Gyllenhammar om mobbens patologi

Det här inlägget spänner över två distinkta ämnen - mobbens politiska psykopatologi och individualpsykologi - vilka vävs samman och diskuteras ur astrologisk (djuppsykologisk) synvinkel.

I gårdagens inlägg om schweizarna, det medges, instrumentaliserade jag astrologin för att göra en liten politisk markering om den fega flocken med taggarna utåt. Flocken som bara vill bli lämnad i ro och pga inneboende negativitet. Negativa grundperspektiv projicerar fantasier på sin omvärld och naturligen drabbas först de som kroppsligen ser avvikande ut - mörkhyade och "svartskallar".

Ofta har de negativa typerna själva en upplevelse att vara "monstermagneter", och det ligger något i det. Lika dras till lika. Astrologins negativa polaritet upplever problem, den positiva polariteten upplever möjligheter. Så långt kan inte den tydligt negativa människan lastas - detta är hennes medfödda natur. Frågan är bara om man har lust att se igenom sina grundläggande kognitiva mönster.

Inlägget handlade alltså i huvudsak om de attitydproblemen man skaffar sig genom att sjunka ner till enbart naiva sinnesbetraktelser (brist på universalism). Tyvärr lånar sig astrologin lätt till en form av rasism den också, eftersom Jord och Vatten är lätt identifierbara. Faktiskt gör bloggen inte annat än påvisa hur tydliga dessa mönster är.

När jag igår öppnade ett handfull horoskop jag visste tillhörde ateistiska filosofer, stod Jord/Vatten-tendensen återigen som spön i backen, och när jag i gårdagens tredje inlägg tittade efter en astrologisk bas för Cissi Elwins upprördhet över uppgifter om hennes far i Jan Guillous självbiografi, öppnades hela helvetet. Det var ett av de mörkare (mest negativa) horoskop jag sett! Och det ena gav det andra. Jag upptäckte att bara dygnet innan Brooke Shields hade fötts till världen under den mest negativa himlen under hela det året. Observera här att jag avsiktligt låter den fixerade kvaliteten (Tamas) och den negativa polariteten representera samma sak.

*****

Dagen efter kritiken mot låg och provinsiell mentalitet förklätt som en analys av det schweiziska nationalhoroskopet, noterar jag att författaren Cecilia Gyllenhammar står upp på Newsmill för klarsyn om den rasistiska mobben och uppmanar politiker att inte vara så undfallande för denna mörklagda dräggmentalitet som kryper i den svenska nationalsjälen i dessa dagar.

Nu slog det mig strax att Gyllenhammar minsann själv var i hetluften för bara dryga året sedan. Minns någon hennes och Jessica Zandéns plädering för maskulina män och feminina kvinnor och att "ett slag över munnen" kunde vara välgörande för relationen. Det verkar som om hela svenska folket rasade mot kvinnornas simplistiska biologism där, som tydligt påminner om den arketypiska Stenbocken - hård och stångande bock - och den underkastade Kräftan - sårbar och alltigenom mjuk på insidan. Dessa två tecken är ju astrologins mest primitiva sätt att tala om en presterande, äregirig manlighet och en vårdande kvinnlighet hemma i stenåldersgrottan.

Jag har särskilt noterat Stenbocken flera gånger i samband med nästan parodiska manliga exempel på "häradspåsättare" - män som aldrig ger sig, som sätter barn till livet på löpande rad eller bygger sina imperier intill sitt sista andetag. Se t.ex. inläggen om Terry Jones/Aje Philipson eller Ingvar Kamprad.

När jag nu beräknar födelsedagen för Cecilia Gyllenhammar resp. Jessica Zandén kommer resultatet knappast som någon överraskning. I grund och botten är båda väldigt tydliga representanter för Vattenelementet, vars grundläggande symbol är Månen och dess tecken Kräftan. "The Eternal Feminine". Och vad efterfrågar det oformliga och böljande havet om inte någon som drar gränser för detta psykiska och psykopatologiserande substrat? Svaret kommer som Kräftans motpol: Stenbocken med dess härskare, gränsdragaren och dominanten Saturnus.

Dessa två i en kompletterande opposition ger tillsammans berättelsen om ren fysikalism med särskild tonvikt på lidelsen, produktionen av avkomma. Här är, som tidigare nämnt, faders- och modersprincipen, och oförmågan hos tecken av den negativa polariteten att undgå att kollapsa in i varandra. Stenbockens stångande horn vill skada dvs penetrera kvinnan, och sårbarhetens princip Kräftan vill bli penetrerad.

I riktigt sjuka människors fantasi, som de hos markis de Sade, förvandlas dessa arketypiska motiv till bisarra föreställningar om att spetsa och döda kvinnor med vassa redskap och tillhyggen - jfr pålen som måste drivas in i den odödliga och blodsugande vampyrens hjärta.

Själva driften till denna bestialiska och ständigt fortlevande vampyriska livsform måste kvävas. Att döda vampyren och dess behov av blod är att ta kål på "den eviga kvinnligheten", Naturens vilja att reproducera sig själv. (Filmmonstret "Alien" ger en likadan och föga smickrande bild av den äggläggande, kvinnliga naturens princip.)

Den rättrådiga vampyrjägaren är faktiskt Stenbocken med sina horn eller spetsade pålar, men nu i en annan tagning än den kåte bocken som påsättare och del i det biologiska reproduktionsdramat. Någon skulle här kanske se Stenbocken/Saturnus som det maskulina patriarkatets gränssättare för den farliga kvinnliga sexualiteten, som i det Viktorianska England - så väl skildrat i "Bram Stokers Dracula".

*****

En annan, mer metafysisk, läsning, skulle vara att den stenget som bestigit världsberget med detta nått den högsta möjliga världsliga prestationen. På bergets topp får den animaliska människan för första gången känning av ett högre element än Jorden. Den driftiga Stenbocken har nu fått kontakt med Himmelen via Luftelementet (Saturnus är "upphöjd" i Lufttecknet Vågen, där den idealistiska kärlekens Venus blir dess disponent).

Om denna typ av Stenbock kan man med filosofen Herakleitos säga: "Den torra själen är den bästa". Stenbocken och Saturnus står för extrem torrhet - en kvalitet som alla kulturer definierat som maskulin i kontrast med Kräftan, havets och kvinnans tecken, och den kvinnliga biologiska organismens månatliga störtflod av blod. Psykologen James Hillman tog Herakleitos uttalande ett steg längre och såg i den kontinenta själen en individ som slutat "läcka" psykisk vätska, dvs, en som sett igenom sina psykopatologier, projektioner och literalismer.

På den projicerande och literalistiska nivån befann sig åtminstone förra året paret Gyllenhammar och Zandén som sökte en bokstavligen biffig man som kunde sätta kvinnan på plats så att hon tvingades tillbaka in i förnimmelsen av sin Urmoder. Tvingades åter till sitt arketypiska ursprung som sårbar Kräfta av en man som såg som sitt uppdrag att vara en stark erövrare och en patriarkal påsättare, en som likt Stenbocken äger det nyckfulla våldets horn och, när driften sätter in, brukar det.

Båda kvinnorna hängav sig alltså fullständigt åt "psykisk inkontinens" och renodlade i ett kort ögonblick två arketyper vi astrologer redan är fullt medvetna om. Svenska folket saknar emellertid djupseende och vägrade förstås lyssna på det örat eftersom de tog texten helt bokstavligt. De skällde ut författarna för deras ogenerade måleriska "psykopatologiserande".

*****

För om något tecknar vårt nationalhoroskop en fullständigt torrlagd typ utan någon placering i Vatten och därmed varnad för bristande eller obefintligt psykiskt djup. Men inte torrlagd i James Hillmans mening, för vad den arketypiske psykologen förordade var nu inte en fullständig dränering av människans fantasi och associationsförmåga, utan bara att vinna den självinsikten, att man slutar projicera sina egna inre orosmoment på oskyldiga människor i omgivningen. Slutar "obektifiera" sitt eget oåtkomliga psykiska innehåll som externa syndabockar.

På ett plan ägnade sig Gyllenhammar och Zandén åt en uttrycksform som svenska folket inte längre har kompetens att förstå, eftersom de inte förstår sina egna inre fantasier längre, utan lite var till mans har undertryckt själen i Förnuftets och Systematikens heliga namn. Nog sagt om denna huvudfoting, detta ingenjörs-Sverige, denna monokultur som faktiskt har drag av ett u-land i sin okunnighet om världen av idag som en plats, en mänsklighet.

Den svenska folksjälens vattenbrist (i nationalhoroskopet) avslöjar alltså hur lite vi i det här landet vet om psykologiska faktorer. Bara i ett så "platt" land kan en terapi som KBT, som är en variant på att betinga Pavlovs hundar att dregla vid rätt tillfällen, slå an. Det är vår officiella sekulära materialism som skapar sådana idiotiska rekommendationer.

Debattinlägget från Gyllenhammar och Zandén förra sommaren omvittnade att åtminstone två själar i detta land påbörjat rekonstruktionen av sina psyken och att under det arbetet många "patologiska" bilder strömmar fram. I själva berättandet om ett "slag över munnen" befriade sig kvinnorna kanhända från den fullständiga förfallenhet till det fallna Vattenelementet som deras horoskop så tydligt omvittnar. Notera i horoskopen nedan särskilt Gyllenhammars extrema identifikation med den sårbara Kräftan (arketypiska Urmodern) och Zandéns betoning av Fiskarna som ett tecken där ofta sexuella patologier genomlevs.

Horoskopen illustrerar väl det jag sagt om Vatten som "naturlig psykopatologi". För minns, sjukheten eller problemet ligger inte i den som svettar ur sig sina motiv, utan hos den som inte ens klarar att sätta sig in i dem!

Men i verklighetens märkliga ringdans angriper nu Gyllenhammar i sin tur folkmobben för att de bedriver en annan sorts psykopatologi än den hon själv ägnade sig åt i sex- och samlevnadsfrågor för ett år sedan.

Men som vi sett är det alltså en avgörande skillnad: hon avsmakade de djupa arketypiska mans- och kvinnomotiven, Gränssättaren Stenbocken mot Kräftans oceaniska tendens till gränslöshet. Den svenska folkmobben å sin sida, är bara ett mörklagt och vilt projicerande släkte. De tror sig ha förverkligat demokrati och "upplysning", men ser inte att de drar sig själva allt djupare i fördärvet via sina pseudoideologier - "pseudo" för att det handlar om extrem rationalisering av ett fullständigt mörklagt kollektivt omedvetet.

Svensken är så hemmablind på allt utom sitt eget politiska partiprogram att det är en styggelse att höra hans röst i mediernas interaktiva kommentarrutor. Här håller jag helt med Gyllenhammar, och i bloggens terminologi är Eld dock det noblaste av de fyra elementen och - när det fungerar - tecknar sannseende profeter med uppgiften att kasta ljus ner över de mörka vattnen där pöbeln i gyttjepölen jorden krälar omkring. Folket behöver tydliga fyrbåkar, inte fega oppurtinister som Mona 'jag instrumentaliserar allt som kan gagna min position' Sahlin eller defensiva laizzes faire-politiker som Reinfeldt.

*****

Låt oss snabbt skumma genom de båda kvinnornas himlavalv. Den arma Zandén, som har berättat om sitt överpresterande, mentala sammanbrott och om att ha varit utsatt för misshandel i en fast relation, men också hjälpt barn via arbete för BRIS, har förvisso den sataniska axeln mellan Oxen och Skorpionen.

I allvarliga fall innebär denna starkt magnetiska och ohyggligt negativa axel mer än bara en degraderad hedonism, mer än ett liv upptaget av sina egna sinnens mättande. Här tycks det vara fråga om en sådan allvarligare variant eftersom axeln bildas mellan de två naturligt "onda" planeterna, aggressorn Mars samt den kalla och hjärtlösa gränssättaren Saturnus.

Vad det innebar av våldsamma sexuella preferenser kan vem som helst räkna ut, som också känner till Fiskarnas tendens mot underkastelse. Här är skulle kunna vara ett typiskt horoskop för en som blir traumatiserad, präglad och sedan tar intrycken som modell för sina egna preferenser. (Jfr denna kvinnliga sexmissbrukare med samma grundstruktur på himlen, men en satanisk axel utan våldet.) Det här livet på jorden var viktigt, för Zandéns själ har här stöpts om och ändrat inriktning i förhållanden till tidigare liv om vilket den utomstående bara kan spekulera - om ens det.

Zandén upprepar den fysiskalisk-sinnliga oppositionen även mellan Fiskarna och Jungfrun, och det är här det uppstår en rörlighet som har svårt att sätta stopp för sin sinnesinlevelse i saker och ting. Därav "överpresteraren" som bränner ut, torrlägger sig psykiskt. (Jupiters vilja att expandera i Jord kan tydligen dränera Fiskarnas vatten!)

Samtidigt är Solen opposit Jupiter en tydlig indikation till framgång, vilket vi noterat tillräckligt ofta. På frågan om Solen och Mars ger förhöjd intelligens i detta fall, blir svaret svävande. Månen (psyket) i ett Lufttecken (Vattumannen) har som sin disponent Saturnus, som vi såg inblandad i en hemsk inomvärldslighet och placerad i Skorpionen utlöser den det sociala utstötningssyndromet. Hon tappade nog några popularitetspoäng i den här artikeln om ett "slag över munnen" och blev plötsligt den utmobbade i den här ogenerösa och mentalt avvikande kopplingen mellan Vattuman (folkets ideologi) och Skorpion (giftig avvikare).

*****

Med all denna aktivitet i Jord och Vatten fattas det sedan bara en tredje andligt degraderande polaritet mellan elementen ifråga, och den bidrar Gyllenhammar med i övermått. Vilka parhästar dessa utgjorde - och därav reaktionen! 1961 var det olyckliga (?) året då Saturnus (hårdhet, kontroll) i härskarläge har alltför mycket makt över den generösa och expansiva Jupiter som "dristat sig in i fiendeland" och anses debil i den saturniska Stenbocken.

Här ges därför idén om en hård hierarkisk styrning från bestämmande män (eller kvinnor) fritt utlopp. Och den som "patologiserar" (fantiserar) denna dröm är som synes ingen annan än en rejält tydlig version av den maktlösa, undersätsiga kvinnan, madrassen som vill bli påsatt av en dominant man! Gyllenhammar är född under den dubbla emfasen av Kräftan - Sol och Måne! (Omvänt föredrar män i Kräftans tecken en kvinna som tar för sig.)

Jag sätter ett frågetecken för olyckan 1961 eftersom ett omvänt resonemang skulle innebära att legalisten Saturnus här har närmare till sann moral och sann filosofi än någonsin. Ja, förutom vid Jupiters opposition från Kräftan (där Jupiter är "upphöjd" och fördjupar sentimentet.)

Likväl är risken med Jupiter i Stenbocken att tänkandet systematiseras eller förfaller till ren lagalism, eller att psyket frånkänner sig ansvar genom obejktifiering. "Kung av Guds nåde" är en klassisk, "stenbockig" fras av realpolitiskt slag som inte längre efterfrågar den närmare granskning av hur öppen in mot sin ande och därmed rättmätig normgivare just den här kungen/filosofen är. Klasstänkandet tillhör Stenbockens (och Saturnus) själva väsen och tecknet är med rätta skyldigt till mycket hyckleri.

Eftersom det är nymåne då Gyllenhammar föds, är Månen "bränd" (osynliggjord) av Solen. Detta menar indisk astrologi vara till skada för den djupare reflektionen. Solen, handlingsmänniskan, tar överhanden, och analysen kan lida skada (korttänkthet). Men Kräftan tar här som helhet order av den helt dominerande Saturnus i härskarläge i Stenbocken, så att författaren på olika sätt gör sig till språkrör för elitismen ("alla åsikter är inte av samma värde").

Förf. menar sig ha lämnat den härskande kasten i konkreta livet, men det är ännu hackordningens evangelium hon uttrycker när hon från lägsta statusnivå - Kräftan - belyser (Solen) den imponerande stege som leder upp till världsbergets höjd och stengeten - landsfadern som vet var skåpet ska stå. Som vi tidigare sett finns det två sorters Stenbockar - den omättliga strebern och den som redan nått den världsliga ambitionens maximum och nu kan diktera något om verkligheten bortom materialistisk ävlan.

*****

Just i detta fall förefaller Gyllenhammars tankar om pöbeln (den mörklagda Månen - instinkter som folket inte ser att de bär på) likna det jag säger om schweizarna, men vid närmare anblick är det inte så.

Det schweiziska horoskopet antyder en fullt medvetet genomförd rasism, och hungern efter materiella fördelar - gestaltad av Jungfru/Fisk-polariteten - illustrerade väl den rövslickande schweiziske bankmannen som villigt tar emot tvivelaktigt kapital i sina bankvalv (Jupiter i Kräftan = framgångar deponerade i det privata).

Gyllenhammar beskriver bara sitt eget själsliga nymånemörker - med möjlighet till upplysning om man klättrar uppför världsberget och får världsligt perspektiv på sin gamla position. Schweizarens horoskop återigen, avslöjar istället en korrumperad folkkropp, en som vet bättre än den unkna rasismen men ändå säger ja till den eftersom de gynnas materiellt av rollen - som nu gått i dagen - av att vara Europas lägsta patrask.

Astrologin är nästan smärtsam i sin förmåga att belysa de allra hemligaste skrymslen i människosjälen. Kanske är det därför materialister av vår tid avskyr den. Dvs, de har ingen aningen om hur väl metoden fungerar, men i deras bortträngda undermedvetna har även den simplaste scientist (tänk: medlemmarna i fjuniga tonårsklubben Humanisterna) kontakt med Sanningen, och den skrämmer skiten ur dem. Se samma tankegång i gårdagens inlägg om sex ateistiska filosofer.