nya kroppen att springa efter samma lustar som då - fast tyvärr den nuvarande kroppen bytt polaritet så att allt slutar i pannkaka!
Det här är inget konstigt, buddhismen förstår situationen perfekt. Men i Sverige finns djuppsykologi inte ens på kartan. Här debatterar man sociala roller som om vi var tunna klippdockor av papper. Ska flickdockorna få ha hammare? Den verkliga människans djupa mysterier är "för mycket" för svensken, som tidigare hade för vana att lobotomera folk om de verkade alltför avvikande.
Att det dessutom är genom religionen man oftast hör om själavandring får bara svensken att sluta sig ännu mer i sin opsykologiska socialrealism. Landet klarar helt enkelt inte att tänka förutsättningslöst - här finns alldeles för mycket begreppsliga hämningar och antiintellektuella attityder.
Dock älskar svenskarna bögar. För på sitt primitiva socialrealistiska sätt kan det här folket se att det handlar om ett särskilt slag av särlingskap, och Sveriges nationalhoroskop har en så stelfrusen Venus att det är genom dessa avvikare svensken får en återkoppling till sin egen frustrerade och inhiberade Eros. Vi ser oss själva i dessa hemlösa homosar som inte vet vad de är för något. Svenskarna är lika otydliga själva.
Att det dessutom är genom religionen man oftast hör om själavandring får bara svensken att sluta sig ännu mer i sin opsykologiska socialrealism. Landet klarar helt enkelt inte att tänka förutsättningslöst - här finns alldeles för mycket begreppsliga hämningar och antiintellektuella attityder.
Dock älskar svenskarna bögar. För på sitt primitiva socialrealistiska sätt kan det här folket se att det handlar om ett särskilt slag av särlingskap, och Sveriges nationalhoroskop har en så stelfrusen Venus att det är genom dessa avvikare svensken får en återkoppling till sin egen frustrerade och inhiberade Eros. Vi ser oss själva i dessa hemlösa homosar som inte vet vad de är för något. Svenskarna är lika otydliga själva.
*****
Eftersom människor med vissa själsliga dispositioner inte klarar av att vara ärliga mot sig själva utan hellre spacklar på lagervis av rationaliseringar, menar jag att födelsen 1971 antingen är en felskrivning på Wikipedia eller ett led i rökridåer "Antony" själv börjar lägga ut som den bästa Hollywood-diva.
För några år sedan var han nämligen född 1970, vilket t.ex. den här länken påminner om. Håll detta i åtanke om 1972 är födelseåret några år från nu. Divor och deras mytomaniska självbilder. Finns transsexualitet i botten vet man genast att det också finns problem att acceptera verkligheten och hårda fakta.
Faktum är att jag sökte och hittade hans horoskop, med födelsedatat 24 augusti 1970, på en gay-sajt just som artistnamnet Antony & Johnsons började nämnas med första plattan. Jag fann mig plötsligt omgiven av en antal "arty" kompisar som alla unisont hyllade den här artisten, och jag var bara tvungen att se vad saken handlade om.
När jag nu åter söker nätet, har varje spår av hans födelsedatum försvunnit. Jag kan bara undra om Hegarty avsiktligt söker sopa igen spåren efter sig. Jag har mött homosexuella på nära håll och är fullt medveten om vilken ofattbar förmåga till självlögn de här människorna besitter. Deras problem äter dem vare sig de ännu är i garderoben eller har kommit ut, och de söker till varje pris "rätta till" och snygga till verkligheten. Naturligtvis är de enorma offer för vårt sekulära samhälle där religion och filosofi absolut inte får förekomma i den offentliga diskursen. (Inte minst för att sekularismens intighet så snabbt avslöjas!)
Reinkarnationen är inte en teori utan ett faktum, och det räckte med att jag skulle hitta mitt första egna tidigare liv som kvinna för att nästan all min tidigare homofobi skulle släppa på en enda gång. Varför inte alla som byter biologisk kropp mellan två jordeliv fastnar i homofällan har den här bloggen kanske börjat ana genom studier av hbt-horoskop.
Det verkar som om de fixerade/fasta Tamas-tecknen (Oxen, Lejonet, Skorpionen, Vattumannen) - om man betraktar attityd eller vanemässighet som ett problem - skulle kunna ge den inflexibilitet som gör att själen inte anpassar sig till sitt nya jordeliv utan segt som sirap hänger kvar i det föregående. Allt detta är förstås ett omedvetet eftersläp. Det nyskapade egot tillhör detta liv, men det störs av en själ som inte "hakar på" i det nya.
Det verkar som om de fixerade/fasta Tamas-tecknen (Oxen, Lejonet, Skorpionen, Vattumannen) - om man betraktar attityd eller vanemässighet som ett problem - skulle kunna ge den inflexibilitet som gör att själen inte anpassar sig till sitt nya jordeliv utan segt som sirap hänger kvar i det föregående. Allt detta är förstås ett omedvetet eftersläp. Det nyskapade egot tillhör detta liv, men det störs av en själ som inte "hakar på" i det nya.
Den här tanken gäller i allra högsta grad Paul Hegartys födelse:
På många sätt kan man säga att den här himmelen beskriver bottennappet efter den maximalt kapabla himmelen för 1953 som ledde till den osannolika dubbelvinnaren på lotteri (öppnar i nytt fönster).
Allt som var så bra med den himmelen har 1970 vänts till svaghet. Oppositionen mellan Saturnus och Jupiter har vridits 180 grader. Det här vet inte årgång 1970 om själva eftersom vi alla, var och en enskilt och tillsammans, lever i våra egna "tidsbubblor" som vi tror är normaltillståndet. (Och tur är väl det!) Astrologin har i vår kaotiska tid förkastats och hysterisk värderelativism råder i. Alla håller sig med en egen uppsättning sanningar.
Att detta är en livslögn avslöjar emellertid astrologin i ett nafs. Alla perspektiv är inte lika sanna, och varje gång Saturnus passerar Väduren "faller" rättrådighetens planet till subjektivism och tunnelseende. Livet vävs runt egot och dess partiska uppfattningar.
I den mån det alls finns något intresse för historia, så är det "min" historia eller i bästa fall den närmare grupp jaget identifierat sig med (men gudarna ska veta att Väduren helst inte vill höra ihop med någon, den vill slå sig fri och vara sin egen). De "subgenerationer" som föds med Saturnus i Väduren sysslar med att lära sig att formulera ett ego, om ingen annan planet på himmelen "bjuder över" och visar vilja till något värdigare.
Hos Paul Hegarty alstrar den här narcissismen visserligen också gott. Ingen kan förneka att Jupiter i Vågen ger en skjuts åt artistiska verksamheter och inte ens en "fallen" Venus i Jungfrun (händerna, pianoarbetet) kan helt förta den bra effekten.
Sett ur konstnärligt perspektiv är naturligtvis formförlänaren Saturnus en tillgång, även om den är subjektivistisk. DN-recensionen av hans nya skiva talar om egenheter men New York Entertainment kom 2009 mycket närmare sanningen genom det udda tillståndet solipsism.
Hur många gånger har inte den här bloggen placerat solipsismen under egoprincipen Väduren? Jag kan t.o.m. ha nämnt den när barnets tro att vara den enda i universum blir sjuklig, vilket ofta sker när den fallna Saturnus blytungt binder själen till egots utblick.
Hegartys vedermödor ligger förstås i den oheliga bindningen mellan Oxen och Lejonet. Jag har impressionistiskt sökt återge detta med en orange-brun blandning. Ande mixar inte bra med materialism.
Att jag inte tänkt på sexuella identitetsproblem tidigare i samband med den här anspänningen! Det är kanske för att de två andra attitydlåsta Tamas-tecknen, Skorpionen och Vattumannen, dykt upp oftare i homosexuella horoskop. Och de för dessutom sådant väsen av sig (minns Elton Johns remarkabelt komplicerade födelsehoroskop med hatiska Skorpionen som hans kropp och så Vattumannen för problem med gruppidentiteten).
Men vid lite eftertanke så har Lejonets tecken tittat fram flera gånger genom kända identitetshaverier, bl.a. hos Schlager-Generalen och hans "tidstvilling" Stephen Fry (duggade det homoöden under något dygn där?).
Även Hegarty är som synes Lejon, med Mars just anländ i tecknets första grad bara för att lida ett stort haveri eftersom "den avhuggna draksvansen" på något sätt negerar mansrollen (Lejonet) detta år. Jag känner till ett öde där en kvinna född 1970 med sorg försakade barn (Lejonet) för att hennes make hade "slöa spermier".
Just sådant kan man tänka sig när den södra månnoden förpestar Lejonets och avkommans tecken. Men Lejonet är som sagt också kärlek och positiv erkänsla för sin identitet och Hegarty är en fjompig gnällspik som inte alls vill vara Lejon!
Vad vill han vara då ? Går man till hans nattliga, själsliga sida, ser Månen först fin ut, känsloplaneten är "upphöjd" och stabil i ett tonsäkert, musikaliskt och sensuellt tecken - Oxen.
Men placeringen utlöser problemet med Eld/Jord. Månen har svårt att knyta an till Solen för de här två elementen är svårförenliga. Murar tornar upp sig mellan varje Då (Månen) och Nu (Solen). Det krävs en kraftfull smed för att kunna forma något när två så rigida tecken kommer samman. Solens Eld räcker inte för att bryta dödläget i den rigida Månen (det är här det tidigare kvinnolivet ligger och Månens disponent Venus är här en "fallen kvinna").
Själen vi kallar Antony valde som alla andra själar medvetet ett kroppsbyte före födelsen, av anledningar som inte mänsklig intelligens kan famna. Men av någon anledning klarade han inte utmaningen utan föll samman inför trycket att fylla den manliga kostymen. Så där sitter hon vid sitt piano, den kvinna som den här själen var i sitt tidigare liv och önskar att tiden kunde vridas tillbaka.
På många sätt kan man säga att den här himmelen beskriver bottennappet efter den maximalt kapabla himmelen för 1953 som ledde till den osannolika dubbelvinnaren på lotteri (öppnar i nytt fönster).
Allt som var så bra med den himmelen har 1970 vänts till svaghet. Oppositionen mellan Saturnus och Jupiter har vridits 180 grader. Det här vet inte årgång 1970 om själva eftersom vi alla, var och en enskilt och tillsammans, lever i våra egna "tidsbubblor" som vi tror är normaltillståndet. (Och tur är väl det!) Astrologin har i vår kaotiska tid förkastats och hysterisk värderelativism råder i. Alla håller sig med en egen uppsättning sanningar.
Att detta är en livslögn avslöjar emellertid astrologin i ett nafs. Alla perspektiv är inte lika sanna, och varje gång Saturnus passerar Väduren "faller" rättrådighetens planet till subjektivism och tunnelseende. Livet vävs runt egot och dess partiska uppfattningar.
I den mån det alls finns något intresse för historia, så är det "min" historia eller i bästa fall den närmare grupp jaget identifierat sig med (men gudarna ska veta att Väduren helst inte vill höra ihop med någon, den vill slå sig fri och vara sin egen). De "subgenerationer" som föds med Saturnus i Väduren sysslar med att lära sig att formulera ett ego, om ingen annan planet på himmelen "bjuder över" och visar vilja till något värdigare.
Hos Paul Hegarty alstrar den här narcissismen visserligen också gott. Ingen kan förneka att Jupiter i Vågen ger en skjuts åt artistiska verksamheter och inte ens en "fallen" Venus i Jungfrun (händerna, pianoarbetet) kan helt förta den bra effekten.
Sett ur konstnärligt perspektiv är naturligtvis formförlänaren Saturnus en tillgång, även om den är subjektivistisk. DN-recensionen av hans nya skiva talar om egenheter men New York Entertainment kom 2009 mycket närmare sanningen genom det udda tillståndet solipsism.
Hur många gånger har inte den här bloggen placerat solipsismen under egoprincipen Väduren? Jag kan t.o.m. ha nämnt den när barnets tro att vara den enda i universum blir sjuklig, vilket ofta sker när den fallna Saturnus blytungt binder själen till egots utblick.
Hegartys vedermödor ligger förstås i den oheliga bindningen mellan Oxen och Lejonet. Jag har impressionistiskt sökt återge detta med en orange-brun blandning. Ande mixar inte bra med materialism.
Att jag inte tänkt på sexuella identitetsproblem tidigare i samband med den här anspänningen! Det är kanske för att de två andra attitydlåsta Tamas-tecknen, Skorpionen och Vattumannen, dykt upp oftare i homosexuella horoskop. Och de för dessutom sådant väsen av sig (minns Elton Johns remarkabelt komplicerade födelsehoroskop med hatiska Skorpionen som hans kropp och så Vattumannen för problem med gruppidentiteten).
Men vid lite eftertanke så har Lejonets tecken tittat fram flera gånger genom kända identitetshaverier, bl.a. hos Schlager-Generalen och hans "tidstvilling" Stephen Fry (duggade det homoöden under något dygn där?).
Även Hegarty är som synes Lejon, med Mars just anländ i tecknets första grad bara för att lida ett stort haveri eftersom "den avhuggna draksvansen" på något sätt negerar mansrollen (Lejonet) detta år. Jag känner till ett öde där en kvinna född 1970 med sorg försakade barn (Lejonet) för att hennes make hade "slöa spermier".
Just sådant kan man tänka sig när den södra månnoden förpestar Lejonets och avkommans tecken. Men Lejonet är som sagt också kärlek och positiv erkänsla för sin identitet och Hegarty är en fjompig gnällspik som inte alls vill vara Lejon!
Vad vill han vara då ? Går man till hans nattliga, själsliga sida, ser Månen först fin ut, känsloplaneten är "upphöjd" och stabil i ett tonsäkert, musikaliskt och sensuellt tecken - Oxen.
Men placeringen utlöser problemet med Eld/Jord. Månen har svårt att knyta an till Solen för de här två elementen är svårförenliga. Murar tornar upp sig mellan varje Då (Månen) och Nu (Solen). Det krävs en kraftfull smed för att kunna forma något när två så rigida tecken kommer samman. Solens Eld räcker inte för att bryta dödläget i den rigida Månen (det är här det tidigare kvinnolivet ligger och Månens disponent Venus är här en "fallen kvinna").
Själen vi kallar Antony valde som alla andra själar medvetet ett kroppsbyte före födelsen, av anledningar som inte mänsklig intelligens kan famna. Men av någon anledning klarade han inte utmaningen utan föll samman inför trycket att fylla den manliga kostymen. Så där sitter hon vid sitt piano, den kvinna som den här själen var i sitt tidigare liv och önskar att tiden kunde vridas tillbaka.
*****
Korrektheten i Hegartys födelsedag som numera tycks hemligstämplad kan delvis verifieras genom en jämförelse med en homosexuell stjärna han och många i den här tragiska världen hyllar som förebild. Jag läser att han tillägnat dragartisten Divine alias Harris Milstead en låt, och verifikationen ligger, som alla astrologer vet, i en enkel partnerjämförelse.
De artister man gillar allra mest har i allmänhet kusliga överlappningar med det egna horoskopet. Har man någon allra minsta psykologisk känsla och inte enbart går på den yttre kroppen, lär man hitta rätt partner i livet. Beviset på att man följt sin inre röst avslöjas i att båda personernas horoskop uppvisar just sådana är kuriösa överlappningar. T.o.m. två ytliga kroppsfascister kommer att uppvisa matchande horoskop! Sen kan de prata joggingpass och bulkpreparat resten av sina liv.
De artister man gillar allra mest har i allmänhet kusliga överlappningar med det egna horoskopet. Har man någon allra minsta psykologisk känsla och inte enbart går på den yttre kroppen, lär man hitta rätt partner i livet. Beviset på att man följt sin inre röst avslöjas i att båda personernas horoskop uppvisar just sådana är kuriösa överlappningar. T.o.m. två ytliga kroppsfascister kommer att uppvisa matchande horoskop! Sen kan de prata joggingpass och bulkpreparat resten av sina liv.
Om nu Hegarty verkligen haft djupt stöd i sin identitetsförvirring av den bisarra dragdrottningen Divine som dog 42 år gammal efter en sjukt liv av tillgjordhet (ett självföraktande utagerande i oförmågan att hantera identitetsproblematiken), då borde deras horoskop matcha.
Sker så, är det ett gott tecken på att Hegarty är ett kollapsat Lejon enligt skissen här ovan.
Sker så, är det ett gott tecken på att Hegarty är ett kollapsat Lejon enligt skissen här ovan.
Ja! Här finns några överlappningar, som övertygar åtminstone mig. Det är förstås Divines ytligaste del av horoskopet som lockar Hegarty - hans/hennes rollmask som utspökad dragdrottning, Vågascendenten i 16e graden (med Merkurius i 15e graden). Hegartys välkomnande och accepterande Jupiter befinner sig i Vågen (8e graden) och läser av Divines manierade pajaserier - "nåt i min stil" tänker den hämmade engelsmannen.
Båda två delar också en fallen Venus, vilket visar att de positiva fynden i hbt-testet (120 horoskop) ändå bara är statistiska sanningar. För där konstaterade jag att den påfallande bristen på en fallen Venus i orördhetens tecken sällan förekom i hbt-horoskop - nog så logiskt om man betänker den sjuka promiskuitet som genomsyrar homokulturen i storstäderna.
Men här hittar vi alltså två Venus-Jungfrur i följd varav den ena beundrar den andra. Jag vet inget alls om transsexualitet men jag kan misstänka att sexlusten måste vara på botten om man är i akut psykologiskt hatförhållande till sin egen kropp, och därmed blir ju en närmast asexuell Venus-Jungfru begriplig på det sättet...
Båda två delar också en fallen Venus, vilket visar att de positiva fynden i hbt-testet (120 horoskop) ändå bara är statistiska sanningar. För där konstaterade jag att den påfallande bristen på en fallen Venus i orördhetens tecken sällan förekom i hbt-horoskop - nog så logiskt om man betänker den sjuka promiskuitet som genomsyrar homokulturen i storstäderna.
Men här hittar vi alltså två Venus-Jungfrur i följd varav den ena beundrar den andra. Jag vet inget alls om transsexualitet men jag kan misstänka att sexlusten måste vara på botten om man är i akut psykologiskt hatförhållande till sin egen kropp, och därmed blir ju en närmast asexuell Venus-Jungfru begriplig på det sättet...
Divines horoskop är fascinerande i dess oturliga sammansättning. Ta bara den ohanterliga konjunktionen mellan zodiakens två onda, Mars och Saturnus, som binder ihop Luft och Vatten just på det sätt som jag tänker mig när mentala problem resulterar. Den här klumpen attackerar sedan "samfällt" hela det tolfte huset för det undermedvetna, vari också kropps- och egosignifikatorn Venus gått och gömt sig i sitt fallna tillstånd.
Tyvärr förstärks fallenheten av att expanderande Jupiter - själv skadad ("detriment") - befinner sig i samma tecken. Och jag understryker: allt detta som relaterar till känslan för den egna kroppen i 12e huset för offer och lidande och under attack från en närmast sinnessjuk kombination av Luft/Vatten från "det freudianska överjagets" samhällsposition. Det är märkligt att han klarade så mycket som 42 år i livet!
Tyvärr förstärks fallenheten av att expanderande Jupiter - själv skadad ("detriment") - befinner sig i samma tecken. Och jag understryker: allt detta som relaterar till känslan för den egna kroppen i 12e huset för offer och lidande och under attack från en närmast sinnessjuk kombination av Luft/Vatten från "det freudianska överjagets" samhällsposition. Det är märkligt att han klarade så mycket som 42 år i livet!
Kontemplera åter härvan jag just beskrivit - det är helt otroligt. Och den ömsesidiga receptionen mellan Merkurius och Venus ego och omedvetet, färgar jag svart som digerdöden! Jag tror inte alls längre att två härskares besök i varandras tecken alltid är en gynnsam tilldragelse.
Sådana här liv måste man rimligen få för sina synder i ett tidigare liv. Men vad andesjälen tar med sig tillbaka från Jorden ut i evigheten, det har jag inte fantasi nog att ens föreställa mig.
Är vissa liv bara en "återställare", så att det är lönlöst att söka någon mening i det virrvarr av händelser och excesser som utmärker dem? Det kanske bara är en serie "duttar" som konstverket saknar och som fylls i genom en mängd eskapader i denna värld. Vi ser inte tavlan som fullbordas eftersom den befinner sig på "andra sidan".
Det är för att livet är så svårt att få rätsida på från vårt håll - fastlåsta i ett engångs-ego (en slit-och-slängprodukt ur själens perspektiv) - som vi inte ser ett dyft av den större bilden. Är därtill intelligensen klen, då blir vi mer än troligt ateister och köper mer än gärna idiotläror som predikar livet saknar inneboende mening, "hitta på din egen".
Sedan är fältet öppet för allsköns urartningar. Det är under sådana civilisationens lågvattenmärken homo och andra identitetsstörningar normaliseras eftersom det saknas förklaringsmodeller för varför saker är som de är. Den materialistiska västcivilisationen har gjort sig själv så fattig att det enda ett freak som Antony duger till är att sjunga vemodiga sånger för alla andra självalienarade - fast straighta - sekularister.
Är vissa liv bara en "återställare", så att det är lönlöst att söka någon mening i det virrvarr av händelser och excesser som utmärker dem? Det kanske bara är en serie "duttar" som konstverket saknar och som fylls i genom en mängd eskapader i denna värld. Vi ser inte tavlan som fullbordas eftersom den befinner sig på "andra sidan".
Det är för att livet är så svårt att få rätsida på från vårt håll - fastlåsta i ett engångs-ego (en slit-och-slängprodukt ur själens perspektiv) - som vi inte ser ett dyft av den större bilden. Är därtill intelligensen klen, då blir vi mer än troligt ateister och köper mer än gärna idiotläror som predikar livet saknar inneboende mening, "hitta på din egen".
Sedan är fältet öppet för allsköns urartningar. Det är under sådana civilisationens lågvattenmärken homo och andra identitetsstörningar normaliseras eftersom det saknas förklaringsmodeller för varför saker är som de är. Den materialistiska västcivilisationen har gjort sig själv så fattig att det enda ett freak som Antony duger till är att sjunga vemodiga sånger för alla andra självalienarade - fast straighta - sekularister.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar