Mobergs kreativitetsbrist & självmord

En femsidig horoskopgranskning med anledning av nyheten att den store svenske författaren Vilhelm Mobergs villa har brunnit ner i julhelgen (AB, DN, SvD), invid vilken han begick självmord genom dränkning 1973 efter en tärande depression. Wikipedia leder tillbaka depressionen på en författarblockering.

 

Såväl skrivkrampen som det slutligs självmordet knyter jag till den generella tendens mot egenmäktighet i horoskopet som så ofta leder till överreaktioner av våldsamt slag.

Han var ett Sol-Lejon, kreativitetens eget tecken såsom det visar sig genom att individen själv utser sig att vara dess bärare. Men som i fallet med Jackie Ferm attackeras Solen av den torftiga jordmånens indikation: Mars i jorbrukartecknet Oxen.

Det är samma position som i det svenska nationalhoroskopet och nu börjar genast något av författarens storhet i svenska ögon att visa sig. Utvandrarna var ju berättelsen just om aggressionen kring en torr Jord som inte kunde försörja svenskarna (=utvandring till Amerika). Särskilt där Eld och Jord drabbar samma resulterar en fullständigt ofruktbar och torr hetta, som ofta uttrycker sig i en aggressiv eller rättfärdigt indignerad personlighetstyp.

Speciellt ett Lejon under attack blir antingen en som drar ut i korståg för att upprätta sin (familjens eller religionens) förlorade heder (se nämnda dokusåpadrottning Jackie Ferms horoskop) eller i värsta fall en vettvilling och passionsbrottsling (Amanda Knox). (Ungdomsexemplen är inte optimalt valda, men jag kommer inte på några andra nyligen gjorda Lejon för ögonblicket.)

Moberg, läste jag på Wikipedia, begick egenmäktiga handlingar genom att stjäla dokument eftersom han ville påvisa något i hans tycke än viktigare. Likväl: "egenmäktighetssyndromet" som kommer då Elden inte lyckas realisera sin vision utan stöter på en obändig hög med trög Jord som den tvingas brottas med. Elden degraderar sig lätt då och kan förfalla till samma låga nivå som hindret självt. Hans episka berättelse om utvandrarna var, som jag minns den, en enda lång berättelse i svårmod och elände. Blev det så mycket bättre i Amerikat?

Det är påfallande att Moberg inte var någon kompromissernas man: den auktoritära Saturnus i benhårda Skorpionen kastar sitt onda öga mot Solen i lika auktoritära Lejonet och tillsammans uppstår ett fenomen som kunde kallas en dramadrottning om inte planeterna, Saturnus och Solen, vore naturliga fiender. Här luktar det en bitter personlighet lång väg.

Hans sinnelag passar inte Solen i Lejonet med eller utan förlamande attacker från Saturnus (skrivkrampen): Månen kopplar till Jordelementet via Jungfrun vilket ger honom ett alltför klent psykiskt redskap för att utverka sin enorma Lejon-kreativitet genom. Det är Jorden som begränsar Eldens vision ännu en gång! När Moberg hade skrivit om materiellt armod, hade han så att säga redan bränt ut sig, utfört sin författargärning! 

Se den arme ordföranden för Humanisterna (en materialistisk-ateistisk rörelse): Sturmarks Sol i Lejon och Måne i Jungfru, just som hos Moberg. Och den enda riktigt röda tråden jag ser i hans verksamhet är att skriva appeller om att Humanisterna måtte tilldelas pengar av staten för att fortsätta sin penibla lobbyverksamhet för en 1800-talsmaterialsm som exakt sorterar under Mobergs Utvandrarna.

Ser hur kusligt astrologin upprepar den misslyckade materialismens tema här: att ha satsat en enorm kreativ energi (Sol-Lejonet) men på ett så ovärdigt ämne: materiell begränsning.

Detta kunde då tyckas vara "straffet" för att man förnekar Gud i tillvaron och stänger sig inne i det begränsade Jordelementet: när man sedan börjar ropa på Gud men i formen av Staten, så kommer inte heller substitutguden att svara på ens böner! Sikta mot stjärnorna (som Sideriska siktet), då tar saker naturligen form i det fysiska. Gör aldrig avgudabelätet materien till Den Enda. Det är att sälja sin själ till Djävulen! (Apropå detta glömde jag rita in den "sataniska axeln" mellan Oxen och Skorpionen i Mobergs horoskop.)

Moberg var uppenbarligen inte en troende människa, en sådan hade inte i egenmäktig frustration tagit livet av sig. Kanske en troende hade offrat sitt liv för en god sak som gällde många, men knappast på grund av sin egen skrivarblockering.

Jag har sett många tecken på hybris och överskattning av sig själv i Sol-Lejonets tecken, och att inte kunna lida en nedgång i den egna produktiviteten utan underliga reaktioner, är ett tecken på att Lejonets arketyp står för "Nummer Ett" och att den har väldigt svårt att stiga ner från den självupplevelsen. Men att gå så långt som att ta livet av sig är långt under Lejonets värdighet.

Förklaringen till det hittar vi troligen i en kombination av två problem: den dramadrottning som uppstår när Skorpionen kommer in som livstecknets totala negation samt den låga självkänsla som, tyvärr, är ett problem som hemsöker Månen i Jungfrun.

I Mobergs horoskop är Jungfrun inte bara den plats där hans framgångar skulle komma (lyckoplaneten Jupiter, fantasins Måne och pengarnas Venus), denna massiva samling av alla de tre som drar åt det feminina hållet är samtidigt tre svagt placerade kvinnoplaneter (jag behöver här inte gå in på hans litterära porträtt av hårt prövat kvinnfolk).

Jupiter är här långt från sin naturligt fruktsamma natur där hon härskar mittöver i Vattentecknet Fiskarna, Venus är uttalat debil i Jungfrun, och sinnelaget står inte i paritet med den vilja till storhet som Sol-Lejonet representerar.

Från Wikipedias artikel noterar jag med anledning av denna sällsynt pekuniära kombination två olika pjäser om förskingring, och, mycket passande, en vid namn "Jungfrukammaren" (om tidens osedlighet)!

Mobergs himmel saknar fungerande Vatten - hans enda placering i det elementet, Saturnus i Skorpionen, bäddar för frågetecken om känslodjupet och hans grundstämningar. Placeringen kan ansamla "hyperförgiftade" psykiska strömningar eftersom Vattnet inte cirkulerar i Skorpionen och Saturnus har "destillerande" eller förtätande egenskaper. Faktiskt, det är ett under att han överhuvudtaget lyckades skriva något! Det formligen gnisslar av osmorda material i friktion i det här horoskopet.

Hemligheten till att han dock skrev (och med framgång) ligger förstås i ren och skär socialrealism - ut och hämta ämnena direkt från sinnesvärlden (eller från historieböckerna) och sen bara knacka ner en historia så troget vanliga livet som möjligt.

*****

Se hur "lämpligt" planeterna stod dygnet då Moberg begick självmord: Månen i transit över världen skapade ett debilt och klent sinne som färgades av Skorpionens mörka tendenser. Vilhelm Moberg var född med sin yttersta gränsdragare där, liemannen Saturnus. Vidare upprepades en ungefärlig parallell till hans medfödda skrivkrampsindikation: Mars attack mot livskraftens Sol (och Solen i sin tur mot en expansionsplanet som temporärt var debil under passagen genom Stenbocken).

Men den 8 augusti 1973 befann sig Mars i stället i Väduren, tecknet för egenmäktiga tilltag i största allmänhet, ett korttänkt och impulsivt tecken. Den framåtriktade attacken träffar här i stället Solen i Kräftan, ett tecken vars något dämpade grundbetydelse är "livets början och slut" (Kräftans härskare är Månen, regenten över den sublunära världen - världen under Luna - som är vår värld av biologiskt liv).

Den här störande nittiogradersvinkeln i tiden löper mellan två tecken som saknar motsvarighet i Mobergs födelsehoroskop, men givet att Vädur/Kräfta tillsammans bildar en överexalterad och omdömeslös emotionalitet, är det inte alls omöjligt att den här transiten faktiskt drev hans sinnesstämningar helt ur spår, givet att Solen dessutom detta (och föregående) dygn disponerades av Månen i nattsvarta Skorpionen! Nu var måttet rågat!

Mobergs konfliktridna grundhoroskop gick i spinn enbart på grund av en liten rubbning i "atmosfären" som på sin höjd, hade de gamla grekerna sagt, påverkat "kvinnor och slavar". De som odlat förnuft (i den klassiska bemärkelsen, inte i den moderna, torftiga idiot-betydelsen) skulle aldrig ha agerat på den "irrationella själens" maningar utan ridit ut känslan av obehag.

Nästa dygn var det skorpioniska åter borta från Världssjälen (för en tid), men då hade Moberg redan realiserat allt det Vatten som aktiverades den 7 och 8. Vattenelementet kopplas i indisk astrologi till moksha, upplösandet av banden med världen. SJÖN SUGER - och aldrig känns det här suget mer än hos den som föddes torr som fnöske.