De fyra lasterna

Bloggen fortsätter här förarga innehavare av ett eller annat zodiaktecken för att därigenom bryta egots falska identifikation med konkreta ting eller idéer, vilka egot utnyttjar för att spela herre på täppan och undertrycka den sanna människan, den seende Observatören.

Här pytsar jag ut mänsklighetens fyra laster ur en senantik pytagoréisk text eftersom de så uppenbart matchar zodiaktecknen som i västerlandet kallats kardinala (huvudsakliga) och i Indien klassificerats som Rajas - drivna av lidelse och klämda i spänningsfältet mellan Tamas (mörkret) och Sattva (ljuset).

Diotogenes om lasterna:

Begäret att ackumulera överflödigheter ligger hos den irrationella sidan i själen, ty begär (eller åtrå) är inte rationellt. Men ambitionen och våldsamheten klänger sig fast vid den vredgade delen, för det här är den livliga och strävande sidan i själen. Lidelsen till behaget  (eller njutning) klänger sig fast vid den passionerade delen, vilken är effeminerande och eftergiven. Orättvisa, vilken är den högsta och värsta lasten, är emellertid sammansatt och vidhäftar hela själen.

Ur: The Pythagorean Sourcebook And Library (red K.S. Guthrie, 1920)
Hela det bevarande fragmentet finns online.

Några förklaringens ord. Vreden under krigaren Mars/Ares tecken Väduren (Aries) är självförklarande. Tecknet är ungt, frustande och otåligt. Exemplen på bloggen är många. Det är, tror jag, ingen slump att vi har tre av de absolut mest ökända diktatorerna Hitler, Lenin och Stalin alla med kraftfull bas i Väduren. Jag påpekade att det här i den här ligan avskum invandrarhatande Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson sorterar. Väduren är i sin sämsta version bara en barbar. Självtjänande primitivism redo till våld för att få sin vilja fram.

Att Vattenelementet har ett stort habegär och går på instinkt tog jag redan upp i det allra första inlägget om bankchefen Annika 'Fallskärm' Falkengren, som fick vara ansiktet för Kräftans tecken när den beter sig som värst. Som någon kanske mindes hade hon Månen hemma i härskarläge i Kräftan, vilket absolut inte betyder något i frågan om dygdighet eller lastbarhet. Vad som fick balansen att tippa i fel riktning var att den giriga demonen Rahu det året låg i samma tecken.

Undertecknad, född med Solen i Vågen, kan bara skriva under på att Vågen i dess vekaste (mest effeminerade) stunder representerar män som bara söker ytlig skönhet eller behag. Tecknets härskare är också Venus, en planet som i det indiska schemat tillhör lidelsens eller passionens kvalitet Rajas.

Ett bra exempel är bokförläggaren Carl-Michel Edenborg som nyligen på radion berättade om hur den erotiska litteraturen haft honom i sitt våld i närmare 20 år. Här kan man tala om att vara fjärrstyrd av Afrodite. Hans esteticerade uttalanden om att e-böcker är helt avtändande (vilket jag håller med om) sorterar också under det Kirkegaard klassificerade som den lägsta människotypen: esteten (följd av moralisten och högst i utvecklingen den andligt väckta människan).

Som den värsta lasten nämner Diotogenes orättvisan, vilken i illustrationen här ovan benämnts "godtycke". Den här lasten sägs vara sammansatt och Stenbocken tillhör Jordelementet, det lägsta elementet där de högre elementen "slocknar" för att istället finna sig en konkret, objektifierad gestalt. 

Bristen på rättvisa eller det uttalade godtycket hänger förstås samman med Stenbockens latinska namn Capricornus (godtycke + [stångande] horn) vilka påminner om självhärskare som placerat sig själva på topp och därifrån beordrar andra att falla in i ledet - den absolut värsta sorts chef man kan hamna under!

Här kan man från bloggens stående exempel på de astrologiska principerna nämna Humanisten och ateist-biologen Patrik Lindenfors som visserligen enligt egen uppgift fick utstå härskarprincipens godtycke i barndomen, men sedan själv blev likadan i sina illa genomtänkta utfall mot religionen.

I exemplet samlas både Saturnus, Mars och Solen i Stenbocken för en mäkta godtycklig och avvikande syn på livet (biologism). Jordelementet har här mörkat ut 75% av tillvaron (3 av de 4 elementen) och det är bara biologens egen definition av liv som är den sanna. Ett klassiskt exempel på en dålig härskare och en "orättvis" framställning.

Inför den "värsta lasten" kan man åter påminna sig Saturnus upphöjelse i "behagsjukans last", Vågen, och hur godtycket där tempereras (effemineras?) så att Justitias rättrådighet uppstår! Två onda laster kan kvitta varandra, ja något helt nytt kan rent av uppstå.

Astrologin är ett delikat system där distinkta principer eller faktorer flyttas runt och bildar mer eller mindre önskvärda berättelser i berättelsen. Ibland neutraliseras lasterna av någon motbesked.

Man kan också notera att de två laster som Väduren och Vågen mellan sig bildar också är Striden och Kärleken, de två principer som filosofen Empedokles ansåg alstrade världen. Historien rörde sig alltid mellan dessa poler.

Den dystre Schopenhauer såg troligen alla de fyra lidelsefulla och därmed lidande tecknen i Rajas kvalitet som världens blinda vilja till liv. Själv var han homosexuell och stod därmed främmande för den mamma-pappa-barn situation som de rajasiska, fortplantningssugna tecknen beskriver.

Jag har pekat ut det här grundläggande korset i zodiaken flera gånger, men temat "laster" är perfekt för att återigen peka på det: patriarkal och matriarkal princip (Stenbocken och Kräftan) möts i union (Vågen) och skapar ny avkomma - Väduren som skrikande i blind vrede föds in i den fallna, sublunära världen.


Se även den fristående fortsättningen om de fyra dygderna.