Giganten Alan Moore och ynkryggen

HEX HEX på dig lille man.

Läser man Wikipedias artikel om engelsmannen Alan Moore, vars skärpa vunnit honom en unik plats som tongivande britt i den amerikanska serietidningsvärlden, är det svårt att tro det är samma person som Svenska Dagbladets ledarskribent svärtar ner. 

Per Gudmundson har tydligen i sitt nätsurfande upptäckt ordet "anarkist" kopplat till Moore, och det är allt han behöver för sin krönika, nu när ungdom inspirerad av seriefiguren V står och sparkar på dörrarna till den korrupta dynghög Gudmundson som den snart siste på jorden ännu kallar "demokrati". 

Och det är klart, han vill väl inte fundera över vilka som köpt Moderaternas politik eller vad som egentligen återstår av "all makt utgår från folket", sex år in på Reinfeldts och Borgs parodiska vanstyre.

Vad jag minns av filmatiseringen av V för Vendetta (2005) är att den revolutionära huvudrollen, skickligt spelad av mannen alla minns som "mr Smith" i Matrix, producerande snabbt talade monologer med så intelligent innehåll och en så bildad engelska att Gudmundsons krampande hjärnfibrer generar sig i jämförelsen. Jag utgår från att replikerna i filmen var Alan Moores, de stämmer på något sätt med den här exceptionellt intelligenta och farliga blicken man ser på fotot.

Hur ser då den världsberömde författarens horoskop ut, har Gudmundson överhuvudtaget något fog för sin smutskastning? Ja, redan innan man tittar på kartan kan man sjunka in i den här gigantens tankar och notera hur klasiskt grekiskt-romerskt (och indiskt!) hans tänkande är:

Connecting his esoteric beliefs with his career in writing, he conceptualised a hypothetical area known as the "Idea Space", describing it as "...a space in which mental events can be said to occur, an idea space which is perhaps universal. Our individual consciousnesses have access to this vast universal space, just as we have individual houses, but the street outside the front door belongs to everybody.

It's almost as if ideas are pre-existing forms within this space… The landmasses that might exist in this mind space would be composed entirely of ideas, of concepts, that instead of continents and islands you might have large belief systems, philosophies, Marxism might be one, Judeo-Christian religions might make up another." (Wikipedia)

Först ska sägas att jag väljer ett sinne i Fiskarnas tecken hellre än i Tvillingarna (det senare f.o.m. cirka 15.00 på eftermiddagen). Detta för att det finns hemliga band mellan skådespelare och författaren. Hugo Weaving har Solen i Fiskarna, vilket gör honom till den perfekta gestaltaren för Alan Moore, om den senare har sinnesförfattningen i Fiskarna. Det är vad stoikerna kallade den "kosmiska sympatin" som ordnar att rätt personer hamnar på rätt plats. Skådespelaren behöver inte ens ha mött manusförfattaren.

Hur subversiv och farlig är då Alan Moore? Är han en civilisationens fiende som rasisten Per Gudmundson utmålar honom som?

Med bara månhoroskopet att tillgå, noterar man först och främst attacken från revolutionära Mars. Anarki var ordet.

Men vad Gudmundson inte är intresserad av att meddela sina läsare är att anarkismen lär ut tanken om människans godhet och att goda strukturer spontant kan organisera sig - inte helt olikt vårt eget kosmos som tagit form ur ett förmodat ur-kaos. 

Och Alan Moores horoskop är bara på ytan kaotiskt, för det som i lika hög grad drar blicken till sig, är den exceptionellt goda och välorganiserade inre Luft-strukturen som döljer sig bakom hans oborstade och skäggiga yttre! Den banale Gudmundson uppbär bestämt hög lön för sämsta sortens nätforskning, där några snabba uppslag på Wikipedia räcker för den billigare sortens opinionsbildande populism. 

Tänk, jag trodde SvD var den av de två stockholmstidningarna som stoltserade med de bra tänkarna! Uppenbarligen har jag inte studera tonläget i Svenskan tillräckligt väl.

Sinnets eller Månens ascendent i Fiskarna är den minst lyckligt lottade i termer av hur många planeter Tecknet har på sin sida. Och det är sant, Fiskarna som är redo att rentvå sig från världens synder, skaffar sig fler fientligt inställda planeter än de andra ascendenterna: Solen, Merkurius, Venus och Saturnus, alla är de fiender för det sinne som förstått att ett Offer krävs för att kunna gå vidare.

Mer intressant är vilka som är sinnelagets vänner när nu själen nått så långt i sin mognad att den kontemplerar MOKSHA, att rentvå sig helt från den syndfulla naturen. Det är Månen och Mars. Nu är det just Månen som använts för att etablera ett sinnelag men som framgår av det indiska schemat är det långtifrån varje månascendent som är till gagn för människan. I vissa fall kämpar människan mot sitt eget sinne och dess tendenser att falla till föga för det onda!

Att Månen och Mars är horoskopets två verksamma välgörare och att de dessutom är involverade med varandra i den opposition som söker framkalla en förändring, är knappast en slump. Det indiska schemat ger Alan Moore absolut klartecken: hans revolutionära sinnelag är KORREKT i sin orientering. 

Och det är nog det som skrämmer skiten ur Gudmundson. Någonstans vet den svarta högerextremisten på SvD:s ledarredaktion att han själv representerar den onda ordningen. Men likt alla Djävulens lakejer målar han den med ett tvärtomspråk för att få det att framstå som dygdemönstret. När Gudmundson använder ordet "demokrati" är det i själva verket skendemokratin han talar om, den rikes tyranni mot det vanliga folket.

Skulle Europa gå åt pipan och vi fick se Franska revolutionens scener upprepas på våra gator och torg, är Gudmundsons lemlästade lik bland de första man kommer hitta i någon rännsten. Så brukar det gå för lögnens män i den typen av berättelser, sådana som tydligen Alan Oswald Moore berättar. 

*****

Fler observationer av Alan Moores horoskop.

Det är en häpnadsväckande sammansvärjning av "verksamma illgörare" på författarens himmel. Vågens tecken står ofta för "status quo", den härskande maktens belåtenhet med den rådande ordningen. men för Fiskarnas tecken, som söker frihet från träldomen i kretsloppet och öppnar sig mot ett högre medvetande (kanhända den "upphöjda" Sol i Väduren som därnäst följer i zodiakens oändliga snurrande).

Den upphöjda Saturnus Vågen, den goda Venus i härskarläge i Vågen och kommunikationens Merkurius i Vågen - alla dessa är i detta horoskop fiender till befrielsen från fjättrande världsliga makter. Luftelementet innebär förstås att det Alan Moore direkt angriper är en viss ideologi, en viss världsbild som bara söker upprätthålla sin makt över människornas sinnen. Redan här är det så "V för Vendetta" något kan bli !!! (Jag har inte läst något av honom eller sett någon annan filmatisering av hans verk.)

Trots att så lite här i världen vill stödja Fiskarna, det ultimata paradigmet för gamla och visa själar, händer nu det osannolika att också Solen, fast i sig en verksam illgärningsman har ett gott uppsåt: Sol-Skorpionens bakomliggande disponent är nämligen krigaren och revoltören Mars som fått klartecken, och denna revoltör adresserar folket som här betraktas som en god grupp (Månen är en verksamt god kraft när Fiskarnas ockuperar det första huset).

Den som, likt Gudmundson, försöker göra det lätt för sig, ser dock inte längre än till Alan Moores agerande Sol-Skorpion och avläser den som en "illgörare". 

Återstår frågan om dissociationen i det här horoskopet, tendensen för Vatten och Luft att involvera sig i märkliga resultat. Det är främst Månen i Vatten som vilar på sitt mentaliserande underlag, den filosofiska och välgörande Jupiter.

Tja, vad om det här berättartekniska knepet:

In a number of his comics, where he was taking over from earlier writers, including Marvelman, Swamp Thing, and Supreme, he used the "familiar tactic of wiping out what had gone before, giving the hero amnesia and revealing that everything we'd learned to that point was a lie." In this manner he was largely able to start afresh with the character and their series and was not constrained by earlier canon. (Wikipedia).

Lyckligtvis har Alan Moore den höga tankehöjden på sin sida eftersom Jupiters "verksamt neutrala" natur innebär att planetens godhet bör vara synlig eller åtminstone begriplig för alla utom folk som Gudmundson. Men dissociationen då, tendensen för Luft och Vatten att gå separata vägar?

Jag undantog tidigt konstnärer (utom Lars Vilks) från den potentiella skada som Luft/Vatten-mixen kan förorsaka tankeskärpan. Moore är uppenbarligen en vässad tänkare som klarar att arbeta med två tilltal samtidigt. Poeten är en typisk person som i sina bästa stunder kan spränga orden eller fylla dem med nytt innehåll eller flertydigheter. Britter är bra på det, och säkerligen skulle man hitta den typen av raffinerad kommunikation på flera plan samtidigt i Moores seriealbum.

Det mest fascinerande med det här horoskopet är nog hur Vågens tecken ur sinnets perspektiv här kommit att anta skepnaden av en ond kraft som bara söker sina egna privilegiers stasis. Mån-Fiskarna placerar också Vågen i åttonde korruptionshuset dit ting läggs när de ska ruttna och dö för att nytt ska kunna uppstå.

Visst är han anarkist, denne Moore! Och en god människa dessutom. Det är mer än man kan säga om Per Gudmundson, vars horoskop jag återvände till för mindre än en månad sedan. Det finns väl ingen anledning att ändra på omdömet lögnaktig efter att ha sett hans skeva vinkling av en extremt mångsidig och begåvad karaktär som Alan Oswald Moore.

*****

PS. Att Wikipedia gav författarens mellannamn Oswald kittlade min fantasi lite extra, med tidigare liv-minnen från staden Charlotte i North Carolina och ett underprivilegierat liv som färgad slav med samma namn. 

Ur det undermedvetna har seglat insikten (?) att slavens ägare var fransman och hade för vana att ge det färgade tjänstefolket tyska namn för att fransoserna, rasister då som nu, skulle kunna skratta åt det inkongruenta i svarta människor med tyska namn. Allt för att i samma andetag ha roligt åt tyskkolonin som växte på en annan sida av Charlotte. 

Under en tids fascination för personen bakom pennamnet "Shake-Speare" upptäckte jag det germanska namnet också i en av hans pjäser, och naturligtvis är det en "mörk" figur som bär det! 

Så här sade Shakespeare-forskaren Joseph Sobran om Shakespeares aristokratiska von Oben-perspektiv men intermittenta medkänsla med lågt folk som offrar sig för sina herrar:

King Lear offers several examples of the type [the good commoner/servant]: Lear's Fool, Kent (disguised as a servant), even Generil's Oswald, an evil functionary whose dying devotion to his mistress troubled Dr. Johnson's sense of fitness: "I know not well why Shakespeare gives to Oswald who is a mere factor of wickedness, so much fidelity."

(Alias Shakespeare, 1997, s.166)

Dr. Johnsons fråga kan nu besvaras: Författarens val beror på att tiden inte är linjär. Det är fullt möjligt att leva ett liv på 2000-talet före ett på medeltiden. Det är därför Shakespeare ömmar för Oswald som en skugga från framtiden (återigen: ur ett visst linjärt perspektiv) som kommer över honom och propsar på en liten roll.

Vem kommer någonsin att skriva in Gudmundson i sin historia? Ingen. Han är själva urtypen för en utfyllnadssjäl på jorden, en statist som behövs som smörjmedel för att få en större historia att gå ihop.