 |
| Journalistgunstlingen |
Någon gång varannan månad stannar jag till vid en text av Expressens politiska skribent Torbjörn Nilsson som jag motvilligt finner bättre på översikter än kanske någon hos konkurrenten Aftonbladet.
Men i likhet med AB:s förra politiska chefredaktör har Nilsson ofoget att skriva bebissvenska. Det är många korta och ofullständiga meningar där den sammanhängande tanken löper genom flera distraherande punkttecken. För den som kan grammatik är den här förment folkliga och lättlästa typen av text faktiskt svårare att förstå - intellektet nödlarmar var femte sekund om att något i kommunikationen skevar och tvingar till omläsning och interna rättelser av skribentens usla språkbruk.
Men detta till trots är Nilsson min bästa källa till sammanfattning av det svenska politiska livet nu när övriga tidningar satt betallås och bommar framför precis allt de själva tror är kvalitetsjournalistik.
Vem vill för övrigt förgifta sitt medvetande med överdoser av poänglös kunskap? Vid en viss nivå förstår man att detta är, som fifflaren Ulvaeus en gång skaldade "a rich man's world" och det räcker faktiskt att förstå att vi lever i en kulturtyp där de få suger ut de många och att alla uppmuntras spela med i grundplanen, en grundplan ofta mörkad genom ivrigt och avledande tal om att "demokrati" väl ändå är det bästa styresskicket. Men demokrati är i vår tid lika med kapitalism och därför en Ondskans regim. Mänskligen lär dessbättre växa ifrån den med tiden och mer än troligt åter hemfalla åt i ett än senare skede... I åsikternas obeständiga domän är det ebb och flod-principen som gäller, ett svajande mellan Ljus och Mörker.
Jag beslutar granska Nilssons födelsedygn för ledtrådar till gärningen, och googlande rätt födelsedag upptäcker jag att han är tvåfaldig mottagare av ett journalistpris, vilket bekräftar min känsla av att Nilssons texter faktiskt upplevs matnyttiga. Jag upptäcker också det "elaka" porträttet av Stefan Löfven från 2013 - och jag som trodde jag var ensam om att efter valet 2010 börja häckla svenska politiker med en form av astrologisk karikatyr som aldrig tidigare funnits i Sverige men som är ett helt legitimt bruk av den ålderdomliga konsten. Uppenbarligen har Nilsson samma dragning till Mörkrets män via någon slags förankring i Ljuset, men utan försvårande mellanled som kräver av läsaren ett intresse av att lösa symboliska rebusar!Och hur väl stämmer inte det jag just sade med Nilssons födelse i termer av den enkla trevärldsskiktningen Ljus - Passion - Mörker (del av hinduisk kosmologi och ett tolkningsperspektiv som jag för övrigt problematiserade på ett nytt sätt i boken Folksjäl):
Givet ett antal svenska politikerhoroskop som gärna åberopas på bloggen när det kommer till makthunger och total Ignorans, är Mörkrets kvalitet en röd tråd som knyter ihop hela Torbjörn Nilssons födelsehimmel - men med ett viktigt undantag: om det materiella substratets Oxe, lysande ledarnaturen Lejonet och folkliga Vattenbäraren alla är mörklagda tecken som därmed har det enklare än andra eftersom självinsikt saknas, dras uppmärksamheten ändå till Nilssons andel i Ljuset. Den kognitiva kraftens Sol må befinna sig så lågt i skapelsen man kan komma, i Oxen dvs. de dödas rike (den materiella världen), men här sker det förunderliga att den bevingade budbäraren Merkurius står i Luftburet härskarläge i Tvillingarna och informerar Nilssons i isolation kodumma Sol - här är förklaringen till hans välinformerade och kritiska talang!
Att en solascendent placerar såväl den verksamt onda soldisponenten Venus i 2a ekonomihuset ("en hora för pengarna") tillsammans med den verksamma välgöraren Merkurius - kommunikatörernas planet - är en svår nöt för uttydaren. Att Nilsson är en materialist är rätt uppenbart med den här fixeringen på ägandeinstinktens 2a sektor, men i vilken utsträckning är hans rapporteringsförmåga (Merkurius) och logiska tanke (dito) skadad av umgänget med Horan (här i Luft, dvs. en begreppslig prostituerad för pengarna)? Det är en nyckeltes inom astrologin att budbäraren/intellektet är en ytterst lättpåverkad planet och dess sakliga objektivitet kan störas om den minglar i dåligt sällskap. En dålig Venus i 2a penninghuset är knappast särskilt inspirerande - mer likt en medioker högermänniska fixerad vid sin egen plånbok, särskilt om man faktorerar in den massiva dragning ner i den lägsta medvetenhetsgraden "instinkt" (Tamas, Mörkret), tecknad av hela den övriga himlen...
Jo, här kan man kanske tala om att missbruka det gudagivna intellekt som skiljer människan från alla andra däggdjur. Ljuset - den kunskap som Nilsson t.o.m. lurat undertecknad att tro att han sprider är det sataniska, falska Ljuset. Bra att få det utrett - i fortsättningen bör man nog titta mer uppmärksamt på undertexten i det han säger. Men med det sagt ÄR hans Merkurius-i-Tvillingarna alltjämt en gudabenådad informatör, den senaste texten om socialdemokratins oförlåtliga hybris är korrekt och inte bara borgerlig smutskastning.
Ett så kritiskt födelsedygn som Torbjörn Nilssons är svårt att uttala sig definitivt om, så mycket hänger på VILKEN av planeten som är den verkliga ascendenthärskaren. Likväl ger ledarsolens ascendent en hel del stoff att fundera över, och härdsmältan i Ledarens tecken Lejonet är bara för träffsäker med tanke på hans - tydligen - illvilliga porträtt av både Reinfeldt, Juholt och Löfven. Kort sagt: det här mörka och svårt störda horoskopet tycks teckna någon som själv har avsevärda ambitioner mot makten och äran - det man brukar kalla ett denna världens barn eller ett Djävulens barn.
 |
| Samma himmel med de fyra elementen färglagda. Notera hur Solen i Jord smutsar Ledarens tecken Lejonet något oerhört. "Andens brutalisering" som Nilsson sedan förmedlar vidare till de läsande eller absorberande folkmassorna (Månen/Vattenbäraren) |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar