Malmös kommunalråd llmar Reepalu har ett horoskop som väl illustrerar grogrunden för ogenomtänkta attityder som i olyckliga lägen kan låta som - eller vara - rasism. Stjärnkartan är fånigt enkel. (Se även den här viktiga artikeln om rasismens grogrunder på Newsmill.)
Klockslag saknas men Månen förblir i Vattumannen nästan hela dygnet, vilket väl matchar en människa som dras mot ideologi eller "handhavande" av hela människogrupper. Vattumannen är ju kollektivet som naturligen kompletterar Lejonet, kungen eller dominanten, mittöver. I sig skulle ett sinne riktat mot folket och kärlekens Venus i Lejonet vara en perfekt illustration av en folkkär ledare, men här visar astrologin hur lätt en enda faktor eller två kan välta historien över ända.
Redan paret Lejon/Vattuman tillhör Tamas guna, den mörka och rigida kvaliteten som helst ser att allt är som det alltid varit, konservativ och ovillig till reform. Men in i bilden måste nu faktoreras en av de mest kritiska placeringarna för krigets och aggets planet Mars: den ligger i sävliga Oxen som bara reagerar avvisande eller med ilska om man petar på den. En extremt primitiv placering, psykologiskt talat och, tyvärr, en som det svenska nationalhoroskopet dras med...
Eftersom Oxen symboliserar det lokala territoriet inser man strax att Reepalu, i den mån han alls förverkligar sin kärlek (Venus) till en chefsbefattning från vilken att organisera folkets sociala strukturer (Vattumannen är ett riktigt skrivbords- och planerartecken!), direkt kommer att hamna i problem (Mars) i vilken lokal miljö (Oxen) han än börjar verka. Kanske inte non-stop, men minns Mars förmåga att sätta eld på huset under det att den går sina varv på himlen och från tid till annan påminner om födelsehoroskopets inbyggda akilleshälar...
Och Mars kastar sitt onda öga 90 grader fram och träffar hans Venus så att Jord/Eld bildar ett riktigt vidrigt egenmäktighetssyndrom. Mellan fixerade tecken som Oxe och Lejon finns knappt den terapi i världen som kan utrota det som gått snett och blivit till en satt vana, en attityd, en fixerad åsikt, en dogm. Särskilt inte när också den restriktiva Saturnus kastar sin kylslagna aspekt mot det som en gång var en indikation på en älskande omsorgsfull fadersgestalt eller stark man. Den här Venus är totalt oförmögen till kärlek, helt satt i sina (inskränkta) solidariteter.
Den illa tilltygade indikationen om överkänslighet för det egna reviret i Kräftan påminner om hur flitigt förekommande Kräftan var i horoskopen för ett äldre Sverige som drev fram rasbiologin. Det finns något mycket begränsat över Kräftans tecken när det kommer till solidaritet. Den egna "klanen", men sedan tar det tvärstopp. Detta är dock ett tecken i zodiakens första tredjedel, den personalistiska, och behäftad med dess problem att tänka stort och gå bortom det personliga.
Mot det personalistiska budet står förstås Månen i universalistiska Vattumannen, men den här universalismen är inte ograverad: Månens disponent Saturnus är personalist (Tvillingarna) och den lyckas tillskansa sig en ledarposition (Lejonet) eftersom barnet Tvillingarna fattat tycke (Venus) för ledarskapspositioner (Lejonet). Detta horoskop faller kort om Platons åsikt om den värdiga statsmannen.
Psyket (Månen) spelar över ett stort kollektivistiskt fält (Vattumannen) men gör det på omogen grund. Exakt samma som i det svenska nationalhoroskopet, fast där på handlingssidan (Solen). Sverige agerar som en kollektivistisk nation med ett samlat koncept (en åsikt gäller för hela folket), men konceptframställaren Saturnus står själv i Tvillingarna och indikerar att Sverige beter sig som en tioårig pojke på den internationella arenan, en liten grötmyndig pojke som just lärt sig föra samtal på en elementärt abstrakt nivå.
Studera nationalhoroskopets Saturnus i Tvillingarna i 9e huset för utlandet och förstå sedan varför Carl Bildt, totalt under Tvillingarnas tecken1 bara älskar att ränna runt ute i världen och spela sambandsofficer! Så patetiskt ser storsvensken som morfat och blivit till världssamvete i själva verket ut.
Till följd av de inherenta begränsningarna i Saturnus-Tvillingarnas utblick kommer därför Reepalu aldrig att göra en rejäl pudel i frågan om Malmö och den groende antisemitismen. Vi talar om en politiker från Helvetets frostiga regioner här, en riktigt otrevlig människa som antytt av att Saturnus och dess begränsning av Venus faktiskt disponerar över hans sinnelag (Månen).
Helle Klein (s) bedyrar på sin blogg mannens rättframhet, men horoskopet talar inte riktigt samma språk. Jag noterar dock att han gjort någon slags aktiv insats för att åtgärda stadens missförhållanden. En kommentator på hennes blogg har en iakttagelse:
Helle Klein (s) bedyrar på sin blogg mannens rättframhet, men horoskopet talar inte riktigt samma språk. Jag noterar dock att han gjort någon slags aktiv insats för att åtgärda stadens missförhållanden. En kommentator på hennes blogg har en iakttagelse:
Stig6 mars 2010, kl 06:00Problemet är att Reep[al]u inte klart och tydligt kan förklara vad han menat utan att trassla in sig ännu värre. Till en början framstod detta som en storm i ett vattenglas, men ju mer han säger ju värre blir det. Det senaste uttalandet i Danmark om en isra[eli]sk konspiration anspelar direkt på klassisk antisemistik propaganda. Att spela på sådana fördomar är ovärdigt den ledande företrädaren för Sveriges tredje stad [och] ti[l]lika en framstående ledare inom Socialdemokratin. Från början trodde jag inte för ett ögonblick att Reeplau spelade på antisemitiska fördomar av politiska skäl, men nu börjar man undra...
Med denna studie an den kroniskt låsta Venus har kanske KD:s Göran Hägglund fått svar på frågan varför Reepalu inte förmår göra avbön (Expr). Här refererar f.ö. Expressen bråket mellan Hägglund och Mona Sahlin i tv (om den senare politikern, se detta inlägg).
Mer om politikern: SvD
Not. Två oppositioner blev inte inritade på kartan, men de är rätt uppenbara.
_____
1. Carl Bildt har Solen, Merkurius och Mars i Tvillingarna, och med stor sannolikhet också han Månen i Vattumannen - för vilken senare kommer också hans tendens att vilja hantera hela folket från ett konceptuellt-abstrakt plan ("von Oben"). Snacka om Luftvarelse! Hans torrhet förklaras väl om Månen står i Vattumannen, för en opposition från Saturnus, illa placerad i Lejonet, skulle då ge den torra saturniska sakligheten.
2 kommentarer:
Många hävdar att judehatet eller antisemitismen var - och alltjämt är - sionismens grogrund och förutsättning: utan antisemitism ingen sionism. För sionisterna är den judiska assimileringen den huvudfiende som främst måste bekämpas, eftersom assimilerade judar upphör att vara judiska nationalister och därmed kan de inte bli sionister eller värvas för sionismen. Den judiska sammanhållningen över nationsgränserna och myten om ett enat judiskt folk som skiljer sig från alla andra folk är ju sionismens förutsättning. Denna judiska sammanhållning kräver ett gemensamt hot: judehatet, antisemitismen. Utan ett sådant hot från omvärlden underlättas och påskyndas i de sekulariserade moderna samhällena judisk assimilering, och sionismen blir bara en generalstab utan soldater, ett huvud utan kropp. Därför blir antisemitismen nödvändig, räddaren i nöden. Här några uttalanden av framstående sionister:
Theodor Herzl, sionismens grundare, skriver i sin efterlämnade dagbok:
"Antisemiterna kommer att vara våra mest pålitliga vänner och de antisemitiska länderna kommer att vara våra allierade."
(Patai, 1960, band I, s.84)
Dr Arthur Ruppin:
"Man kan väl inte säga att endast antisemitismen har satt sionismen till världen, men åtminstone i Västeuropa är antisemitismen den starkaste agitatorn för sionismen, och antisemitismens undergång skulle också leda till sionismens undergång."
(A Ruppin: Die Juden der Gegenwart, Jüdischer Verlag, Köln, 1911, s. 278)
Dr Leo Wertheimer säger i sin bok "Der Judenhass und die Juden", som utkom 1918:
"Antisemitismen är judarnas räddande ängel, som kraftfullt sörjer för att judarna förblir judar... Antisemiterna har skapat det judiska medvetandet hos många judar som inte vill vara judar."
(citerad av dr Franz Scheidl: "Israel - Traum und Wirklichkeit", Wien, 1962, s. 18)
Den store sionistledaren dr Nahum Goldmann sade i sitt inledningsanförande vid Judiska Världskongressens möte i Géneve den 23 juli 1958:
"När antisemitismen i dess klassiska mening försvinner medför detta visserligen en förbättring materiellt och politiskt för de judiska samfunden överallt i världen, men det har också en negativ inverkan på vårt interna liv... Vårt (judiska) folk vet att kämpa heroiskt i dåliga tider men har ännu inte lärt sig att leva skapande i goda tider."
( N.Y. Times, 24 juli 1958)
Och i sin bok Den judiska paradoxen (Tiden, Sthlm, 1978, s. 182) säger Nahum Goldmann:
"En fullständig assimilation skulle vara en sannskyldig katastrof för hela det judiska livet."
Och prof Jeshua Goldmann förklarade vid den 26:e Världssionistiska Organisationens möte i Israel den 30 december 1964:
"Den största faran för judendomen och den judiska enigheten är den bristande antisemitismen."
(citat från Franz Scheidl, ibid. s. 18)
Det står utom allt tvivel att sionismen är oupplösligt förbunden med antisemitismen och inte kan leva den förutan. Sionisterna framhåller ständigt sin fruktan och avksy för antisemiter - men man vill inte bli av med dem utan ständigt väcka den till liv. Antisemitismens död blir sionismens död.
En kommentar med en serie citat som alla rör sig inom de polära antitesernas begränsade tankerum:
1800-talsrörelsen sionism var en psykologisk försvarsreaktion på rasismen i Europa, ett nytt uttåg ur slaveriet i Egypten så att säga. Som varje historisk entitet som blivit självgående livnär den nu sig på de kryp som hamnat i den rasistiska återvändsgränden, dvs de som själva inte lyckats höja sig över tänkandet i polära motsatser eller dikotomier.
Kommentaren är välskriven men helt ovidkommande för bloggens ämne, som är astrologi. Dess författare tillhör i värsta fall själv den svans som i sin tur livnär sig på, och finner en (psuedo-)identitet genom att stå i reaktivt förhållande till den sionism som till att börja med var en reaktion på Europas rasism. Ett offer för simplistiskt tänkande i dikotomier istället för att bryta den onda cirkeln.
Det illusoriska Jag/dem-problemet i södra Sverige (påtaglig gränstrakt mot världen) väcker förstämning. Men Sveriges övermått på oduglig sekularism och brist på sann universalistisk filosofi är förklaringen. Helvetet är som alltid självförvållat och landet ger folket fel redskap för deras tänkande.
Kommentaren får stå kvar eftersom inlägget självt var något oklart, och kan, ehuru felaktigt, ses som en öppning för rent politiska kommentarer. Men detta är ett missförstånd.
Bloggen studerar, som sagt, mänsklig excellens och fattigdom ur ödesperspektiv, med intermittenta försök att applicera astrologisk metod på sakförhållanden eller tilldragelser.
Skicka en kommentar