Bloggen startade i mars 2009 med försök att få astrologin att svara på kvantitativa studier. Det närmandet byggde på felaktiga antaganden om vad ämnet handlar om och gradvis har kopplingarna till klassisk väst- och östfilosofi smugit sig in. Samlingssida från tidiga bloggens horisont:
T E M A S T U D I E R - svarar astrologin på kvantitativa tester?

Herakleitos (c 500 fvt): "De som talar med förstånd förlitar sig på det universella, som en stad måste lita till sin lag, och med än mer tillit. Ty alla mänskliga lagar närs av en gudomlig lag, och den har så mycket kraft som den önskar och är tillräcklig för alla och fler därutöver."

Chu Hsi (Zhu Xi), idealistisk filosof, 1100-talet: "Ödet, det är vad som återstår sedan människan gjort sitt yttersta."

Konfucius, kinesisk samhällsfilosof, 500-talet fvt: "Den ädla människan sysselsätter sig med tankar om dygd, den ringa människan sysselsätter sig med tankar om sin egen vinning."
Västerlandets store logiker & mystiker Platon ventilerade ofta orfisk-indiska tankegångar om reinkarnationen och själens rörelse mellan världarna... "Sokrates: Vem än som anländer oinvigd och ofullbordad i Helvetet kommer att ligga i leran. Men de renade och fullbordade kommer att vistas med gudarna." (Faidon, 69c)

JORDELEMENTETS VÄG (karma yoga):
"Eftersom vår identitet med den gudomliga kraften ytterst är obestridlig, (låt oss ha) en fast tro att vi genom att framhärda i vårt utmönstrande oss efter gudens form, tal och stämning, våra handlingar i tiden blir signifikanta och gudens essens slutligen förverkligas av oss."
(Günther - Buddhist Philosophy in Theory and Practice)

Fr.om. nyår 2023 separerades "Sveriges transiter" som ny tagg från den äldre "transiter" som vid 400+ blivit ett oöverskådligt myller.


lördag 26 december 2009

Wetterstrand - ansiktet att spegla sig i

Svenska folket saknar visdom. Därför måste jag varna för inläggets längd: sex sidor. Visst finns något som heter vishetssentenser, men till visdomens natur hör också djup reflektion och dess uttryck är diskurs, inte plojiga one-liners.

I visdomens frånvaro hänger sig svenskarna istället åt politik som en slags fattigmannens substitut för den djupa förståelsen av livet. En begränsning av intellektet till de små frågor som medborgarna genom framgångsrik indoktrinering förstått att de är de enda som är värda att spilla möda på.

Ett dehumaniserat pack av vetenskapsmän har lurat de många att enbart värdesätta det "mätbara", och långt in på övertid för denna stendöda världsåskådning predikerar nonsensorganisationer som Humanisterna fortfarande "mätbarhetens evangelium" medan datateknikerna söker ta kvantifieringstemat intill bristningsgränsen i kartläggandet i minst detalj av de nyttiga nätshoppande idioternas beteendemönster.

I politiken finner den lilla människan - fullständigt förd bakom ljuset av den bedrägliga övergripande materialistiska världsåskådningen - sitt substitut för den urfasade religiösa extasen. Antikens gudar ger sig förstås inte så lätt! De gör comeback via partifärger och partiledare, och beroende på medborgarens eget kynne, intelligens och tillfälliga livsomständighet väljer hon någon att identifiera sig med.

Personvalet har ju trätt alltmer i förgrunden vartefter "Jag och min Magnum" - egokulturen - svept in och slagit ut den gamla kollektivmentaliteten.

(Svensken fortsätter i själva verket att bete sig som en flockvarelse, men har duperats tro hon når en ens nämnvärd grad av individualisering i valet av köksutrustning, handväskor och armbandsur. Svensken tror livet handlar om att regissera interiörbilder med sig själv i centrum. Senaste produktförbättringen i ego-kulturen: kameran du som singel kan rikta mot dig själv och ta självporträtt med, tack vare den stora skärmvisningen på baksidan. Maskinerna driver människor in i solipsism och vidare in i ensamhet och självmord!)

Varför gosas det så med Maria Wetterstrand?, hörs i en krönika här och var. Till visdomstraditionen, som rådde på jorden innan den materialistiska världsbilden gjorde västerlänningen till en ångestridet litet kryp, livrädd att inte hinna konsumera så mycket upplevelser som möjligt i sitt korta och helt meningslösa liv - till denna undanträngda tradition hör astrologin.

Det är svårt att säga om det var i Babylon heller hos "de gamla grekerna" man först upptäckte att den systematik som kunde användas för att vinna intellektuell kontroll över en annars ogripbar värld också kunde appliceras på enskilda individer - och därtill med goda resultat.

Den välrenommerade djuppsykologen James Hillman har i vilket fall noterat att de gamla grekerna hade en mångfalt vassare psykologi än västerlandet - och då räknar jag inte ens dagens modetrend KBT som psykologi. Här handlar det bara om att dressera apor så att de fungerar lite bättre i samhället och kan återgå att bli produktiva enheter i marknadsekonomin.

Vi får den psykologi och det samhälle som vi förtjänar. Genom Darwins ogrundade fantasi om ett "naturligt urval", ett hjärnsläpp som exkluderade all högre mening i naturen, förtjänar vi bara en behandling som dresserbara apor eftersom det var den sjuka självbild vi valde under det förödande 1800-talet. Allt sedan dess är en fortgående vansinnesdröm som vi - västerlänningarna med vårt politiska flaggviftande istället för religion - sitter instängda på insidan i. (Livet går dock vidare...)

Det är därför inte att räkna med att mer än en på hundra har naturbegåvningen att intuitivt uppfatta ett gammalt grekiskt horoskop ställt för Maria Wetterstrand. Mellan vår naturliga intelligens och världen har vi importerat ett tjockt filter av attityder till det våra "nya" mer begränsade gudar sagt oss att vi får tro på eller inte tro på. Förnuftsmänniskan är i själva verket något den äldre visdomsmänniskan skulle kunna skratta åt som ett rent intellektuellt skämt - om det inte vore så tragiskt att västcivilisationen är just den som håller på att dra ner hela jorden i undergång!

Nu värnar Miljöpartiet och stora delar av de alltid naturnära svenskarna plötsligt om miljön - vilket är en fullständigt meningslös syssla så länge det sker inuti den darwinistiska mardröm som alltjämt dominerar västvärldens lärosäten. Men det är en diskussion för sig.

De få med en ovanlig fördomsfrihet (och intakt "g" - generell intelligens) ska dock kunna se varför Maria Wetterstrand går så väl hem, dels i skenet av det nyss sagda och dels i skenet av hennes födelsehoroskop.

Det är häpnadsväckande att landet består av så många klena analytiker. Jag dammsuger visserligen inte vartenda ord, men jag tycker få verkar ha fattat att Wetterstrand vinner pluspoäng för att den ateistiska (sekulära) svensken i en begynnande panikreaktion plötsligt vill sälla sig till "the good guys", de som inser att vi inte längre kan skövla naturen bara för att leva som en el-slösande väst-elit. Eller är det jag som är dum - är detta en självklarhet? Nej, för då skulle det inte pratas och analyseras så mycket om fenomenet W.

Wetterstrand symboliserar således bara miljömedvetenhetens insjunkande i folkkroppen. Sanningen är att det inte finns något intressant i Wetterstrand i sig. Hon är bara ett ovanligt osminkat och vardagligt ansikte mot vilka vi projicerar vår egen rädsla för att ha gått för långt i vår fördummande konsumism, och vår vilja att tänka om, om så bara en smula. Svensken måste väl ändå ha legat i toppligan som klimatförstörare med sitt oavbrutna charterresande över hela världen sedan ett halvsekel. Det här var tiden i mänsklighetens historia då människan trodde hon ÄGDE!

Wetterstrands horoskop är alltså skäligen anonymt, och det är just det som är finessen. ALLA kan projicera sin mardröm om Armageddon på henne och hon har exakt rätt allvarliga gränsande till rent sura uppsyn som påminner oss om att det är allvarliga tider, men att den som åtminstone piskar sin rygg en smula och bekänner sina synder (och ändrar beteendemönster), kan får vara med om den religiösa återuppståndelsen till nytt liv på en ny och friskare jord. Vi talar religiösa beteenden men maskerade som politik eftersom vi tror att vi "utvecklas"!

Svensken, ett intellektuellt fattigt folk, kommer kanske inte närmare den sanna religionen än så här - omvägen via en dyrkan (kultivering) av sin miljö. Det är en groteskt grov metafor för vad alla tiders filosofi och religion egentligen talat om, men "don efter person". Det svenska nationalhoroskopet är inte mycket att skriva hem om, djupt förankrat i myllan (Oxen/Jordelementet) som det till sinnelaget är).

Och just därför funkar Wetterstrand så bra just i Sverige! Se här:



Solen i Jungfrun är ett Jordtecken bortom Oxen, basen för fysikalitet där den svenska nationalsjälen hör hemma. I Jungfrun har medvetenheten om det jordiska ökat väsentligt jämfört med Oxen, den naiva hedonisten. 

Men det här budskapet skulle inte betyda något om inte Wetterstrand också haft den politiska ambitionen att vilja styra och ställa med människor i fråga om deras miljömedvetenhet. Vi ska strax se på den ambitionen. 

"Miljömedveten" skulle faktiskt kunna vara en perfekt beskrivning just på Jungfruns tecken, vars härskare ju är medvetne Merkurius, guden som fritt förflyttar sig genom alla områden (topografi, miljö) utan att egentligen tillhöra någon alls. I Jungfrun är Merkurius "jordbunden" och rör sig enbart längsmed jordytan, samlar enbart sinnesdata kring denna värld och är därför i praktiken ofta en inåtvänd naturvetare en som inte vågar sig många meter bort från exakta mätvärden eller definitioner.

Men det är i teorin. För i praktiken visar horoskopet Wetterstrand vara en boren kommunikatör på ett vuxnare, mer humant och socialt sätt. Merkurius befinner sig i Luftelementet, i Vågen, och dessutom tillsammans med Vågens harmoniska härskare Venus! (Och Venus kan verkligen sälja sina tjänster, den förförerskan!) Snacka om att Maria kan gjuta olja på vågorna och hitta en förbindlig ton. Merkurius och Venus tillsammans i ett mentaliserande tecken kan ge utmärkta schackspelare - de tänker flera drag i förväg.

Men det som gör W till en som vill styra över andra och dirigera deras liv (i en mer miljömedveten riktning) är en influens som hon troligen inte ens är medveten om själv: Jupiter - Zeus - Guru. Kärt barn har många namn. Jupiter är expansionens princip och den söker göra allt den rör vid allmängiltigt, universellt just genom att "föra det vidare". Jupiter är allt det Saturnus - Kronos - Shani inte är. Den senare principen drar gränser, bringar till ett stopp eller tystar ner.

Denna vilja att sprida något står kopplad till den dagaktiva och hårt arbetande Solen, och i de flesta fall betecknar jag Jupiters välsignelse av Solen med etiketten "intelligens". Paradoxalt nog står Jupiter käpprätt fel det här året och söker expandera det budskap som är helt väsensskilt mot dess egen natur: Saturnus snålande, åtstramande och förbjudande budskap.

Jupiter kallas därför "debil" i Stenbocken. Men sin egen essentiella natur trogen forsar den naturligtvis på ändå och söker bringa sin tillväxt. Det är bara det att dess budskap inte längre är ett glädjens budskap (Jupiter = den joviala) utan just den dystra realpolitikern Stenbockens berättelse om att vi måste leva mer ekonomiskt för miljöns skull.

Jupiter expanderar kontraktionens tema, Stenbockens tema, avhållsamhetens tema! På med tagelskortan och piska era ryggar. Jag har dock noterat nätkommentarer som noterar att Wetterstrand verkar så för introduktionen av en ny självspäkande svensk, och horoskopet överensstämmer helt med den uppfattningen.

Solen och Jupiter i koppling i just dessa två Jord-tecken är en perfekt illustration av miljöpolitik!

Och Solen som ena halvan av det soli-lunära paret har här fullständig support från Wetterstrands emotionella Måne. För den är också "debil" i placeringen i föroreningens tecken Skorpionen! Det är därför jag säger att surmulenhet står skriven i människans hela ansikte.

Bortsett från den kommunikativa och upplyftande tendensen från Vågen, är det de negativt polariserade och "jordtunga" tecknen som dominerar himmelen och därtill fysisk miljö som "debil" som försvagad, som ett problem som måste adresseras. Förstå vilken gnällspik som skulle kunna komma ur en sådan här födelsehimmel om personen inte "hittar sitt rätta elementet" för att få utlopp för sina zodiakala motiv.

I detta fall är MP exakt rätt verksamhetsfält för en negativ och i grunden förbjudande personlighetstyp som Wetterstrands att "avreagera" sig genom. Hon projicerar sin egen själsliga kaliber på miljöfrågorna i omvärlden och fyller på så sätt exakt rätt plats i denna, den bästa av alla världar! Därmed har hon tömt ur sitt skorpioniska gift, sitt psykes äckel över allt som är oacceptabelt i vår värld när hon kommer hem, så att de närstående inte drabbas av den kroniska otillfredsställelse som Månen i Skorpionen ofta nog symboliserar.

I just Wetterstrands fall måste det budskapet emellertid modifieras. För enbart en behaglig och modulerad stämma via Vågen hade aldrig kunnat uppväga ett så negativt sinnelag. Men uppsöker vi Månens disponent Mars, hittar vi den i ett alltigenom positivt och livslystet tecken: barnet Väduren.

För Väduren går allt att fixa (den är så ung, detta zodiakens inledande tecken!), och mot två debila placeringar får nu horoskopet en välbehövlig stark placering. Mars är härskare i Väduren. Den skickar sedan iväg sitt "onda öga" som träffar dess andra fäste, den döende Skorpionen, och simsalabim! - här är ett direkt Eld/Vatten-krig, en lidelsefull miljöaktivism!

Oaktat att det är lätt att se den här lilla solstrålen i Wetterstrands psykologiska konstitution, är den inte dominant. Det är ändå Jord och Vatten (Sol & Måne) som anger hennes grundton och det är för det fysiska hennes hjärta klappar.

Hennes personliga framgång beror således inte alls på någon egen karisma utan på att det för vilket hennes idealistiska hjärta klappar, är exakt de frågor varje politisk korrekt människa bör anse är viktiga.

Jag säger alls inget här om det jordklot som verkligen har fått problem, men jag talar om den tummetottstora mentala sfär inom vilken Wetterstrand och hela svenska folket lever. Från 1800-talsmaterialismen och fram till nu, har västerlandets alla ansträngningar och tekniska och vetenskapliga framsteg bara ägt rum inom den fjärdedel av verkligheten som den gamla visdomstraditionen kallade Jordelementet.

Den genomsnittliga svensken av idag fnyser åt religionen och finner sig själv "upplyst" i jämförelsen. I själva verket är han bara en fjärdedel så begåvad som den allra enklaste fåraherde i Afghanistan med dennes självklara och intuitiva förståelse att det finns mer mellan himmel och jord än den sekulära människan någonsin kunnat drömma om inifrån sin begränsade, jordbruna smutsbubbla.

Ingen kommer att kunna rädda miljön som inte vaknar upp ur den falska världsbild som slog ut den äldre visdomstraditionen. Politik utan visdom är bara frånstötande retorik om än över ett aldrig så djupt upplevt hjärteämne.

Den här typen av tänkande är falskt i sin rot eftersom den har begränsat spelplanen så hårt att till och med de sällsamma mönstren i sädesfälten (de som inte är mänskliga imitationer) skriker ut att Intelligensen i naturen börjat trötta på det här sekulära packet västerlänningar, de som i Darwins fotspår frånkänner världen något som helst medvetande och som i brådmogen hybris över att ha knäckt några fysiska koder vägrar att inse att de fyra elementen antyder ytterligare världar att upptäcka utöver landbacken och de geologiska, kemiska och biologiska landvinningar vid gjort.

Så korkade är dagens materialister att de inte ens vill diskutera de större utmaningar som finns att adressera. Från mänsklighetens dummaste ögonblick i tiden - då västerlänningarna hävdade positivismen (Comte) - att man bara fick tala om sådant som kan hållas i handen, vägas på vågen eller slickas på med tungan, kördes ordet "Gud" ut i det yttre mörker och i detta mörker existerar nu många människor fast de inte låtsas om det.

Därför mår alla så risigt i en sekulär värld och bara krig mot muslimer eller kristna kan för ett ögonblick få de här krakarna som nu är stadigt i Satans klor att för en stund glömma sin ångest. Varför de föddes till en värld vars ideologi stavas ateistisk darwinism, är en fråga mellan var och en och dennes tidigare liv på jorden. Det kan vara så att att ett stort segment av mänskligheten nu lär sig något gammalt misstag "den hårda vägen".

Om Wetterstrand och opinionsmätning i SvD, DN.

Inga kommentarer: