The Guardian har alltid vetat att de producerat kvalitet och tack vare det globala språket engelskan har de nu övervunnit den digitala verklighetens ekonomiska utmaningar utan att förfalla till de svenska buffelfasonerna. Donationer rinner till och Guardian kan fortsätts publicera kvalitetsmaterial även för köpsvaga människor som inte har råd med en prenumeration och än mindre de 3-4 prenumerationer det skulle krävas för att få perspektiv på de falska perspektiv en enskild tidning skulle ge.
När jag var som mest uppslukad av kinesisk filosofi slutade det med att jag köpt och studerat tiotalet olika översättningar en den mest populära konfucianska klassikern, Jijging (Förvandlingarnas bok) men en sådan önskan att ta in så många perspektiv som möjligt gränsar möjligen till det besatta...
Man kan misstänka att George Monbiots senaste klimatalarmistiska text dyker upp bakom ETC:s betalvägg om några dagar, så gör dig tjänsten att läsa den gratis och på engelska redan idag hos The Guardian!
En bit ner bland läsarkommentarerna dyker han faktiskt upp igen, nu som kommenterande privatperson och jag tog mig några minuter och översatte hans lilla text, intressant eftersom den perfekt beskriver zodiaktecknet som beskriver mänskligheten som en social helhet och den värld vi kommer att skapa i Vattenbärarens tidsålder, efter att den sista kapitalisten begått självmord, skuldmedveten och plågad över att så länge verkat på den Mörka sidan...
Flera har frågat huruvida den rika världen kommer att acceptera de ”drastiska neddragningar i levnadsstandarden” som nu krävs för att förhindra miljöns sammanbrott. Frågan är begriplig och det är sant att ingen väl gjort uppror för att få ett stålbad (”austerity”). Men jag tror det finns ett annat sätt att se på problemet.
Vi har hjärntvättats att tro att vår levnadsstandard säkras genom privat överflödskonsumtion. Vi har uppmuntrats – genom annonser och marknadsföring, media och politiken, att söka allt mer för oss själva: större hus, större bilar, mer prylar att fylla dem med. Men det finns varken fysisk eller ekologisk plats för alla att njuta privat lyxleverne. Om alla människor i London fick sin egen simbassäng och tennisbana skulle London täcka hela England. Vi upptäcker nu i rask takt de ekologiska gränserna för alla de som söker trava upp ett berg av personliga prylar och hur den här typen av strävan skickar oss in i en totalkrasch genom de planetära gränserna. Verkligheten är att en människas privata lyx är en annan människans armod. Under vårt nuvarande system invaderar de rika både det fysiska och det ekologiska utrymme som andra behöver.
Emellertid finns det tillräcklig fysisk och ekologisk yta för var och en av oss att avnjuta offentlig lyx! Storslagna offentliga parker och badanläggningar, excellenta masskommunikationssystem, ett rikt kulturellt liv som fyller det tomrum konsumismen utan att lyckas söker fylla. Vi kan ha en utmärkt livskvalitet och ändå förbli inom de gränser ekologin kräver. Men vi måste ge upp inbillningen att vi kan uppnå detta på egen hand, genom att samla privata skatter på hög. Vi kan istället åstadkomma det här tillsammans, genom att slå ihop våra rikedomar i en pool. Jag har försökt koka ner den här filosofin till en enda fras: tillräckligt för individen, överdåd i vår offentliga miljö
George Monbiot kommenterar sin egen artikel i The Guardian den 14 november 2018
https://www.theguardian.com/commentisfree/2018/nov/14/earth-death-spiral-radical-action-climate-breakdown#comment-122502985
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar