Det är lätt att hålla med AB:s Ingvar Perssons i hans ibland truistiska samtidskommenterar till den arbetande människans försvar. Vilken normalbegåvad svensk stöttar inte tågförarna när kapitalister gör deras jobb alltmer omänskligt och överlastade med uppgifter? Tågföraren representerar samma utveckling i så många jobbslag!
https://www.aftonbladet.se/ledare/a/zEknnw/att-strejka-ar-varken-utpressning-eller-maffia
Men när han ska diskutera annat än jobb på plattmarksnivån, t.ex. tillvarons beskaffenhet (ontologi), då skiter det sig rejält. Om jag inte visste bättre skulle jag tro att Persson replikerar den här bloggen studier i och slutsatser om den svenska folksjälen. Notera hur han plötsligt övergår till den kungliga övermaktens vi-form, en djupt odemokratisk ton:
”Låt oss avslöja något. Det finns inget svenskt kynne. Vill man förstå varför det så sällan strejkas i Sverige måste man söka förklaringen i samhället. I en relativ ballans [sic] mellan intressen på arbetsmarknaden.”
Är hela ens medvetenhet orienterad enbart mot människans sociala dimension blir det som i Perssons analys, som efter år av stelopererat perspektiv skapat sig den svenska sociologins diktatoriska utblick som exkluderar alla andra synsätt.
Ytterst är det förstås inte sociologin utan den underliggande materialism-enbart uppå vilket det horribla Västerlandet lyckades bygga sitt imperium under några få hundra år innan Naturen hotade med en Vedergällning vars vidd mänskligheten ännu är lyckligt omedveten om.
Perssons hela perspektiv Arbetsgivare/-tagare är snart helt obsolet. När arten startar om kommer efter jättesmällen kommer perspektiven att vara väldigt annorlunda.
Perssons pekfingrar i de stora frågorna är en följd av socialdemokratins långa dominans och obildade association av religion och andra metafysiska synsätt med den härskande överheten. AB sökte t.ex. slå i läsarna att den då nyvalde partiordföranden Stefan Löfven satt på lunchrasterna och läste filosofi - en värre tillrättaläggning för att kontra ev. synpunkter om hans "svetsarförflutna" är svår att tänka sig. Sitter AB:s LO-andel på en spinndoktorfabrik precis som högern?
För den som verkligen vill studera det svenska kynnet, vilket troligen Persson är omedveten om är ett slags snitt där några presterar bättre och några sämre. Man kan tillskriva en folksjäl en faktisk existens genom att just studera nationalhoroskopets tydliga omen om en visserligen foglig och lättstyrd folklig sida, men enbart för att nationen är så förnekad filosofi och andra sätt att bli mer medveten om sina liv och varför de lever dem.
Antalet texter i frågan är nu så många att jag inte orkat göra upp någon "bästa-lista" (samma resonemang upprepas och kryddas med nya exempel och kopplingar för att Sideriska inte ska låta som en gammal vinylskiva som hakat upp sig).
Men ytterst sett beror den svenska fogligheten på en konflikträdsla som går tillbaka på drängens förhållande till Husbonden - det gamla svenska ståndssamhället. Detta är inte socialdemokrati alls rått bot på eftersom man så snabbt vek sig inför de gamla landägarna och de få brittiska industrialister som hittat till Sverige i hopp om att gräva guld här. "Den svenska modellen" med löneavtalsförhandlingar är bara en formalisering av att sossarna misslyckades ge folket vad de var värda. Kvar finns samma Ägare som när förra seklet var ungt och de har blivit allt mer demoniska ju grövre den amerikanska formen av kapitalism trängt in i landet.
Att det svenska kynnet fortfarande sitter fast i det gamla svenska fattigdomen syns inte minst av den besinningslösa jakt på skattefinansierade nya badrum och köksinstallationer alla utom landets fattiga "unnar" sig tack vare den perverst högervridna socialdemokratins uppmuntran att skämmas och göra klassresa. Det göder slösaktigheten och högersosseriet har därmed blivit lika mycket Naturens fiende som marknaden med alla dess slit & släng-produkter. Den grundläggande civilisationskritiken verkar vara helt okänd mark för journalister som täcker arbetsmarknadsfrågor. De är såå ett gårdagens folk!
Perssons samtidskommentarer har aldrig innehållit tillräckligt mycket originalet för att väcka lusten att se var i det svenska folkkynnet hans typ av tänkande hör hemma. Men nu, med dementin att en nation av nödvändighet utvecklar en kollektiv folksjäl, måste den här fackföreningsskribenten också få en titt.
Regelbundna läsare vet att Luft-elementet representerar ideologier och grupper som delar värdering. Särskild Vattenbäraren är ett perfekt sociologiskt tecken och en f.d. väninna har ett liv bakom sig som välgörare på denna samhällsnivå: Jupiter i Vattenbäraren i 5e huset har fått henne att jobba med barn och senare ungdom i riskzonen att hamna snett. På det hela taget tror jag man kan tillskriva Jupiter i den kollektiva människans tecken denna vilja att göra gott (Jupiter, den Stora Välgöraren).
Sverige har också Jupiter i Vattenbäraren och visst fanns det ett väl utbyggt socialt nät en gång, men Jupiter som verksamt ond (för vissa tecken när de stiger i öster) hotar alltid med felsatsningar som kommer att kosta senare. Som den spruckna välfärdsbubbla det svenska ödet nu innebär, dubbelt tydligt efter att inflation och ockrare dominerat folkets upplevelse sedan många månader, något som inte ens fanns vid horisonten när Sideriska först började varna för Sverigehoroskopets många dåliga ödescykler (ett extremt sårbart land till följd av massornas djupa passivitet - det Persson tror är ett gott ting och en följd av "städade" förhandlingar mellan Fogdarna och Hjonen).
Att välfärds-Sverige ännu fungerade 1974 (när S-regeringen renderade kungahuset maktlöst) syns alltså av Jupiter i Vattenbäraren, det här en mycket humanistisk indikation. Varför vissa entiteter (människor eller nationer) sedan urartar är en gradvis process som kan studeras via ödescyklerna.
Sverige har så många planeter i beroende till andra och illa fungerande planeter, att nästan varenda cykel efter 1974 inneburit problem med nya marknadsliberala Sverige inte kunnat hantera. Se bara de lärda personer som i DN kritiserar "bolagiseringen" av den svenska statsförvaltningen med ekonomiskt snålhet som det enda rättesnöre som landet har kvar. Ett Sveriges som håller på att ta kål på sig själv i försöken att likna ett kapitalistiskt vinstdrivande företag!
https://www.dn.se/debatt/sverige-kan-inte-langre-styras-som-ett-foretag/
Men nu gällde det stickprovet på skribent Persson, röst för alla landets knegare men inte alls benägen att uppleva att han simmar i ett psykiskt hav med andra!
I denna aversion liknar han exakt den enklare delen av folksjälen eftersom Månen i Väduren är ett nyfött barn med uppdraget att söka hävda sitt ego och markera sin särart från föräldrar och världen i stort. Alla måste början någonstans men när det gäller Sveriges folk dör detta förarbete med egot (för att senare kunna skapa sann individualitet) redan i vaggan!
Disponenten eller underlaget för nationalkartans Måne-i-Väduren är den agg och den split som passar illa i de materiella förnödenheternas tecken Oxen, särskilt när denna folkkynnessymbolik (Måne med disponent) befinner sig i det 8e huset för ond karma, för hämmad tillväxt eller något som "ställts av" och inte ägnas tillräcklig möda.
Folksjälen finns men sover i det svenska folket, och via Oxens koppling till födointag och kroppsliga hälsa ser man landet 1974 fortfarande stod och stampade på samma fläck som i det gamla svältande Fattigsverige. Eller är det nationens rasbiologi som denna karmiska belastning påminner om?
Faktiskt, den onda karman visar att det är exakt samma motiv som fortfarande styr den majoritet som inte satsat på att gå över till den onda sidan. Rik klippare och fackhatare eller fattig och kroppsfixerad arbetarklass, det är de alternativ som Sverige ger.
Efter alla dessa preliminära resonemang beräknas slutligen Perssons födelsedygn. Spänningen är olidlig - kommer hans ankomst till Jorden att beskrivas på något sätt som anknyter till det sagda?
Ha! Bloggaren skriver och släpper genast ämnen ur det lunära sinnet (det mesta är inte värt att memorera) och horoskopet var redan beräknat och kommenterat, två gånger!
https://siderisk.blogspot.com/search/label/Ingvar%20Persson
Vad som de texterna sade är glömt, men kanske låg något kvar på en undermedveten nivå, för hans sinne replikerar exakt Sverigehoroskopets genomsnittliga kynne: Månen i Väduren. Kartan innehåller även Jupiter i Vattenbäraren som favoriserar den sociologiska dimensionen!
Men detta är inte en exakt variant av Sverigekartans onda Jupiter/Kapitalägarna och den passiviserade folkets sinnelag. Såväl Månen som dess fundament Mars befinner sig vid tolvslaget i sista graden av sitt tecken, vilket återkallar föregående inlägg som påminde sig den hinduiska tolkningsparametern avashta.
Månen i ego-principen Väduren befinner sig definitivt i sin "döende" slutfas dygnet för Perssons födelse. Vad gör ett exemplar av en döende eller resignerad sälle ("ensam är svag")? Engagerar sig i kollektivistisk verksamhet så klart. Och det är det bra med Perssons skriverier - han påminner om "framgång via kollektivism" eller Jupiter-i-Vattenbäraren.
Men på frågan om en kollektiv medvetandenivå ser det dystert ut: även om födelsen inträffar före tidig eftermiddag (då Månen går in i Oxen), kommer Mars inte att vara ett dugligt fundament. Månen i linslusen Väduren har ingen kraft på egen hand i detta horoskop: Mars anses "fallen" i moderprincipens Krabba (problem i hemmiljön) och än värre är att den enligt avashta-doktrinen står i 30e och sista graden. Men eftersom Krabban är ett negativt tecken så är planetens formkurva nu bakvänd. En fallen krigare som är nyfödd som ett spädbarn.
Det är sådana här omen som kan leda till tankar på en mor som dör i barnsäng men barnet överlever, bara för att grubbla över sin klena start resten av livet och se enbart den socialpsykologiska dimensionen (Jupiter i Vattenbäraren). Andra tolkningar möjliga och Mars-i-Krabban kan också läsas som olycka i eller skada mot hem och trygghet.
Givet Mars klena start i Barnets första sex grader enligt avashta kan det handla om barnsjukdomar som bara bekymrar en kort tid i livet (men Mars kan återvända senare i livet och då uttrycka sig på andra sätt - företrädes vis i frågor om trygghet och kapitalvaror eller andra typiska Krabb- eller 4e hussignifikationer).
Stämmer kartans två positioner bildar Månen och disponenten en ömsesidig disposition vilket ger en perfekt arbetarklassymbol. Ego och min och de minas trygghet. Men planeternas svaga avashta-positioner ger en emotionell affekt av den "negativa sensationalismens" slag och inte ens hoten mot den arbetande människan känns speciellt angelägna.
Att det finns ärlig humanism och medmänsklighet är det inte tu tal om: nämnda Jupiter aspekterar Venus-i-Vågen och det är kanske därför bloggaren så ofta nickande instämmande i Perssons truismer. Vem skulle inte göra det? Vi lever i ett ont samhälle med ojämlikhet inskrivet som ett främsta budord, och alla vet om det. Alla är medskyldiga.
Men missa inte hungerns och
äregirighetens demon Rahu i samma tecken som Mars. Det är troligen
därför Persson skriver åt landets största dagstidning istället för att
själv knega. Han sitter av sina timmar och skriver ungefär samma lakoniska kommentarer om och om igen. Eld/Vatten kan ge åtskillig hetta och pregnans hos en skribent, men detta är mer motbilden till DN-Wolodarski (också där ett Eld/Vatten-krig - båda förstås FÖR landets produktion).
Indisk astrologi bygger på kulturens filosofi och den här kartan tecknar KARMA som inte går att missa. Men nästan alla återföds med mer dålig karma än god - titta på den värld du får en kort upplevelse av innan själen går vidare på sin bana. Det är svårt att hitta ens ett halvdant horoskop med hinduisk metod och det beror på att de sett så mycket mer om själen och även dess högre principer än en plattmarkssvensk.
*****
Andra andningen.
Den 20 april har Expressen en positiv recension om Petter Larsson, sporadisk bidragsgivare i AB. Här vidgas resonemanget från det löneavtal mellan Herre och Dräng för att behandla det större scenariot. Men hans bok "Riggat - Hur tron på meritokratin minskar chansen till klassresa" avhandlas ändå väl enkelt och jag minns hur någon oberoende skribent en månad tidigare recenserat boken i Aftonbladet på ett sätt som gjorde ämnet bättre rättvisa och bättre beskrev bokens innehåll.
Det intressanta i samband med Ingvar Persson är att även Petter Larsson enbart räknar med den sociologiska verkligheten, vilken förstås är den enda tillgängliga verkligheten när intellektet börjat se på sig och sin värld som produktionsfaktorer där någon annan är dockmästaren och drar i trådarna.
Se åter föregående inlägg om 11e huset som ideologiska sammanslutningar och människans sociala dimension. I väst kallades denna den goda daimonen,mest att likna vid den sociala anda ett samhället utvecklar. Som tidigare spekulerat är den tillfälliga ägaren till 11e huset ALLTID en "verksam illgörare" för horoskopets ascendent- och egopunkt.
Det säger kanske lite om hur lågt den gamla hinduiska filosofin skattade linslurar och me too-typer som har som enda målsättning att involvera sig själva till varje pris. Samhället i stort är och förblir egoistens fiende, som hellre skulle vilja att världen roterade runt honom/henne.
Men trots den sociala dimensionen av mänskligt liv vägrar hinduisk astrologi räkna in 11e som ett av de goda husen, medan istället 1a egohuset räknas som gott, trots egocentreringens begränsande inverkan på förståndet.
Paradoxen förklaras enklast genom att den sociala dimensionen bara är en följd av samhällets alla enskilda medlemmar och insikt i folkkynnets typ av realitet är beroende av ett ego i 1a som kan djupna i insikt till sann individualitet i 5e och slutligen förstå det som går bortom 11e föreningslivet och i 9e söker sanningen om varför människan alls är på Jorden. 1a, 5e och 9e är Dharma-husen, en triangel med en särställning i indisk astrologi.
Så Ingvar Persson förnekar "folkkynnet" (folksjälen) men bejakar Luft-elementets lägre uttryck: människans tänkande och hennes sociala tendens att sluta sig samman i grupper med delat intresse. Den hellenistiska astrologin applåderar honom för valet av den goda daimonen men därför försitter han kanske chansen att nysta från rätt ritning, från den för hindun goda ascendenten som är startpunkten på den resa som slutar i befrielse från ego- och individperspektiv och finner sitt mål i 9e huset (religion, filosofi, upptäcktsresor för den helt världsliga).
Befriaren Jupiter har två nivåer, från Vatten-elementets låga begär (mat och sex) indikerar Jupiter som härskare över Fiskarna den befrielsen. Men Jupiter som härskare även över Eld-tecknet Skytten indikerar en andra befrielse och det är livshungern som sådan, begäret efter Liv, som i senantiken sågs som en högre verklighet än det vi kallar liv (med liten bokstav).
Jord är överhuvudtaget inte med i leken utan enbart den materialisering som fallna själar upplever. Vatten binder till Jord och här är "vardagsmänniskans" verklighet. Jobba för att tillfredsställa enkla begär. En djupare problematik är hungern efter Liv, vilken främst buddhismen adresserat. Återstår därmed bara Luft i dess högre mening, en symbol för andevarelsen som förirrat sig ner i lägre världar och fått aptit på livet och kanske fallit ända ner till hedonism och lever bara för mat och dryck.
Hur väsensfrämmande är inte de levande människorna av kött och blod från deras innersta portion av evighet, av gudomlighet. Sjunde himmelens Saturnus är porten som inte likt Oxen leder till Hades (2a huset som dödsrikets port). Saturnus som den "Stora Illgöraren" är död från det kroppsliga livet vilket lett till att människor demoniserar och kallar honom en illgörare. Men det förefaller vara genom Saturnus människans eviga komponent lämnar det här solsystemet.
Saturnus är på enkel nivå den gräns en människa måste sätta sig för att kunna fullända något intellektuellt alls. Som sociologins planet handlar det om att avgränsa studieobjektet och ideologins kärna handlar det också om att ringa in vad man tror på och vill åstadkomma.
Men från antiken finns traditionen att Saturnus själv kan sätta taket olika högt. Bäst sägs vara i Vågskålarna, Saturnus "upphöjelse". Intressant nog släppte synske Edgar Cayce ifrån sig en sidokommentar på 1930-talet: själar som helt befriat sig från solsystemet kommer vid sin död att "gå ut" via stjärnan Spica, som händelsevis råkar avteckna sig mot Vågen, positionen för Liemannens eller Saturnus "upphöjelse". Finns här ytterligare en mycket gammal tradition som fallit i glömska?
Spica är en viktig stjärna i Jungfruns konstellation, medan Jungfruns zodiaktecken tecknas i ett smalt bälte. Spica ligger i 30e graden Jungfrun och drygt 2 grader sydlig latitud om solekliptikan (position enligt siderisk zodiak/Lahiri-korrektionen). 30e graden är ett ingenmansland (enligt hinduisk astrologi föds planeten här om zodiaktecknet tillhör den negativa polariteten som uppenbarligen tänks fungera baklänges jämfört med den verkliga supralunära världens positiva tecken - den djupare tanken i denna lära undslipper bloggaren, men här anas någon djup metafysisk åtskillnad mellan den fallna själen och den som ännu kan flyga oberoende av världens begärsfullhet och materiella faktorer).
Poängen här är att ingen har facit om vad som är rätt korrektion (eller ayanamsha). Traditionen om Spica som själens förlossning från denna värld kan vara en produkt av en kosmologi som istället ser Spica i Vågen. En viktig alternativ korrektion föreslogs av den moderna indiska astrologen B.V. Raman och placerar Spica i 1:26 Vågen. Ännu tydligare är Krishnamurtis förslag. Hans korrektion sätter Spica exakt i Vågens öppning (0:05)!
Det är möjligt att Edgar Cayces undermedvetna fick kontakt med besläktad information på någon nivå i det universella minnet eller rent av verkligheten själv. Vågen är definitivt av intresse i frågor om själar vars öde "hänger i vågskålarna" ("hangs in the Balance") och i kombination med läran om domaren Saturnus upphöjelse i tecknet finns material nog att fundera över om Vågen är ett "särskilt karmiskt" tecken, ett liv vigt åt att fråga vad man egentligen står för. Att ytlighet och estetik ofta förknippas med Vågen är en antydan om att det kan vara "halvtid" och att själen nu har varit "Väduren" nog och bör överväga inte bara horisontella relationer (den sociala arenan) utan sitt vertikala "djupförhållande" mellan de olika nivåerna i människans väsen.
Att vänstern tappat det övernaturliga är en naturlig följd av var tankemiljön startade - i Karl Marx analys av de vedervärdiga förhållanden brittiska industrialister utsatte arbetarna för (inget har hänt sedan dessa, slaveriet pågår bara i de globala företagens låglöneländer). Enbart Luft och Jord, om man föreställer sig ett sådant horoskop, kan symbolisera tänkande kring materiella faktorer enbart. Valet av tankeobjekt fjättrar människans tänkande och gör hennes ande ofri. Det finns ett snärjande kretslopp i vart av de fyra elementen.
Luft och Eld, tänkande kring Livet ger en snabbare väg till målet, men resulterar lätt i extremism. Lite Jord jordar eller förankrar - många människor klarar inte abstraktioner lastade på varandra och svensk journalistisk i dagspressen är ofta höjdrätt så det förslår. Ideliga kopplingar till sakförhållanden anses god komposition men kan lika gärna beskrivas som flygskräck.
Marx horoskop var remarkabelt (f.n. två omnämnanden) eftersom det primärt var drivet av Luft/Eld men materiens Oxe jordade det och väckte hans uppmärksamhet kring hur brittiska fabriksägare behandlade sina arbetare. Intressant nog saknar Marx själv Eld/Jord-kriget och han jobbade inte själv, finansierad av andra för sitt tänkande och skrivande.
Jag misstänker att hans Saturnus i härskarläge i Luft-Vattenbäraren i 1a egohuset förklarar hans sociala inriktning. Saturnus färgas här för mycket av den enskilda personens perspektiv och krymper utblicken till samhällsstrukturerna. Men arbetarklassen ska vara tacksamma att en så hög själ som Marx horoskop antyder, valde att ägna de fallna själarna sin uppmärksamhet och beskriva för dem vilka historiska krafter (och deras framverkare) som tryckt ner vissa och givit andra sådana oanständiga privilegier.
När Eld och Jord tvingas samman till följd av astrologiska bindningar uppstår den typiskt förråade arbetare som sliter med sina händer och inte har ork kvar efter arbetspasset att studera och bilda sig, vilket Eld/Jord naturligtvis inte har disposition för. Här är det visionens Eld och ser prylar Jord - och fylls av vilja att äga och besitta. Det är den fallgrop planeten Jorden bjuder själarna att hoppa ned i: det är Oxen som är äganderättsfixeringens start, Jungfrun sliter hund för att realisera Djävulens alla frestelser och ur denna återvändsgränd på själens resa utkristalliserar sig Stenbocken, "alla resursers ägare", dvs arketypen för slavägaren eller den moderna motsvarigheten arbetsgivaren.
När den hellenistiska traditionen (som mycket väl kan innehålla delar som går tillbaka på den äldre babyloniska astrologin) kallar 2a huset Hades portal måste man se äganderättsfixeringens Oxe som symbolen för hela Jorden. Därför är dagens astrologi inte korrekt som klumpar ihop både ego och kropp i 1a huset och ser 2a "ekonomihuset" som mat eller pengar för att skänka 1a huset bränsle.
Det är mer korrekt att beskriva 1a ego-huset via hinduiska begreppet ahamkara (falska-ego-skaparen, Solen är det sanna Jaget) som mindre förvirrat håller reda på åtskillnaden mellan den levande varelsen som tar plats i en ny kropp. Kroppen tillhör därför snarare 2a redskaps- och resurshuset som 1a-huspersonen använder sig av under jordelivet.
Men det är för sent i astrologin att söka reparera systemet, men ahamkara (ascendenten!) är en högre verklighet än den kroppsligt-materiella. 1a och 2a husen hänger dock ihop och i den naturliga zodiaken motsvaras de av Väduren och Oxe. Här är Eld/Jord-kriget som förråar och sänker människan jämfört med hennes rena andliga och eviga natur. Det är jordelivets mening att förstå denna dualism, att människan INTE ÄR sin kropp. Som situationen ser ut i fitness-Sverige förefaller det här landet ha misslyckats i t.o.m. en så grundläggande och enkel insikt.
En annan sida av saken är att nyplatonisten Plotinos likställde alla existensplan. Jord-elementet som ett väsen är inte olikt de andra i det gudomliga medvetande som oavbrutet "tänker" universums existens. Här talar Plotinos om de platonska Formernas värld. En daimon (eller rationell själ) är ett annat ord för en evig Form av visst slag, vilket förstås utlöser frågan om människans innersta någonsin kan förändras.
Daimonen föds aldrig faller därför aldrig och behöver inte religion, behöver inte "frälsas från ondo". Den behöver inte filosofi och metafysik, den behöver inte känna födoämnens kittlande reaktion som smaker i munnen. Men ändå är vi här på Jorden, i rollen som de fallna själarna! Däri ligger gåtan.
Det finns uppenbarligen ett större system av orsak och verkan över vilket människosläktet inte har någon makt. Detta system är Dharma, men kallat karma i dess tillämpning på enskilda individer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar