SolVind forslade Vatten till Månens Jord

Gamla myter är seglivade. Det som en gång var det torra och heta Eldelementet och det fuktiga och kalla Vattenelementet, kallas i dag den väte-befriade solen vars solvindar förde vätet till månen från vilken amerikanska astronauter förde hem början på vatten i en speciell form. National Geographic har berättelsen (ja, inte den del som kopplar an till den antika världsbilden).

Faktum är att artikeln lyckas få med alla de fyra elementen utom etern. Sol/Eld, dess "vind"/Luft, Månen som den essentiella Vattenplaneten och så då Jorden som mottagare till ett vatten som Solen - systemets chef - tycks ha sett till att det skulle nå jorden för biologiska liv:

"Det kan vara möjligt att bryta (fruset) vatten ur jorden eller också bryta upp molekylerna i deras beståndsdelar, syre och väte och därigenom tillverka raketbränsle på en månbas." Galningarna slutar aldrig fundera kring sätt att exploatera de fyra elementen, och vägrar totalt att fundera över det femte elementets existens, det enda som kan hjälpa människan ur sitt fallna och imbecilla tillstånd.

Eterelementet är "the Stargate", portalen till större ting. Om Eterelementet har föreslagit (inspirerad av en ytlig kännedom om atombomsingenjören David Bohms teori om "The Implicate Order" = eter) att elementet och således planeten Jupiters väsen är saknar utsträckning i rummet, Eter finns ingenstans och överallt. 

Jag läser just romerske filosofen Plotinus i snigelfart och han ämnar i nästföljande stycke tala om inte bara stjärnornas inre liv (stjärnorna är själar!) utan även Zeus/Jupiter i förhållande till det manifesta kosmos. 

Eterelementet fyller universum men existerar logiskt FÖRE de fyra elementen, som deras förutsättning eller spelplan. Den det som existerar innan spelplanen riggas genom elementen i olika kombinationer, saknar själv rumslig utsträckning. Därför är det samma Eter i mig som i dig och i alla livsformer genom hela universum. Detta är Zeus eller Gud som bor i alla varelsers centrum. Hela facit finns i minsta lilla gruskorn.

I västerländsk astrologi är inte ens Eterelementet en faktor. Systemet saknar vägen in och ut. I indisk astrologi är det bara Jupiter som har nyckeln, bara den av planeterna som är eterisk till sin essens. Jupiter är Guru, Läraren i detta solsystem. 

Jupiter härskar över Skytten vars stjärnbild enligt modern vetenskap visat sig ligga i rak linje från detta solsystem och in mot Vintergatans centrum. Är det detta bågspännarens pil söker säga? Det vill säga, Jupiter eller Guru pekar mot sin Guru, gudomlighet pekar mot nästa gudomliga ursprung. Det är som en rysk gumma, det är lager på lager men utan ände.

Det är en spännande men spekulativ fråga om de "jupiteriska" punkterna i ett horoskop kan säga något om själens förhållande till denna världen och "dess herre" (som Jesus sade). Är själen helt ett offer för Djävulen eller visar horoskopet att själen har en "livlina hem". Nionde huset och Jupiter och Skyttens tecken är intressanta punkter att studera. Jag misstänker att kraftfulla signaler från två eller alla tre punkter är ett metafysiskt omen.

Men sedan har vi ju de fyra aktiva elementen som bidragit till det fenomenella universat. Av dessa är det Eldelementet som har närmast att se och förstå att den kosmiska manifestationen bara är ett bländverk, ett sken (phanein). Mest benägen att förlora sig i njutandet av tingens värld är Eldens motpol, Jordelementet. 

Månen som de kroppsliga sinnenas härskare tecknad mot den supralunära sfären (Eld/Luft) eller den sublunära (Vatten/Jord) är också ett omen att kontrollera. Är Månen "igenkladdad" spelar det ingen större roll om "the Stargate" står vidöppen. Själen uppmärksammar ändå inte sin sanna natur. Inte under åren i en fysisk kropp i vilket fall.

David Bohms horoskop:

Bohms horoskop har en intressant detalj, Solen och hungrande Rahu (norra månnoden) bildar via konjunktion en zon överlappar det galaktiska centret. Enligt amerikanske hinduiske astrologen Frawley ska detta ligga i 6°40' Skytten, men han erkänner villigt att astronomin inte har något exakt svar på varifrån vi "kommer".

Direkt en fullträff, således. Ett horoskop som knyter an till "the Stargate" eller vår galax centrala Sol eller mittpunkt.

Är då Månen öppen? Bohm talar om vår fragmenterade samtid och behovet av en högre modell. Hans sinne skulle kunna tas som en studie i fragmentation eftersom den i sig djupa Mån-Vattumannen vilar på en obeständig och ständigt fragmenterande bas: Saturnus i Vatten, i den obeständiga Kräftan. 

Den fragmentariserande Kräftan vars flyktighet (se Månen som solsystemets obetydliga sekundvisare) har själv Saturnus som Tidens herre, dvs. den som fragmenterar allt i ett svunnet "då" ett ogripbart "nu" eller ett abstrakt "sen". Väldigt mycket fragmentation i denna ömsesidiga reception! Kan denna Måne verkligen bära Solens intelligens, när sinnets disponent Saturnus står på så flyktig grund? Den solära Kraften var tydligen stark hos denne man.

Vatten och Luft sägs ju stöta bort varandra, vara dissociativa i förening? Är det denna problematik som David Bohm adresserade i sig själv och i sin samtid när han talade om västerlandets fragmenterade världsbild. Fragment är allt som finns kvar när den sekulära dåren tackat nej till en utkikspost i den supralunära sfären. 

Den utkiksposten har David Bohm tack vare Solen i Skytten, men glädjen är inte ogrumlad eftersom Jupiter själv har sjunkit längst ner i okunnighetens mörker, i Jordelmentet. Här finns en tydlig spänning mellan det sublima och det basala i Bohm! Och se hur snyggt han löser det i den otroligt yin/yang-lika läran om den implikata och den explikata ordningen:

Himmelriket eller ren yang (ljus, etc) är den implikata ordningen, gömd eller inbäddad för oss fallna själar som i detta universum. Vi lever i mörker, i en död värld, i en grad - detta är det manifesta kosmos eller den explikata ordningen. 

Den implikata ordningen kan mycket väl ses som Zeus/Jupiter eller det Eterelement som föregår den explikata ordningen som byggs av de fyra elementen. Etern eller Akasha är också den "mylla" där karma lagras, så att varje själ som träder in i manifestation, "explikerar" sig själv så att säga, bär en portion karma med sig in detta jordeliv. Den vaga planritningen ligger således i Etern förrän den i sjunde himmelens Saturnus tar definitiv och individuell form.

När referenten av Bohms metafysik (se länk) säger: "the manifest world is part of what Bohm refers to as the 'explicate order.' It is secondary, derivative; it 'flows out of the law of the Implicate Order'", kunde han lika gärna ha sagt att skapelsen utgår ur Zeus/Jupiter - Gud. Och planeten Jupiters association med Lagen är exakt vad Bohm talar om här som "den implikata ordningens lag".

Bloggen har flera gånger upprepat den indiska astrologins betoning av en planetär disponents företräde. Solen i Skytten skulle här ytterst få ge vika för en Jupiter svårt hämmad i Oxen, fantasin om fysikaliteten. Men se hur elegant Bohms Sol i Skytten kastar ljus över skenvärlden:

"These forms [organized subsets of the implicate order] are capable of appearing tangible, solid, and thus make up our manifest world."

De "förefaller" berörbara med de yttre (explikata) sinnena, och solida (men är det inte. Moder Maya har en fantastisk förmåga att söva själar till den grad att de inte längre klarar att genomskåda sin egen existens overklighet.

Man kan också se Jupiter "fall" in i Jordelementet som Bohms tes om Intelligensen som söker utgrunda sig själv genom sin nyplatoniska emanation ut i den explikata ordningen. Ska man tro att den korrupta filosofi i anknytning till Jupiter i Oxen som jag tyckt mig se i många horoskop, här åtgärdas eftersom Solen själv står i Eld? Astrologin är ett evigt stötande med positioner och möjliga ståndpunkter!

Jag ska återkomma till artiklen i länken eftersom den är ett så bra referat av ett svårt ämne. Det finns massor i texten som relaterar till Bohms horoskop och därmed visar hur väl astrologin också återspeglar en hyperintelligent människas teoretiserande. Bohm kunde tänka de tankar han tänkte just för att han han var en "utviktning" ur den inflätade ordningen som i sitt utvikta tillstånd illustrerades med ett horoskop som också var en aspekt av samma "explikering" (se textens ljuvliga sinnebild med de två filmkamerorna som filmar två glasväggar i ett akvarium i rät vinkel mot varandra).