Schellings filosofi är hans horoskop

En fristående fortsättning på inlägget om idéhistoriens fader, Arthur Lovejoy (nytt fönster).

Den tyske romantiskt påverkade filosofen Friedrich von Schelling (1775-1854) vände all tidigare religion upp och ner. Gud fanns inte där i begynnelsen med en komplett och färdig Idé- eller Formvärld. Platon hade fel. Varför skulle då den uppenbara evolutionen i naturen vara bra för? Nej, sade Schelling, Världsanden utvecklas undermedvetet inom Naturen och genom tidsförloppet. På ett visst historiskt stadium bryter Världsanden genom sitt eget mörker och blir självmedveten.

Gud börjar som en ofullständig och primitiv Natur men kommer enligt bibelns tal om Alfa och Omega att vara helt självförverkligad först när Omegapunkten nås. Gud ÄR Naturen! Schelling vägrar det transcendentala gudsbegrepp med en separat "övervåning", han bäddade in Gud i den historiska processen. 

Och med det var det sedan en enkel match för materialisterna att ta bort Gud som för dem bara var ett överflödigt ord och stryka det där om en final punkt vid Omega. Resultatet blev en fullständigt meningslös värld på drift ingenstans och med slumpmässiga evolutionära mutationer. 

Europérna hade nu skapat helvetet på jorden och i universum - en så mördande dyster världsbild att 1900-talet gick till historien som det århundrade så västerlänningen visade sig vara världshistoriens grymmaste och mörkaste varelse - två världskrig lyckades hon skapa och på det en kapitalism som fullständigt sök livskraften ur övriga världen och dess olika folk.

Schellings horoskop ser ut som själva mallen till den filosofi om den polära spänningen mellan Världsanden och Naturen som har till syfte att alstra medvetande (vilket lustigt nog bara visar sig i Människan i den här antropocentriska f.d. teologens tänkande).

Följande huvudsakliga placeringar matchar exakt hans filosofi:

Jupiter i Väduren: Det Transcendentala Egot och dess fullbordan dagen Omega, när Naturen helt vaknat ur sin omedvetenhet. Jupiter som filosofins planet och Väduren som den antropocentriska böjelsen. Väduren liknas allmänt vid jagmedvetandet eller egot, vilket är en distinkt mänsklig egenhet - det är inte samma sak som att djuren är varse saker och ting och reagerar. 

Åtminstone har man inte hittills velat tillskriva djuren något operationellt tänkande, men nyligen visade sig ju en kråka eller skata kunna manipulera flera redskap på ett smart sätt för att nå ett önskat mål (belöning) så det är frågan om mänskligheten kan fortsätta med sitt tidigare övermod och inbilskhet om att vara universums enda "medvetna" varelser.

Naturen och dess medvetslöshet klingar så sant mot filosofens "debila" Måne (psyket) i Skorpionens tecken.

Naturen i dess kämpande strävan mot medvetande syns på två sätt.

Dels i att Månen i mörklagda Skorpionen har en härskare som attackerar den bakifrån, från Lejonets tecken som är Solens eller det gudomligas eget tecken. Notera att Solen i astrologin anses "upphöjd" då den visar sig i den antropoida principen Väduren, det gudomliga visar sig alltså i människans jag-medvetande som är en "lågbudgetversion" av det sanna och fulla Medvetandet (Gud).

Naturens kamp för uppvaknande visar sig också via just att denna gudomliga Sol har bäddats ner i Jordtecknet Stenbocken, det klassiska tecknet för evolutionister och materialister. Schelling låter i stycken verkligen som en simpel nutida materialist och hans Sol i Jord och Måne i Vatten skulle tagna för sig ange just en sådan åskådning. 

Att han dock var Idealist men av ett evolutionistiskt slag (soltecknets härskare Saturnus står alltid för gradualistiska åskådningar), måste förklaras med de två ytterst väsentliga placeringarna i Eld, Jupiter i Väduren som välsignar tanken på en Strid (Mars) i Solens eget tecken. Varför krig för uppvaknandet? Jo för att Världsjälen inledningsvis är lika död och oresponsiv som Månen i Skorpionen! Solen i Stenbocken indikerar också en resistens och dess disponent Saturnus befinner sig också i ett Jordtecken, Jungfrun. 

Men detta Jordtecken är av typen Sattva, så att även om Solen själv indikerar en syn på Naturen som är passionerat (Rajas) fysikalistisk, vittnar Solens underliggande disponent om i Jungfrun, ett medvetandegörande Sattva-tecken, om att här finns en långsam (Saturnus) process som styr den passionerade Sol-Stenbocken, den blinda och instinktiva naturen.

Det är signifikativt att Schelling, romantiker och gudstroende vägrade Platons värld av Idéer eller Former, och att han ställde, så att säga, astrologins Eldelement (Den Absoluta Anden eller Transcendentala Egot) mot den brutala Jorden (Naturen, mörkret, omedvetenheten) och sedan lade en evolutionär tidsaspekt på den här motsättningen.

Varför inte en transcendental Idévärld föll honom i smaken syns av hans totala brist på planeter i Luftelementet! Jag räknar här bort södra månnoden, den avmätta Ketu, draksvansen som, intressant nog befinner sig i Vattumannen, det tecken som älskar att konceptualiser, att skapa begrepp eller mentala Former! Denna avmätthetens Ketu opponerar sig mot Mars i Lejonet, eller om man vänder på resonemanget: krigaren i Lejonet riktar agg mot Vattumannen och nettoeffekten av detta syns i avmättenhetens Ketu: ointresse av att ta med Begreppsvärlden i den egna filosofin.

Jag erkänner att den här förklaringen inte är tillräcklig. Det skulle troligen enkelt gå att producera några rent materialistiska och ateistiska filosofer där man omvänt var tvungen att förringa eventuella placeringar i Eldelementet. Men givet de faktiska ingredienserna i Schellings idealistiska kombination av en natur- och gudslära, är det ändå förbluffande hur tysken i princip bara öppnade sitt sinne och lyssnade på vilka "bilder" som kom ur honom. 

Dessa Platons Former han vägrade att acceptera eftersom det inte var honom givet att se varifrån han fick sin inspiration. Det var istället hans baktunga materialistiska natur som vägde över och smutsade ner det som annars skulle ha varit en perfekt filosofisk idealism som likt Platon hävdade att enbart medvetandet är det verkliga. Allt prat om materia och biologiskt liv (Jord och Vatten) bara ett beslöjat medvetandets dunkla fantasier. 

Enligt en platonist vaknade aldrig Schelling helt, utan patologiserade friskt om en Naturs uppvaknande. Hade han varit vaken hade han aldrig ens behövt notera någon Natur i sin filosofi. Han hade varit vaken (Eld) från evigheten och inte haft en mental blindfläck hade han beskrivit att det är i Luftelementet och inte i "Naturen" som Anden första gången förtätas till något begreppsligt eller begripligt. Uppvaknandet sker först i tanken och där kan sedan valet göras om man ska blunda, somna och falla ner i materialitet. Schelling reducerar den gudomliga sfären till Naturens blinda grottande och kämpande efter liv. Se det förödande första tyska nationalhoroskopet som uppvisar en tydlig släkskap med Schellings.

*****

Jag har tidigare på bloggan angivit Eldelementet som en metafor för Platons Formvärld, men denna värld av rena andars skådande av varandra och kombinerande sig i sammansatta former är i sig helt ointressant för människan. Världen är för oss oåtkomlig. Vi kan bara få ett grepp om den via den medlande Luften som således kommer att bli den reflektion som är Schellings ideal när väl Anden brutit igenom Naturens sömn. Merkurius, sändebudet, hette i Babylon Nebu och var där skrivaren som nedtecknade gudarnas rådslag.

Skrivkonsten kan vi översätta som förmågan att transponera en verklighet till en annan, och mycket riktigt hittar vi också i grekisk tradition Hermes (Merkurius) som guden som överskrider gränser. Att kunna ta ett budskap med sig över en gräns motsvarar antingen en översättning av ett material till mottagarens språk, eller en total transponering. Gudarnas tal kanske är så obegripligt att det måste omvandlas i en helt annan form. 

Merkurius är också den seriella logikens, det diskursiva intellektets härskare och nu börjar vi närma oss sådana former för förståelse vi är vana vid. Men all världens mystiker vittnar om att det som kommer ut som logik inte liknar det som gick in i den Rena Intelligensens Värld (Eld) särskilt mycket. Luften är i sig diskursiv och likt Merkurius rör den sig från en punkt till nästa för att kunna skapa samband. Detta behövs inte i gudarnas värld eller den egentliga Formvärlden (Eld). 

Jag har som synes en del problem med att entydigt placera Platons Former, som för övrigt för honom hade sin motsvarighet i sinnevärlden i stjärnhimmelen högt ovan rymden/luften. Stjärnglansen minner således om Eldelementet. Alla våra bilder och liknelser visar sig till sist halta en hel del.

Platon ger Schelling underkänt, och det är således Solen i Jord och Månen i Vatten som avslöjar att han levde och dog som en sublunär fallen själ, fastän han hade en kontakt med Eld via sitt inre sinne och alltså förstod mer av den materiella evolutionen är många andra västerlänningar på 1800-talet, då ateisterna stod som spön i backen.

Likt hans beundrare, Arthur Lovejoy, innehåller Schellings horoskop ett egenmäktighetssyndrom av markant slag. Men det är mer godartat eftersom det utvecklar sig via Rajas guna, lidelsens kvalitet. Lovejoy betraktades som en så psykologiskt "svår" typ att han därigenom missade en prestigefull professur. I hans fall ligger den samtidiga emfasen på Jord och Eld i Tamas guna, den mörka och rigida kvaliteten.

Intressant nog var det enbart "goda" planeter som utlöste Lovejoys rigiditet (en födelsetid hade varit mycket värdefullt i det fallet!), och även hos Schelling återfinns såväl de "naturliga" välgörarna Venus som Jupiter. Hos båda männen fanns således en religiös grundtro, tydligare hos Schelling än vad jag kunnat finna hos Lovejoy, men det är likväl den generella friktionen mellan Eld och Jord som är det övergripande intrycket. 

Jag upprepar det ännu en gång: i Schellings system bygger på en formidabel polarisering mellan Ande och Natur - i kamp genomtränger Anden efter långeliga tider av "brutal natur" den senare och framföder självmedvetandet! (Jupiter i Väduren= succé för Ego) 

Inte undra på att det revolutionära draget i Franska revoltionens efterdyningar, slog an hos tyskarna och blev en konstnärlig genre, Sturm und Drang. Även i filosofin syns den fäbless för "naturandens" framgång genom brutalitet som dessvärre skulle nå oanade höjder lite senare i den unga tyska nationens historia...

Paradoxalt skulle astrologin kunna ge Schelling rätt: Ande och Natur kanske är exakt samma sak. Åtminstone har planeterna grupperat upp sig vid hans födelse för att beskriva en brutal och oförfinad själ där gudstron bytts ut mot en ohämmad dyrkan av det mänskliga Egot. Horoskopet är ett utmärkt stickprov på ett Europa på väg att falla in i det antropocentriska mörker där vi alltjämt befinner oss.