Blicken hinner bara falla på AB:s foto på sångaren The Moniker innan jag vet att han är Lejon. Enligt den sideriska zodiaken så klart. På tre år har psyket helt omskolats och intuitionen talar nu via den äldre zodiaken, den psykologiskt korrekta.
Den obeskurna artikelbilden gör det ännu tydligare än enbart ansiktet på förstasidan, den här komfortabla hängstilen kan bara djurens konung kosta på sig! (Se AB - bilden ovan är beskuren.) Och för den som vill rota i sitt minnes "look-alike"-arkiv säger jag bara: finansministern Kjell-Olov Feldt (s), säkert helt okänd för alla kids som lyssnar på schlagerfestivalen.
Eller varför inte Cornelis Vreswijk? Den mäktige vispoeten var visserligen född i Kräftans tecken, men eftersom Solen så starkt tar order från sin disponent i det tecknet, är det Månen i Lejonet som ger nyckeln till hans flamboyanta natur och stora hjärta.
Moniker säger sig vara djupt religiös, exakt som anstår ett fungerande Lejon som inte trippat på tecknets glamourfälla - partylejon eller bara högdragna egon - Lejonets väg är kantad av individer som inte klarade att förstå vad storheten inom dem låg i.
Kyrkofadern och filosofen Augustinus stjärntecken är okänt men när han sade, "Gud är mig närmare än min egen halspulsåder", hör man en tänkare som fattat vad troligen Moniker också fattat: "problemen med religion kommer bara om man börjar bråka om vilken som är bäst" - dvs, slutar att odla sitt bästa medvetande och förfaller till en nolla som sitter von Oben och tror sig kunna "sortera" eller "rangordna" - sånt som biologer och botaniker roar sig med.
Den sorten vegeterar i instinktslivets Vattenelement och har inte några egentliga förutsättningar att förstå religion som tillhör det rena Eldelementet som upplevelse och, kanhända, Jordelementet som institutionaliserad religion.
Luft, vill jag påstå, tillhör logiker och filosofer snarare än religiöst folk. I urartade tider som den sekulära får man därför Luftmänniskor som är rena sociopater, kalla rationalister som framskapar så dåligt tänkande att materialismens spetsfilosofi - positivismen - självdog pga. sin oduglighet att adekvat göra människors frågeställningar rättvisa.
Likväl tycks efterblivna ateistiska grupper som Humanisterna tro att positivismen ännu är en hållbar linje - fast den varit död i över femtio år. Sverige är verkligen ett bakvatten.
Och jag drar fram luggslitna Humanisterna ännu en gång för att vi här har en delikat tankenöt framför oss. The Moniker och ateisternas ordförande Christer Sturmark är båda stolta Lejon och har båda det ganska lågmälda sinnelaget i Jungfrun, ett kritiskt och analytiskt tecken som när det sköter sina kort lyssnar till Sol-Lejonets (chefens) order och bryter ner hans gudomliga Vision till praktiskt genomförbara moment. Jungfrun har alltså det svåra arbetet att se Chefens kluddiga handstil och skriva ut det på ett begripligt sätt här nere i det jordiska.
Om inte Månen/sinnet i Jungfrun håller måttet lyckas inte Chefen kommunicera sina avsikter. Uppenbarligen har något gått snett med Sturmark vars sinne är svärtat av ateism. Han ser inga logiskt bindande själ att anta att en Gud existerar. The Moniker, samma Sol i Chefens tecken och samma sekreterarsinne i Jungfrun har kommit till motsatt slutsats! Så vad är det som skiljer de båda männens horoskop åt?
 |
| The Moniker - djupt religiös |
 |
| Christer Sturmark - religiöst tondöv |
Jag noterar som en helt ovidkommande detalj att båda männen föddes i Lejonet med Månen vid dygnets början i Jungfruns första grad, dvs akut död, enligt den vediska avashta-läran om en planet mognadscykel. Beträffande Månen som hemfrontens signifikator kan inga tvivel råda om vad det betyder i Monikers fall, stor tragik med både far och mor döda i unga år. Min logik är egentligen haltande här, men jag närmast utgår från att denna omständighet placerar artistens födelse medan Månen befinner sig i Jungfruns första sex grader, alltså mrita eller döende.
Vad gäller ärkeateisten Sturmarks hemförhållanden har jag inga som helst uppgifter, men det förefaller vara problem där också, av den anledningen att han inte bara upprepar Monikers olycksplanet Mars i Kräftans/hemmets tecken utan också har ett fördjupat emotionellt trauma i tecknet.
Det är värt att notera att Monikers far just dog i kräfta eller cancer och möjligen är den fallna Mars tillsammans med demonen Rahu en indikation om särdeles djupa dalar i hemmiljön. Sturmark har i jämförelsen bara en sexuellt ambivalent Mars/Venus-kombination här, en slags emotionell instabilitet eller hat-kärlek till de sina (eller kvinnfolk).
Med Månen som ställföreträdande ascendent (Chandra lagna) har Moniker frankt talat ett så hyperkomplicerat känsloliv och förstahus (jag-uppfattning) att det inte förvånar att han framtonar som tio inkarnationer äldre än den studentikosa Sturmark med sina tafatta skrivövningar i ateismens och det sekulära samhället - renat från islam får man väl tillägga.
Man skulle kunna spekulera i tanken att Mars olyckor i det megaformat som Rahu indikerar i Monikers horoskop helt enkelt katapultat honom ur den beklämmande ynkliga världsbild som Kräftorna ibland betecknar, ett partisantecken som bara går på trygghet i varje läge och skyr de stora och universella tankemönstren.
Hos Sturmark finns visserligen olyckor i samband med den här privatistiska och snäva utblicken som bara värnar "det svenska" (i vårt fall) - och hans impopularitet bland svenskarna i stort kan förklaras med att hans sekteristiska Mars-Kräfta ligger i skarp friktion med det svenska nationalhoroskopets soltecken Vattumannen, vilket betyder att Sturmark BJUDER UNDER det svenska folket redan kan som kollektiv betraktat.
Han framstår alltså som mindre än gemene man i sina utspel. Korkad är ett relativt begrepp men om en nation redan arbetar med Vattumannens idé - en global samhörighet - då är det lite sent att söka predika invandrarfientlighet och religionshat, hur väl den såriga kärnan än lindats in i rationaliseringar.
Och det är här jag tror det har skitit sig på Sturmarks himmel, Moniker som betecknar sig som "djupt religiös" har en andesjäl av bästa märke - Solen i Lejonet. Sturmarks Lejon-Sol har fastnat i envig med Saturnus i starkt härskarläge i Vattumannen, men denna Saturnus är redan så svårt skadad av irrationella impulser som sköljer över den från Mars-Kräftan, att vi kan tala om en irrationell Vattuman-ideologi. Jag har ofta hävdat att ateism är en lindrig form av sinnessjukdom och Sturmark ändrar inte det minsta på det intrycket.
Se vidare nyliga artiklar om de underliga teknokraterna på Newsmill, som utan att kunna ett dyft om religionshistoriens metoder och konsensus bland forskarna försöker få det till att Jesus aldrig haft någon historisk existens (en helt separat fråga från "trons Jesus", men inte ens det lyckas dessa ateister hålla isär).
Det är påfallande hur dessa svenska skeptiker alla tycks ha betydande problem av Sturmarks art, med kraftfull osynk mellan Vatten och Luft (irrationell instinkt och logik) som gör att de havererar i frågan om religion.
Vad handlar religion om, om inte att dö för att återuppstå som ett gudamedvetande, som en större människa? Många med störningar mellan Vatten och Luft tycks helt enkelt vara så skraja för egodöden att deras enda väg ut är att rationalisera bort religionen ur sina liv genom att jaga med ljus och lykta efter alla argument de kan finna för religionernas vidrighet och inhumanitet.
Egentligen är de bara livrädda för att dö själva, vågar inte praktisera religion (re-ligare = metoder för att länka sig samman med sin källa till liv, faktiskt närmare människan än hennes kroppsliga halspulsåder). Så nu vet vi det: ateism bottnar i feghet. Sedan, i nästa steg, kommer det oändliga debatterandet hos ateisterna för att det inte finns något bortom döden. De är alldeles för rädda för att ta en tripp och se efter själva. Religion har med upplevelsen av Livet att göra, och inte fakta i tabeller.
Därför är Sturmarks Sol-Lejon ett sorgligt exempel på en som stupade innan han nådde full resning medan Moniker, misstänker jag, har vuxit genom att konfronteras med stor sorg och prövning i detta fysiska liv. Notera hur Chandra lagna placerar den store Testaren Saturnus invid Månen i första huset. Saturnus är mycket seriös, men fungerar bättre ihop med Månen, som till fullo accepterar en styrande "form" (Platon) än Sturmarks olyckliga opposition mellan Saturnus och Solen. Dessa två är nämligen varandras direkta fiender. Blotta idén om det skulle finnas en gudomlighet (Solen) som motsvarare ordet Gud (Saturnus som de språkliga konceptionernas härskare) får ateisten att balla ur.
Likväl har jag varit negativ om Månen med Saturnus i många inlägg. Individen fastnar lätt i en materiell form har jag sagt, och det går inte att undvika att tänka på både Idol och ESC i samband med Moniker. Men Saturnus i Jord är en klassisk hantverkarplanet och även om världens former kan äta sig in i själen och förytliga den (och kanske oftast gör det), kan man inte säga att ALLA med Måne och Saturnus måste ha sålt sin själ till Djävulen för att vinna världen. Det är högst intressant att Monikers Sol-Lejon är "homefree" och att trubblet bara rör den sublunära eller materiella sfären.
Tar man substituthoroskopet med Månen som ascendent/första hus, ger också egohärskaren Merkurius ett avvikande omen i de båda horoskopen. Hos Moniker ligger den fantastiskt välplacerad i både härskande och upphöjt läge samtidigt i Jungfrun, dvs. i första huset. Detta är ett perfekt tecken på intelligens enligt vedisk astrologi. Sturmark, åter, är mindre lyckligt lottad.
Hans intellektsplanet har rasat in i tolfte huset för lidande och umbäranden och försakelser. Detta gäller även Moderaternas partiledare Fredrik Reinfeldt som har en "äkta" Jungfruascendent baserat på känt klockslag. Många anser att han är en rapp och intelligent debattör, men jag menar det motsatta.
Likt Sturmark svävar han på målet och pratar mycket men slingrigt och undvikande. Vaghet utmärker honom även om detta delvis kan tillskrivas hans garderade Sol i Kräftan. Sturmark är känd för att vägra ta debatter (eller snarare, vara noggrann med att bara ta debatter som gynnar hans publika profil), precis som Reinfeldt inte ville debattera med Juholt och även vid andra tillfällen knipit som en mussla. Detta beteende tillhör nu inte bara Kräftan (ett tecken som driver båda männen) utan även en kommunikationsplanet i exilens tolfte hus (hos båda männen, men enligt två olika ascendenttyper).
Publicismens Merkurius i 12e är också ett tydligt tecken på dålig press och Sturmark har verkligen inte gjort Humanisterna något gott sedan han tillträdde som ordförande. Monikers mottagande i pressen har jag ingen koll på men tittar man på serien av planeter i förstahuset är den imponerande: Sinnet/Månen med pressens Merkurius och seriösa Saturnus (redo att göra ett gott hantverk). Framom dessa två framgångens Jupiter (låt vara inte i sitt vassaste tecken här, men likväl intressant som motpol till den restriktiva Saturnus).
Och slutligen som horoskopet allra längst fortskridna planet och därmed enligt vissa vediska synsätt en djup själsindikator: Venus - konstarternas planet. Tyvärr fallen i Jungfrun och således precis som i fallet Karin Bergman (Ingmar Bergmans mor) en källa till beskvikelser. Men Venus i Jungfrun figurerar i många fantastiska musikers horoskop - och en del mindre fantastiska. Jag kan nämna namn som Elvis Costello och E-Type, Brian Johnson (AC/DC) och Christer Sandelin. Enbart den placeringen ger egentligen ingen indikation om den musikaliska ambitionen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar