Saturnus - Förtingligare & Tydliggörare

(Obs, cirka 7 sidor lång analys och exempel på det astrologiska symbolspråkets förmåga att finjustera ett givet tema.) 

Dogge Doggelitos horoskop (nytt fönster) var inte en lättolkad historia! Av politisk korrekthet drog jag inte in frågan om invandrarbakgrund i tolkningen, men hans dominanta Saturnus anspelar inte bara på klass, som den här bloggen visat, utan påminner också om hur gammalt indiskt klasstänkande smugit sig in i astrologin.

Gränsdragaren Saturnus går igen i kroppens hud (gränsen där vi "tar slut") och hudfärg. Saturnus står för den lägsta kasten i Indiens varna-system och det är knappast någon slump att ordet "varna" betyder färgad. Hudfärg och status. (Mer om detta i inlägget om Ingvar Kamprad.)

Den här läsarten kan inte a priori göras på ett horoskop med dominant Saturnus eftersom invandrarbakgrund bara är en av flera tolkningar. Kroppslängd under medel är en annan återkommande effekt av en Saturnus placerad i ett kendra-hus (ett hörnhus). Sjunkande i väster (7e huset ett hörnhus) har jag noterat ett antal fall av människor under medellängd, men en systematisk studie av ämnet kostar mer än det smakar... Medellängd, än sen?

Jag nämnde att Dogge anklagats för en sell-out när man började kränga kapitalvaror i Elgigantens reklam (själv såg han det som en vändpunkt i en personligt svår tid). Den snacksalige försäljaren hade han i sig via en stark Merkurius (handelsmännens patron), och hans Sol illustrerade i Kräftan en förkärlek för hemmet och dess bekvämligheter vilka stavas kapitalvaror, sådana som Elgiganten tillhandahåller.

Årgången 1975 hade kritiskt nog Saturnus i Kräftan, vilket drar in frågor om det materiella i Kräftans "privata zon" och kanske till och med fyller hjärtat till den grad att man tappar förmågan att röra sig fritt i det psykiska - den stora Prylen (Saturnus) eller strävan efter Grejen fyller hela insidan. Så tycks det ha gått för Tiger Woods, också född detta år.

Nu hittar jag en filmrecensent i SvD - också han av Dogges årgång 1975. Att jag alls slog upp födelsedata berodde på att jag direkt började tänka på något i stil med Saturnus i Kräftan när jag läste hans analys av Soderberghs senaste, "The Informant".

Här är recensionens grundbult:

...även Hollywood-projekten har sitt bultande hjärta. Denna gång stavas det Matt Damon. ... Damon är sin generations minst karaktärsfulle Hollywoodskådespelare.

Sen följer uppräkningarna av kroppsdelar och konkreta ting:

• hakparti (MD saknar George Clooneys)
• kroppsbehåring (MD saknar Russell Crowes)
• töjbara drag (MD saknar Jim Carreys)
• synbart dum, småtjock kontorsnisse
• mustasch, sidbena och pilotbågar
• förtexternas typsnitt, tv-deckarmusiken, svarta FBI-bilarna...skriker...av 60- och 70-tal
  
  Källa
  

Men, invänder någon, det kanske behövs lite konkreta ting för att ge färg - så att läsaren fattar recensentens poäng(er)? Hollywood är "typecastingens" Mecka, inte tu tal om det. Men här handlar det om den kuriösa parallell till Dogge- och Tiger-horoskopen som man blir varse efter att ha fattat vidden av den KONKRETISM Saturnus släpar in i Kräftans tecken - där egentligen själslig nyansering ska gälla.

För inse, Dogge som kränger varor var ren och skär buskis, den grövsta sortens typifiering. Inte ett uns av Kräftans själsliga nyansering där (jfr föregående inlägg om Kate Beckinsale, också hon Sol-Kräfta). På samma sätt som jag alltid tyckte Latin Kings var en hemlagad version av den värsting-hiphop de svenska snubbarna själva sett på MTV - så att hela detta succéprojekt präglades av imitation på samma sätt som svensk pop ända tillbaka till 60-talet varit ett sneglande mot utländska original - på samma sätt omvittnar filmrecensionen svenskens besatthet av identitetsskapande markörer av typen konkreta, mätbara ting.

Och detta, att bedöma haklinjens kurvatur, att med blicken avläsa "synbar dumhet" och notera fetma, samt räkna mängden kroppshår - allt detta låter i mina öron inte bara som en djupt homosexuell fimrecensents patologiskt ytliga syn på de män han uppenbarligen lidelsefullt studerar, utan fastmer som berättelsen om hur en individs själ (Kräftan) är till bredden fylld av den yttre världens objektiva mätbara ting. Saturnus eller Stenbocken har besatt och våldfört sig på Kräftan, hemmets fredade zon där inte den här mätbarhetshetsen borde få råda.

Solen (manlighet) i ett Vattentecken med en feminin ådra, blir lätt ett problem i avstämningen av styrka kontra svaghet. Där Tiger Woods "överkompenserade" via sitt stoiska lugn (i hans fall var visserligen Solen en annan), där har både Dogge och filmrecensenten trillat i typecastingens fälla: de både söker enkelt tillskurna eller typade roller och i den senares fall, ser inte filmen för alla hakor, all fetma och alla glasögonbågar och teckensnitt. Man har slutat läsa av livet på själens nivå, eftersom ytlighet och prylfixering tagit kontroll över Husets harem, den fredade feminina zon där fördjupningen bort äga rum.

De "subgenerationer" som har Saturnus i Kräftan (men inte bara dessa), löper risken att reducera allt till enbart "struktur" - sådan man kan mäta och kvantifiera. Struktur, detta särdrag hos den saturniska människan, är just vad det "feminina kynnet" (Månen) är helt främmande för. (Fråga undertecknad, med Månen opposit Saturnus och ett livslångt, fascinerat sysslande med form och innehåll i den mänskliga naturen.)

När Saturnus dominerar och Månen av olika sätt är försvagad, uppstår de här torra förnuftsmänniskorna som ständigt invänder sig eftersom deras föreställningsförmåga är helt förtvinad. De är bara en 30-centimeters plastlinjal hela dem! Allt som går bortom deras skala vägrar de. (Se det vid närmare anblick kritiska horoskopet för den "sekulära humanismens fader".)

Därför låter recensenten - som en elak kommentar så korrekt säger - som en ungspoling på gymnasienivå snarare än en intellektuell filmbedömare. I en sjuklig subjektivism finner recensenten hela filmens tema "trist". Det här totala misslyckandet med att fånga sitt uppdrag som recensent tillskriver jag exakt samma planeter i egocentriska och subjektivistiska Väduren som Dogge använda sig av så mycket bättre genom att inte propsa på att vara något mer än en kul och personlig typ i t.ex. Elgigantens reklam.

Låt oss kort återvända till invandrargrejen: även filmrecensenten har ett exotiskt klingande namn, och jag föreställer mig att det är mustascher och dubbelhakor som en i grunden identitetslös människa först fokuserar. Bebisen memorerar först mammas ansikte - ser först inget av filmens handling utan bara huvudpersonen att identifiera sig med. Sen gradvis växer bebis medvetande ut till interiörerna (där Kräftan/Mamman mycket logiskt kopplats till Hemmet och dess fasta inventarier).

Bloggen har redan tecknat den här aspekten av horoskop som, likt filmrecensentens, domineras av Vädur/Kräfta, bebis/mamma-bandet. Det är mycket sensationalism och dramatiserande här (se Madonnas horoskop) men det är bara joller. Filmrecensenten har samtidigt sin kärlek förlagd till Lejonets tecken och barnet Väduren kastar gillande blickar med starka män (Lejonet är mycket maskulint).

I kombination med att han har en kvinnas identitet (Solen i Kräftan) förstår jag hur "trist" det måste vara att å ämbetets vägnar tvingas sitta sig igenom en hel långfilm med en manlig skådis han inte tänder på! Jag hoppas jag visat något av den psykologiska nivån i de här teckenkombinationerna.

Först på ett stadium när man vuxit bortom egocentrism, finns mentalt utrymme att täcka större frågor. Det kan ligga något i att marginaliserade grupper (som t.ex. de med invandrarbakgrund) fastnar - av nödvändighet - i den här ytliga trippen där kroppsliga attribut och accessoarer betyder allt. För individer på en viss evolutionsnivå är det verkligen "kläderna som gör mannen", och som ett klädesplagg av slit-och-slängtyp kan också den fysiska kroppen räknas - åtminstone ur andesjälens perspektiv.

Man ska heller inte glömma att det är den här typens psykologiskt okultiverade önskan att gå efter OBJEKTIFIERADE psykologiska kvaliteter som ligger bakom alla former av rasism och som ledde till nazisternas utrotning av miljoner människor som hade tunna käklinjer, för mycket behåring, eller krökta "judenäsor". I SvD:s filmrecensent har vi alltså en viss bekräftelse av en vag tendens i granskningen av svenska rasbiologer, att den provinsiella Kräftan låg bakom den patologiska rädslan för underlägsna livsyttringar.

Kräftan är som bekant inte ett särdeles utåtriktat tecken, som psykologisk princip (och det är enbart så man ska fatta ett tecken), är det enbart en fråga om "vem vi vågar bjuda hem" innanför vårt skyddade revir. Det är alltså i allmänhet ett hypersubjektivistiskt tecken och med egocentrikern Väduren i samma horoskop är det ingen hejd på idiosynkrasin! (Se åter Madonna!)

Det här absolut inte en slump att mannen med historiens mest förödande egocentriska syn på andras utseende, Adolf Hitler, har Tiger Woods, Dogges och filmrecensentens klena Saturnus i Kräftan! I övrigt dominerades Hitler helt av egocentrismens Vädur. För hans bebisaktiga raseriutbrott, se de gamla dokumentärfilmerna! Tydligare än så får man inte Eld/Vatten i konflikt - det som den här bloggen kallat "sensationalism" - f.ö. ett dubbeltydigt uttryck eftersom det ofta implicerar både att individen äger karisma och att den överreagerar på sina egna sinnesintryck (engelska: "sensation").

Denna "hitlerska" Saturnus som på ett av sina otaliga varv passerade Kräftan i cirka augusti 1975 - augusti 1977, bildade ett av planetens flera lågvattenmärken där den gavs förutsättningar att skapa hemmiljöer (Kräftan) fullständigt träiga till följd av en vilja att "äga världen" och allt det fina som går att förvärva bara man klättrar lite i status.

Saturnus - en "jordig planet" - kan alltså göra maximal skada för livsåskådningen i Vattentecknet Kräftan, så att böjelsen mot materiell komfort når ett extremläge. Och därför också det gränslösa lidande som Dogge upplevde när hans kvinna dog ifrån honom och som drog in honom i en egen imitation av döden via en tid med droger. Nu har han varit där och fått ett nytt perspektiv på Saturnus i bemärkelsen "internalisering av världsliga värden".

Själen har sin egen ontologiska realitet och får inte bli besatt av externaliteter! Harem = fredad zon. Saturnus i Kräftan betyder att själen redan i födelsen är på något sätt skadad. Återstår för övriga planeter att teckna de närmare omständigheterna.

Tiger Wood har också börjat inse priset som följer med en platt ytliga människotyp som bara söker den yttre världens hackordning. Filmrecensenten verkar inte ens ha påbörjat någon resa än. Där frossas det i mänskliga utseendedetaljer utan någon annan analys än om de är attraktiva män eller inte. Eller rättare, slutsatsen stannar vid att vissa roller är betjänta av alldagliga män. Gäsp. Så trött man blir på gaylobbyns framgångar, analysen tappar all kvalitet när man sätter psykologiskt dysfunktionella på att leda ett samhälle - om så bara för att tipsa om bra film.

I de här horoskopen som baserar sig på störningar mellan det lilla barnet och dess hemmiljö ("Modern"), talar vi således om en treåring som ännu bör tillbringa ett halvt människoliv i skyddad verkstad eller satsa på en egen artistkarriär som Madonna. "Papa don't preach" - i vissa branscher är det helt legitimt att vara ett barn och åma sig på scenen.

Se även en om filmrecensenten påminnande sensationalist, nu istället "medieforskare" (läs: sensationalistiskt ätande tidningslöpsedlarna med sin blick). Se hur återigen tre viktiga tecken går igen: Väduren, Kräftan så det barnpsykologin beundrar: Lejonet - hjälten eller hjältinnan! Är inte astrologin fenomenal i sin förmåga att påminna oss om vilka vi är? Jag förmodar ett det är en nödvändig lärdom i själens mångtusenåriga utveckling för en Hitler att hata undermänniskor och för en filmrecensent att kategorisera folk utifrån deras attraktivitet.

Bara genom "Vattenelementets naturliga psykopatologi" jobbar sig vissa typer av själar genom sina föreställningar och nyktrar gradvis till. T.o.m. en horoskopanalys kan ses om en avlägsen släkting till det här arbetet som psykologen James Hillman kallade "soul making". Han använde också termen "seeing through" - man måste frilägga och sedan följa sina drivande arketypiska teman hela vägen hem för att kunna återvinna sin frihet.

*****

Tillägg: Gendertillhörighet i Kräftans tecken årgång 1975
Den lösa spekulationen om homosexualitet saknar inte helt astrologisk grund, men uppstod naturligtvis först genom den kuriösa besatthet av manliga karaktärsdrag som uppvisades av den manliga innehavaren av detta horoskop med en mottagande Sol-Kräfta och samtidigt en libidinös bindning från Väduren (Mars, men förmedlad via Jupiters 120-gradare) till Venus-i-Lejonet.

Notera att Mars på egen hand (utan Jupiters välsignelse) söker sig mot könets och anus tecken Skorpionen. Här aktiverar den hungerdemonen Rahu ("vill ha kön alternativt anus"). Denna överstimulerade Rahu kastar nu en opposition mot filmrecensentens sinnelag i Oxen - som vi vet är en född sensualist.

Denna begärelse efter den lägre Venus - den kroppsliga kontakten - går dock på en tvärnit: Månens disponent Venus står i Lejonet medan det lustande psyket står i Oxen. Eld och Jord signalerar alltid frustrerat ha-begär! Förnekad sexuell kärlek till stilfulla alfa-hannar är således en inte alls omöjlig läsart av dessa konflikterade budskap.

Eftersom artikeln öppnade med Dogge är det viktiga att se följande:  filmrecensentens horoskop går ett steg längre än Dogges. Hos den senare knyter inte begärande Rahu från könets tecken an till något personligt sinnelag! Hos Dogge ligger allt fokus på den anspända fullmånen som kontrasterar och förtydligar förhållandet man/kvinna! På filmrecensentens himmel har allt kollapsat till ett inskränkt, "Vad jag tänder på och attraheras av - sexuellt".

Fast jag "tror" på astrologin finner jag det remarkabelt att se hur perfekt vad som kan vara den här Sol-kräftperiodens bottennapp matchar de varningstecken som kunde utläsas i filmrecensionen. Något säger mig att sagde recensent inte skulle utsätta kvinnor inom filmen för en likadan remarkabelt kött-fascistoid granskning. Men jag kan ha fel.

Notera samma simplistiska libido (Mars i Väduren) och samma indikation om ett aggressivt erövrande av könet eller anus i horoskopet hos författaren till boken Kukbruk. Här det kritiska inlägget Astrologin & Syndafallet i det ämnet.

Det krävs inte mycket eftertanke för att inse att Mars i Vädur är själva sinnebilden för en erigerad kuk (baggens horn!). För den som tvekar att använda astrologin på denna basala nivå - där psyke övergår i blind instinkt - studera den mentalt sjuke markis de Sade och hans febriga fantasier om att få sticka spjut i vilka arslen eller öppningar han så önskade!

Det är på den här nivån astrologin blir rent kuslig, för den lyfter upp dolda motiv vi inte ens kanske visste att vi härbärgerade! Att jag sitter som en straight människa (mig veterligen!), och läser mig in i dessa astrologins sätt att beskriva vilsenhetens och perversionens avvägar, beror på att jag "luftat" det undermedvetna och hittat flera tidigare liv som inte varit så snygga!

Men med in-sikt förlorar också de astrologiska arketyperna sitt grepp och själen blir allt friare att välja utan viskninar från vad som i praktiken är en besatthet av onda andar. Naturligtvis är dessa ord pärlor för svinen när de skrivs på svenska. I det här landet finns överhuvudtaget inga normer kvar och det är tillspillogivet ur Ödets perspektiv. Varenda tidning saluför queer-tänkandet som det nya normala, hur uppenbart det än är för de insiktsfulla att det här är djupa psykologiska störningar.

Men en materialistisk psykologi (numera bara ett annex till neurologin), som inte vill befatta sig med själen eller ens med Jungs korrekta teori om att vi drivs av transpersonella arketyper (samma lära som astrologin!), en sådan förvinad psykologi kan naturligtvis inte argumentera mot den äldre mänskliga visdomen som visserligen såg att naturen innehåller alla tänkbara varianter på tema, men att alla långtifrån hade samma värde.

Se länken om den sekulära humanismens fader här ovan och hur störda människor kan sätta en agenda som påverkar stora mängder människor.

*****

PS. Minuterna efter artikelns publicering bestämde jag mig för att kolla upp min intuition, delvis betingad av läsupplevelsen (recensionen) men desto mer av den den kollapsade Månen (som aktiverar det sataniska syndromet, vilket jag inte nämnde i texten). Jag orkade inte läsa denna PDF, författad av filmrecensenten, men såg viktiga nyckelord här och var, inte minst termen "Queer".

Som enväldig domare finner jag att astrologin återigen tagit poäng genom att korrekt identifiera ett för horoskopet utmärkande drag. Och inte genom de banala försöken att empiriskt bevisa ett system som egentligen inte kan brytas ner i enskilda delar som sedan mäts i isolation. Astrologin är inte en empirisk vetenskap men kan bedömas utifrån riktigheten i de analyser en astrolog gör genom ett intelligent bruk av alla de till buds stående omina. Astrologin är en jakt efter "fantombilden".